En stjärna född

 

Eller åtminstone, några längder crawl i Eriksdalsbadet. Har varit
rätt stel högt upp på låren efter Hammarby Alpin. Inte jäktat på. Ingen
brådska, sent i november. Mjukt i vattnet, 1000
meter i kryssningsfart (tänk trög eka, två åror, motvind och ett drag
på släp, en wobbler inställd på djupgående), sen 5×100 med paddlar, och
en sista 100ing i slowmotion. Kroppen sträckte ut, vatten är vänligt mot
hårdbackad kropp.

I morgon lätt löpning igen.

Hammarby Alpin gav en kick. Endorfinet dröjer sig kvar. Så många
höjdmeter på en gång, håller höjden länge. Det är kul med löpning Xtra
allt. Om det inte blir för ofta.

Det vore kul med Xtra simning också. Eller Xtra surfing. Det kunde gärna få bli för ofta:

 

---

 

Så har man gjort sin första ultra. 42800 meter. Inte så många meter längre än en mara, men en riktig höjdare. 1955 höjdmeter.

Vädergudarna var nådiga, solen sken och vindarna blåste milt.

Ingen trängsel i startfältet, 29 löpare till start.

Har aldrig sprungit något liknande. Backträning extra plus.

Benen höll, på ett underbart obegripligt sätt. Passerade mållinjen på 4.53 tillsammans med Totte tvilling. Vi höll varandra i handen, nästan. Det finns ju trots allt gränser, för manliga ultralöpare.

Målgången, också den extra plus.

Absolut galet race. Ultrakul.

Nu en pilsner, för varje ben … och arm.

Längre rapport i RW 12.

Löpning i Hammarby slalombacke är toppen! 23 gånger om …

---

 

Jag vet inte om det är någon vidare bra idé.

Hammarby Alpin Marathon på lördag. 42 km inklusive 23 gånger uppför backen, närmare 2000 höjdmeter. Det är väl i nivå med Kebnekajse, totalt.

UltraTotte tyckte det lät som en kul grej. Det var brantast i backen i början, förklarade han, kom man bara förbi där, så kunde man nästan börja springa. Och mycket utför var det också.

Jag har absolut ingen aning om hur benen kommer att förhålla sig till det här. Jag vågar inte ens gissa.

Varför? Tja, därför …

Rapport följer i RW no 12.

Gysing goes up … and down …

 

---

 

Brorsan messa från Bosön lördag morgon. Träningsläger med Studenterna. Morgonpass 0600, sen in i hallen 10.00 för fartövningar (brorsan kände sig lite ”pömsig”).

Seriöst.

Skrev en liten krönika i senaste RW om Tio Löpningens bud. Fick mail från kvinna som löptränade i Guds härlighets namn, och inte tyckte om att man missbrukade Guds ord på det viset som krönikör Gysing gjorde.

Seriöst.

Jag sa att jag hoppades på att den gud som fanns, eller inte fanns, åtminstone hade ett visst mått av humor. Människan gäller ju för att vara guds avbild, och som det finns så mycket dålig humor i världen så …

Vi var inte helt överens, men skildes åt som vänner.

Mer åt det djävulska hållet var att läsa i morgonblaskan om Caremas äldrevård, styrd och ägd av ett gäng riskkaptitalister, där personalen tvingades väga kissblöjorna på senildementa patienter innan de fick byta (arma personal).

I riskkapitalisternas värld är en fullpissad blöja värd sin vikt i guld. Ruskkapitalister …

Seriöst.

Och seriös träningsvärk efter innebandymatch i torsdags. Där ett gäng 50plussare bytte av ett gäng 10plussare, som spelat basket innan.

Om det nu var 10plussare? Som 50plussare kan det ibland vara lite svårt att se skillnad på 10-, 20- och 30-plussare … nä, tar tillbaks. 30- plussarna har ju skägg.

I alla fall, blylår på lördag f m, när jag svängde ut på Djurgården. Där en julgranshandlare bunkrat upp med en väldig hög julgranar på Gärdet. Den 12 november.

Seriöst.

17 km, i en slags fartlek – långsamt, långsammare, långsammast. Var som blodet sjunkit ner i fotvalven, som saven i trädens rötter. Kände mig som jag tror Radiohus-Eken känt sig ett tag (i sådär 300 år …).

På ICA några timmar senare. Där sålde dom lussekatter, 3 för 20 kr.

Köpte sex. Lussekatter.

Seriöst.

Två timmar senare fanns det så här många kvar:

 

Två timmar och en minut senare, fanns det så här många kvar:

 

 

Inte så seriöst.

Men va f-n, nu är det jul igen!

Haaaaaaaalllleluuuuuuuuujaah!!

---