En helg med ASICS



Solen skiner och det är fredag, HÄRLIGT! Dessutom har jag en riktigt rolig helg framför mig. Det blir en weekend i Stockholm med alla ASICS Frontrunners. Det ska bli så kul att träffa alla andra löpare. Vad mer kan man önska än att få ägna en hel helg åt löpning?

Jag hoppas också kunna få till något skönt löppass men har haft lite känningar i ena låret. Det kom efter ett återhämtningspass för ett par dagar sedan. Det är förhoppningsvis bara ömma punkter i muskeln efter maratonloppet och något som går över av att ta det lite lugnare några dagar. Det känns dock tråkigt när det är soligt och vårigt ute. MEN det är väl värt det så man inte drar på sig någon skada i onödan 🙂

Trevlig helg!

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehÄllet:

  • Sov dig snabb
  • LĂ€r av eliten
  • VĂ€ssa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens HjĂ€rta” pĂ„ köpet

Du mÄste vara inloggad för att kommentera. Logga in

ÅterhĂ€mtning



Nu börjar kroppen sakta men säkert återhämta sig från loppet. Jag har kört ett lättare återhämtningspass, promenerat och även lättare styrka varvat med vila. Det är viktigt att låta kroppen återhämta sig efter en sådan påfrestning som ett maraton faktiskt är. Det är också viktigt att fylla på med energi så kroppen har något att ”reparera” kroppen med. Dock kan jag tycka det är svårt att vila när man känner sig pigg. Men att dra igång träningen för tidigt inpå ett långlopp kan bidra till onödiga skador och sliter mer än det hjälper.

Nu efter loppet så känner jag mig dessutom riktigt taggad på att träna och jag ser fram emot tävlingssäongen och fler maraton!

Vilket blir ditt nästa lopp?

Goda sallader från Fröken Fräsch i Karlstad, perfekt återhämtningsmat!

SĂ„ gick Barcelona Marathon



Nu har jag äntligen klarat av det. Att springa Barcelona Marathon alltså. Och vilken upplevelse! Aldrig har jag fått så mycket hejjarop eller hört folk ropa mitt namn. Dessutom en fantastisk bana och underbar stad.

Dagen började ungefär 05:00 då jag och min kille som också skulle springa gick upp. Vi tog en kort och lugnt jogg på 15 min för att väcka kroppen. Sedan åt vi frukost och tog oss till starten. Massor av folk och perfekt väder med en nästan klarblå himmel.
På startlinjen började pirret i magen och det var en härlig stämning bland alla fokuserade löpare.

08:30 gick startskottet och det bar iväg. Jag försökte hitta ett tempo som kändes behagligt mellan 4:02 och 4:12. Jag sneglade lite mot klockan de första 15km men sedan slutade jag och körde på känsla. Det kändes riktigt bra i kroppen och jag hade en lätt känsla ända fram till 30 km. Då var det mest den mentala biten som kändes tung. Att det var mer än milen kvar. Efter 35km började jag känna mig lite seg i benen.
De sista 2km gick lätt uppför och benen kändes ömma. Här tappade jag faktiskt en del fart. Längs med upploppet var publiken helt otrolig och man kände sig som en superhjälte. MAGISKT! Jag passerade mållinjen på tiden 02:54:23.

Jag placerade mig som 10e dam i mål total och jag är nöjd med mitt resultat. Detta var ju en test för att se hur kroppen ens reagerar under ett lopp på 42km. Nu vet jag att jag klarar det både mentalt och fysiskt. Och Dessutom var det SÅ roligt. Jag ser redan fram emot nästa lopp!

Nöjda och glada efter Barcelona Marathon!

Tack för peppen!



Tack för peppen efter inlägget om det där tunga passet som sänkte självförtroendet. Efter lite funderande tror jag också att min förkylning förra veckan kan vara en bidragande faktor till att långpasset i lördags kändes så tungt. Men ibland har man bara dåliga dagar också. Positivt är dock att de två senaste passen har känts betydligt bättre, märkligt ändå hur det kan svänga så.

Jag sprang ett riktigt härligt pass i måndags enligt följande, 6x5min i ca 3:35-3:40 tempo. Innan jag kom iväg var jag riktigt seg i kroppen men efter några minuters uppvärmning började kroppen vakna till liv. När jag dessutom påbörjat första intervallen kändes benen ännu lättare. Som en bonus fick jag också uppmuntrande kommentarer från andra löpare på löpbandet bredvid.

Så från att ha blytunga och trötta ben gick jag till att känna mig pigg, stark och glad. Det är ju precis den känslan man eftersträvar när man tränar och det är faktiskt den känslan jag har på 99% av mina pass. Och har jag inte den känslan innan passet så har jag den definitivt efteråt!

Man kan inte göra mer Àn sitt bÀsta



Tänk att känslan under ett pass kan variera så. De flesta pass känns bra, ibland kan det till och med kännas jättebra! Men så kan det också kännas bedrövligt, tungt och outhärdligt. Så var det i lördags.

Jag skulle köra mitt sista långpass innan Barcelona Marathon. Ett pass på ca 32km i strax över tävlingsfart. Det brukar inte vara några problem att springa distanspassen och tempot brukar inte heller innebära några bekymmer. Men detta pass var katastrof! I alla fall känslan i kroppen. Innan jag ens kommit upp i 10 km ville jag vända hem. Tunga ben, trött och seg. Det kändes som jag släpade på ett berg. Halvvägs slutade jag kolla på klockan och tänkte att jag var nöjd om jag ens fick ihop distansen.

De pass när det känns som värst brukar jag ändå kunna njuta av löpningen och försöka hitta positiva vinklar. Som att det är skönt att röra på sig, frisk luft osv. Inte ens det kunde jag under detta pass.
När jag stannade utanför dörren hemma visade klockan 31,2 km och jag var så glad att det var över. Efteråt är jag också glad att jag inte gav upp och vände hemåt efter 10 km. Det blev ett pass som utmanade det mentala. För mentalt var det faktiskt SKITJOBBIGT. Jag funderade på om det ens var någon idé att ställa sig på startlinjen i Barcelona. Jag har tränat så många timmar och sprungit så många mil och så känns det så här en vecka innan tävling. Hur går det ihop?
Självförtroendet sänktes i alla fall ett par steg och jag började fundera lite väl mycket. Är det värt det?

Ja, jag älskar att springa. Jag lever och andas löpning för att jag vill det. Oavsett vad jag har för mål och hur det går så gör jag det faktiskt för att det är roligt och för att jag mår bra av det. Även om det känns förjävligt ibland. Men det kanske behöver kännas så också, precis som med allt annat så är man ju inte alltid på topp. Man kan inte göra mer än sitt bästa, och det räcker gott och väl!

Det är detta löpning handlar om i slutändan. Att njuta och att må bra, oavsett om det är på startlinjen i ett lopp eller ute i skogen en solig sommardag.

Spring i benen



Nu äntligen börjar förkylningen släppa och det bara kryper i benen. De behöver ju springa! Det är helt otroligt att jag behövt hålla kroppen från träning i snart en vecka, inte konstigt att den skriker efter att få röra på sig. Längtar efter ett härligt långpass, gärna i vårsol som börjar värma lite.
Och med bara dryga veckan kvar till Maratonstarten börjar det bli mer än dags att få fart i benen igen!