Ditt största motstånd bär din största potential


Under den här månaden har jag stött på patrull på ett område jag inte är van vid: Ovilja att sticka ut och springa. Eller inte ovilja. Orkeslöshet. Allt har förstås sin förklaring men är ingen ursäkt. Jag har fortfarande aldrig ångrat ett enda löppass (förutom det där jag stukade foten 2010 då kanske).

Jag var lite frussen när jag kom hem och jag hade ingen lust att sticka ut igen. Soffhörnet stod där så inbjudande och mysigt.

Men satan i gatan. Det hjälper att ha riktigt bra kläder att hoppa i så man vet att man inte kommer vara kall. Det hjälper att just ha lagt till några Groove Armada-låtar på Runnerslovespellistan (som du också kan följa- finns på Spotify!) och det hjälper att ha hundratals fantastiska pass i minnesbanken att ta till.

Så ut! Vamos!  1,5 lätta kilometrar och sen stegen mot otygsbacken. Den höjd som varit skidbacke en gång. Den 300 meter långa backen som blir brantare och brantare. Den där man ser hela Friends Arena typ uppifrån när man kommer upp.

5 gånger upp och ned i den i jämn fin fart. Sen ned och en snabb kilometer runt sjön och en kilometer nedjogg.

Och precis som alla andra gånger så är det #winwinwin när jag kommer hem. Jag är piggare. Jag är nästan hög av endorfiner. Jag känner mig stark och glad. OCh sådär lite extra glad och hög blir man ju när det var lite jobbigt att ta sig ut. Man kom liksom lite längre på det passet. Lite högre.

Ibland är ett fantastisk löppass bara en liten dask på den mentala rumpan borta. Ibland en rätt hård dask. Men den där upplevelsen är alltid inom räckhåll.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

How to do Mondays


Bästa sättet att starta en vecka är att riktigt ta den i hampan.

Kliva upp tidigt och skrika ”HA” i örat på den. Packa lunch (för den här veckan händer det- jag ska ha matlåda) och leta fram något som blinkar för här ska det äntligen transportcyklas-något sen på den pucken men cykeln har haft dubbelpunka. Tro inte att jag orkat laga den utan min granne P gick lös på den igår.Ängel!

Så första frostdagen- då! Börjar jag cykla! Hej hej! På tanthoj med korg och allt.

Ha första mötet 07.30 och jobba på fram till klockan tre. Cykla gärna vilse lite på Norrmalm. Vägra använda GPS eller karta. Tvinga fram  Luntmakargatan och Wendy´s hår. Fortsätt jobba i frisörstolen..en stund. Slumra lite.

Bli jättefin i håret. Cykla hem och tänk att Han har nog fixat middagen nu. Möts av halvnaken karl med buff i hand som ska ut och springa. Inte middag nu tydligen. Sen. Vad göra? Springa också. Tog mina nya Trimtexbyxor. Riktigt sköna!

Hinna med 1 km uppjogg och sen 5 rappa kilometrar med fokus på löpsteget i runt 4:50-5:00 fart.Mörkerlöpning i kall luft är kanske det bästa som finns.

Sen. Middag. Varm varm dusch. Lite coachmail. En chokladbit. Läsa en eller två kostforskningsrapporter (nej bara sammanfattningen och resultaten oftast jag är inte SÅ nördig).

Sen sova. Så tog jag hand om den här måndagen. Smackabang.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#Måndagspeppen – vem gör störst skillnad?


Ganska ofta tar vi en massa människor och det de utför för givet. Men den dagen de av någon anledning inte gör sitt jobb eller gör det vi förväntar oss då påverkas vi väldigt negativt och klagar och gnäller.

Jag tänker på den som städar din trappuppgång. De som tömmer soporna som vi kanske inte orkat sortera. De som städar på ditt jobb. De som kör bussen. De som tar hand om ditt barn på dagis. De som röjer snö på gatan.

Den dagen de inte gör sitt jobb får det enormt mycket mer konkret inverkan på min vardag än om vår stadsminister stannar hemma i en vecka.

Det finns säkert fler exempel. Någon som gör något som du tar för givet bara ska funka. Tacka lite extra den här veckan.

December förra året- kom igen kung Bore!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nägon träning?


Jo. Jag tränar. Lite instucket här och där just nu. Tidiga morgnar. Snabba vändor.

Det som är bra med att ha en stark aerobisk bas är att det inte skadar så mycket att dra ned ett tag när det är  mycket annat.

Jag har trots att inte tiden tycktes finnas lyckats peta in:

7 km tröskel, 7 km morgonjogg (transportlöpning hem och till jobbet). 5 km morgonjogg. 2 km plus 20 minuter man-tager-vad-man-haver-styrka.

7 km morgonjogg och 11 km distans idag i svinkall motvind.

Eller. Den var ju bara svinkall för att jag hade tagit för tunnt m huvudet. Finns ju inget dåligt väder.

Veckan som kommer spenderar jag fyra dagar i min hemstad i 4 år- London! Ser fram emot fina löprundor där.

Och snö. Nu längtar jag efter snö.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Du är din hårdaste kritiker


På kursen jag var på filmades vi fem-sex gånger. Sen fick vi se ihop med en av lärarna för att hitta fel (tyckte vi) se vad som var bra och vad som kunde utvecklas (enligt läraren).

Det blev rätt uppenbart att vi själva såg så mycket mer fel i våra presentationer än vad andra såg.

Och såhär är det ju. Ofta.

Jag vet att jag är den som är hårdast mot mig. Har iallafall varit. Jag har aldrig varit bra nog, aldrig trott jag kan bli bra nog och när något gått bra har jag hittat ursäkter till att lägga prestationen på en lägre nivå än den var.

Inte alltid men rätt ofta.

Jag är mycket bättre på det här nu. Det har kommit av ett nytt sätt att tänka. Sätta stopp och tänka om när det  börjar bli prestationstvång snarare än prestationsinsinspiration. En insikt om att om inte jag är snäll mot mig själv så är det svårt att låta andra vara det. Är jag snäll mot mig själv så sporras jag ofta att faktiskt göra mer. Och göra mer bra saker snarare än att bara göra för att göra.

Det här är en reklamfilm men den är väldigt talande. Tre minuter.

Kika Tänk om du kunde se dig som många andra ser dig. Inte bara utseendet men alla dina fina sidor och egenskaper. OCh tänka på dem inte bara då och då- men ofta. Tänk.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#fredagsgottis i örat


Imorse tog jag med mig Sara och Annika ut på en mörk regnig löprunda.
Ja de var i mina öron alltså.
De är helt fantastiska de där två. Just nu är de på Cypern och kör Cypern 4 day challenge eller vad det heter. De har härlig distans till hela grejen. Lyssna här.
Övrigt gottis var att jag åt croissant med chokladsås till frukostefterrätt. Dekadent gott.

20131122-093502.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in