En helg i Chamonix
I helgen har jag vart och vandrat i Chamonix. Jag har inte vart i Chamonix tidigare varken på sommaren eller på vintern och jag måste säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Det var mäktiga berg och glaciärer åt vilket håll man än tittade åt.

Jag och min sambo lämnade Lausanne lite före lunchtid i fredags och gav oss iväg mot Chamonix längs de branta och slingriga vägarna. Jag var väldigt glad över att jag slapp att köra bilen. Vi hade bokat Bed and Breakfast hos ett mysigt äldre par, en riktig idyll. De pratade bara franska och min skolfranska är inte den mest uppdaterade och man skulle kunna säga att de pratade lika mycket engelska som jag pratade franska men efter lite gester och mina få franska ord förstod vi varandra i alla fall.

Efter ett snabbt ombyte gav vi oss iväg på vår första hike upp mot Planpraz som ligger på 2000 meter över havet. Då vi hade vandrat de drygt 1000 höjdmeterna till Planpraz var tanken att vi skulle ta oss ytterligare 525 höjdmeter till Brévent men när vi kom upp till Planpraz var det väldigt mycket moln och vi hade nog bara sett moln om vi hade vandrat vidare. Istället slog vi oss ned och åt vår matsäck medan vi tittade på utsikten och de får som betade på slutningen nedanför oss. Det blev en snabb löpning i nedförslut ner mot Chamonix när maten var uppäten. Efter en god middag var det inte svårt att somna i vår sköna säng.

Frukosten morgonen efter bestod av yoghurt, bröd, ost, hemmagjorda marmelader, juice, kaffe och en croissant. Kaffet drack man ur skålar vilket kändes lite konstigt med det var väldigt praktiskt då det gick i mycket kaffe. Vädret var klart men det skulle troligtvis dra in dåligt väder under eftermiddagen. Mätta och belåtna gav vi oss iväg på dagens vandring, mot Plan de lAiguille 2317 meter över havet för att ta oss en närmare titt på Mont Blanc. Vi hade pckat både matsäck och en hel del extra kläder då vädret kan slå om snabbt i bergen.

Vi hikade först upp mot Montenvers för att sedan fortsätta via en panoramastig mot Plan de lAiguille.

Det var verkligen vackert och jag kände redan när jag gick där på stigarna att jag vill tillbaka för att hinna se mer och även springa lite bland bergen, tur att det finns så mycket att se. Längs panoramastigen åt vi vår matsäck som bestod av en baguette, små korvar och bananer. Vi fick även sällskap av en hungrig hund. Stigarna är inte så breda och jag skull inte rekommendera att gå dem om man är höjdrädd då vissa partier faktiskt är lite otrevliga. Det är väldigt bra stämning på stigen och man hälsar på alla man möter.
När vi kommit fram till Plan de lAiguille hade moln dragit in och det var dags att vandra tillbaka ner mot Chamonix.

Väl nere i staden kändes det att man hade promenerat lite mer än 1500 höjdmeter och jag kan inte annat än förundras över de löpare som springer lopp som UTMB i denna terräng. Jag somnade med ett leende på läpparna den kvällen med en längtan till att få åka tillbaka och uppleva mer.














