Vardagspepp- mise en place din vecka


Inom kockvärlden pratar man om mise en place. Ni vet när de hackar upp saker och lägger i skålar, lägger fram verktyg, slevar, tar fram ingredienser. 

Så när det är dags att laga maten så är det bara att köra.

Well. Det finns lite, eller mycket att hämta av det inför sin egen avsmakningsmeny i fem delar som veckan är för att det inte ska bli en riktig SOPPA!

Man måste förbereda sig för att det inte ska bli knas. För annars står man där utan underkläder på jobbet och med en morot till lunch och ingen cykelhjälm. Jo så har det varit för mig iallafall.

Jag vet inte vad du brukar glömma men här är några saker jag brukar få tänka till runt:

1) Vad har jag för mat / meillis att äta på jobbet? Vad måste jag handla och ta med?

2) Om jag pendlar- har jag hjälm? Lampor nu kanske? Är däcken pumpade? Sadelskydd? Något om det regnar? Näsdukar ska man alltid ha med iallafall. Fasen vad man snorar när man cyklar. 

3) Handduk och neccessärgrejer på jobbet? Vad behöver jag ta med?

4)Träningskläder? Med till jobbet eller lägga fram?

5) Vad ska vi äta till middag? Kan vi förbereda något? 

Och så lite föräldratips till oss med små personer med stora viljor:

1) Välj kläder ihop dagen innan – ”Den här eller den här”?

2) Soppa o pankis är smart att planera in de dagarna då man vet att marginalen mellan nyckel i dörren och mat-ska-stå-på-bordet är kort. Pannkakor är sk**bra mat- variera ingredienserna och ta något annat än fullsockersylt så blir det så bra så.

3) Under vagnen till dagis: En varm tröja till dig, en vattenflaska och lite frukt om du springer dit så klarar du dig tills ni kommer hem.

4) Lägg gröt-i-blöt (jag vägrar hålla på med de här engelska uttrycken) över natten- bara att slå på kastrullen på morgonen. 

5) Ha en lapp vid dörren med sånt ni brukar glömma- tex nyckel till om någon annan ska hämta på skola/dagis. Gympakläder. Något till dagis. Man är inte mer än mänsklig. Skriv med fin färg så ser det så bra ut så.

Lycka till!

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kom i form nu! Bästa tipsen för dig som vill bli snabb, stark och skadefri i vinter
  • Vi har testat 10 smarta träningsklockor
  • Run streak med RW: Spring lite varje dag och förändra ditt liv
  • Benhård träning: Övningarna som ger dig kraft i benen
  • Heta julklappstips
  • Forskning: Farväl inflammation
  • Smart mat: Stärk immunförsvaret

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Att vara hållbar och säga nej.


Jag ser det så ofta omkring mig. Förmyckandet. Det är för mycket. Folk tar på sig för mycket. Hunungsfällan. Det är så roligt. I den branschen jag rör mig in och ut ur så handlar mycket av ens verksamhet om att vara en populär person. Man blir eftertraktad för sina egenskaper, får förfrågningar om att vara med på än det ena, än det andra och det stryker egot medhårs.

Man vill inte missa något. Eller att någon annan tar den där platsen. Att man missar något som inte kommer tillbaka.

Eftersom man är tillfrågad som person så tänker man också att man sviker om man avbokar. Snöbollen med åtaganden rullar på och man tänker att det går inte att avboka en klass, en föreläsning, en träff med någon, en middag, ett uppdrag.

Jag älskar också att spåna på bra ideér. Och åhmajgadd vad mycket bra ideér det finns. Och härliga människor man vill göra saker med. Det känns tråkigt ibland att inte ens börja dra i trådarna men tänk så många goda intentioner som sen bara rinner ut i sanden. I bästa fall hade man bara roligt under tiden det påbörjades något som inte blev något.

Men i många fall är det förenat med ångest och en känsla av att inte hinna med men inte veta när det är läge att säga att det går inte.

Jag tycker det är aptråkigt att säga nej till roliga grejer men jag har börjat lära mig att säga nej till det mesta. Ja till ett fåtal saker men nej till det mesta. Det svider ofta, vissa gånger känns det extra surt men när man börjar titta på vad man istället får- ja då blir det lättare.
Den senaste veckan, då min egen agenda har svällt, har jag tackat nej till saker som att arrangera en löparresa utomlands, föreläsa och som vanligt typ alla events jag blir bjuden på. Alla typer av ”förutsättningslösa möten” där något ska presenteras.

Har man en plan för vad man vill göra, vad man prioriterar och mycket att göra. Då är det några frågor man kan ställa sig innan man tackar ja till något:

1) Kan jag ta in det just nu?

2) Har jag tid att agera på det långsiktigt?

3) Ingår det i min plan?

4) Är det något, om jag måste välja, som jag prioriterar högre?

5) Vad kan jag göra med den här tiden istället?

Och det är frågor man ska ställa sig innan man tackar ja, tycker jag.

Som möten till exempel, man kan säkert stuva in mötet i sitt schema men har man tid att agera på det som ska göras efteråt?

Det är svårt. Jag träffar många som sitter fast i att det inte går att säga nej nu. Inte till det här. Jag ska bara…

Man känner sig som en svikare. Man tror att ingen annan kan göra det istället (pssst det är det alltid någon som kan). Eller att folk ska bli så besvikna. Men folk förstår. Om man förklarar. Om det är något folk förstår så är det att jag måste backa nu för det är för mycket. För de flesta vet precis vad du pratar om. Du kanske föregår med gott exempel. Inspirerar någon annan att vårda sin agenda.

Fördelar med att säga nej

1) Du spar din energi till det du verkligen vill göra. Givet att du tänkt igenom vad det är

2) Du visar att du vårdar både din tid och din hållbarhet. Att din tid är värdefull. Att du bara gör det du kan ge full uppmärksamhet. Så när du engagerar dig i något så vet både du och de du gör det med att du faktiskt kan vara där. Både fysiskt och mentalt. Det är också något att nämna när du tackar nej: Det här vill jag göra när jag kan ge det full uppmärksamhet. Det kan jag inte nu.

3) Vill de ha dig eller är det meant to be så kommer chansen igen. Tro mig.

4 ) Det betyder ju mer ja till något annat. Tänk inte på nej-et för länge. Tänk på vad det frigjorde tid till.

5) Det blir lättare och lättare. Det kräver lite övning. Testa!

Ta hand om dig!

Foto: Katarina Jansson

I höst ska jag…


När semestern var slut var jag utvilad, laddad och nöjd. Men.. ändå gnagde något. Vi hade inte varit i fjällen. Jag har inte surfat på jättelänge och vi hade inte varit iväg på någon bröllopsresa, inte ens något bokat. Jätte.I-lands.Problem.


Då får man ordna det. Och jag har slitit och gnetat med saker jobbmässigt som helt plötsligt släpper. Får göra saker. Får igenom saker. VAVAVOOM.

Och vips så är hösten full med både äventyr och vavavoom-jobb.

Jag ska

1) Åka på bröllopsresa med världens bästa man. Vi ska dessutom surfa och som jag längtat.

2) Jag ska till fjällen! Jag ska få fjällvandra. Tälta. Känna den där vinden som inte känns så någon annanstans. Gå där pappa gått men jag faktiskt bara ridit förbi. Lägga stenar på rösen och få sparka av mina kängor utanför en tältöppning. Vänta på att vattnet ska koka på stormköket. Umgås med tre fantastiska tjejer.

3) Jag ska få utbilda i det jag brinner för på jobbet- hållbar hälsa. Jag är kursansvarig för en kurs i hälsofrämjande ledarskap. Något jag förstås föreläst om, men nu får utbilda i. Nyp mig.

4) Jag ska fortsätta vara helt ledig på helgerna och hämta tidigt på skola och dagis. . Den här veckan har varit jättetuff och det är helt ok. Så är det ibland. Jag har prioriterat rätt men har haft saker att tänka på och stora grejer som ramlat rätt.

5) Jag ska träna andra saker än löpning. Alltså jag yogar och SOMA:r lite varje dag och tränar lite styrka men som återhämtning från Black River run om 8 dagar (inte att jag räknar eller så….) tänkte jag se om jag kan få på ett par handskar igen och boxas lite, gå på något organiserat yogapass, klättra..lite sånt. Träna något som jag inte gjort på länge och ladda om. Jag vill ju vara ute i naturen helst.

6) Fortsätta göra det jag gör. Jag älskar min vardag. Jag älskar att lämna på skola och dagis, springa el cykla till jobbet. Äta matlåda jag lagat. Älskar mina arbetsuppgifter. Älskar att hämta och laga middag. Vara hemma på kvällarna. Älskar när det blir lite pirrigt och utmanande, behöva kliva upp framför många ansikten och leverera. Utmana, ifrågasätta men framförallt stötta och försöka se behov. 

Jag är väldigt tacksam, laddad och inspirerad just nu och nästa vecka blir både just utmanande och inspirerande med föreläsning, kurs, jobb och så springa 100 miles i Västerås på lördagen.

Så…nu ska jag vara helt ledig i Värmland och ladda det här kärnkraftverket med riktigt fin energi!

Trevlig #utonjut-helg på er!

Ultraträning i en hektisk vardag -del 2 Utrustningstips för långpass i terräng


I lördags hade jag en ganska smooth ride trots att jag sprang lite fel.

Det berodde på

1) Bra utrustning

2) Positivt tänkande

3) Bra planering

Långpasset kan ju vara ett äventyr i sig men ofta springer man det ju för att förbereda sig för ett lopp. Just det passet, av de man springer i veckan, ska efterlikna loppet och då kan det vara bra att testa sin energiplan några gånger närmare loppet under ett långt pass.

Ska man vara ute i terräng där man inte har civlisation runt hörnet, men ändå nära, så behöver man ju inte vara kittad för vildmark men lite saker gör resan både tryggare och smidigare!

Här är vad jag hade i min älskade gamla Inov-8 ultravest i lördags när jag sprang 65 kilometer, mestadels trail.

1) Toapapper och våtservetter. Ja. Bra att ha helt enkelt

2) Plåster och linda Om något skulle hända- det händer att folk vurpar rejält i skogen och slår sig illa! Linda funkar att stoppa både blödning och linda en stukning med.

3) Visselpipa Låter högt om något hänt. Tar ingen plats.

4) Vätskeblåsa för 2 l Men det är sällan jag har i 2 l, det fanns vatten regelbundet längs leden så det gick bra ändå. Har man med sig sportdryck kan man ha det pulvret separat och sen bara hälla i. Vill man ha riktigt kallt kan man stoppa i en isglass :). Generellt brukar det funka at dricka 1-2 dl per kvart men det beror på så mycket olika faktorer hur mycket man behöver så det går jag inte in i detalj på nu men faktorer som:

1) hur varmt det är

2) vad du dricker

3) hur mycket du druckit innan

4) hur långt du ska springa och när du får vatten nästa gång

5) hur mycket salt du fått och får i dig.

5) BCAA kapslar. Ok- inte nödvändigt. Men lite extra protein regelbundet under ett långt pass har viss forskningsstöd och än mer anekdotalt stöd. ”Skyddar musklerna” kan man säga. Och det vill man ju. Men alltid viktigast att äta tillräckligt med protein över dygnet. Kroppen reder ut det där. Kapslar föredrar jag för BCAA smakar skit och jag gillar inte mer sötning än som redan finns.

Det finns BCAA i den sportdryck från Umara som jag dricker så behöver inte extra egentligen men oftast har jag inte sportdryck med mig.

6) Energi- som du tycker om. Det spelar inte roll vad som är bra om du inte får i dig det. Jag gjorde förut mycket egna bollar och försökte äta nötter och annat jox men nu går jag på kärnan direkt- socker!. Glukos och fruktos. Det är i slutändan det man vill ha. Till hjärnan (glukos)  och toppa upp den fettförbränning som förstås rullar som bas. Jag har bars från Umara och sen har jag olika sorters godis. 100 g godis innehåller cirka 80 g kolhydrater. En näve godis är runt 50-60 gram godis så kanske 40-50 g kolhydrater.

7) Överdrag efter väder. Är det på det kallare halvåret kan det vara bra med mössa, vantar och varmt överdrag. På sommaren kanske en buff för att värma huvudet och en tunn regnjacka. Det är dumt att bli kall efteråt. Jag har en supersmidig regnjacka från Falke (flera saker på rea på Boozt!)

8) Solskydd Sportglas från X-Kross finns i flera bra glas och fina bågar. Skyddar även mot flygfän i ögat (!!). Jag har en skärm därifrån också jag gärna använder.

9) Nå och nås. Telefon. Har du en iphone eller dylikt har du också tillgång till musik och kanske en podd. Jo man kan lyssna på naturen men har man en vätskesäck som dunsar så kanske man tröttnar på det efter ett tag och det går bra med en lur i ena örat. Du kan larma om något händer, skicka din platsposition så folk vet var du är (kanske var du ska hämtas? :)).

10) Karta. Eventuellt. Det kanske behövs. Det kanske bara är roligt.

Hoppas det är fler som fortsätter #utonjut nu när en helt underbar löparårstid är i antågande med färgglada stigar!

Livet- lättare att tackla i löparskor


Liten svacka. Lite för mycket. Lämna och hämta flera dagar denna vecka. SVINMYCKET att göra på jobbet. Jakten på minuter, känslan av att vara inklämd och klockan går.

Lunch ute på terrasen? Nej tack, hinner inte. Lunch får ta max 15 minuter för att jag ska hinna jobba 6,5 timmar och sen få komplettera på kvällen ändå för att få ihop det denna vecka.Tick tack tick tack.

Inte vilja hämta för sent, senast 15.30 för att hinna till skolan liten stund innan 16.00 så vi kan ta 15.59-bussen och hinna gå och handla blöjor och ändå vara hemma innan

17 då jag måste börja med maten så det inte blir för sent och de blir för hungriga. Maten som jag började förbereda klockan 06.30 imorse då jag redan varit uppe i 30 minuter eftersom lillan vaknar då. Varje dag. Tur vi är morgonpigga och går upp innan sju även om vi har barnvakt.

En två-åring som har ALLA åsikter i hela världen. Jag som har världens ”lättaste” 7-åring som aldrig haft ett utbrott i hela sitt liv känner mig som en rookiemamma. Hur gör man med en person som ”vill inte” titt som tätt och vrålar när hon inte får som hon vill? Mina öron! Samtidigt för det allra mesta bara är så lätt att ha och göra med. Glad och positiv och kramig.

Imorse gick jag med stora tjejen till skolan och jag hade inte träningskläder på mig eftersom jag skulle hålla en workshop direkt på morgonen. Jag hade fina byxor, linne, kavaj och fina handväskan. Kroppen fattade ju inte det. Den är van att träna på morgonen och började svettas bara vi började gå. Försökte gå lugnt och fascinerades över vad folk hade på sig: vantar, jackor.. som att det var vinter! Jag hade gärna haft shorts och linne!

Sen blev det således tunnelbana och det var trångt och bara obekvämt.

Jag har för ovanlighetens skull sovit lite för lite. Lillan vaknar och har åsikter även på natten. Typ i sömnen men vi vaknar. Så jag är inte mina vanliga 200 %.

Jobbet var dock fantastiskt. Jobbar med en grym chefsgrupp som verkligen passar som ledare. Som bryr sig. Som är engagerade.

Jag slet på med min att-göra-lista, mailar till mig själv det jag inte hinner. Har en lång lista att göra ikväll och längtar så till att slippa släcka de bränder jag måste släcka just nu och faktiskt ha datorfria kvällar utan jobb. Men just nu ”måste-vill” jag. Har deadlines. Har sen luft i kalendern.

Klockan 14.40 måste jag byta om. Jag tar på mig mina träningskläder, mina löparskor och mitt FlipBelt runt midjan. Däri får jag plats med två telefoner och nycklarna hem.

Så tassar jag iväg och jag är så seg. Men att tassa från jobbet till dagis, lämna dagen bakom mig gör att pulsen går ned fast den går upp. Olika puls.

Framme vid dagis 15.30 och får en jättestor kram av en liten tjej. Eftersom jag lämnat jobbkläderna på jobbet är det bara att ned på knä i sandlådan- gör inget!

I med lillan i  vagnen, vill inte sitta i vagnen, vill gå. Bli buren. Upp för backen, ned för backen, leta på skolgården. In på bussen. Hindra att vagnen välter och barn river bussen. In på affären, försöka komma ihåg vad vi ska ha, låta dem köra varsin vagn utan att trasha butiken eller krocka med andra.

Lasta kassar och blöjor på vagnen, baxa hem alltihop och båda två.

Laga mat, avstyra utbrott, mata, prata, svara på frågor ” är inte kannibal en sorts fest på gatan mamma?” Sanera köket. Kramas och pussas.

Klockan 20.00 sover båda och vi pustar ut.

Ibland känner jag mig som en helt värdelös mamma. Ibland som en supermamma. Det är lättare i träningskläder. Man måste vara snäll mot sig själv. Man gör sitt bästa. Tiden känns aldrig tillräcklig ändå. Det gäller att fylla den som finns med rätt saker. Och rätt människor.

De här två alltså…Lillspark och Skrotmos

Jäkligt fint långpass på Upplandsleden


Hörni! Upplandsleden! Den har en ”svans” här i Stockholm. Jag har varit och grejat på den förut men inte sprungit den sträckning jag sprang igår. Väldigt fint!

Jag tänkte springa mitt sista tuffa pass inför Black River Run om två veckor men det måste vara fint, lite äventyr och trivsamt också.

Planen var att springa hemifrån till Sigtuna och bo på Hotell Kristina (kolla min Instagram- fantastiskt hotell) där vi var förra helgen på swimruntävlingen. Det var så trevlig personal, så himla fint läge med dubbelt KRAV-märkt restaurang och fin utsikt över Sigtuna och Mälaren.

Vill också ge dem en STOR eloge för hur hjälpsamma de var när det paket jag postat i förväg, för att slippa bära så mycket, inte kom fram. Grym service rakt igenom- och godaste äggröran jag ätit sen jag vet inte när! Cool inredning, familjedrivet, fokus på detaljer och personligt bemötande- SÅNT gör att det inte bara känns som ”logi” utan så mycket mer.

Men från början! Jag tassade iväg hemifrån vid 10.30 efter en lekig morgon med vår 2-åring. Asfalt från Sumpan till Barkarby där markeringar för Roslagsleden börjar. Sträckan fram till Kalhäll känner jag väl, var frestad att gena lite eftersom jag förstod att det skulle bli en lång dag men tänkte att idag är verkligen resan målet utan tid att passa.

Från gångvägen från Kalhäll mot Kungsängen viker man upp- bokstavligen- på leden och den går via ett bostadsområde och sen lättsprunget motionsspår in till Ängsjö friluftsgård som har det GODASTE hembakta fikat. Här har jag varit som barn och med skolan. Jag hade nu tre mil i benen och en lite svacka när jag insåg att nu var det ändå säkert över 3 mil kvar.

Men så började jag tassa iväg igen och det var lite trixig terräng, gick inte så fort men kändes jättebra. Det drog in mörka moln, det regnade lite och det var supermysigt att vara därute i skogen själv och som sagt- ingen tid att passa!

Det var runt 17 grader när jag stack iväg och jag är varmblodig av mig så hade bara korta shorts, linne och kompressionsstrumpor. Allt från Falke- och då vet jag att det inte skaver och de här strumporna..det är något med dem för benen är fräschare varje gång jag har just dem.

Flera fina utsiktsplatser, badplatser och fina passager. Bland annat Runsa och jag fick en hög känsla av att ha varit där förut… så kom jag på att vi cyklade dit med skolan på högstadiet. Jag mötte få människor, det kändes så lugnt och det var så fint.

Efter kanske 45 km kom jag fram till ett slott och alla markeringar försvann. Jag får skylla mig själv som inte hade karta- hade beställt karta men den här snutten på några mil hör ju inte till riktiga Upplandsleden så den fanns inte med. Hade förstås läst på sträckningen och så kunde jag ju ”Stockholmsorientera” med hjälp av Iphone. Men jag tyckte jag skulle kunna reda ut det ändå.

Men jag bara HITTADE Inte markeringarna. Ringde min löparvän och tillika kartnörd Peter som har sprungit här och han förklarade vägen lite från STENINGE slott där jag trodde jag var. Insåg sen att jag var på ROSERSBERGS slott. De ligger i två olika vikar vid vattnet. Slott som slott..tydligen inte. Chansade iallafall  för magkänslan brukar funka och hittade leden och mitt inre kompass visste ju fågelvägen var jag skulle så började springa…bara för att sen komma dit där jag tappade bort mig först. Sprungit BAKLÄNGES. Ååååh.

Samtidigt- rinner iskall vätska längs ländrygg, rumpa, ben, ned på strumpor, in i skor. Wat. Da. F:: nu då?

Min trotjänare till vätskeblåsa har gått sönder! Vad är oddsen? Det är 13 kilometer minst kvar nu vet jag, vet ej om det går att fylla vatten på vägen. Jag har sprungit 5 mil men är väldigt pigg och bara garvar åt eländet- dricker upp det jag hinner innan allt rinner ut.

Det är en underbar kväll! Solen kikar fram och skapar det där fina mjuka gula ljuset över åkrar och skogen. Tassar fram och känner mig stark och pigg men …lite less på leden.

När det borde vara 5 kilometer kvar, tror jag, så är det en ”Y-korsning”. Jag väljer höger och det är markeringar på träden. Men …efter några stycken tycker jag de har lite lustig färg..lite åt det röda hållet? Visar sig jag är på någon räv..lunda..räv…leden? Kommer ut på en asfaltsväg. Helt vilse. Tar fram Iphone och letar upp mig själv. ”Sigtuna 8,8 kilometer” säger den.

Alltså ork har jag men inget vatten, är så törstig och lite less- yes!

Springer ut till en bilväg och tänker att jag ringer en taxi. Men hur det nu är så skjuter jag på det och vips kommer jag till 263 som går till Sigtuna och parallellt går en cykelväg. Solen skiner, asfalt är lätt, jag rullar på och bara garvar igen och spelar in en lätt hysterisk film- se Instagram.

Men är så törstig. Och klockan är mycket. Jag ska handla på Ica (har inga kläder för att gå till restaurangen, bara en morgonrock jag får låna). Vet inte hur långt det är kvar men sticker ut en tumme och får lift…i snopna 2 kilometer! Så nära var jag!

Känner igen där vi sprang under swimrun! Tackar till tusen och rusar in på Ica och får en mugg vatten.

Handlar en kycklingssallad, Granini grönsaksjuice, choklad, äpple, två frallor och…fänkål som jag alltid blir sugen på efter löpning.

Tar mig till hotellet men ringer min man och garvar fram min snöpliga story.

Blir varmt emottagen, får ett mysigt rum, duschar skållhett, sköljer upp mina kläder och torkar dem på handduksvärmaren, äter som en häst, dricker som en kamel och somnar så gott!

65 kilometer blev det och dagen efter tassar jag en mil till Märsta station och åker hem och ut i skogen med familjen.

Jag kan verkligen rekommendera den här sträckan! Åker man till Kalhäll med pendeln och springer till Sigtuna därifrån så landar det på cirka 40 kilometer som för det mesta går i lättsprungen terräng men ibland lite rotigt. Men inget som man möter på på till exempel Bargslagsleden eller Silverleden.

Själv tar jag med mig att jag kan hämta upp när jag blir trött och att inget gjorde ont- bara stelt förstås men kände mig så i balans och mådde så bra hela tiden! Stark mentalt och fysiskt. En bra känsla två veckor innan ett 16,1 mils lopp!

På Instagram här bredvid finns bilder från igår- och min halvhysteriska film!

Hoppas du har #utonjut – it i helgen!