Grå grå grå …
… är urberget sång. Skaldade en gång Fröding.
Tänkte på det under söndagens långpass. Så mycket grått det var. Minst fyra nyanser av grått. Fast jag måste säga att jag gilar grått bättre än brunt. Killinggängets fyra nyanser av brunt, får mig mer att associera till en grym influensa en gång i ungdomen under en tågluff ner genom Europa. Tågstationen i Genua minns jag som i går … i alla fall muggen där. Ack, minnen.
Dagens färd gick genom Stora Skuggan på Djurgården, och så vidare till Ulriksdal där jag rundade slottet, och så en sväng runt Brunnsviken. Toppen av Hagahögen låg i dimma som en annan alp, och bakom gallret till Hagaslottet syntes ingen aktivitet. Daniel och Vickan låg förmodigen inomhus på varsin divan och plöjde TV-serier på Netfix. Kanske … Game of Thrones?. Hade själv gärna legat på en divan någonstans och tittat på TV, men som löpande reporter på RW har man ju ett ansvar mot läsekretsen. Ska det bli något av Comrades 1 juni, finns inget alternativ. Bara ut och plöj.
Klafs, klafs, nu tappar visst dojorna färgen. Fast gegga är ändå mjukt för fötterna. Bra för FOTEN, som absolut är på bättringsvägen, men ännu inte bra. Brorsan drog ut ligamenten på samma sätt för ett par år sedan, och för honom tog det ett halvår att bli som vanligt igen. Men jag blir förstås aldrig som vanligt igen, jag har ju kört Ö till Ö, då är man ovanlig hela livet ut (to old to be humble …).
Hå hå ja ja, det var väldigt grått idag. En riktig pannsträckare. Inte alls samma gråa nyaser som i ett foto Elliott Erwitt. Erwitts gråtoner blir man bara glad av, som den här (en slags löpskolning):
Mera sånt i Stora Skuggan … kan man ju drömma om. Annars får man gå till Fotografiska Museet vid Stadsgårdkajen, där man ställer ut Erwitt just nu. Bara spring dit, men inte för fort, man ska inte vara svettig när tittar på Erwitt.
Jag klafsade på och klafsade på. Lyssnade på Spanarna med Göran Everdahl, Jessica Gedin och Calle Norlén. Dom blir man också glad av. Norlén spanade om att alla (i Sverige i alla fall) blir så mycket äldre, kungen har fått kramp i armen av att gratulera alla nya hundraåringar, de har ökat med 1000 % på 20 år (eller var det 40?), men ändå klagar alla över att de har så ont om tid. Det är sådant som är bra att fundera över när man springer långpass. Jag tyckte själv att jag tog väldigt mycket tid på mig, men så hade jag ju heller inte bråttom. Jag sprang ultralångsamt, liksom i ultrarapid. Det måste jag erkänna, blev jag lite stressad av. Min hjärna är nog inte riktigt ultra än. Utom när det gäller en ny vetenskaplig teori som går ut på att Universum är ett hologram och därmed alldeles platt, vilket då också skulle göra Jorden alldeles platt. Tänkte på det i backarna i Stora Skuggan, det finns ett par rejäla där, och hur mycket jag nu än ansträngde mig att förstå de matematiska teorierna om verkligheten som ett hologram och att dessa backar egentligen då är alldels platta, så sved det i låren och hjärtat klappade och lungorna stånkade högt. Där var i alla fall min hjärna ultralångsam.
Hursomhelst, checkade in i hemmet efter 33 kilometer, och rätt nöjd med det även om farten gick i snigeltempo (jag hade inget hus men väl en Camelback på ryggen). Det var ju också som sagt meningen att jag skulle springa långsamt, men där jag sprang i snigelfart drömde jag om en massa kommande intervallpass jag ska springa lite längre fram. Tänk att man aldrig kan vara nöjd.
Jo men de är jag ju, nu är jag faktiskt supernöjd. Magen är en kula av pasta och stekta ägg (protein) och morötter (för synens skull, det ska f-n behövas glasögon för att kolla in Garmin) och jag håller på att bli ett med soffan jag ligger i, kroppen är liksom halvvägs igenom madrassen och det är ju helg i morgon också och man kanske skulle koppla av ännu mer genom att koppla upp sig på en TV-serie? Spanare Everdahl tipsade om The Good Wife, spanare Norlén jublade – jättebra!
Ett ”Catch up Marathon” i ryggläge! Kan det bli bättre? Nä!
Ses nästa vecka!! Om jag kommer upp ur soffan …
Antal kommentarer: 1
Kenneth Gysing
Tack Magnus, och väl sprunget själv! En riktigt stockholmsresa! Världens vackraste stad, även i svartvitt 😉