Fartlek

Götlabörg! Äntligen! Strilregn i spridda skurar, häftiga vindomslag som får paraplyet att vända ut och in när man vandrar framåtlutad fram på Avenyen. Göteborg kan man lita på. Det är alltid som det ska!

Den årliga bokmässan. Och i år med löparaction. Och partyparty bokparty.

Jag får signera en bok. Till en göteborgare (som gåva från hans fru), ”Till Göran! Lycka till med ett Varv till”. Är man i Götebörg, eller?

Detta firas sedan på äkta göteborgsvis:

Löpningen då annars, på bokmässan? Mycket jogg på stället, mässarna står i sina bokbås från nio på morgonen till nitton på kvällen i dagarna fyra. Får enormt starka ben. Själv började det ryka om fötterna efter en timme. Fick gå hem till hotellet och vila. Ultravasan rena barnleken i jämförelse med Ultrabokmässa.

I morgon lördag blir det seminarium. Femtio nyanser av löpning. 14.30 i F-hallen, plan 2.

Bara kom förbi, om du har vägarna förbi, Göteborg!!

---

Jahaja, hur förklarar man det här nu då?

Det började som en skakning på övre däck? Nej, inga isberg i Vilnius. Här är snudd på 30 grader.

Men en kittling i halsen? Ja, en kittling i halsen. Tog visst dagis med mig halsen, förbi alla säkerhetskontroller, och över böljan blå (Östersjön). Men vi talar inte lungpaj här, nej, nej. Immunförsvaret har kallat in alla reservister, skottat vallar, bajonett på. Så det ska nog gå.

Men så är det en tvåvarvsbana. Jag kommer se allt av Vilnius redan på det första varvet. Springer jag lugnt och långsamt, tänker jag, så behöver jag ingen repris.

Alltså:  Vilnius Half Marathon – Here I come!

Idag gjorde jag staden. Så här grillar litauerna entrecote!

Inget tjafs, liksom. Får han kockige Moberg i TV rutan att framstå som en mes.

Här tränar vilniusborna backe!

Bansträckningen går dock inte här. Det är helt okey för mig.

Fast den här bansträckningen kommer man inte undan.

Backup? Någon?

En vanlig syn i Vilnius är s k Running Marriages!

!

Där gäller det att vara lätt på foten.

Håhå, jaja.

/to be continued …/

---

Jahaja, hur förklarar man det här nu då?

Det började som en skakning på övre däck? Nej, inga isberg i Vilnius. Här är snudd på 30 grader.

Men en kittling i halsen? Ja, en kittling i halsen. Tog visst dagis med mig halsen, förbi alla säkerhetskontroller, och över böljan blå (Östersjön). Men vi talar inte lungpaj här, nej, nej. Immunförsvaret har kallat in alla reservister, skottat vallar, bajonett på. Så det ska nog gå.

Men så är det en tvåvarvsbana. Jag kommer se allt av Vilnius redan på det första varvet. Springer jag lugnt och långsamt, tänker jag, så behöver jag ingen repris.

Alltså:  Vilnius Half Marathon – Here I come!

Idag gjorde jag staden. Så här grillar litauerna entrecote!

Inget tjafs, liksom. Får han kockige Moberg i TV rutan att framstå som en mes.

Här tränar vilniusborna backe!

Bansträckningen går dock inte här. Det är helt okey för mig.

Fast den här bansträckningen kommer man inte undan.

Backup? Någon?

En vanlig syn i Vilnius är s k Running Marriages!

!

Där gäller det att vara lätt på foten.

Håhå, jaja.

/to be continued …/

---

Here we go again!

Här har jag aldrig varit förut! Men svenskar har varit här förut. I början av 1700 -talet brände eldfängda svenska soldater under det Stora Nordiska Kriget ner staden två gånger inom loppet av att par år. Hoppas det är förlåtet när jag anländer.

Så mig ingen antänder …

Vilnius Marathon! Starten går på söndag. Formen har jag ingen aning om, men efter 9 mil Sälen Mora så känns det mesta annat som kortdistans. Ska försöka springa så fort det går, och går det sedan inte fort, får jag skylla på åren som går.

Nu dags för checkin!

/To be continued …/

---

Fantastiskt race, med hala spångar, slingrande stigar, skogsvägar och spegelblanka tjärnar. Mycekt väder var det också, med regn och dimma och sol och mera regn och mera sol. Men  fy f-n vad långt det är att springa nio mil. Hade Gustav Vasa sprungit i stället för skidat, hade Sverige varit danskt!

Jonas Buud vann på 6.02. Det är en utomjordisk tid. Jonas Buud är inte från Mora, han är från Mars. Grattis Jonas, nu är du lika stor som Gustav Vasa, i alla fall här i Mora.

Satte själv PB, men det var ju inte så svårt eftersom det var min första 9-milare. Och som ni har väntat på mitt resultat! Så här kommer det:

Loppet var alldeles lysande organiserat med massor av vätskestationer och skogrestauranger där man serverade pasta med köttsås, pannkakor, mackor med falukorv och mycket annat. Käka mycket bör man i ett  lopp som Ultravasan, annars går man ett öde värre än döden till mötes.

Så här glad blir man när man går i mål i Ultravasan.

Det där steget hade jag inte hela vägen, kan jag säga.

Ska jag gnälla lite så var det en smula surt att man bara fick medalj om man klarade tiden 10.30. Alla som går i mål efter en sådan här prestatation borde få medalj. Bättre göra som Lidingöloppet, med silver för tid, och brons för deltagande.

Men inget mera gnäll, en vän tyckte jag nu skulle ut och festa som en dalkarl. Inga problem – bara ge mig numret till Färdtjänst i Mora! Mina ben är icke mer, de bara ligger där i sängen, helt spaka …

---