Edinburgh
Hej från Skottland.
En vecka av vårt tvåveckorsläger är avklarat och jag börjar äntligen känna mig som en lugn människa igen. Det var verkligen perfekt att åka iväg då de äntligen ska lägga om vårt golv efter två månaders kaos. Att bo i en kaoslägenhet är inte speciellt avkopplande. Och då de lägger om golvet kan vi ändå inte vara hemma så det blev bra tajming med läger nu.
Edinburgh var ärligt talat inte så som jag hade hoppats. Det är en vacker stad, men samtidigt så otroligt sliten. De gamla stenhusen är fina, men så smutsiga att de ser helt förfallna ut. Inga vägar är nyasfalterade, utan istället lappade överallt. Det kändes tyvärr mera sunkigt än mysigt, trots att det var väldigt vackert på sina ställen (älskade parkerna med de stora tomma gräsmattorna).
Men jag fick ihop min träning utan större problem och fick också ett gymkort på ett fint sportcenter en knapp kilometer från lägenheten vi hyrde.
Vi har inte gjort mycket annat än tränat första veckan. Eftersom vi bodde vid Holyrood park så tog vi en promenad upp till Arthur’s seat, det kände vi oss tvungna till att göra. Men i övrigt har vi inte turistat alls. Vi orkade inte ens kolla in slottet. En dag var vi inne i centrum på en fika men blev mest stressade av trängseln.
Det sämsta med Edinburgh är helt klart trafiken. Trafikljusen är de långsammaste jag någonsin upplevt och fotgängare är väldigt lågt prioriterade. Man fick stå löjligt länge vid varje korsning. Vid korsningar utan trafikljus väntade bilar aldrig på fotgängare, inte ens äldre folk och mammor med barnvagnar. Det var alltid bilarna som skulle först, trots att det var ett övergångsställe. Det är inte så att de kör helt galet eller något. Det är bara så att bilisterna är prio ett. Och trottoarerna var under all kritik.
Och ja. Vänstertrafiken. Jag trodde aldrig jag skulle bli så påverkad av vänstertrafiken som jag blev. Jag har ändå varit i vänstertrafikländer förr. Men vilket jäkla hjärnsläpp jag fick. Vet inte hur många gånger jag fick tvärstanna och sprang över gatorna i ren panik (var aldrig någon större fara ändå). Jag kom fram till ett övergångsställe och min hjärna ba: ”okej, nu ska jag alltså inte kolla vänster först, men åt vilket håll ska jag kolla då?”. Kändes intelligent. Men att kolla vänster är ju inget man tänker på annars, det går ju automatiskt, så det var väl därför. Men galet förvirrande var det i alla fall.
Det bästa var den charmiga hundkulturen. Jag har ingen bra bild av hundägare, för jag är så förbannat trött på alla okopplade hundar som vill hälsa/leka/vara ivägen/förstöra ens träning/osv trots att det finns skyltar där det står att hunden ska vara kopplad. I Stockholm får man tydligen bestämma själv om de reglerna gäller ens egen hund. Här är det mycket bättre. Ingen går runt med små handväskehundar eller hundar som man bara vill visa upp, utan här är det större charmiga hundar, samtliga okopplade och väluppfostrade. Det var hundar överallt i Edinburgh. I varje park var det massor med folk som lekte med sina hundar. Och inte en enda gång kom en hund ens i närheten av mig och ville hälsa eller leka. Ägarna behövde inte ens säga till. Jag som tycker att hundar är det största problemet då jag ska träna utomlands har inte varit det minsta rädd och osäker. Bra Edinburgh!
Andra saker jag gillar med Edinburgh (och Skottland överlag) är språket. Så himla charmigt, även om deras engelska kan vara lite (mycket) svår att förstå ibland. Och jag har helt förälskat mig i att alla hus har olika färger på dörrarna. För att inte tala om alla vackra stenhus. De gråbruna husen mot allt det gröna (Skottsk grön är finare än all annan grön) är bara så himla fint. Jag måste ha ett stenhus i framtiden.
Idag tog vi tåget från Edinburgh till Inverness (galet fin tågresa) och det var väldigt skönt att komma från Storstan till ett lite mindre och lugnare ställe. Vi har inte hunnit se så mycket av stan idag, utan det blir morgondagens projekt, men stället verkar helt fantastiskt.
Vi har båda veckorna hyrt lägenhet via Airbnb. Det är första gången som kontrollmänniskan i mig vågar testa på det och jag har inte varit besviken. Lägenheten i Edinburgh var stor och charmig med en fantastisk utsikt, men också lite sliten. Lägenheten här i Inverness är mycket fräschare och faktiskt superfin. Och trots att det är lyxigt med helpension då man är på träningsläger så är det också väldigt skönt att få äta sin egen hemlagade mat istället. Mer jobb, men godare mat, tycker jag. Och billigare förstås.
Och då man bor i lägenhet känns det mera som hemma. Och det är skönt att slänga sig på soffan mellan träningarna med en kopp pulverkaffe och en skön bok (chicklitt) och få en ännu mera romantiserad bild av Storbritannien.
Så jag ser fram emot en vecka till i Skottland. Jag ser fram emot att springa på nya vägar och att upptäcka en ny stad. Jag ser fram emot att läsa flera böcker och rensa ur min hjärna ännu mera tills jag känner mig så rofylld att jag är redo att åka hem igen.
Men nu ska jag sova!
Sandra
PS. Har hört säckpipa och sett några kiltar. Har inte druckit whisky (kommer inte att ske, någonsin) och det har typ inte regnat alls. Nån natt bara.