#Måndagspeppen – det kommer ingen perfekt dag

Löpning kan vara lite allt möjligt, svaret på lite olika frågor och betyda lite olika saker för olika människor. När det för den ena handlar om att persa på milen så vill den andra springa så långt det går. Kanske genom Iran för att belysa både kvinnliga och mänskliga rättigheter och hitta nya svar som Kristina Paltén gör.

Att springa 10 mil på lite över sex timmar som Buud gjorde i helgen.

Att försöka ”röra på fläsket” för någon och så en närmast religiös upplevelse av ”runners high” för en annan.

Och allt däremellan och lite till.

Jag älskar att springa själv men när jag springer med andra vill jag att det ska vara för en god sak. Det har jag kommit på nu när jag utvärderar mitt förhållande till löpningen efter att den inte går att ta förgivet som förut.

När världen brinner och löpningen inte är ”för livet” utan för att berika livet i någon sorts jakt på självförverkligande i funktionskläder med ett par av flera skor i garderoben, ja då känns det extra fint om det är för något bra. Något större än mitt ego liksom.

Det är därför Tjejmarathon ligger mig så varmt om hjärtat.

Idag skulle jag och N och lilla S springa Glädjeruset i Täby. Premiären av ett lopp arrangerat av Team Nordmark med pappa Mikael Nordmark i spetsen-eller nä, hans son Hugo är faktiskt i spetsen i vagnen framför honom. Mikael vill med loppet inspirera familjer med funktionsnedsatta barn till ett aktivt liv. Allt insamlat går till RBU, föreningen som verkar för funktionsnedsatta barn och ungdomar.

Loppet arrangerades ihop med Glädjeknuff- föreningen som med hjälp av så kallade joeletter (som en ”tron” som funkar typ som en skottkärra och går bra i terräng). De springer flera olika lopp och ser alltid ut att ha allra roligast!

Det var närmare 300 anmälda, solen sken, vinden blåste och det var fantastisk varm stämning vid starten som lite lägligt låg typ en kilometer från mina svärföräldrar. N var lite snuvig (immunförsvaret när man är transplanterad är lite svagare men oftast är N frisk som en nötkärna och springer betydligt snabbare än jag). Jag och S skulle således springa och vi petade i henne lite mellis och tänkte att hon nog skulle somna för det var sovtid. Jag hade den fantastiska BugabooRunner vi fått låna- utvärdering på den kommer senare. V i var med på uppvärmningen som Friskis o Svettis höll och S gjorde stora ögon.

Ställde oss långt bak för jag tänkte att vi skulle vara långsamma men jeez vad lätt det rullade! Loppet gick ut 5 kilometer längs vattnet till Näsby Slott på en väldigt fin lättsprungen lite kuperad väg och sen vände man. Man mötte då alla som var på väg ut/tillbaka och jag skojar inte när jag säger att alla hejade! Det var idel tjo och tjim och verkligen gåshudsstämning. Vid 5 kilometer hade lilla fröken ännu inte somnat så hon fick förstås lite vatten vid vätskestationen där och så tassade vi tillbaka. Jag stannade några gånger för att ta av kläder (på mig- svettigt!) och ändra lutningen på sittdelen eftersom hon ville sitta upp men sen somnade hon till slut. Vi sicksackade en del i början men det var aldrig trångt. Fantastiska funktionärer också förstås. Idel pepp!

Loppet var för alla! Verkligen alla! Och man ska väl inte kategorisera människor men det var verkligen varierade åldrar och ansats! Föräldrar som gick eller sprang med barn i barnvagn, snabba löpare, joggare, ett innebandylag med unga tjejer, barn med funktionsnedsättning och deras föräldrar (vilket fantastiskt tillfälle att träffa andra under trevliga omständigheter), barn på cykel, en kvinna i rullstol, Glädjeknuff hade två joeletter och de var väl fyra löpare på varje vagn, barn som sprang själva och de som tog det som en lång god promenad. Underbart! Man blev så varm i hjärtat!

Jag hade värsta räcerbenen idag. Fick min SI-led justerad i fredags och mitt släpande vänsterben jobbade hur bra som helst. Det har alltid låtit olika när fötterna gått i och synts på löpanalyser att det släpar men inte idag. Tamtamtam. Tass tass tass. Jag vet inte min tid, hade ingen klocka och det tog en kilometer innan jag sprang på och så stannade vi ju några gånger men vagnen var verkligen inget hinder för min fart. Var hur pigg och glad som helst- mycket förstås på grund av stämningen och ändamålet. Att dessutom ha sin dotter rakt framför sig var också en extra härlig dimension på det hela.

Det var så himla kul! Det var löpning när den är som bäst. Jag kan verkligen rekommendera det här loppet till alla, både ni som vill springa fort och ni som vill njuta.

Tack Mikael och alla andra som gjorde loppet så bra! Och grattis lilla S till ditt första springlopp. Du somnade efter sju kilometer men det var så trevligt att ha dig med!

Jag hoppas det är ok med Mikael att jag lånar den här bilden- den säger mer än tusen ord men jag lägger med texten på Team Nordmarks FB-sida också:

Jag vilade 10 dagar från löpning. På den 10e dagen skulle jag nämligen spela in webb-tv om just löpning och det blev mycket spring fram och tillbaka, upp o ned, hit o dit. Under de dagarna innan som jag vilat så har min rygg bara blivit sämre och sämre. Jag hade ju inte ont direkt i ryggen förut men på senare tid har det börjat värka någonstans mellan skulderbladen. Efter allt det här hoppandet och farandet så var det faktiskt bättre. Inte sämre.

Nervstrålningen i sittben och runt bäckenet har jag inte förstått mig på. Ryggen har i övrigt känts mjuk och fin men det har känts som att hela ryggen inte ser ut som det S som det borde göra.

Men vila från löpning har inte gjort något bättre alls.

Så igår sprang jag hem från jobbet. Värmde upp ordentligt, sprang som oftast utan klocka och bara tassade hem på känsla.

Hur det kändes?

Underbart! Idag sprang jag tillbaka till jobbet och det gick också bra.

Jag har lagt till lite nya övningar och tagit bort vissa saker jag gjort. Nu hoppas jag att det här kommer att funka. Jag vågar inte hoppas för mycket men den förklaring jag fått nu på problemen är det mest logiska jag hört hittills.

Jag sätter inga mål med löpningen utan går på hur det känns. Det ska bara vara roligt och mysigt och alla de delarna får jag på söndag för då ska jag och bästmannen springa Glädjeruset med lilla S i den Bugaboo Runner som vi fått låna. Jag har inte varit intresserad av löpvagn förut eftersom man inte kunnat ha barnet vänt mot sig. Men det kan man här. N är redan helt frälst- han var ute med lillan igår i den och jag kommer testa den på söndag och utvärdera den här. Det ska bli så himla kul.

Hoppas du också ska ha en springig helg, luften och naturen nu är ju oslagbar!

Imorse var jag på ett väldigt intressant och aktuellt boksläpp. Hälsohets handlar om något som vi nog alla har en relation till på ett eller annat sätt.

När att sträva efter hälsa blir en ångestfylld jakt och där man luras att mäta hälsa utifrån och genom prestation.

Elina har både erfarenhet av psykisk ohälsa men kan även sätta ord på saker.

Jag hann bläddra lite i boken men ser fram emot att läsa den ordentligt och jag kan rekommendera er att skaffa ett exemplar och få flera tankeställare.

Här kan du läsa mer och beställa.

Tack Elina och Boel på Miro Förlag för en intressant frukost!

I förra inlägget gav jag lite tips för att tänka runt själva ansatsen i träningen och saker runtomkring. Och förutsatte att de flesta brottas med:

1) tidsbrist

2) utmaningen att hålla sig frisk medan man bryter ned kroppen med träning

3) skador

Tänk om jag hade lösningarna på allt ovan i punktform? Visst vore det fantastisk?

No can do!

Men skicka med några saker att tänka på det kan jag göra!

Tidsbrist kan vara en blessing in disguise. Hinner du inte träna så mycket så minskar du risken för överträning. Problemet är om du stressar över att du inte tränar och sen tränar ”fel” saker när du väl tränar. Stressen är sjukt onödig. Och opassande. Har du möjlighet att stressa över utebliven träning så har du det väldigt väldigt bra. Du är inte på flykt från Syrien om man säger så. Om du inte tränar för att du gjort massa ”onödiga” saker istället och inte kommer till skott- ja då har du egentligen inte tidsbrist utan prioritetsproblem.

Men nu har du tidsbrist och då gäller det att vara smart med den träning du faktiskt gör.

Vad är målet? Springa långt? Då ska du göra det. Hur ofta? Det kanske får räcka med låååånga pass varannan vecka och verkligen ha tid att ladda för det och vila efteråt. Trappa upp distansen försiktigt.

Vill du vara stark? Smidig? Vig? Ha bra balans? Blir avis på alla som står på händer, huvud, gör chins i tunnelbanan? Det blir inte av om du inte övar på det.(Ha igen perspektiv på att ha tid att vilja lära sig en chin det är oss riktigt rika och trygga förunnat men inte resten av världen). Ta dig tid att leta upp övningar som ger dig lite av allt! Jag ska försöka bli bättre på min instagram (ansofisticated) att lägga upp filmer och bilder. Idag tipsar jag om armhävningar på bosuboll till exempel.

Kombinera styrka och smidighet under ett pass. Avsluta med balans och rörlighet. BAM. Fyra flugor i en smäll.

Maxa dina löppass: spring riktigt trixig terräng om du ska springa ordentlig terräng.Strunta i mellanmjölkspassen.

Ska du springa lågintensivt så kan du testa att göra det med lite kolhydrater i kroppen så får du extra effekt på fettoxidationen. Istället för att ”slösa bort” ett lågintensivt pass på att bränna högoktaniga kolhydrater. Fyll på med dem efteråt istället. Ta en slurk kaffe innan vetja.

Ladda inför dina intervaller så du kan ge dem den kraft de förtjänar. Så passet blir så bra det kan bli. Våga strunta i passet och ta en promenad i prasslande löv istället om du inte känner dig frisk, har stressat för mycket och sovit för lite. Att strunta i ett hårt pass kan vara en investering i ett riktigt #vavavoom-pass nästa gång.

Förkylningar brukar komma som ett brev på posten under hösten. Träning är nedbrytande. Du är extra känslig för infektioner efter ett hårt pass. Kosten och sömnen kan vara det som stjälper men också räddar dig. Har du sovit dåligt och ätit dåligt och dessutom är lite stressad så är du redan på minus innan du startar träningen. Att backa från ett pass, lägga dig tidigt och balansera upp maten kan spara dig att behöva missa betydligt fler pass. Tänk på det när du ska klämma in backintervaller en blöt, kall stressig trött kväll.

Skador uppstår när något belastas för mycket och eller fel. Det går inte att skriva generella råd om det men jag märker att det är många som tids nog drabbas av något när de satsar hårt eller inte växlar upp träningen i en takt som kroppen klarar av. En tröst är att man ofta lär sig något nytt av skadan (om inte annat tålamod och att uppskatta att kunna springa eller vad det är man vill göra.

Ha ett mål. Det behöver inte vara ett lopp men ett mål gör att du kan utvärdera vad det är som ska in i det utrymme du kan ta dig till träningen.

Kolla var du är idag i förhållande till målet. Planera in att göra det som du behöver göra för att vara på väg mot målet med ett lagom kliv från där du är nu.

Tänkt uthållighet, styrka, snabbhet, rörlighet och balans. Allt behöver inte få lika stor plats. Men allt ska med.

Och för sjutton- ha kul! Njut av resan, uppskatta det du gör för dig själv. Är det mer ångest och press än #vavavoom så  ta en perspektivpaus och gör något annat ett tag!

Det är många som tänker eller vill tänka nytt inför höstens träning. Kanske har man ett nytt lopp eller en ny utmaning inför nästa år? Kanske blev inte årets hittills genomförda träning som man tänkt?

Man inspireras av andra som är viga, uthålliga, starka och kan balansera på saker. Man blir lite avundsjuk.

Man tycker inte tiden räcker till, man har stora ambitioner inför veckan men sen blir det inte riktigt som man tänkt. Den träning man planerar blir inte av helt enkelt.

Ibland är det inte lätt- men det är ganska enkelt. Vill du vara rörlig och ha bra balans? Då måste du träna det. Vill du bli uthållig och kunna springa långt? Öva upp det! Vill du bli snabb? Spring så snabbt du kan. Vill du klara en chin? Öva på det!

Och det kan låta som att det är många saker som tar mycket tid men de flesta kan du faktiskt träna tillsammans ganska tidseffektivt. Här är fem tips att tänka på innan du drar igång på alla cylindrar denna höst:

1) Investera i din sömn! Nej jag menar inte en ny säng (fast några kanske behöver det också). Jag menar att jobba med att få till en bra sömn. Nästan varje dag. Ibland går det inte. Men de flesta dagar behöver du sova både tillräckligt mycket och tillräckligt bra för att hålla dig frisk, alert och orka ta till dig träningen. Det finns massor med tips men att kasta ut alla telefoner och läsplattor ur sovrummet är ett första steg. Stäng av trådlösa nätverket, sätt telefoner på flightmode över natten om du kan. Låt det vara mörkt. Ha det lite svalt. Varva ned en stund innan du ska sova och testa att bryta det du gör och gå och lägg dig. Det mesta går att göra dagen efter.

2) Se över dina träningsplaner! Springa/simma/träna styrka flera tidiga morgnar innan jobbet i veckan? Hinna gå på yoga? Långpass varje helg? Really? Är det realistiskt? Hinner du det utan att kompromissa för mycket annat? Kan du använda din resa till jobbet på något sätt? Cykla en bit? Springa en bit? Springa+pendla? Kan du träna både styrka och rörlighet på samma pass? Yoga hemma? Kan du tänka lite less is more och få till en långsiktigt och hållbar träningsplan som både motivation och tid räcker till?

3) Motionera räcker långt! De veckorna du inte hinner träna, och jo det är faktiskt ok att inte hinna träna så bör du iallafall motionera för hälsan: Röra på dig lite då och då hela dagen. Sätt en påminnelse varje timme. Röra på dig kontinuerligt 30 minuter varje dag. Och få upp flåset ordentligt 2-3 gånger per vecka minst 20 minuter. Prioritera frisk luft.

4) Välj bra mat långt i förväg! Det är tråkigt att planera men spontana val när det gäller mat brukar inte vara råkost direkt. Du vet när du blir hungrig. Du vet vad du har tänkt att äta. Och du vet hur det brukar bli. Förebygg det. Koka ägg. Packa nötter och frukt. Ta med avokado och makrill och några skivor knäckebröd så har du mellis redo. Låt inte maten bli en sån förbaskad prestation. Riv morötter och sedär- raw food. Ta bort förbud och ta in bra grjejer att äta. Spar pengar på att ta med rester och dryga ut med något annat så vet du vad du äter och kanske kan ta en promenad med någon kollega eller vän istället för att sitta ned på lunchen också. (Om du har ett stillasittande jobb).

5) Count your blessings! Det kommer bli ont om tid. Du kommer få välja bort saker. Ha väldigt klart för dig vad som är viktigt. Din familj (ej nödvändigtvis blodsband), dina vänner, tid i naturen, tid att varva ned. Såna där ”mjuka saker” som faktiskt kan vara hårdare än sten om man ignorerar dem länge.

Lycka till! Ta hand om dig så du kan ta hand om andra! Och du, visst ska du också springa när du är 70 år? Då är det inte allt eller inget nu. Då gäller hållbarhet.