Eilat Desert Marathon


En får leva på loppet, som man säger. Det har blivit en del sprunget i år. Slutet på november brukar ju annars inte vara så loppfullt, men så lockade där en öken. Eilat ligger så långt söderut i Israel man kan komma. Står man med näsan mot Röda Havet, så har man Jordanien till vänster, Egypten till höger, och Saudiarabien snett uppåt till vänster, och bakom ryggen en väldig massa öken.

Det var där Eilat Desert Marathon skulle gå av stapeln. Start 06.00 på morgonen, och lite knepigt med frukost. Jag frågade på hotellet och det möjligen gick att ordna några bananer, och det gick det ju. Nog för att öppna skalbolag.

Värmde upp ordentligt dagen innan.

Skickade sms till brorsan hemma i kylslaget strilregn i Stockholm, och beklagade mig lite över värmen, men han var dålig på att svara. Fick tycka synd om mig själv i stället.

Loppet blev långt, och rätt tufft. Sand och grus och mäktiga berg, uppför och utför och väldigt vackert på ett ökenödsligt vis. Det är mycket tyst i öknen. Man kan höra sig själv stånka på flera kilometers avstånd (eko i röda klippväggar).

Efter halva loppet kände jag något ovanligt i höger sko. En blåsa på tån bredvid stortån. Jag har inte haft en blåsa på tjugo år. Kanske hade det dammat in lite sand i dojan? Kanske var det underlaget? Vågade inte ta av mig skon och titta. Bara tugga vidare., och försöka springa lite på sidan av foten. Det gick sådär. Efter halva loppet kom också solen upp på riktigt, och jag började drömma om kylslaget strilregn i Stockholm. Men man kan inte få allt här i livet.

Längre rapport följer i papperstidningen. Sammantaget dock, en rmäktig upplevelse. Inget lopp  för PB eller tider över huvud taget. Bara ett varaktigt varande i ett mycket annorlunda landskap än det hemma.

Det slutade väl, om än med viss smärta. Just här efter loppet gjorde det dock inte ont.

Men här (varning för stark bild):

Jag vet, löparfötter kan bara älskas av löpare. Om ens det. Jag lovar göra manikyr så fort tån läkt ihop.

Att man sen klarade topp 20, och fick bli 39 någonting igen, var förstås bara bonus.

Nu kan Tomten få komma!

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera

Antal kommentarer: 3

Anders Forselius

Sunday, bloody Sunday… Dina tånaglar är nästan lika fula som mina! 🙂


Kenneth Gysing

Ät bättre på skovård än fotvård, Anders 😉 har förstått jag borde besöka en nagelmanikyrist … som väl får börja med en rasp ….


Kenneth Gysing

Nä Pär, alla naglar i behåll, har dock förstått att ickelöpare är känsliga själar, fick bassning på fejan för min blodiga fotnot 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Las Vegas Rock´n Roll Marathon


Here we go again!

Starten går 16.30, i skymningen. Bara hoppas lyset räcker här i Las Vegas, men det gör det nog, Hooverdammen laddar upp både casinon och all neon längs Las Vegas Boulevard och förhoppningsvis också den långa svängen downtown för maralöparna …

Har hängt en del framför Skychannel. Paris, världen, var kommer alla galningar ifrån? Mörda oskyldiga människor, spränga sig själva i luften. Allt detta hat, har portarna till helvetet öppnat sig?

Men vi som lever, måste leka vidare. Bejaka glädjen, lusten, hoppet, visa mörkermännen att vi inte tänker lägga oss platt för dem. Här i Vegas har det samlats människor från hela världen, drygt 45 000 kommer till start. Vi ska springa i neon och gungas fram av dånande rockmusik hela vägen lång, och svettas och kämpa och svära på en massa olika språk och när vi gått i mål ska vi highfiva varandra och göra tummen upp och kanske spy lite grann om magen är på det humöret, och sedan trilla i säng eller gå på Irländsk pub (om man nu gillar Guiness … och vem gör inte det) … och trots all skit som just nu pågår i världen ändå känna att det finns hopp för mänskligheten.

Och sen ger vi benet åt IS, och all världens fundamentalister!

Veggo in Vegas


Ja, inte vet jag, men det ska ju inte vara bra att äta kött står det i tidningen. Det är inte bara djuren som blir biff, som går en för tidig död till mötes, den som äter biffen riskerar också att dö i förtid. Så kan vi ju inte ha det, även om där nog finns en gudomlig rättvisa i det. Galna kosjukan, t ex, där gick kossornas gud på k. o. Om man säger så …

Men jag undrar om det finns några vegetarianer i Vegas? Det är dit jag ska åka i morgon., nämligen. Hur det gick till? Jag hade tur, förstås. Som jag hoppas ha på rouletten i Vegas. Ja, alltså, efter loppet då.

   Jag minns en gång i Åre, i ett annat millennium, jag och några polare hade kört skidor hela dagen, och sen hamnade vi via after skin av någon anledning vid ett roulettbord. Jag är ingen spelare direkt, men jag tänkte att på samma sätt som man inte ska hålla på och kasta sig mellan olika träningscheman för löpning, så borde man också vara konsekvent i roulettspelet. Jag satsade på 1, 2, 3, 4 , 5 , 6, och vann direkt. Och en gång till. Men sen gick det av någon anledning inget vidare, kulan blev nog lite inkonsekvent.

Men när jag kommer hit har nog turen vänt igen.

Loppet startar runt femtiden på eftermiddagen. Det blir mörkt fort i Vegas, men jag tror inte jag behöver någon pannlampa.

Det var ett bra tag sedan jag sprang ett riktigt långpass, men jag hoppas på god tur. Ska man ha det ska man ha det i Las Vegas.

/ to be continued …/

Skogstokig!


Egentligen ingenting märkvärdigt. Bara skogen sådär!

Ut i morgonen, löven sprakar i gult och orange och brunt och rött och några nyanser mittimellan.  Luften full av syre, lungorna bälgar i sig som ett vindkraftverk, typ, fast tvärtom, om ni förstår vad jag menar?, man stiger till väders  som en heliumballong, fötterna en halv meter ovan skogsstigen. Nåja, på ett ungefär, i alla fall. Det finns ju backar i skogen också. Många backar. Där kommer verkligheten någorlunda ifatt heliumballongen som känner jord och lera under sulorna igen. Fem gånger Fiskartorpets terrrängbana, 2,3 km, och så hem, runt 15 km totalt. Man kan bli skogstokig för mindre.

För att fatta sig kort!