Ja, allvarligt talat, det blev inte direkt någon stenhård träning när jag var på Playitas. 8 löppass på 14 dagar och 8 simpass på 14 dagar. Lägg till detta 14 pingpongpass mot sonen, och det var väl det hela. Löppassen utfördes, förutom en dag, på morgonen före frukost. Det var inga dåliga före frukost-pass, 14 km, men heller inte direkt ösiga, om man säger så.
Jag vet inte exakt hur pingpong utvecklar löpning, möjligen blir man lite snabbare i sidled när det är trångt i starten.
Och nu är det bara tre veckor kvar till Tokyo Marathon. Lite ångest här, får jag nog tillstå. Jag siktar ju inte på något PB, det här är mer tänkt som ett äventyr (och reportageresa) och ett återseende av en stad jag jag bodde i ett år, i ett annat millennium. Men man vill ju inte rasa igenom helt heller. Kanske kan simträningen hjälpa till? Man liksom krålar sig fram på banan, med armarna vilt svängande. Tveksamt.
Tokyo, mon amour:
Så i går blev det fredagsmys. Upp på bandet på SATS för långband (löparnas motsvarighet till bredband, blink, blink). På med hitreklamradio i hörlurarna, och dunka, dunka. Efter arton kilometer blev det tvärstopp. Maskinen totaldog. Jag tänkte ödmjukt att jag nog är för hård för SATS maskiner. Hoppade till ett ledigt löpband bredvid. Dundrade på i sju km till. Totalt 25 km, en riktig pannstärkare. De sista sju till Bandit Rock. Jag är lite osäker på om jag egentligen gillar att springa till hårdrock. Men det kändes om jag behövde bli jagad på av ylande elgitarrer mot slutet. Om det var roligt? Njä, det var roligt när det var över.
Sen hem till På Spåret, där Martina Haag, som just sprungit Marrakech Marathon, tävlade med maken Erik. Där en av motståndarna var historieprofessor Harrysson. Det var övervikt på historiska frågor, när de kom till ”baklänges mor” (Rom, förstås). Historieprofessorn exellerade naturligtvis och Haagarn förlorade. Men deppa inte, Martina. Marrakech Marathon smäller mycket högre än final i en frågetävling. Där skulle det ha blviti en helt annan historia för professor Harrysson.
Romersk stadion, några år äldre än Sthlms dito:
Idag träningsvärk. I morgon ska benen dundra igen. Måste benen dundra igen.
Och Abeba ska springa för Sverige i XXL games. Säger bara,” Hey Abeba riba!!”
Antal kommentarer: 6
Mårten Klingberg
Nu tycker jag du är otydlig, Kenneth: snackar vi utomhuslöpning eller band? Om utomhus: hur pass kuperat? Om inne: lutning? Att man ska behöva sitta här och gissa… tydlighet i kommunikationen! Det är viktiga grejer det här!
Kenneth Gysing
Oops, Mårten, rodnar, på min journalistiska ära!
Jag hängde alltså inte på låset på gymmet, men hasade in en halvtimme senare. Gymmet, alltså, man få lättjefulla vanor efter ett par veckor i i Södern … vill bara springa i linne och tajts …
Och ingen lutning heller. Har kört med det förut, men en hälsena opponerade sig …. så dundrar (nåja, framskrider …) på platten i stället.
Men lovar lägga in ett par backpass framöver!
Hoppas härmed min förmiddag stå i ett förklarat ljus 😉
Mårten Klingberg
Du är förlåten, Kenneth. Och passet i sig var väl verkligen inget att be om ursäkt för tvärtom. Men likt en löpningens krimminalinspektör vill jag veta alla detaljer för att få en klar bild över vad som har hänt. Ses på klubbträffen!
Kenneth Gysing
Tack Mårten!
Bara bra att någon håller reda på oss löparslackers 😉 … så inte siffrorna löper amok! Ser fram mot klubbträffen. Då ska det visst bli intervall utomhus och därmed kalla fakta 😉
Kenneth Gysing
Tack för tips Nicke,
få se vad jag hinner med, landar lördag, springer söndag, sen vill jag nog inte springa på ett tag 😉 … men man kan ju promenera också!
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in