Hitta balans i livet


Veckorna går och Ironman Malaysia och Challange Laguna Phuket närmar sig med stormsteg. Kan skryta med en riktigt god löp och simform men cyklingen är den mest ruttna på väldigt länge. Kanske är det motivationen som tryter så här på höstkanten, kanske är det bara att acceptera. Det är ju sällan alla tre grenar känns lika bra och det är omöjligt att persa och gå framåt varenda träningspass som bockas av. En del pass går riktigt tungt och långsamt och det är en del i att bli en bättre triathlet: acceptera sina dåliga dagar när kroppen och knoppen är sliten och omfamna de dagar där allt stämmer och kroppen levererar. Generellt är jag lite dålig på att acceptera mina dåliga dagar och att dra i handbromsen när kroppen kanske behöver pusta ut. Ett dåligt pass kan sätta sig i huvudet och har jag inte något mer än just träning så kan det där dåliga passet förstöra en hel dag för mig. Jag behöver något mer som kan distrahera mig, utöver träningen.

Det är det som det här blogginlägget ska handla om. Varför jag valt att börja jobba igen. Att hitta balansen i livet. Att få allt att stämma.

Jag har länge känt att det här med att BARA träna hela dagarna är lite för fattigt för mig. Periodvis fungerar det kalas. Har jag 30 timmar träning en vecka och lite coachingjobb+events och annat i mitt eget företag så känns det hur bra som helst. Det går i hundra knyck och jag trivs som allra bäst. Men de veckor jag bara tränar 15 timmar, eller de perioder jag har ”off-season” med minimalt med träning, så känner jag att jag behöver något mer i livet. Min hjärna behöver aktiveras och rastas också! Att ständigt gå runt och känna att man inte har pengar för att göra allt roligt som det finns tid till, är ju också lite trist.

Därför beslöt jag mig att börja jobba igen! Jättekul! Så var jag tillbaka i arbetslivet efter 1,5 års tjänstledighet. Nu efter två veckors pendlande och arbetande känns det som man inte varit borta alls från jobbet. Man hittar in i konsultandet ganska snabbt ändå. Jag jobbar nu 80% på Sweco i Falun och pendlar till och från jobbet. För det mesta bil (miljökonsult som man är…) eller tåg. Problemet är ju att vi bor 3 mil utanför Ludvika så för att pendla med tåg tar det ytterligare 40 min åktid för mig+en promenad på 20 min väl framme i Falun. Mer pendeltid betyder mindre träningstid, så tåget ratas oftast. Så är det att bo på landet. Det är lite trixigt att få ihop träningsschemat men det hjäper coach Björn Andersson mig med och jag tycker det funkar bra. Det finns ingen tid till något annat än jobba, äta, sova (fast väldigt mkt mindre nuförtiden) och träna men oj, som man längtar till den där ”lediga” fredagen när jag kan träna hela dagen sen.Och dagarna går väldigt snabbt!

Vi letar febrilt boende i Falun och är det någon som har något tips så är jag och Simon supertacksamma! Hoppas kunna flytta dit efter årsskiftet och flytten kommer inneböra mycket mer tid att träna. Två ggr om dagen t.o.m. kanske, idaglägets tränar jag bara ett kort pass om dagen mån-tors, i veckorna. Med flytten kommer vi få fler likasinnade träningskompisar i triathlon (simning, löpning och cykling också), som vi kan köra alla pass med. Planen är att samköra så mycket som möjligt med Dala Sports Academy (DSA) och jag hoppas det kommer utveckla mig ytterligare som idrottare och person. Några av triathleterna som tränar med DSA under ledning av Joakim Berggren är Oscar Djärv, Nils Svensson, Jonathan Bejmar, Rasmus Andersson, Jonas Djurback, Åsa Annerstedt, Louise Rundkvist och Jenny Nilsson. Man är i väldigt gott sällskap med andra ord.

Jag har absolut inget emot att träna ensam, jag har mitt schema och gör vad som står, men i långa loppet är det ju roligare att ha en grupp likasinnade att köra med. Att bara kunna ta cykeln till sporthallen och köra sin simning på morgonen med gruppen, det är en lyx jag har saknat sedan jag lämnade Stockholm. Går det piss och skit så är inte det hela världen, för man har iallfall umgåtts med träningsvänner som man gillar och kan tramsa och skratta med, mellan varven. Tror dessa förändringar bara kommer att göra gott för mig. Det kommer få mig till en bättre triathlet.

Nej, jag kommer inte sluta att satsa. Ambitionen är att fortsätta köra i proffsklass även om jag aldrig sett mig själv som proffs på det viset. Jag har en lång väg att gå om jag ska kvala till Hawaii som proffs och den ambitionen har jag egentligen heller aldrig haft. Det krävs för många tävlingar och för mycket resurser (pengar) för mig att få tillräckligt med poäng som damproffs. Åsa gör det jävligt bra ska ni veta! Däremot kanske jag sätter mig själv i triathlonkarantän framöver från proffslivet och kommer tillbaka om 2 år och satsar på Hawaii som age-group (Ironman regler). Det är ett långsiktigt mål. Men nu bill jag fortsätta utvecklas, göra framsteg i idrotten, hitta balansen och harmonin i kroppen och bara mejsla ur…

Nu ska jag ut och cykla, 4,5 timmar med crosslöp efter, i höstsolen. Ha en underbar helg!

Foto: Robert Karlsson för Access Rehab.

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Cykla i kyla


Än går det hyfsat att cykla ute. I allafall när solen skiner och man har möjlighet att cykla mitt på dagen när frosten är borta, vägen torr och solens strålar värmer lite mer, det funkar fint. Jag bylsar på mig kläder men försöker att inte ta för mycket, för att inte bli blöt och svettig. Varma händer och fötter är viktigt. Jag brukar använda arbetshandskar med foder och dubbla skoskydd med ullstrumpor under när det är riktigt kallt. En bra jacka eller väst som står emot vind liksom varma benvärmare eller vintercykelbyxor med fleecefodring är stora plus.Vanligtvis så cyklar jag ute hela vintrarna, men då MTB som inte ger lika mycket fartvind och man kan hålla sig i skogen. Nu är det långt ifrån vinter än.

Men några saker har jag märkt, redan nu:

1. Det går tyngre. Benen blir stelare när man cykla i kyla och det är svårt att få upp fart och kadens på cyklen när det är lite kallare temperatur ute. Benen är inte riktigt med.

2. Mjölksyran kommer snabbare. När jag cyklar intervaller av lite högre intensitet så kommer syran som ett brev på posten-direkt. Kan bero på att jag är lite sliten men temperaturen ute spelar också en roll. Det är svårare att prestera när det är kallare.

3. Det drar energi. Trots att jag tycker att jag äter mest hela tiden och är duktigt på att få i mig energi så drar mina långpass extremt mycket mer energi nu på höstkanten än vad det gör när det är varmt och gött ute.

4. Återhämtningen blir sämre. Det tar längre tid efter ett långpass att komma tillbaka till verkligheten. Först ska jag tina, sedan få tillbaka energin och sedan kan jag börja återhämta mig. Det tar lite extra tid helt enkelt.

Det blir några pass till ute, sedan drar jag igång trainer/MTB säsongen. Sedan måste jag slå ett slag för mina spinningpass på Må Bättre. Är du i krokarna, kom och träna med mig! Jag har pass på fredagar den 9/10 och 30/10 kl 6:30-7:15 samt på måndagar den 12/10 och 26/10 kl 17:30-18:30. Tuffa intervaller levereras i varmt och fuktigt klimat (spinningsalen är en svettig historia) vilket är perfekt förberedelse för min tävling. Det är inte så många veckor kvar till att vi drar till Malaysia nu och jag tror jag är på god väg att komma i toppform!

Triathlet - Emma Graaf

Foto: Gunnar Eld

En träningsvecka


Tänkte dela med mig av hur en träningsvecka ser ut för mig och blotta min träningsdagbok för er. Så här har veckan sett ut inför min nästa tävling Ironman Malaysia på Langkawi.

Måndag:

Alltid seg på måndagar pga mina långa cykelpass på söndagarna så idag beslutade jag mig för att stuva om i schemat. Brukar köra ett rätt hårt tempopass på cykeln på fm men idag bytte jag till onsdagens simning för att vila min ben och få till bra cykling på onsdag istället. Hade dessutom spinning på Må Bättre där jag instruerar så blev tvungen att prioritera om lite.

Fm kl 9-10:30 Simning distans: 5*200m insim ss/ben/arm/me/ss, vila 20s, 8*50m lös/hård, vila 15s, 2*800m, Zon2, vila 40s, 3*300m Zon2 arm, vila 20s, 300m avbad. totalt: 4200 m

em kl 15-16 Löpning distans terräng/grusväg 50 min, 10 km ca 4:57 min/km i snitt. Fruktansvärt trött på rundorna i Norhyttan just nu. Det är inte platt NÅGONSTANS! Lång stretch efteråt.

kväll kl 17:30-18:30 Spinning på Må Bättre. intervaller 6*3,5 min+ 6min. Löpstyrka  med gummiband och lite bål efteråt+stretch höftböjarna.

Tisdag:

fm kl 9-10:15 Simning Distans (igen): 400m insim, 8*100m 1-4 inom hundring, vila 15s (höll på att dö när jag försökte öka farten), 3*(800 + 2*50) Zon2 +Zon4, vila 40 och 10s, 200m avbad. Totalt: 4100 m

kl 11 Cykling intervaller tempo+tröskel: Fick slita ont i motvinden för att hålla mina watt. När jag vände blev det medvind och då gick det för lätt! 30m min uv+4*8 min tempo+10 min lätt rull+4*5 min tröskel+30 min nv.

Onsdag:

Kl: 10-12 Cykel tempo. 30 min uv+60 min tempo+30 min avrull. Gick åt h-vete. Backarna och vinden mot Fredriksberg knäckte mig och jag lessnade ur. Lånade klocka från Simon som jag inte riktigt förstod mig på så osäker på om jag låg på rätt watt eller ej. Jäkla skit då!

kl 16-17 Löpning distans 50 min, 10 km terräng/grusväg. 15 min styrka/rörlighet/stretch efteråt. Trög i starten men stark på slutet. Älskar höstlöpning!

kvällen: Crawlkurs på badet i 2,5 timmar. Borde ha hoppat i och visat övningarna men glömde baddräkten och stannade på land istället. Så himla kul att lära vuxna att simma crawl! Jättekul också att se våra nybörjare från vårterminen på fortsättningskursen. ALLA simmar jättebra frisim nu och vissa simmar nästan snabbare än mig och Simon nu!

Torsdag:

kl 8-9:30 Simning distans 4*150m insim ss/arm/ben/ss, 8*25m varannan sprint, 1000-600-400 Zon2, vila 30, 600 +400 Zon2 arm, 200m avbad, totalt: 4000 m

kl 17:30 intervaller med mötesplats löpning. 3*2 km där jag landade på 4:09 snitt på första, 4:11 snitt på nästa och 4:02 snitt på sista 2-kilometraren. Sedan 2*1000 m på 3: 46 resp 3:41 min/km. Nya skor från saucony på. Nöjd över dagens pass. Kändes snabbt och kontrollerat. Värsta träningskicken!

Fredag (det är här jag är nu alltså):

ca kl 10-15 Cykel distans 4 timmar inkl 4*10 min tempo+40 min crosslöp

Bålstyrka+rörlighet efteråt

Lördag:

110 min distans löpning inkl 4*5 min halvironmanpace

em 16:30-18:00 Simning, fartfokus med Ludvika simsällskap, ca 4000 m

Söndag:

kl 9-14 cykel distans 4 timmar 45 min eventuellt MTB med cykelklubben i Ludvika. Jiiiihoooo!

Har ingen koll på hur många timmar det blir, jag har slutat räkna timmarna. Det gör mig liksom bara stressad när jag hör om folk som tränar mer än mig. Jag ligger nästan aldrig över 30 timmar/vecka men det verkar de allra flesta som jag känner göra?! Själv tycker jag att jag knappt tränar någonting alls men i andras ögon är det förstås en del.  Eller är det bara en känsla? Hur som helst så är ovanstående min träningsvecka just nu och långt ifrån alla pass känns pang-bra men jag är på god väg mot en bra tävlingsform igen och det är fortfarande lika kul att träna. Älskar mitt ”jobb” just nu och jag ska försöka njuta till fullo på min sista vecka som heltidsproffs. 12 oktober är det ner i gruvan och börja arbeta som vanligt folk igen!

Carro knäckte mig på sista 1000-ingen men grabbarna sprang vi allt ifrån!

Stark som fan!


Jag är mitt inne i ett tufft träningsblock inför Ironman Malaysia 14 november. Det är ganska tufft att träna så här långt in på hösten när dagarna börjar bli kortare och kylan smyger sig på. Men än så länge går det faktiskt över förväntan. Jag har lyckats tagit mig över den där knölen där träningen mest är jobbig och kroppen bara vill ligga inne under en filt och käka godis.

Nu har kommit in i ett bra flow nu med rutinen upp tidigt på morgonen, sticka till simhallen, dricka kaffe sedan hem och iväg på nästa pass. Solen har varit framme väldigt givmilt senaste veckan och då blir det ju såklart lite roligare att cykla och springa ute. I fredags råkade jag ut för inte mindre än tre regnskurar mellan solglimtarna men det gjorde faktiskt inte så mycket när jag cyklade. Åkte runt och lyssnade på nya avsnitt av Mammas nya kille och smågarvade mellan tempointervallerna. Min nya favorit är ”Lacken och Trådens podcast”. Det är rolig humor det!

Det är underligt vad en liten peppande kommentar kan göra för känslan. Innan mitt crosslöp i söndags när jag hade helt smashade ben, sa Simon: Emma, du är stark som fan. Du är som en maskin. Kör nu! …och helt plötsligt gick den där off-bike-löpningen av sig självt.

Jag har bara två veckor kvar på den lite tuffare perioden av träning. Sedan blir det ofrivilligt lite mindre träning fram till tävlingen. Eller ofrivilligt och ofrivilligt. Allt är ju frivilligt. Jag har fått ett jobb i Falun så jag kommer börja pendla 4 dagar i veckan till grannbyn. Jag ser faktiskt fram emot det väldigt mycket. Ska bli kul att få ett normalt liv igen och kunna jobba med huvudknoppen och dagarna och med kroppen på morgonen och kvällen. Mitt väsen behöver det där breaket från träningen som ett arbete innebär.

Fram till dess köttar jag på rejält med träningen och njuter i fulla drag av hösten här i Norhyttan. Innan jag åker kommer även jag och Mikaela att hålla i ett simläger här i Ludvika. Kika in på vår Facebook eller min hemsida för mer info!

 

Vinst i Nåjde-joggen


En vinst är alltid en vinst och ger alltid en boost i träningen och till motivationen, oavsett hur liten tävlingen är! I helgen deltog jag på den lilla lokala löptävlingen Nåjde-joggen i Blötberget, ett motionslopp i terräng för att hyllla löparlegenden Bengt Nåjde som kommer från trakten.

Bengt, som var medel- och långdistansare, hade det svenska rekordet på 5 000 meter från 1963 genom ett lopp på 13.37,8. Han förlorade det till Anders Gärderud. I samma lopp förbättrade han även Gunder Häggs svenska rekord på tre engelska mil från 1942 (13.32,4) med tiden 13.13,0. Inte illa pinkat för en från Blötberget! Bengt deltog även på OS och var av den lite hårdare skaran. När Håkan Rosén vill göra ett terränglopp i hans namn sa han att de bara fick använda hans namn om det var tillräckligt hårt. Älskar mentaliteten hos den gamla skaran idrottare. Tjurskalliga och urstarka, både kvinnor och män. Det var inte så mycket gnäll på den tiden, ut i skogen och jobba hela dagen och sedan hem och kuta i samma skog, vad än det var för väder.

Det kom över 70 pers till start i de båda klasserna 7 och 14,5 km, riktigt kul tycker jag. På ett sådant här lopp tävlar jag mot alla, oavsett kön, så när starten gick försökte jag hänga på gubbarna där framme. Insåg sedan att det gick lite för snabbt för mig och lade mig på min tröskelfart. När vi började komma in i skogen, där jag är riktigt urkass, gick det såklart långsammare och grabbarna stack iväg. Var väldigt glad att jag tog mina Saucony Peregrine terrängskor och inte vanliga skor, trots att det mest var lättsprungen terräng. Det var nämligen sinnes blött i skogen. Solen torkade stigarna och vägen efterhand men på sina ställen var det bara att plöja rakt igenom vattnet. Har aldrig tyckt det är speciellt kul att springa terräng, just för att jag är så dålig på det, men detta lopp var precis lagom för mig, jag förlorade inte så mycket tid uppåt och kunde bomba på neråt. Foten vrickade jag bara pyttelite EN gång. De där grabbarna jag jagade, fick jag syn på efter ungefär halva loppet. Plockade in mer och mer och sista 2 km hade jag nästan kontakt. Det kluriga var bara att man inte visste exakt hur långt loppet var. 14 enligt arrangören men det kunde ju lika gärna vara 13, 13,5 eller 16 enligt min klocka. Ökade och ökade den sista biten på asfaltscykelbanan men när vi kom in på upploppet och det blev ganska blött gräs hade jag inte krafter nog att öka något mer. Jag blev 8:a totalt, men första dam, så jag var jätteglad!!!!

Det där loppet behövdes. Vinsten, att känna sig lite bra, det behövdes.Ett pass med Ludvika SS där jag lade 12*200 m fritt på bästa snitt 2:51 med start 3:20, direkt efter löpningen bidrog också med en boost. Att jag simmade lika snabbt som Frida Lannhard kändes också urbra. Frida simmade 12*200 medley, men ändå (vilken jäåvla klass-skillnad!).

Den här helgen behövdes. Motivationen har varit sådär sista veckan. Min Simon har varit rilktigt sjuk i en mancold med feber och total black-out och jag har stretat på ensam med träningen, vilket inte är jättekul såhär års. Tröttheten och motivationsbristen kan kanske förklaras av att jag också haft någon bakterie eller virus i kroppen, precis som Simon, men som ej brutit ut. Efter helgen känner jag mig dock stark och motiverad som tusan igen.

Nu blickar jag fram emot nästa stora mål: Ironman Malaysia och Challange Laguna Phuket.

Resultaten från loppet:

Klass: Herrar 14 km
Plac
1 Erik Peterssen, Abb If, 00.48.00
2 Augustin Ninganza Ludvika Ffi, 00.50.46
3 Weldemariam Haile Ludvika Ffi, 00.51.12

Klass: Damer 14 km
Plac
1 Emma Graaf, Norhyttan, 01.02.42
2 Sofia Nordgren, Ludvika Kommuns If, 01.07.07
3 Sara Andersson, Abb If, 01.11.44

Mitt lopp i bilder:

Swimrun Norhyttan


Imorgon testar även vi Swimrun här i Nornyttan!

Eftersom det inte kryllar av swimruns i Dalarna så ordnar vi en egen liten träningstävling för alla som vill testa. Vår vision är att hela Ludvika Kommun ska bli lika frälsta av simning, cykling och löpning (helst i följd) som vi är. Och varför inte hänga på i svängen nu när Swimrun är så poppis!?!

Swimrun innebär att man simmar och springer olika sträckor. Man använder sig av valfri utrustning, enda regeln är att det man startar med ska vara med hela banan och ända in i mål. Vi har valt att lägga tävlingen i par eller individuellt, alltså helt upp till deltagaren MEN det hela sker på egen risk! Totalt är det 5850 m varav 4600 m löpning, uppdelat på 5 sträckor, och 1250 m simning, uppdelat på 4 simsträckor. Eftersom vi själva är nybörjare har vi anpassat banan så den lämpar sig till ALLA, oavsett nivå. Banan är EPISK och det kommer kunna gå undan, för den som vill.

Igår testade vi banan och höll på att lägga oss på en bäver vid första växligen till första simsträckan. Inte nog med det, en bäverhydda passerades i ån och på kvällen såg vi TVÅ bävrar som simmade runt bojarna på vår bana. Vår swimrun bli lite som en bäversafari med andra ord. Vi modifierade banan något så att det garanterat ska bli bäverfritt.

Mer info finns på www.emmagraaf.com/events och på Emma och Simons Facebooksida.

Vädret kommer vara skräp, men strunt samma, vi kör ändå!

SWIMRUN Norhyttan

När: onsdagen den 2 september
Tid: kl 18 (samling 17:30 för genomgång av banan)
Plats: Noren i Norhyttans, parkering vid Bystugan (Norhyttan 44)
Kostnad: 100 kr per person (”öppet-vatten-stammisar” gratis)
Anmälan: Facebook eller emma_graaf@hotmail.com

  • Individuell eller par
  • Valfri utrustning
  • OBS deltagande på egen risk
  • Fika efter (macka och kaffe)
  • 100:- startavgift

Kika in på vår Facebooksida för fler events och mer information: Emma & Simon Triathlon

Varmt välkomna!