Jag sitter här med rätt trött huvud. Kroppen mår bra- det är ju rackarns bra det här med triathlon att det är jämna plågor överallt så det är bara lite lagom
mört här och var. Och så är ju jag helt värdelös på att göra det jag säger att jag ska- ge allt! Jag skulle ju krypa över mållinjen men det var ju skutt och hopp och smiles men så tror jag hellre jag sviker min plan och är glad hela tiden istället! Eller va?
Iallafall har den här helgen varit inspiration på högsta nivå för mig. För det första måste jag tacka Lennart och Gunhild (på bild nedan) som har tagit hand om mig och Annelie på bästa sätt. Vi fick inte diska och vi fick sova i ett jättemysigt härbre. På morgonen idag hade Gunhild plockat svarta vinbär i ottan och kokat världens godaste sylt.
När jag lämnade Annelie vid tåget imorse så såg jag en tävlande springa förbi i full fräs. Det råkade vara Pasi Salonen så jag började heja på honom. Han ledde överlägset sin klass i SM Masters men allt eftersom hejade jag på fler och fler. Det var dåligt med hejandet men en söndagmorgon kanske alla vilar upp sig efter att ha kört gamla bilar fram och tillbake hele lördasnatta?
Tack Annelie för en härlig helg. Ju mer vi pratat desto mer inser jag vilken fantastiskt stark människa du är. Du har varit med om mycket och är ett underbart exempel på hur vi väljer hur våra liv utvecklas. Att man kan ta itu med sina problem, inte se sig som ett offer utan förändra både sig själv och sen inspirera andra. Helt otroligt! Dessutom tror jag att vi är ett bra team så gärna amfibiemannen men kanske nästa år? :).
Jag gick ned till expon för att kolla in resultaten. Ju mer jag och Anneli funderade- desto mindre fattade vi våra placeringar. Missförstå mig rätt- jag hade kunnat komma sist på min tid och varit helnöjd men om jag var 4a ut på löpningen, blir omsprungen av en tjej, hur kan jag då vara 6a? Jag visste inte själv hur många varv det var och fick fråga längs vägen och hade lätt kunnat springa 3 varv och gått i mål!
Sen hamnade jag i samspråk igen med den otroligt trevliga killen som sålde 2xu grejer. Insåg SEN att det var Ted Ås. Jag har ju inte så stor koll på hur triathleter ser ut men Ted har vunnit SM på Ironman distans flera gånger. Galet imponerande.
Han hade väl räknat ut att om jag fick på mig ett par av deras tights så skulle jag vilja ha dem. Precis så. Höll mig dock till att köpa ett par ”skins” för vaderna som nu löser att jag kan glida runt med kompression på mina jobbiga vader och ändå ha mina havaianas. Ett par nya simgoggles blev det också. Mina såg man ju inte igenom!
Pratade även mycket med Antonia från Cycloteket Västberga som var helt fantastiska med att hjälpa med hojarna. De ska satsa på triathlon och det ser jag verkligen fram emot. Djungel är vad det är och då är det inte bara reglerna jag pratar om!
Sen hann jag även prata med Mats från Enervit och försökte förklara att jag ville ha något som var som Perpeteum. Det skulle gå att ordna sa han så ser fram emot att pröva Quadra nu när jag ränner i fjällen och jämföra det med Perpeteum.
Jag fick också gratta och ta bild på fantastiska George Valvis som, 77 år ung vann sin klass. Ja han var ensam i den. Respekt!! Jag ser fram emot att varva triathlon med ultralopp när jag blir så gammal-eh ung!
Sen hittade jag Åsa och Victor och följde damernas SM med dem. De är verkligen supertrevliga och medan Åsa tog massa häftiga bilder och var nervös så laddade Victor lugnt för sin tävling som jag tyvärr missade! Men hörde att det gick bra- Grattis Victor! Han kör för SPIF.
Jag som funderat på vilken triathlonklubb jag ska gå med i blev övertygad om att SPIF är det rätta! De simmar ibland i Kronobergsbadet som ju är nära mitt jobb! Toppen!
Vi hejade och pratade och ohhade över hur de tog kurvorna och vips så faller hon som liger trea. Blodet isar sig när vi ser hur hon skrapar upp höger överarm och reser sig väldigt vingligt och verkar ha ont i axeln. Hon får hjälp av banan och allt verkar ok, hon blir omhändertagen och sen kommer faktiskt ambulans. Otroligt läskigt och är det något jag räds med triathlon så är det snäva kurvor. Hoppas det gick bra. Både jag och Åsa var nära tårar. Så är det när man är lite böliga av sig!
Sen tog jag iallafall mig hemåt mot Solbacka och tog en bild på medaljen som minne för den skulle Tigerfisen få. Hon undrade var jag varit och jag berättade att jag simmat, cyklat och sprungit. ”Men varför mamma?”. Ja. Det var inte så intressant. Roligare var att höra att mamma kissat i våtdräkten. ”Simmade du bort kisset sen mamma?” Ja precis, med en massa andra simmare som nog också kissade i sina våtdräkter!
Jag är så taggad. Det var så kul att köra förra året men vad fasen brydde jag mig om triathlon när min hjälte just fått en ny lever? Nej det föll i glömska och var verkligen inte relevant. Men nu kan jag hålla i den här euforin och glädjen och spinna på den. Så jag har ansökt om medlemsskap i SPIF till att börja med. Jag tror att triathlon kan passa väldigt bra.Om inte annat så är mitt träben väldigt oträigt idag. Jag gillar att man måste vara så koncentrerad, att det händer något hela tiden och ju mer jag lär mig om grejer desto mindre är det ett gissel med utrustningen och mer intressant. Jag vågar tro att jag kanske har lite fallenhet för simning- jag älskar ju att vara i vatten och cykla kan ju bara inte vara så himla svårt? Ja det här ska bli otroligt roligt!
Jag tror att triathlon och ultra ihop kommer passa perfekt. Simma och cykla avlastar löpningen och ultran bygger ett pannben och en uthållighet som kommer sitta bra på 1/2 IM och IM. Jag tror aldrig jag kommer köra sprint. Då hinner inte mitt pannben vakna!
Men nu ska jag sova gott och ladda för backpass. Det är en hel del stigmeter att tugga i sig den närmsta veckan. Jag har också en utmaning i att lära mig att pressa mig själv hårdare när det blir tungt. Det är några minuters smajl som får bytas som sammabitna tänder.
Bjuder på liten random bilder nedan- vill ni ha proffsiga foton- spana in Åsas blogg!
Ha en fin ny vecka!
;

Annelie med speakern

Hemma hos Lennart och Gunhild- we will be back!
Legenden George!
</a
Pearl Izumi gör galet snygga löparskor!

Pasi på väg mot mål!