Soul Running i Montepisano, Toscana


På fredag lyfter flyget till Pisa. Och löpning i Montepisano, bergen bakom det lutande tornet. Där ser det ut såhär:


Det bidde däremot inget Afrika. Där bidde det bara Arlanda.

Stod 04.45 på morgonen lätt framåtböjd och scannade av passet på en självincheckningsapparat. När jag vände mig om var ryggsäcken som var fastspänd på väskan med handbagage, borta. Borta dator, plånbok, nycklar till lägenheten. En polis kom, slog ut med händerna, sa ”vi går på knäna”. Fick tjuvåka hem med SJ-s tåg mellan Uppsala-Göteborg. Jävla tjyvsamhälle!

Men den här killen kom iväg.

Rapparen Promoe. Han sprang hela Sahara Marathon och gick enligt obekräftade rykten i mål med två kilo sand i hår och skägg. Längre rapport om Promoes lopp i RW no 4.

Toscana i stället då. Den här gången med ryggan kedjad vid handleden när jag checkar in.

http://www.olivetrails.eu/

Soul-Running i de norditalienska bergen. Här ska det min själ bli löpa av. Ohyggligt med höjdmeter. Massor av olivlundar. En glimt av Medelhavet vid horiontens rand när man kommit tillräckligt högt. Det kommer bli jobbigt. Det kommer bli väldigt jobbigt. Men efteråt, mina vänner, efteråt kommer det bli äta av.

Därmed pasta!

Mera running with a view (avd löparporr):


 

Längre rapport i RW no 5.

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sahara Marathon


Jag hade lite värmeträning i förra veckan. 40 C i dagarna tre, kändes det som i alla fall. Hade ingen termometer till hand, tyckte heller inte det behövdes. Somnade mitt i TV-sändningen från sprinten runt Slottet. Då förstår ni hur illa det var. Eller inte.

I alla fall, bra med lite värmeträning.

Nu ska man springa ute igen, och utan långkallingar.

Sahara Marathon. Inget för duneungar (åh den var dålig)

http://www.saharamarathon.org/

Gäller bara få ihop kroppen, har just kravlat mig ur flunsasängen, skall strax testa benen och lungorna. Lät som ett ånglok i går i en trapp, inte bra. Kanske bättre i dag.

/fortsättning följer …(

Sex i Karlstad under sex timmar


Det där lät kanske en smula kryptiskt. Blev aningens yr efter sex timmars löpning på 200 meter bana i Karlstad. Har förstås också jobbat på kvällstidning!

Det var en löparupplevelse utöver det vanliga. Fantastiskt bra arrangemang av IF Göta, och mycket roligare än jag någonsin kunde föreställa mig. Det är ju också så att när en grupp människor (65)  gör något som lite på avstånd ter sig fullkomligt vansinnigt, så framstår det dock inom gruppen som helt normalt. Nåja, ganska normalt i alla fall.

Efter fyra timmars oval löpning hade Voxnäshallen förvandlats till något liknande det här:

En s k löparhallucination efter drygt 200 varv. Ett depåstopp med en Ahgrens bilar, återgav Voxnäshallen sina normala proportioner.

En lång löpardag med ett avslut på 61.3 km. Mer sex än så hade jag knappats vågat hoppas i i Voxnäshallen.

Längre tex i RW no 3. Kommer ta minst sex timmar att läsa!

Resultat från loppet

http://ifgota.se/result/Uploaded/6h_inne_20160123.html

Snurrigt i Karlstad


En vinternatt, en resande. På väg mot Karlstad, kolmörker och isande kyla utanför tågfönstren. Tåget 70 minuter försenat. Alla tåg försenade. Restaurangvagnen bortkopplad. SJ, SJ, gamle vän. Men vem har väl bråttom? Inte nu, inte i morgon. Då väntar en existentiell prövning, 6 timmars löpning på en 200-metersbana i Karlstad. Något liknande har jag aldrig gjort förut, tänkte det var dags nu, pröva någonting nytt så här i början av ett nytt år. Var man inte snurrig förr, så lär man bli det i morgon. Ryktet gör dock gällande att efter en timmes löpning, blåses det i visselpipa och så ändrar fältet riktning, tills ytterligare en timme gått, då blåses det i pipan igen, och alla vänder.  60 deltagare är maxantal, och slutsålt.

http://ifgota.se/vara-arrangemang/karlstad-6-timmars/inbjudan/

Vad gör man då bäst för att peppa upp sig inför en sådan utmaning? Läser värmlandssonen Fröding förstås. Här Fröding på glad kula med Heidenstam och Albert Engström!

Gråbergsång

Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-å-ng.

Möjligen ett passande mantra för morgondagens övningar. Blir spännande se vart huvudet tar vägen längs vägen. Banan lutar i alla fall lite i kurvorna, om man får lust att dra på. Eller om det nu inte bara är en säkerhetsåtgärd utifall att man skulle få för sig att springa rakt fram!

Men sådär efter halva tiden lär det nog krävas tyngre poetiskt artilleri för att orka vidare, då slänger vi in En morgondröm! Den törs jag dock bara länka till, som den blyga viol jag är, men för ohämmade erotiker är det fritt fram att knappa sig vidare:

http://runeberg.org/stanflik/20.html

Fortsättning följer ….

2016 – Löpning, konst, litteratur


Snön faller, men inte vi med den! Broddar på!

Eller ja, väl inte riktigt, och några Icebugs har jag inte heller. Har hasat runt lite i snön, så där halvkul. Men på gymmets löpband har jag bra fäste.

Det har hänt grejor. Har flyttat ut i skärgården. Flyttat ut ur Staden för första gången på många år. Lite lugnare, lite bättre luft, nära till Bosön. Ja, här på Lidingön då. Närskärgården, som man säger. Eller som vi lidingöbor säger: Ön. Och springer jag Lidingöloppet så har jag nära hem. Och vill jag springa på gamla Djurgården, så är det bara över 300 meter bro, och sen till höger, där ligger Stora Skuggan.

Jag mötte en konstnärsvän i mellandagarna, Tilpo, och förklarade fär honom att ”Löpning är också en konst”. Han hummade lite till det.  Sedan köpte jag en tavla av Tilpo, tänkte där är en strand jag skulle vilja springa på. Skagen, sa Tilpo: Nämen där har jag ju sprungit förut, för länge sedan, sa jag. Minns ljuset, man blev alldeles bländad, och liksom upplyft till en annan rymd.  Skagen gör en tagen. Nu blir jag bländad i köket i stället, där tavlan hänger. Känns bra med ett hav och en strand hemma.

Lite städhjälp har jag också fått.

I övrigt har det skrivits mycket i julhelgen. Bråda dagar, orden har inte riktigt räckt till för bloggande. Det kom ingen Tomte med paket fulla med bokstäver, jag fick skriva själv, var kanske inte tillräckligt bokstavstroende (årets första usla …). Det är nämligen dags igen, om jag hinner bli klar, för klar är jag inte. Har fått bokkontrakt med ärevördiga Brombergs förlag, vilket känns mycket stort i miitt lilla löparliv. Boken ska handla om löpning som livshållning, ja rentav som livsfilosofi. Blod, svett och tårar, skavsår, lycka och eufori – inget nytt för löpare, men hoppas jag, någorlunda läsvärt ändå.

Så här kommer omslaget eventuellt att se ut. Och går allt som det ska lämnar den tryckpressen i början av april.

Så, inför detta nya år, 2016, skälvande i sin linda och i det närmaste jungfruligt outsprunget, uppmanar jag alla som på ett eller annat sätt sitter fast i något de inte vlll sitta fast i.

Spring dig fri!

Julpass och Korvkul


Gillar man inte julskinka kan man ju alltid äta en julhund!

Lite fartlek dagen före dopparedagen, kändes som jag hade julgransfötter (det är något med mörkret och årstiden, kroppen kan bli matt av snöbrist) men det var bara att bita i, glögg måste man göra sig förtjänt av. 15 km, varav 1 km x, 12, 13,3, 14, 15, 16 x 3, en s k granlaga uppgift med grenspecifik inriktning där den arma kroppen blev aningens barrskrapad. Ack ja.

God Jul och Gott Nytt År, alla löpare, och annat löst folk, både i och utanför den virtuella verkligheten. Må nästa år bli PB på alla plan!