Team Colting Phuket runt – i MÅL!!!

Lite knepigt med kronologin, igår var etapp 5 och idag etapp 6.

I morgon sista etappen mot mål.

Igår simmade Team Colting 19 km. Daniel körde in handen i en jättestor manet. Den liksom flöt upp underifrån, förklarade Daniel.

Jonas fick en manet på bröstet. Det är ju sketadålig sikt i vattnet, förklarade Jonas.

Thobias fick en rakt i ansiktet. Det gjorde förjävla ont, sa Thobias.

Lyckligtvis var det en någon snällare variant av manet det träffade på, med relativt korta trådar. Sjuksköterskan i följebåten fick äntligen lite att göra. Hon baddade grabbarna med vinäger, och smörjde in dem med thaliändska örtdekokter, och så på igen. Efter 19 kilometer var det dock stopp, då började tidvattnet gå baklänges, och motströmmen låg på cirka 3 knop. Där skulle de behövt varsin aktersnurra för att ta sig vidare.

Typ en sådan här.

Men hur montera en sådan? Dessutom regelvidrigt. Så de åkte hem en kilometer kortare än vad de tänkt att simma.

Idag kom dock Team Colting hem på sprudlande humör. Medströms för första gången under simningen, de kom bra i stöten, så mycket ström att de nästan slog volt (dålig). 2 mil på 3 och en halv timme, och bara 12 kilometer kvar till målet i morgon.

Själv då? Drog en 15 km stegrande på löpbandet på förmiddagen. Jag hade tänkt jag skulle ta mig upp kiockan sex och springa trail i djungeln, men när alarmet ringde stängde jag bara av och somnade om. Den här värmen gör saker med mig, jag börjar få dålig karaktär. Men det blev svettigt nog på bandet. På söndag är det tänkt att jag ska springa maran i Rotterdam, ett gammalt löfte. Jag vill inte tänka på hur det kommer att gå. Lite svalare där dock.

Efter löpet blev det Poolwatch. Måste ju ha koll på barnen. Lite jobbigt var det att hålla ögonlocken uppe. Men man får bita ihop och kämpa på.

Och sedan blev det middag, och den slutade så här.

Börjar få smak på att ha dålig karaktär.

Avslutning på dagen med Jonas & Co på Youtube!. En godnattsaga så god som någon!

https://www.youtube.com/watch?v=7M97QdIsL2E

Revelj 05.50. Tryckte på snooze. Ny revelj 06.10. Lyckades pallra mig upp, tryckte igång vattenkokaren, hade förberett neskaffe i en kopp.

Kaffemuggen på muggen. Vi löpare har ju inga hemligheter. Och så till Tanyapura Sportcenters Track and Field. Våtvarmt omslag så fort jag kom ut genom dörren. Därpå 10×500 m med 250 meters joggvila. Banan är en 500 metersbana. Alldeles ensam på banan. Ägde. Fast vet inte riktigt vad.

Före:

Efter:

66 % luftfuktighet. Urkramad som en disktrasa. Sedan lite sugen på det här.

Men bara lite. Blev ett par svalkande längder i bassängen i stället.

Team Colting drog i väg i gryningen, för att ta sig an motströmmen från igår och förhoppningsvis hamna medströms. Team Gysing drog iväg till djungeln och barnhemmet/skolan och hotellet Youwawit, en fantastiskt anläggning som byggdes upp för fattiga föräldralösa barn efter Tsunamin.  Barnen får lära sig engelska (bra för framtida jobb) och får praktiskt yrkesutbildning. Där fanns förstås en pool också. Team Gysings yngste deltagare drog på en längd direkt.

En något mindre etapp än Team Coltings, men man kan ju vara nöjd ändå.

Och så här gick det för Team Colting.

https://www.youtube.com/watch?v=pk77UOFOvkM

Man börjar vänja sig vid klimatet. 36 C är en jämn och skön siffra. Barnen badar fem timmar om dagen. När det blir för kallt inomhus (AC:n), går man ut och värmer sig. Det tycker barnen är roligt. Som att vara i Lennart Hellsings, Landet Annorlunda.

Inte lika roligt för Team Colting idag. Jonas sa några väl valda ord om strömmar och motvind och vågor från fel håll efter dagens etapp och var övertygad om att om de simmat åt andra hållet från början så hade de varit två mil längre fram efter dag fyra. Dagens etapp var 18 km och när de skulle ta sig runt Phukets sydspets så var strömmarna så starka att de fick ta tre simtag för att komma fram ett (strömlöst). Ungefär som att gå uppför i djupsnö. I övrigt inga jämförelser dock, här är väldigt ont om snö.

Precis här ovan är sydspetsen på Phuket som Team Colting rundade idag. Uppskattningen av simsträckan innan simningen tog vid låg på 12 mil, men simningen går allt annat än rakt fram så det lär bli ett par mil extra. I morgon blir det mera motströms, men dagen därpå ska det bli medströms, fast det vågar ingen lita på. Mörbultade kroppar, vidbrända öron, idag orkade ingen skåla för dagen.

Det var bara för Thobias, Jonas och Daniel att bita ihop runt ett okänt antal efterrätter … man blir hungrig av simning i öppet hav.

Team Gysing höll ställningarna på Basecamp, där var det lugnare. Gjorde ett lunchsim på 6×300 meter i behagligt befolkad bassäng med ett minumum av strömmar och maneter. Såg dock ett gammalt häftplåster på botten. Lite lagom läskigt sådär.

Axeln fortfarande inte riktigt som den ska, men längsta simningen på 14 månader. Sedan tillbaka till kontoret. Ingen rast och ingen ro, Runners World no 5 är i vardande.

Tough guys work Saturdays too, som vi brukar säga här vid Thanyapura by the pool.

Och det blev afton och sonen Max tog sig vatten över huvudet innan hopp i säng.

Sen borstade vi tänderna och drog täckena upp till hakan och kollade in Team Coltings dag på Youtuben. Sim, salabim, rent ut sagt!

https://www.youtube.com/watch?v=zH1XMxaUiBk

Dag 2, team Colting simmade 21 km, tog in de 3 km de tappade från dagen innan.

Team Gysing stannade hemma, styrde upp barnen, ungefär lika enkelt som en Ironman, sprang sedan 21 km på löpband (ville ju hålla jämna steg med team Coltings simtag).  29 C inomhus trots dundrande AC. Jobbigt, men inte lika jobbigt som för team Colting. De var ute i fyra och en halv timme, och simmade längs en kust utan stränder. Bara stupande rakbladsvass klippor där ingen kunde ta sig i land.

– Och en massa läbbiga krabbor som hängde på klipporna, suckade Jonas.

Tobias fick kramp i båda baklåren, slängde fenorna i följebåten, bytte till paddlar. Då var det sju kilometer kvar. Hur kändes det då?

– Jobbigt, svarade Tobias ( förmodligen årets understatement).

Lite nervös simning också, man skymtade en och annan sådan här:

Thailändsk killermanet, inte såna maneter! Och helst är uppkopplad trådlös till, för att inte hamna på heta linjen (ack ja, 36  C, lite hjärnsmälta).

Men slutet gott, allting gott för dagen. Team Colting kom helbrägda hem. Här skålas det för ett riktigt havsverk!

Efter löprundan blev det avbadning i 600 m. Simmande numera är avbadning, axeln fortfarande knepig efter förra årets krasch. Men man kan ju göra tummen upp ändå.

Olympisk bassäng, tom mitt på dagen. Förutom en svensk som inte sett solen på ett halvår och med solskyddsfaktor 50 på den extremt kortklippta hjässan med solen i zenit hoppades på att det inte skulle börja ryka från svålen. 12×50 m, och kramp i en stortå. En liten mara där då i tå.

I övrigt bjöd dagen på ett PB. Dotter Milly, 6, simmade 25 m utan att nudda botten, och fixade Fisken!

–  Det kändes som om jag inte orkade mer, men jag bara körde på, förklarade Milly för Pressen efteråt (that´s daddys daugher …)

Mycket stolt var hon.

Och hundra kronor rikare (pappapedagogik!)

Så gick det en natt, och ytterligare en etapp. Team Colting väckte team Gysing i trappan på väg upp till rummen runt halvtvå på e m, team Gysing låg vid poolkanten nedanför och mediterade över livet och löpningen, så där lagom utmattad efter 10 km tempo på bandet. Snart, snart ska jag springa utomhus också, i 36 C. Oh yeah!

Och hur var det idag då?

– Brutalt, svarade team Colting unison och kortfattat. Vågor, strömmar, motvind mest hela vägen, en kilometer kort mot planerade 15 km. Dags falla i säng en stund.

Team Gysing nickade deltagande, och sneglade mot baren. Här krävdes något uppbyggligt efter en sådan krävande rapport. Kanske en Tiger, lager?

Och sedan kolla in team Colting på film förstås!

https://www.youtube.com/watch?v=z6oNOIiTYCs

https://www.youtube.com/watch?v=7v59bDtsGoM

/to be continued …/

Tidig morgon vid Marriott Hotel, Phuket. Phukets guvernör var där, Chris ”Macca” MacCormack, tvåfaldig världsmästare av Ironman var där, ja nästan alla var där. Jonas Colting och Tobias Pettersson satsade hårt på makeup inför den högtidliga invigningen.

29 C i vattnet, 36 i luften, det blev en lång simmardag. Förbi en paradisbeach …

… grov sjö och någon ville ha paddlar på …

Efter 15 km var Team Colting så här heta …

Daniel från Outside magasine hängde också på, han sa han simmet lite när han var yngre (… OS och sådant där, visade det sig …)  och efteråt gick de coconuts alla tre (fyra nötter var) …

Själv hade jag ett bra snack med min nye polare Macca om löpning och simning, så kallad Swimrun …

… så nu har Macca lovat att köra Ö till Ö i höst. Att det brukar vara 15 grader kallare i Östersjön än här i Phuket tyckte han var helt ok, han är ju en kiwi (från Nya Zeeland), där är det också svalt i vattnet – plus massor av haj i havet. Det är t o m är snäppet värre än våra gammelgäddor.

Barnen lämnade jag på stranden under simningen. Men de var lika glada för det!

/to be continued …/