Blev en för gammelmedia också!



I socks for success!

Tack Dorotea Bromberg, som släppte mig fri!!!

Marsnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring fortare
  • 17 energikakor i test
  • I form för halvmaran
  • Trotsa din ålder
  • Sanningen om protein
  • Löpning ska vara Rock’n’ roll
  • Yoga för löpare
Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Tack Susanne! Hoppas du kommer gilla den!!
Löpande hälsning/ Kenneth


Kenneth Gysing

Tack Inger! Ja, läser själv, vet inte riktigt hur det gick till 😉 Radioteatern nästa – eller inte 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Faran med rödbetsjuice/ Rotterdam Marathon



Pang på rödbetan, liksom. Det är icke bra. Man må ta det lite varligt.

Annars kan det skära sig illa.

Se min bror komma cyklande på Söders höjder. Han har huvudet fullt av Wien halvmarathon. Han har en påse full med rödbetsjuice på cykelstyret. Fyra flaskor. Det går ganska vingligt. Rödbetsjuicen väger tungt. Just när han ska svänga in på Blekingegatan dyker det upp en sådan här.

Brorsan vinglar till lite extra med cykeln, påsen åker in mellan ekrarna på framdäcket, det blir totalstopp, och brorsan far i backen. Blodet sprutar. Nej, rödbetsjuicen sprutar. En flaska i krasch, och brorsan sitter där i en väldigt stor och röd pöl.

Polisman rusar ut, skärrad, ser blod. Dam i butik rusar ut, ser blod, blek i ansiktet.

– Hur gick det, vrålar dom.

Brorsan rodnar i kapp med rödbetsjuicen, förklarar uppladdningens principer inför halvmara samt rödbetsjuicens prestationshöjande effekter. Ja, om den inte får en att falla av cykeln och halvt slå ihjäl sig förstås. Men brorsan har klarat sig fint. Och hoppas det räcker med tre flaskor för PB i Wien. Och ett paket tvättmedel för att få bort juicen från kläderna.

Kört hört, brorsan! Lycka till!

Själv på väg till Rotterdam och Rotterdam Marathon. Hollands Manhattan!

Där lär det inte bli något PB. Jag ska bara upplevelsespringa som man säger när man har alldeles för få långpass i benen och egentligen bara vill springa halva sträckan, men någon halv sträcka fanns det inte och nu är det som det är och Rotterdam ska vara en alldeles fantastiskt stad. Den liknar ingen annan stad i Holland. Rotterdam blev sönderbombat under andra världskriget, alla byggnader som finns där är nya. Den är också Hollands mest multikulturella stad, med en borgmästare, Ahmed Aboutaleb, som är både marockan och holländare (dubbla medborgarskap) och muslim.

Och så har Rotterdam en bar som blev utsedd till världens bästa 2009.

http://dewitteaap.nl/

Tänkte jag skulle kolla in den efter loppet. Man vill ju gärna veta varför.

Maratonbanan ska vara en av världens snabbaste. Som om det skulle hjälpa mig. Jag som just kommit hem från Phuket i Thailand och stånkat runt i 36 C värme i knapp styrfart. Nu är det förstås svalare i Rotterdam, runt 8 C, men det är ju å andra sidan svinkallt för en nybliven thailöpare. Aldrig får man vara nöjd. Men ska bli kanonkul att springa där.  En ny stad att upptäcka!

Brorsan startar 09.00 i Wien på söndag. Jag startar 10.00 i Rotterdam. Så den här gången kommer han nog före mig i mål (ja, jag springer ju dubbla sträckan också).

Förlåt, kunde bara inte låta bli.

Rotterdam Marathon:

http://www.nnmarathonrotterdam.org/home/

/to be continued … /

Team Colting Phuket runt – i MÅL!!!



Revelj 04.40. Jonas pigg, Thobias pigg, Daniel mindre pigg. Hade inte sovit en blund. Ont i nacke och bröst, det ska faen simma med en GoPro på huvudet fem timmar om dagen i en vecka. Men en lång film blir det. Med mycket vatten i. Och luftbubblor. Och en och annan manet.

Så vaknade solen, och med den människorna till.

På´t igen, ingen annan väg fanns än framåt.

Själv fick jag extrajobb som sjuksyster för Bangkok hospital i Phuket.

Var nog tur att ingen blev allvarligt skadad. Här och där 35 C i vattnet men en låda med iskalla drycker gjorde att ingen fick värmeslag.

Så gick de till slut i mål, efter nästan 15 mil simning på åtta dagar. Motströmmar, vågor, maneter, en stegande sol – så här glada var de när de kom upp på stranden där allting började. Saltare killar än så får man leta länge efter!

Phukets viceguvernör var där, svenske hederskonsuln var där, Phukets polischef likaså, och en massa andra honoratories. Alla ville de hylla de svenska simhjältarna. De simmade för ett bättre hav, för havssimning som sådan, för att visa att Phuket är en plats där man vill satsa på träning och hälsa. Med hopp om att hundra nya simmare skulle göra om det nästa år.

Själv fick jag jungle fever av att sitta en halv dag i en båt.

Jag mötte inte Tarzan, men hörde minst tusen fåglar kvillra och ett gäng gibbonapor artikulera sig uppmuntrande. Djungeltrail är kul men krävande. Fast bara ta lianen dit man kommer!

På äventyr med Jonas Colting, Phuket runt, dag 5 och 6



Lite knepigt med kronologin, igår var etapp 5 och idag etapp 6.

I morgon sista etappen mot mål.

Igår simmade Team Colting 19 km. Daniel körde in handen i en jättestor manet. Den liksom flöt upp underifrån, förklarade Daniel.

Jonas fick en manet på bröstet. Det är ju sketadålig sikt i vattnet, förklarade Jonas.

Thobias fick en rakt i ansiktet. Det gjorde förjävla ont, sa Thobias.

Lyckligtvis var det en någon snällare variant av manet det träffade på, med relativt korta trådar. Sjuksköterskan i följebåten fick äntligen lite att göra. Hon baddade grabbarna med vinäger, och smörjde in dem med thaliändska örtdekokter, och så på igen. Efter 19 kilometer var det dock stopp, då började tidvattnet gå baklänges, och motströmmen låg på cirka 3 knop. Där skulle de behövt varsin aktersnurra för att ta sig vidare.

Typ en sådan här.

Men hur montera en sådan? Dessutom regelvidrigt. Så de åkte hem en kilometer kortare än vad de tänkt att simma.

Idag kom dock Team Colting hem på sprudlande humör. Medströms för första gången under simningen, de kom bra i stöten, så mycket ström att de nästan slog volt (dålig). 2 mil på 3 och en halv timme, och bara 12 kilometer kvar till målet i morgon.

Själv då? Drog en 15 km stegrande på löpbandet på förmiddagen. Jag hade tänkt jag skulle ta mig upp kiockan sex och springa trail i djungeln, men när alarmet ringde stängde jag bara av och somnade om. Den här värmen gör saker med mig, jag börjar få dålig karaktär. Men det blev svettigt nog på bandet. På söndag är det tänkt att jag ska springa maran i Rotterdam, ett gammalt löfte. Jag vill inte tänka på hur det kommer att gå. Lite svalare där dock.

Efter löpet blev det Poolwatch. Måste ju ha koll på barnen. Lite jobbigt var det att hålla ögonlocken uppe. Men man får bita ihop och kämpa på.

Och sedan blev det middag, och den slutade så här.

Börjar få smak på att ha dålig karaktär.

Avslutning på dagen med Jonas & Co på Youtube!. En godnattsaga så god som någon!

https://www.youtube.com/watch?v=7M97QdIsL2E

På äventyr med Jonas Colting – Phuket runt, etapp 5.



Revelj 05.50. Tryckte på snooze. Ny revelj 06.10. Lyckades pallra mig upp, tryckte igång vattenkokaren, hade förberett neskaffe i en kopp.

Kaffemuggen på muggen. Vi löpare har ju inga hemligheter. Och så till Tanyapura Sportcenters Track and Field. Våtvarmt omslag så fort jag kom ut genom dörren. Därpå 10×500 m med 250 meters joggvila. Banan är en 500 metersbana. Alldeles ensam på banan. Ägde. Fast vet inte riktigt vad.

Före:

Efter:

66 % luftfuktighet. Urkramad som en disktrasa. Sedan lite sugen på det här.

Men bara lite. Blev ett par svalkande längder i bassängen i stället.

Team Colting drog i väg i gryningen, för att ta sig an motströmmen från igår och förhoppningsvis hamna medströms. Team Gysing drog iväg till djungeln och barnhemmet/skolan och hotellet Youwawit, en fantastiskt anläggning som byggdes upp för fattiga föräldralösa barn efter Tsunamin.  Barnen får lära sig engelska (bra för framtida jobb) och får praktiskt yrkesutbildning. Där fanns förstås en pool också. Team Gysings yngste deltagare drog på en längd direkt.

En något mindre etapp än Team Coltings, men man kan ju vara nöjd ändå.

Och så här gick det för Team Colting.

https://www.youtube.com/watch?v=pk77UOFOvkM

På äventyr med Jonas Colting – Phuket runt, etapp 4.



Man börjar vänja sig vid klimatet. 36 C är en jämn och skön siffra. Barnen badar fem timmar om dagen. När det blir för kallt inomhus (AC:n), går man ut och värmer sig. Det tycker barnen är roligt. Som att vara i Lennart Hellsings, Landet Annorlunda.

Inte lika roligt för Team Colting idag. Jonas sa några väl valda ord om strömmar och motvind och vågor från fel håll efter dagens etapp och var övertygad om att om de simmat åt andra hållet från början så hade de varit två mil längre fram efter dag fyra. Dagens etapp var 18 km och när de skulle ta sig runt Phukets sydspets så var strömmarna så starka att de fick ta tre simtag för att komma fram ett (strömlöst). Ungefär som att gå uppför i djupsnö. I övrigt inga jämförelser dock, här är väldigt ont om snö.

 

Precis här ovan är sydspetsen på Phuket som Team Colting rundade idag. Uppskattningen av simsträckan innan simningen tog vid låg på 12 mil, men simningen går allt annat än rakt fram så det lär bli ett par mil extra. I morgon blir det mera motströms, men dagen därpå ska det bli medströms, fast det vågar ingen lita på. Mörbultade kroppar, vidbrända öron, idag orkade ingen skåla för dagen.

Det var bara för Thobias, Jonas och Daniel att bita ihop runt ett okänt antal efterrätter … man blir hungrig av simning i öppet hav.

Team Gysing höll ställningarna på Basecamp, där var det lugnare. Gjorde ett lunchsim på 6×300 meter i behagligt befolkad bassäng med ett minumum av strömmar och maneter. Såg dock ett gammalt häftplåster på botten. Lite lagom läskigt sådär.

Axeln fortfarande inte riktigt som den ska, men längsta simningen på 14 månader. Sedan tillbaka till kontoret. Ingen rast och ingen ro, Runners World no 5 är i vardande.

Tough guys work Saturdays too, som vi brukar säga här vid Thanyapura by the pool.

Och det blev afton och sonen Max tog sig vatten över huvudet innan hopp i säng.

Sen borstade vi tänderna och drog täckena upp till hakan och kollade in Team Coltings dag på Youtuben. Sim, salabim, rent ut sagt!

https://www.youtube.com/watch?v=zH1XMxaUiBk