På äventyr med Jonas Colting – Phuket runt, etapp 1.


Tidig morgon vid Marriott Hotel, Phuket. Phukets guvernör var där, Chris ”Macca” MacCormack, tvåfaldig världsmästare av Ironman var där, ja nästan alla var där. Jonas Colting och Tobias Pettersson satsade hårt på makeup inför den högtidliga invigningen.

29 C i vattnet, 36 i luften, det blev en lång simmardag. Förbi en paradisbeach …

… grov sjö och någon ville ha paddlar på …


Efter 15 km var Team Colting så här heta …

Daniel från Outside magasine hängde också på, han sa han simmet lite när han var yngre (… OS och sådant där, visade det sig …)  och efteråt gick de coconuts alla tre (fyra nötter var) …

Själv hade jag ett bra snack med min nye polare Macca om löpning och simning, så kallad Swimrun …

… så nu har Macca lovat att köra Ö till Ö i höst. Att det brukar vara 15 grader kallare i Östersjön än här i Phuket tyckte han var helt ok, han är ju en kiwi (från Nya Zeeland), där är det också svalt i vattnet – plus massor av haj i havet. Det är t o m är snäppet värre än våra gammelgäddor.

Barnen lämnade jag på stranden under simningen. Men de var lika glada för det!

/to be continued …/

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Mot Thailand – Simma Phuket runt med Jonas Colting!


Jonas Colting pinglade en dag när jag satt på redaktionen och begrundade marsvädret, stora flingor föll utanför fönstren och vårvintervinden ylade i husknutarna, och undrade om jag ville kolla in när han och simpolaren Thobias Pettersson simmar Phuket runt (ja, Phuket i Thailand då, Phuket låter ju annars som ett Söderhak där vad som helst kan hända). En simning på drygt 12 mil på sju dagar i 29 gradigt varmvatten.

Jag funderade, och jag funderade. I säkert en hundradels sekund. Det är ju förskräckligt varmt i Thailand vid den här tiden, runt 35 C, men jag skulle nog klara av det.

Så jag sa – ja!!!!

Det lät förstås grymt jobbigt att simma så långt, men kanske mest för Jonas och Thobias då, mindre för oss som skulle åka följebåt och titta på. Fast lite tufft för oss också, det blir ett väldigt flängande upp och ner ur båten för att bada bort svetten från kroppen. Men ibland måste en man göra vad en man måste göra. Jag frågade barnen om de ville hänga på, fara fjärran på påsklovet. Jag kunde ju inte gärna lämna dem ensamma hemma. Det ville de. Tuffa kids. Värmetåliga de med.

Så, Team Gysing goes to Thailand med Team Colting för ett fantastiskt simäventyr. Och massor av löpning också förstås, fattas bara annat! Vi ska bo på Apollos nya träningscenter Thanyapura, där det finns både löparbanor och en åtta kilometer lång djungeltrail. Där man kan springa extra fort om det skulle dyka upp några ormar eller tigrar. Om det nu finns tigrar i Thailand? Jag får googla. Ingen fara för ormar dock, lovar hotellets pressansvarige. Jag bestämmer mig för att lita på det.

Här har vi Team Colting, två mycket avspända killar. Jag tänker att om jag simmar lite med dem så kommer jag också få en magruta eller två.

Jonas och Thobias genomför simmet som en manifestation för bättre vatten i världen, samt samlar in pengar till ett barnhem i Thailand. Starten går tidigt på morgonen 31 mars, och det blir 10-17 km per dag. Inget extra flyt med våtdräkter, då skulle de förmodligen flyta i land som ett slags överkokta korvar, men mycket salt i vattnet ger bättre flytkraft än i t e x Göta Kanal, där Jonas simmade när han simmade mellan Stockholm och Göteborg 2014. Jag tror det mesta är bättre med vattnet i Thailand än det är i Göta Kanal, f ö.

Och apropå farliga djur i Thailands djungler, så kan man ju också springa på sådana i Stockholms djupa skogar.

Som under en löprunda på Djurgården för en tid sedan!

Bävrar är livsfarliga! Man kan ju få ett träd i huvudet.

Glad Påsk!!!

/to be continued, from Thailand …/

Montepisano Trail Race Report


No mountain to high. Men knixigt, trixigt, mycket teknisk, rötter och stenar och porlande bäckar som fick fötterna att åka lerkana här och där. Traillöpning är, ja, traillöpning. Varje steg kräver koncentration för att man inte ska stå på öronen. Trail Montepisano var en riktigt spännande utmaning. 17 km, 27 km, eller 47 km. Tänkte först ta 47an, men en flunsa kom i vägen, så det blev 27an i stället. Och tur var nog det. 27 km och 1700 höjdmeter senare kändes lår och vader som dallrande aladåber, två mil till och de hade förmodligen förvandlats till köttfärs. Så har jag heller inte tränat någon terräng den här vintern, mest malt på platten och på löpband. Dä blir det som det blir, kroppen får skylla sig själv, berget ger ingen nåd.

Likväl, och ändå. Det var en fantastiskt upplevelse. Underbar natur, smala stigar och leder som ringlade sig längs olivlundar och med en utsikt ända bort till Medelhavet. Glada och vänliga italienska traillöpare som hejade på när det tog emot, och som for fram som blixtar i nedförslöporna, där jag tog det så lugnt det bara gick, ville ju ha ett liv i morgon också. Men när stigarna här och där plattades ut och blev till små vägar, fick benen mera fart, fick jag fatt i en och annan italienare.

Fighting face uppför första berget.

Här knallade det nog förbi romerska soldater en gång i tiden.

Efteråt blev det thermalbad med varmvatten från naturliga källor i släkten Medicis gamla villa (som ett svenskt slott ungeför), punklöparjournalisten Clause från Tyskland hängde på. Och badrockarna med …

Därefter en liten antikrunda på torget i Lucca. Italiensk sporthörna!?

Och så italiensk middag på det. Italien måste vara det enda landet i världen där man väger mer dagen efter ett lopp. Sex förrätter var kanske att ta i … men man får ju ta menyn dit man kommer …

Sprang in som 29:a (av 99 startande) på 3.51, kom tvåa i damklassen och blev bästa svensk. Var visserligen också enda svensk, och någon dam är jag ju heller inte, men ändå mycket nöjd med det. Trail är tokroligt. Nu tänker jag börja träna det också. Så fort jag kan böja på benen igen. Om någon vecka eller så.

/längre rapport i RW no 5/

Pisa all over!


Ah, Pisa, denna underbara gamla stad. Tornet började byggas redan på 1100-talet.

Sigrid från Österrike är här.

Peter från Holland är här.

Claus från Tyskland är här.

Andrea från Italien här här.

I morgon springer vi Trail Montepisano i bergen bortom dimman.

Men först en stadstur med proviantering förstås!




/ to be continued …/

Soul Running i Montepisano, Toscana


På fredag lyfter flyget till Pisa. Och löpning i Montepisano, bergen bakom det lutande tornet. Där ser det ut såhär:


Det bidde däremot inget Afrika. Där bidde det bara Arlanda.

Stod 04.45 på morgonen lätt framåtböjd och scannade av passet på en självincheckningsapparat. När jag vände mig om var ryggsäcken som var fastspänd på väskan med handbagage, borta. Borta dator, plånbok, nycklar till lägenheten. En polis kom, slog ut med händerna, sa ”vi går på knäna”. Fick tjuvåka hem med SJ-s tåg mellan Uppsala-Göteborg. Jävla tjyvsamhälle!

Men den här killen kom iväg.

Rapparen Promoe. Han sprang hela Sahara Marathon och gick enligt obekräftade rykten i mål med två kilo sand i hår och skägg. Längre rapport om Promoes lopp i RW no 4.

Toscana i stället då. Den här gången med ryggan kedjad vid handleden när jag checkar in.

http://www.olivetrails.eu/

Soul-Running i de norditalienska bergen. Här ska det min själ bli löpa av. Ohyggligt med höjdmeter. Massor av olivlundar. En glimt av Medelhavet vid horiontens rand när man kommit tillräckligt högt. Det kommer bli jobbigt. Det kommer bli väldigt jobbigt. Men efteråt, mina vänner, efteråt kommer det bli äta av.

Därmed pasta!

Mera running with a view (avd löparporr):


 

Längre rapport i RW no 5.

Sahara Marathon


Jag hade lite värmeträning i förra veckan. 40 C i dagarna tre, kändes det som i alla fall. Hade ingen termometer till hand, tyckte heller inte det behövdes. Somnade mitt i TV-sändningen från sprinten runt Slottet. Då förstår ni hur illa det var. Eller inte.

I alla fall, bra med lite värmeträning.

Nu ska man springa ute igen, och utan långkallingar.

Sahara Marathon. Inget för duneungar (åh den var dålig)

http://www.saharamarathon.org/

Gäller bara få ihop kroppen, har just kravlat mig ur flunsasängen, skall strax testa benen och lungorna. Lät som ett ånglok i går i en trapp, inte bra. Kanske bättre i dag.

/fortsättning följer …(