En stjärna född


 

Ja, inte jag då. Blott en vanlig dödlig. Gått omkring och rosslat i veckan, små klara droppar av snor har droppat från, framför allt, höger näshåla. Hela förkylningen har faktiskt varit fokuserad på höger sida. Bara kliat på höger halsmandel m m. Kanske någon allergi mot Alliansen? Kanske inte?

I går tröttnade jag i alla fall. Upp på löpbandet, tänkte: tar det emot är det bara att kliva av och så har man ändå inte kommit någon vart. Bara att traska till duschen, och vips, en osvettig människa igen. Inte akterseglad långt bort på t e x Djurgården, med risk för lunginflammation.

Började försiktigt, Kändes helt ok. Ökade på. Ok då med. Blev till slut en stege på  8 km. 13, 14, 15, 16.

Hemma på kvällen igen började det klia på vänster sida. Dumhuve? Ja, kanske. Men idag kliar det inte alls. Droppar blott små klara droppar från båda näshålorna. Förklara det den som kan.

En riktig stjärna:

… signalerande julfest med jobbet i kväll. Så kallad brutaldesinficering av halsregion!

Allt till det gamla julörhänget: Hej tomtegubbar!!

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera

Antal kommentarer: 3

Kenneth Gysing

Hej Björn,

ojoj, det där låter som tunga grejer, jmfr Alsacevin …
”Sauerkraut saft” har jag aldrig testat, kan nog fungera som ren turbo, om än inte särskilt socialt (för de andra i startfältet).
Ser fram mot en testrapport!

K


Kenneth Gysing

Tack själv 😉


Kenneth Gysing

Nog mer av kolkraft i Sauerkrautjuice 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Beachlife


 

Eller åtminstone, några längder crawl i Eriksdalsbadet. Har varit
rätt stel högt upp på låren efter Hammarby Alpin. Inte jäktat på. Ingen
brådska, sent i november. Mjukt i vattnet, 1000
meter i kryssningsfart (tänk trög eka, två åror, motvind och ett drag
på släp, en wobbler inställd på djupgående), sen 5×100 med paddlar, och
en sista 100ing i slowmotion. Kroppen sträckte ut, vatten är vänligt mot
hårdbackad kropp.

I morgon lätt löpning igen.

Hammarby Alpin gav en kick. Endorfinet dröjer sig kvar. Så många
höjdmeter på en gång, håller höjden länge. Det är kul med löpning Xtra
allt. Om det inte blir för ofta.

Det vore kul med Xtra simning också. Eller Xtra surfing. Det kunde gärna få bli för ofta:

 

 

Hammarby Alpin Marathon (2)


 

Så har man gjort sin första ultra. 42800 meter. Inte så många meter längre än en mara, men en riktig höjdare. 1955 höjdmeter.

Vädergudarna var nådiga, solen sken och vindarna blåste milt.

Ingen trängsel i startfältet, 29 löpare till start.

Har aldrig sprungit något liknande. Backträning extra plus.

Benen höll, på ett underbart obegripligt sätt. Passerade mållinjen på 4.53 tillsammans med Totte tvilling. Vi höll varandra i handen, nästan. Det finns ju trots allt gränser, för manliga ultralöpare.

Målgången, också den extra plus.

Absolut galet race. Ultrakul.

Nu en pilsner, för varje ben … och arm.

Längre rapport i RW 12.

Löpning i Hammarby slalombacke är toppen! 23 gånger om …

Hammarby Alpin Marathon


 

Jag vet inte om det är någon vidare bra idé.

Hammarby Alpin Marathon på lördag. 42 km inklusive 23 gånger uppför backen, närmare 2000 höjdmeter. Det är väl i nivå med Kebnekajse, totalt.

UltraTotte tyckte det lät som en kul grej. Det var brantast i backen i början, förklarade han, kom man bara förbi där, så kunde man nästan börja springa. Och mycket utför var det också.

Jag har absolut ingen aning om hur benen kommer att förhålla sig till det här. Jag vågar inte ens gissa.

Varför? Tja, därför …

Rapport följer i RW no 12.

Gysing goes up … and down …

 

Seriöst


 

Brorsan messa från Bosön lördag morgon. Träningsläger med Studenterna. Morgonpass 0600, sen in i hallen 10.00 för fartövningar (brorsan kände sig lite ”pömsig”).

Seriöst.

Skrev en liten krönika i senaste RW om Tio Löpningens bud. Fick mail från kvinna som löptränade i Guds härlighets namn, och inte tyckte om att man missbrukade Guds ord på det viset som krönikör Gysing gjorde.

Seriöst.

Jag sa att jag hoppades på att den gud som fanns, eller inte fanns, åtminstone hade ett visst mått av humor. Människan gäller ju för att vara guds avbild, och som det finns så mycket dålig humor i världen så …

Vi var inte helt överens, men skildes åt som vänner.

Mer åt det djävulska hållet var att läsa i morgonblaskan om Caremas äldrevård, styrd och ägd av ett gäng riskkaptitalister, där personalen tvingades väga kissblöjorna på senildementa patienter innan de fick byta (arma personal).

I riskkapitalisternas värld är en fullpissad blöja värd sin vikt i guld. Ruskkapitalister …

Seriöst.

Och seriös träningsvärk efter innebandymatch i torsdags. Där ett gäng 50plussare bytte av ett gäng 10plussare, som spelat basket innan.

Om det nu var 10plussare? Som 50plussare kan det ibland vara lite svårt att se skillnad på 10-, 20- och 30-plussare … nä, tar tillbaks. 30- plussarna har ju skägg.

I alla fall, blylår på lördag f m, när jag svängde ut på Djurgården. Där en julgranshandlare bunkrat upp med en väldig hög julgranar på Gärdet. Den 12 november.

Seriöst.

17 km, i en slags fartlek – långsamt, långsammare, långsammast. Var som blodet sjunkit ner i fotvalven, som saven i trädens rötter. Kände mig som jag tror Radiohus-Eken känt sig ett tag (i sådär 300 år …).

På ICA några timmar senare. Där sålde dom lussekatter, 3 för 20 kr.

Köpte sex. Lussekatter.

Seriöst.

Två timmar senare fanns det så här många kvar:

 

Två timmar och en minut senare, fanns det så här många kvar:

 

 

Inte så seriöst.

Men va f-n, nu är det jul igen!

Haaaaaaaalllleluuuuuuuuujaah!!

Jag är löpare: Björn Wiman

Jag är löpare: Björn Wiman


Löpning som ett socialt projekt ser jag som någonting helt nytt. Löpning är en väldigt positiv och stark rörelse på hela tidningen, inte bara kulturdelen. När vi är ute och springer på luncherna är det folk från alla avdelningar som är med. DN är ju ett stort företag, men på lunchlöpningarna lär man känna varandra på ett mer informellt sätt, det gör det sedan roligare att gå till jobb.

Vår filmrecensent Mårten Blomqvist fick en läsarfråga om varför alla löpare i amerikanska filmer alltid springer i säckiga collegetröjor och gamla urtvättade brallor. För det är det ju ingen som gör i verkligheten? Jag tror det säger någonting om löpningen som en projektionsyta i vårt samhälle, där man gör sig fri från marknadssamhället och alla prestationskrav genom att lufsa fram i en skitig collegetröja i Central Park.
Men läsaren hade rätt, det stämmer inte med verkligheten. Löpningen ingår i prestationsmarknadssamhället så väl som allting annat.

Tar det någon gång emot att ge sig ut på ett träningspass så kan jag bara fråga mig själv om jag någonsin har ångrat ett genomfört träningspass. Och det har jag ju inte. Det hjälper en att övervinna den där känslan av att man är hungrig och kanske borde äta i stället, eller skriva klart den där artikeln i stället för att ge sig ut och springa. Men man ger sig ut i alla fall, och efteråt mår man jävligt bra.

Halvmaran var en stor och fantastisk njutning att springa, jag har aldrig sprungit den distansen tidigare. Jag tyckte förut att har man sprungit maraton så fanns det egentligen ingen poäng med att springa en halvmara. Men halvmaran i år var ljuvlig, vädret var så fint, det var supermycket folk och distansen var sådan att man inte var särskilt trött efteråt.

Lidingöloppet är ändå min hittills största löparupplevelse, med den där klara, kalla höstluften, doften av de multnande löven, det var helt underbart.
Det är möjligt att det kraftigt växande intresset just nu för löpning är en övergående trend. Det har blivit en statussymbol att springa idag, du visar att du kan ta dig den tiden, den friheten.

Om jag, lite ironiskt, tar på mig rollen som en marknadskonsult, så skulle jag kunna uttrycka det som att det är du och ditt varumärke som genom löpningen kommunicerar att du är en fri och framgångsrik individ.
Då har vi också ett stort behov av att kommunicera det, och nu finns det appar och andra funktioner där du direkt kan komma ut på Facebook och berätta att du har sprungit så och så långt idag, och på den och den tiden. Det blir ytterligare ett led i ditt framgångsrika varumärkesbyggande av dig själv som företag.
Jag har själv ingen gps, inga appar, bara ett vanligt armbandsur. Jag har aktivt hållit mig ifrån det, jag vet att jag skulle kunna fastna.