DNF eller kriga sig i mål?



Jag har åkt på en höstförkylning! Det är riktigt tråkigt och jag bara vill ge mig ut och springa i det fina och soliga höstvädret. Jag sitter och reflekterar över årets upplaga av Ultravasan. Jag har inte skrivit det tidigare men det var för att det bestämdes väldigt sent att vi skulle springa loppet, närmare bestäm vid lunchtid dagen före loppet. Kroppen kändes stark och bra inför loppet så då beslutade jag mig för att springa för att jag ville så gärna få revansch på förra årets Ultravasa då kroppen inte alls var med mig.

Det var en helt fantastisk känsla att stå vid startlinjen och att få vara med om den magiska starten en gång till. Efter bara några kilometers löpning var den härliga känslan som borta. Jag fick ont i magen och hade svårt att få i mig energi. Det kändes som om allt jag försökte få i mig gick rakt igenom kroppen och ju mer jag försökte äta desto värre blev det. Tänk dig att springa med konstant känsla av att magen krampar och som om du skulle kunna bajsa på dig i varje steg. Det är ungefär lika oskönt och oglamoröst som det låter. Stoppade jag in någon energi blev det som sagt ännu värre. Envis som jag var kämpade jag på i 63 kilometer till Oxberg. Där var jag tvungen att inse efter att ha rådfrågat sjukvårdspersonalen på plats att det inte går att springa nio mil utan att få i sig energi. Jag blev så besviken! Besviken på att magen krånglade medan kroppen kändes bra för övrigt. 63 kilometer löpta och jag kände nästan inget i benen. Banan var mycket bättre än förra året och innehöll mindre spänger och grusväg till fördel för en helt fantastisk skogsstig. Jag var otroligt ledsen över att behöva bryta och inte få gå in i mål men också väldigt trött på att springa och må så dåligt. Jag hade tiden på min sida och jag skulle ha kunnat promenera in i mål men det kändes inte alls kul och jag tyckte helt enkelt att det inte var värt slitaget på kroppen att gå de ytterligare 27 kilometrarna in i mål. Sjukvårdspersonalen gav mig dock ett ganska enkelt val när de sa att om jag fortsatte riskerade jag att eventuellt hamna på akuten med dropp efter målgången. Personalen var väldigt bra och jag är i efterhand tacksam över att de stoppade mig men just där och då känns det ju som om det ”bara” var 27 kilometer kvar.

Jag fick ganska snabbt plats på en buss som körde från Oxberg till målet i Mora. Väl framme vid målgången gick jag och tog en dusch och ställde mig sedan längs målrakan för att invänta min sambo som fortsatte efter att jag hade brutit och heja på de som sprang in i mål. Besvikelsen över att inte ha kunnat genomföra hela loppet var väldigt stor när jag fick se alla glada löpare gå i mål.

Jag var osäker på om jag hade gjort rätt i att stanna och inte slutföra loppet. Var jag bara vek? Jag rådfrågade efter loppet en bekant som är både läkare och extremsportare om jag kunde ha gjort något annorlunda eller om jag bara var fånig som hade stannat. Jag fick svaret att det enda som man kan göra är att stanna och vänta tills kramperna släpper. Att springa för långt utan att kunna ta in energi kan vara ganska farligt och leda till tråkiga konsekvenser som muskelsönderfall och njursvikt. Efter att ha hört det kändes det faktiskt helt ok att ha stannat, tråkigt men rätt beslut. Det visar också att det faktiskt är väldigt viktigt att lyssna på kroppen till en viss del och att försöka acceptera när kroppen bara inte vill, framförallt när det gäller så låga sträckor som vid 90 kilometer.

Jag är en erfarenhet rikare och väldigt mycket klokare efter detta. Jag vet inte varför det hände och jag har aldrig vart med om det tidigare. Det gör det väldigt svårt att veta hur jag ska kunna undvika det i fortsättningen.

Januarinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Snabb &stark 2019
  • Allt om löpband
  • Smart klädd i vinter
  • Logga som eliten
  • Öva upp balansen
  • Mat för resultat
  • 7 snabba kom igång tips

Långpass på Söder



Helgens långpass på 30 kilometer gick runt de tre öarna Kungsholmen, Långholmen och Södermalm. 30 kilometer är ganska långt och ett perfekt tillfälle att passa på att se sig om i sitt närområde genom att springa en annan runda än den man brukar springa. För mig är det viktigt att få komma ut och uppleva nya rundor och platser. Oftast ser jag ingen mening med att springa samma runda två gånger på raken under ett pass bara för att samla kilometer, som att exempelvis springa Kungsholmen runt två gånger. Det finns så många fina platser att se och varje löprunda har sin charm.

En stor drivkraft i min löpning är att ständigt upptäcka nya platser, som ASICS kampanjen säger It’s a big world – go run it.

Backintervaller i skidbacke



I veckan var det dags för 10×60 sekunders backintervaller i ett tempo något snabbare än milfart. Som den ingenjör jag är räknade jag ut lite snabbt att jag skulle behöva en backe som var runt 230 meter lång. Man tager vad man haver tänkte jag och gav mig iväg till den längsta backen i närheten som jag känner till, en gammal skidhoppsbacke.

Efter att ha släpat mig upp till backen via en skogsstig var jag på plats och redo för dagens pass och väl på plats såg jag att backen kanske lite väl brant men ändå tillräckligt lång, vilket var det viktigaste.  Backintervaller är något som jag tycker ju väldigt mycket om men jag måste medge att backen var väldigt jobbig och jag fick kämpa hårt för att behålla löptekniken. Backintervaller ger så mycket, både styrka och löpteknik – det är helt klar värt allt slit!

Det var absolut inte sista gången jag sprang upp och ned för den backen, jag tror att vi ska bli bästa vänner.

Årets första dopp



I helgen var jag hemma på Västkusten, det är verkligen härligt att bara umgås med familjen en helg när man bor långt hemifrån. Jag ser alltid fram emot att få komma ut och njuta av naturen och omgivningen när jag är hemma, det är något speciellt med att springa längs med kustlinjen och det glittrande havet. Som tur är har jag en morbror som är lika löptokig som jag, vilket innebar sällskap på veckans långpass. Vi har vart ganska jämna tidsmässigt de gånger som vi har sprungit Stockholm Marathon, det är alltid diskussioner om vilken tid man sikar på och taktik inför loppet. Tur att jag har någon i släkten som jag kan tävla lite med!

Vi gav oss iväg tidigt på söndagsmorgonen och sprang söder ut längs landsvägarna från Varberg, förbi gårdar och hus i strålande solsken. Det är helt fantastiskt att kunna springa och få uppleva världen på det viset, fötterna tar dig till platser där du inte har vart förut och antagligen aldrig heller skulle ha fått tillfälle att besöka om det inte hade vart för löpningen. Det blev en löprunda på 140 minuter i behagligt 5:33 min/km tempo. När löprundan började närma sig slutet så kom vi på den fantastiska idén att avsluta löprundan med ett dopp i havet, årets första dopp. De andra besökarna på stranden måste nog trott att vi var lite smått galna.

Vilken frihetskänsla – kallt men underbart och bra för återhämtningen har jag hört!

Yasso 800’s – Intervaller när dom är som värst



Under förra veckan sprang jag det hittills klart jobbigaste passet under hela vår träningsperiod, Yasso800’s. Det är ett pass som innebär att man springer tio stycken 800 meters intervaller med 400 meters joggvila mellan intervallerna. Det sägs ju att snabba 800 meters intervaller kan vara en av de jobbigaste distanserna som finns och under detta passet skulle man springa distansen tio gånger. Det är lite konstigt att jag kan tycka att det är jobbigare att gå ut och springa tio stycken 800 meters intervaller snabbt än att springa tre mil i kuperad terräng. Jag var även lite nervös och spänd inför passet eftersom att Yasso 800’s också är ett test för att förutspå den tid som du skulle kunna springa ett marathon på, genom att räkna ut den genomsnittliga tiden i minuter och sekunder för de tio intervallerna. Då jag aldrig har kört ett sådant pass tidigare var jag osäker på exakt hur hårt jag skulle pressa mig för att orka med alla tio intervaller.

Efter 3 kilometers uppvärmning till Kristinebergs IP var det dags för testet. Den första intervallen var ganska jobbig och de nio återstående intervallerna kändes då nästan omöjliga, men intervallerna gick bara bättre och bättre ju fler jag gjorde. Efter att jag hade klarat av de fem första intervallerna och började jag känna hopp om att detta pass skulle nog mot allt förmodan gå att genomföra. Passet gav en massa energi efteråt när jag hade klarat av alla intervaller men under passet var det stundtals väldigt jobbigt. Genomsnittstiden på mina intervaller blev 3 minuter och 12 sekunder vilket enligt testet skulle motsvara ett marathon på 3 timmar och 12 minuter. Det skulle innebära en förbättring av mitt PB med 32 minuter! Det ska bli så spännande och se vilken tid jag kan göra på Stockholm Marathon. Efter det passet kan jag inte annat än att vara lite stolt över mig själv!

Motivation



Vad som ger någon motivation kan vara väldigt olika saker från person till person. Enlig Nationalencyklopedin definieras motivation på följande sätt:

”motivation (av motiv), psykologisk term för de faktorer hos individen som väcker, formar och riktar beteendet mot olika mål.”

Min bästa tipps för att hitta motivationen att komma ut på den där planerade rundan när man inte alls kanske har lust till det eller om man tycker att man inte har tid hittar ni i listan nedan:

  1. Det blir inte roligare än vad man gör det, inställningen är allt. Ser du fram emot att få gå ut och springa och du visualiserar att det kommer att bli en härlig löprunda med vänner eller ett tillfälle att få lite egentid kommer löprundan att kännas kul.
  2. Ta på dig kläder och skor som du känner dig riktigt fin och snabb i. Huvudsaken är att du tar på dig något som du känner att du trivs i och samtidigt är bekvämt att springa i.
  3. Anmäl dig till ett lopp. När man har ett lopp att springa måste man komma ut och springa för att förbereda sig för det loppet. Jag brukar ibland tänka att om jag inte ger mig ut nu och har det lite jobbigt idag så kommer det att bli väldigt jobbigt under loppet.
  4. Boka in löpning med en vän eller med några kollegor och gör det till en kul grej och en del av veckan.
  5. Gör det till ett äventyr och se skogen eller staden som din lekplats. Spring en helt annan väg och se vad du hittar. Jag brukar ibland springa lite vilse med flit bara för att utforska nya områden.
  6. Spring till eller ifrån jobbet. Det är ganska härligt att kunna springa förbi alla bilköer på morgonen eller springa hem i en magisk skymning om kvällen.
  7. Tänk tillbaka på första gången du var ute och sprang och hur långt du har kommit sedan dess. Det är viktigt att komma ihåg att träning ger resultat.