Hälsostrategi – Europas mest hälsosamma arbetsplats


Igår läste jag på HR-bloggen om ” Europas bästa arbetsplats”. Om IT-bolaget Cygni som genom ” stark personalvision, självbestämmande medarbetare, coachande ledare och fokus på kompetensutveckling ” norpat priset.

Det är lustigt hur när man pratar om vad som är en bra arbetsplats ofta pratar om det som faktiskt är de viktigaste parametrarna för att ha en hälsosam arbetsplats med hållbara motiverade medarbetare. En frisk arbetsplats. Som ju förstås är en bra arbetsplats.

Det är intressant hur man, förmodligen, om man letat efter den mest hälsosamma arbetsplatsen fokuserat på parametrar som träningsmöjligheter och andra motionsinitiativ. Saker som absolut kan förbättra hälsan både på individnivå och för organisationen men utan de delar som Cygni prisades för aldrig kommer komma åt en hållbar långsiktig påverkan på hur medarbetare faktiskt mår på jobbet.

När jag googlar på ”Friskaste arbetsplatsen Sverige 2015” hittar jag inte så mycket. Det finns nog många friska arbetsplatser men det finns  också mycket att jobba med på många företag och organisationer.

 

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Idrottsnutrition- fettförbränningen spelar roll för högpresterare


Ja men det är väl klart tänker ni. Och jag har hört flera såna kommentarer på den här studien också men nu finns det iallafall en studie som visar att skillnaden i molekyl som används i energiutvinningen vid hård löpning är just fettet.

Det pratas ju ofta om, och har varit en sanning att det är kolhydrater du behöver och förbränner när det ska gå riktigt fort. Och visst är det så att utvinningen av ATP, kroppens energivaluta är betydligt lättare och mindre syrekrävande från kolhydrater. Vilket förstås betyder att när det går åt massor av syre att kolhydrater liksom gör sig bättre. Men fettets roll har varit mindre studerat på. Som sagt tidigare, att bränna fett är inget som sportdryckföretag tycker det är så intressant att förespråka.

I den här studien (utförd av både norska och nya zeeländska forskare) använde man så kallad ”indirekt kalorimetri” för att undersöka fördelningen av nutrienter som en grupp motionärer och en grupp elitlöpare använde vid högintensiv träning. Deras uppskattade intensitet var densamma i de två grupperna även om de förstås hade olika syreupptagningsförmåga och brände olika mycket kalorier.

I den vältränade gruppen såg man att fett stod för en betydligt större andel av den totala energiåtgången (33 +/-6%) än hos motionärerna där det var 16 +/- 6% fett av totala energiåtgången.

Grupperna visade liknande blodlaktatnivåer, (mjölksyra i blodet), liknande upplevd ansträngning och liknande nivåer av kolhydratförbränning. Det var alltså förmågan att förbränna fett som var nära tre gånger högre i den vältränade gruppen.

Mer forskning vore intressant på vad de här elitidrottarna faktiskt åt. Om de åt ”vanlig kost” med mycket kolhydrater så betyder ju det att den här förbättrade fettoxidationen kan åstadkommas utan att äta mer andel fett i kosten.

Men ett sätt att drilla sin fettoxidation är att träna med låga glykogennivåer i kroppen. Förslagsvis på mer lågintensiva pass så blir det lite skonsammare. Alltså äta större andel fett (välj bra källor förstås) och kolhydratsnål mat inför något eller några pass varje vecka. Protein kan ibland i i kroppen funka lite som en ”långsam kolhydrat” eftersom aminosyror kan konverteras till glukos via leverns så kallade glukoneogenes  medan fettomvandlingen är ”trögare”.

Att träna upp bra kondition och uthållighet förbättrar också fettoxidationen i sig eftersom själva ”vägen” ut till musklerna blir fler i form av fler kapillärer och syret således tar sig dit bättre. Ju mer syre som kommer till muskeln, ju bättre kan den oxidera fett. De processer som krävs för bra fettoxidation blir också bättre när kroppen tvingas hushålla med att använda fett snarare än kolhydrater.

Det här kanske låter komplext men det är det egentligen inte. Kolhydrater är ingen bov. Inte på långa vägar. Det finns massa god och bra mat med mycket kolhydrater. Massor med näring i mat som innehåller mycket kolhydrater. Och vem vill leva utan surdegsbröd?

Hjärnan tycker det är trevligast med kolhydrater och det behövs absolut för att klämma i den där högsta potentiella växeln. Dessutom- under lopp så är det inte så många som faktiskt kan tillgodogöra sig fettstinna saker eftersom de är svårare att ta upp vid hög intensitet. Enkla snabba kolhydrater är absolut smidigast att peta i sig för att hålla eld i den låga som för all del kan drivas till stor del av fett. (Vid ultradistanser kan andra ”regler” gälla eftersom det pågår under så lång tid).

Men en bra fettförbränning kan liksom avlasta systemet lite och möjliggöra ett mindre behov av kolhydrater och att den beryktade väggen kanske mer blir en utdragen uppförsluta om du inte får i dig den energi du behöver.

Personligen springer och tränar jag ganska ofta utan att planera vad jag ska äta. Jag är en glad motionär och det gör inget om jag inte springer 30 sekunder snabbare per kilometer för att jag inte laddat med kolhydrater. För mig är det viktigast att jag tränar men jag vet ( på grund av några oplanerade test) att jag har bra fettoxidation och att jag kan springa ganska långt eller cykla några mil utan att ha behövt ladda med något speciellt. Jag tycker det är skönt att ha det ”verktyget” i bagaget för jag älskar att träna tidiga morgnar före frukost då det passar bäst i mitt livspussel.

Så ja, finlir! Men en intressant studie du kan läsa mer om här.

Annie testar- Bugaboo Runner


Det var många som frågade om jag skulle skaffa springvagn när lilla S kom. Det hade jag då inte tänkt. För det första så sprang jag ju så kort i början och det gick alltid bra att ordna barnvakt så man fick en egen stund. För det andra så var alla vagnar konstruerade så att barnet sitter framåt och jag vill kunna se henne. För de tredje så verkade de ganska klumpiga och att jobba tillbaka ett bra löpsteg efter en graviditet ville inte jag göra med en vagn att skuffa.

Vi är ju dessutom lite #downsize-familjen: Stora tjejens vagn fick vi av några vänner, den har 11 år på nacken och vi köpte en begagnad på Blocket som vi snart kört sönder. Den springs det inte med ska jag säga.  Vi har lånat både skötväska och spjälsäng och verkligen inte köpt mycket nytt till henne.

Men så hörde min Falkekontakt Matthew av sig för de gör ett samarbete med Bugaboo och tipsade om deras . Jag fick träffa dem på mässan vid Tjejmilen, känna på vagnen och blev väldigt imponerad och sugen på att prova! Dessutom så ville vi så gärna springa Glädjeruset med S i vagnen då vi inte hade barnvakt just den helgen. Och genom Jenna som är Bugaboos marknadschef så skulle vi få låna en- hurra!

Katarina från Bugaboo mötte upp N som fick med sig vagnen hem och testade den direkt på gruset nere vid sjöarna. ”Den är sk**bra” messade han.

Jag testade den också samma dag på en promenad men var ”civilklädd” så sprang inte. Jäklar vad den rullade lätt, tänkte jag.

Men så igår skulle jag ju springa Glädjeruset och verkligen testa vagnen. Det gick som sagt hur lätt som helst. Jag skulle stanna flera gånger och då rullade vagnen av sig självt kändes det som. Det var fantastisk fjädring också, S somnade och jag sprang över grus och gräsmatta och hon såg ut att ligga nästan blick stilla. Inga såna där gulligt dallrande små bebiskinder. Kändes  hur lätt som helst. Vi bara älskar den och hoppas få låna den ett bra tag!

Det var för övrigt lite rabalder i sociala medier när den kom. För Vogue la ut en bild med en lättklädd slimmad tjej som sprang med den. Well. Det var inte Bugaboos bild. Det här är deras bild:

Här är 10 plus med den här vagnen

1) Har du en Bugaboovagn med något av de här sittdelarna kan du bara köpa chassit som kostar under 4 tkr.

2) Den rullar fantastiskt lätt. Löjligt lätt.

3) Broms på hela handtaget så du kan välja med vilken hand du håller. (Och broms under förstås)

4) Superlätt att fälla ihop. (Jag som är väldigt oteknisk löste det utan att någon ens visade). Den ser lång ut från sidan men den fälls ihop lite på längden också och sittdelen är bara att lyfta loss med ett klick om man behöver packa dem separat.

5) Lättjusterad sittdel från sittande till liggande eller däremellan.

6) Med ett klick så kan du vända den fram eller bakvänd.

7) Smarta fickor och spännremmar i ”korgen” under så grejer sitter fast när du går bananas.

8) Rullar superbra över ojämnheter på grund av fjädringen.

9) Snygg färg.

10) Ett kit med regnskydd, pump och annat ingår.

Ett minus:

1) Benstödet för barnet går inte att ”vika” så de kan ha böjda ben om man använder den insats som vagnen kommer med.

Jag kan verkligen rekommendera den här vagnen. Eftersom många har Bugaboo är det lätt att köpa till chassit och inte behöva en helt ny vagn. Det viktigaste för mig var ögonkontakten med barnet- en vinnare! Dessutom- ska du göra långa löpäventyr och vill ha en vagn att packa i så skulle den här passa utmärkt eftersom den rullar så bra. Barnet ska vara minst 9 månader och den passar för upp till 17 kilo.

I mål- too easy! Det är en kanelbulle i min hand om ni undrar.

#Måndagspeppen – det kommer ingen perfekt dag


Jag brukar också börja om på måndagar. ”Den här veckan minsann…”. Men det är mindre av det nu. Mindre av radikala ansatser. Mer av en fortsatt strävan av balans även om jag börjar bli allergisk mot det ordet.

Ni vet hur det kan vara. Man har tänkt göra en triljard med bra grejer, införa massa bra rutiner och så blir det inte så. Det blev kanske pizza där det skulle varit hemlagat och så blev det soffan istället för yogamattan och så tänker man att man sk**er i allt och går helt bananas hela helgen och börjar om på måndag. Med allt.

Det brukar sällan vara en bra idé. En bra idé kan istället vara att faktiskt inte se dagen eller veckan som ”förstörd” bara för att det inte blev exakt som man tänkt. (När blir det exakt som man tänkt förresten? Blir det alltid som du tänkt för du gärna berätta hur du gör.)

En bra idé kan vara att försöka göra goda val resten av dagen eller veckan. Göra det som går.

Och viktigast av allt- inte värdera sig själv utifrån det man gör och inte gör. Man är inte misslyckad för att man misslyckades med den tänkta kosten/träningen eller vad det var. Man misslyckades. Och lyckades förmodligen med något annat istället. Eller inget alls och sk**samma gissningsvis i ett stort perspektiv.

Fortsätt försöka. Uppskatta det du redan gjort. Du är bra!

Så är du redan på väg. Det kommer inte komma en perfekt dag, ett perfekt tillfälle.

#Glädjeruset – när löpning är som bäst.


Löpning kan vara lite allt möjligt, svaret på lite olika frågor och betyda lite olika saker för olika människor. När det för den ena handlar om att persa på milen så vill den andra springa så långt det går. Kanske genom Iran för att belysa både kvinnliga och mänskliga rättigheter och hitta nya svar som Kristina Paltén gör.

Att springa 10 mil på lite över sex timmar som Buud gjorde i helgen.

Att försöka ”röra på fläsket” för någon och så en närmast religiös upplevelse av ”runners high” för en annan.

Och allt däremellan och lite till.

Jag älskar att springa själv men när jag springer med andra vill jag att det ska vara för en god sak. Det har jag kommit på nu när jag utvärderar mitt förhållande till löpningen efter att den inte går att ta förgivet som förut.

När världen brinner och löpningen inte är ”för livet” utan för att berika livet i någon sorts jakt på självförverkligande i funktionskläder med ett par av flera skor i garderoben, ja då känns det extra fint om det är för något bra. Något större än mitt ego liksom.

Det är därför Tjejmarathon ligger mig så varmt om hjärtat.

Idag skulle jag och N och lilla S springa Glädjeruset i Täby. Premiären av ett lopp arrangerat av Team Nordmark med pappa Mikael Nordmark i spetsen-eller nä, hans son Hugo är faktiskt i spetsen i vagnen framför honom. Mikael vill med loppet inspirera familjer med funktionsnedsatta barn till ett aktivt liv. Allt insamlat går till RBU, föreningen som verkar för funktionsnedsatta barn och ungdomar.

Loppet arrangerades ihop med Glädjeknuff- föreningen som med hjälp av så kallade joeletter (som en ”tron” som funkar typ som en skottkärra och går bra i terräng). De springer flera olika lopp och ser alltid ut att ha allra roligast!

Det var närmare 300 anmälda, solen sken, vinden blåste och det var fantastisk varm stämning vid starten som lite lägligt låg typ en kilometer från mina svärföräldrar. N var lite snuvig (immunförsvaret när man är transplanterad är lite svagare men oftast är N frisk som en nötkärna och springer betydligt snabbare än jag). Jag och S skulle således springa och vi petade i henne lite mellis och tänkte att hon nog skulle somna för det var sovtid. Jag hade den fantastiska BugabooRunner vi fått låna- utvärdering på den kommer senare. V i var med på uppvärmningen som Friskis o Svettis höll och S gjorde stora ögon.

Ställde oss långt bak för jag tänkte att vi skulle vara långsamma men jeez vad lätt det rullade! Loppet gick ut 5 kilometer längs vattnet till Näsby Slott på en väldigt fin lättsprungen lite kuperad väg och sen vände man. Man mötte då alla som var på väg ut/tillbaka och jag skojar inte när jag säger att alla hejade! Det var idel tjo och tjim och verkligen gåshudsstämning. Vid 5 kilometer hade lilla fröken ännu inte somnat så hon fick förstås lite vatten vid vätskestationen där och så tassade vi tillbaka. Jag stannade några gånger för att ta av kläder (på mig- svettigt!) och ändra lutningen på sittdelen eftersom hon ville sitta upp men sen somnade hon till slut. Vi sicksackade en del i början men det var aldrig trångt. Fantastiska funktionärer också förstås. Idel pepp!

Loppet var för alla! Verkligen alla! Och man ska väl inte kategorisera människor men det var verkligen varierade åldrar och ansats! Föräldrar som gick eller sprang med barn i barnvagn, snabba löpare, joggare, ett innebandylag med unga tjejer, barn med funktionsnedsättning och deras föräldrar (vilket fantastiskt tillfälle att träffa andra under trevliga omständigheter), barn på cykel, en kvinna i rullstol, Glädjeknuff hade två joeletter och de var väl fyra löpare på varje vagn, barn som sprang själva och de som tog det som en lång god promenad. Underbart! Man blev så varm i hjärtat!

Jag hade värsta räcerbenen idag. Fick min SI-led justerad i fredags och mitt släpande vänsterben jobbade hur bra som helst. Det har alltid låtit olika när fötterna gått i och synts på löpanalyser att det släpar men inte idag. Tamtamtam. Tass tass tass. Jag vet inte min tid, hade ingen klocka och det tog en kilometer innan jag sprang på och så stannade vi ju några gånger men vagnen var verkligen inget hinder för min fart. Var hur pigg och glad som helst- mycket förstås på grund av stämningen och ändamålet. Att dessutom ha sin dotter rakt framför sig var också en extra härlig dimension på det hela.

Det var så himla kul! Det var löpning när den är som bäst. Jag kan verkligen rekommendera det här loppet till alla, både ni som vill springa fort och ni som vill njuta.

Tack Mikael och alla andra som gjorde loppet så bra! Och grattis lilla S till ditt första springlopp. Du somnade efter sju kilometer men det var så trevligt att ha dig med!

Jag hoppas det är ok med Mikael att jag lånar den här bilden- den säger mer än tusen ord men jag lägger med texten på Team Nordmarks FB-sida också:

I dag var en av de finaste dagarna i mitt liv. För att idag fick jag äran:
Att få se nästan 300 personer på startlinjen till Glädjeruset.
Att se flera ekipage som oss. Föräldrar som sprang med sina barn som har funktionsnedsättningar.
Att få se så mycket glädje och glada tillrop från alla deltagare utefter banan.
Att ha ett 30-tal funktionärer som ställt upp och gjort detta lopp möjligt.
Att se solen skina under hela loppet.
Att få springa ett lopp för första gången tillsammans med min kära fru.
Att få se henne lyfta upp Hugo ur vagnen och springa i mål med honom i sin famn.
Det är glädje. Det är Glädjeruset.
Tack ALLA som gjorde detta till en så fantastiskt fin dag.
Ni är bäst och vi ses nästa år!

Löparfastan är över


Jag vilade 10 dagar från löpning. På den 10e dagen skulle jag nämligen spela in webb-tv om just löpning och det blev mycket spring fram och tillbaka, upp o ned, hit o dit. Under de dagarna innan som jag vilat så har min rygg bara blivit sämre och sämre. Jag hade ju inte ont direkt i ryggen förut men på senare tid har det börjat värka någonstans mellan skulderbladen. Efter allt det här hoppandet och farandet så var det faktiskt bättre. Inte sämre.

Nervstrålningen i sittben och runt bäckenet har jag inte förstått mig på. Ryggen har i övrigt känts mjuk och fin men det har känts som att hela ryggen inte ser ut som det S som det borde göra.

Men vila från löpning har inte gjort något bättre alls.

Så igår sprang jag hem från jobbet. Värmde upp ordentligt, sprang som oftast utan klocka och bara tassade hem på känsla.

Hur det kändes?

Underbart! Idag sprang jag tillbaka till jobbet och det gick också bra.

Jag har lagt till lite nya övningar och tagit bort vissa saker jag gjort. Nu hoppas jag att det här kommer att funka. Jag vågar inte hoppas för mycket men den förklaring jag fått nu på problemen är det mest logiska jag hört hittills.

Jag sätter inga mål med löpningen utan går på hur det känns. Det ska bara vara roligt och mysigt och alla de delarna får jag på söndag för då ska jag och bästmannen springa Glädjeruset med lilla S i den Bugaboo Runner som vi fått låna. Jag har inte varit intresserad av löpvagn förut eftersom man inte kunnat ha barnet vänt mot sig. Men det kan man här. N är redan helt frälst- han var ute med lillan igår i den och jag kommer testa den på söndag och utvärdera den här. Det ska bli så himla kul.

Hoppas du också ska ha en springig helg, luften och naturen nu är ju oslagbar!