Ingen torsk i Tallinn
Nä, nä, ingen sådan här där!

Det är en perfekt löpardag för Tallinn Half Marathon. Solen skiner, vindarna är ljumma, möjligen lite i blåsigaste laget på vägen ut från staden, men det blir bättre på vägen hem, är ju en tvåvarvsbana, d v s, på vägen hem springer vi längs havet, som är mycket blått och mycket stiligt.
Rullar på och tycker benen känns ovanligt bra, kanske är det en åttarätters middag (nåja, avsmakningsmeny) som är rätta grejen inför ett lopp, samt lite exklusiv sportdryck på det? Obs, kan vara individuellt!!

Men så seglar en spänstig man med en ballong på ryggen med siffrorna 1.35 förbi, och jag inser att jag springer där och drömmer. Slappnar av och tar löpardagen som den kommer. Klockar ändå 42.32 på milen, hur gick det till med tanke på ballongmannen? Vart tog han vägen förresten?
Sedan fortsätter det bara, benen tar aldrig riktigt slut, dör inte ens när det börjar gå uppför de sista tre kilometerna, över gatsten och genom gränder i Tallinns Gamla Stad. Sista trehundra bär det utför och när jag rundar in på torget framför målgången, lyser siffran 1.28, hundra meter bort. Tar i i så alla åtta rätterna är på väg ut i frihet, viker över mållinjen på 1.29.01. F-n också, två sekunder från 1.28. Men kom igen nu, första gången under 1.30 på flera år. Be happy! Är happy!! Trea i ålderklass. Älskar åldersklasser. Nästan så man längtar efter att bli äldre. Fast bara nästan …
Firar med mera käk.

Och sedan färjan hem som en uppburen man!

Tack Tallinn!! Underbar stad, och underbar löpning (snabb!!)
(längre rapport i RW no 10/