Många av oss är sk weekend warriors. Vi försöker stuva in träning under veckan men är vi uthållighetsidrottare så blir det oftast mest träning på helgen. Under veckan pusslas det och skruvas loss tid för att träna och det är inte alltid lätt. En utmaning i sig.
Vi inspireras av eliten och lägger till både utrustning och kost för att förbättra vår prestation. Runt träningen.
Men många går miste om både att minska risken för skador och öka prestationen genom att inte ta in atlettänket i resten av vardagen. För bara sisådär hundra år sen, och senare än så, så krävde vår vardag betydligt mer fysisk aktivitet, styrka och rörlighet. Vi åt renare, sov mer och jobbade hårdare- fysiskt! Allt det här vet ni. Startsträckan från att tvätta för hand till att göra en burpee är betydligt mindre än att sitta framför en dator med dålig hållning, gå ned i tunnelbanan, byta om i ett omklädningsrum och sen sätta igång med dagens WOD eller dagens löppass. Vi är stagnerade. Stela. Rör oss för lite i för enkla banor och kroppen tappar sin vana att röra sig i alla plan som vi är skapta för.
Vi kan inte leva som de kenyanska elitlöparna men vi kan göra en massa små saker i vardagen för att vara lite mer som den atlet vi försöker vara när vi faktiskt tränar.
Träning är nedbrytande och återhämtning och förberedelse inför nästa pass är så mycket mer än att ta en proteinshake efter och byta om till träningskläder innan.
Jag är ju inte mycket för att komplicera saker men även om jag gillar uttrycket ” det är bara å springa” så kanske det inte riktigt funkar i ett liv där vi sitter ned, stressar, sover för lite och för dåligt eftersom vi har en massa mobiler och paddor i sovrummet. Vi andas avgaser, går i uppbyggda skor som tar bort fotens naturliga rörelsemönster och sen vips förväntar vi oss att kroppen ska prestera funktionellt några timmar i veckan.
Aint gonna happen fellas! Det du gör de 23 andra timmarna förutom den du kanske tränar har enorm påverkan på vad som händer under det där distanspasset, WODen eller vad det kan vara. Du tar med dig allt du gjort och allt du tänker in i din träning. Ett bra pass eller ett dåligt beror förmodligen mer på vad du gjort sen sista passet än vad du gjorde förra gången du tränade även om det förstås spelar stor roll och ofta är det du tänker på:
Sist sprang jag fortare här.
Förra veckan lyfte jag tyngre.
Vad segt det känns idag.
Du är du. Du är en atlet. Du kan vara atletisk. Om du vill. Jag tror att om man ser sig själv som en atlet, som jobbar mot ett mål så kommer man forma sin vardag till en vardag som är hälsosam och atletisk. En atletisk vardag. Sitt på den. Nej sitt inte på den förresten, stå på den. En atletisk vardag kan vara att orka stoja med två barn, bära hem tung mat, orka skoja med sin käraste och fråga en kollega hur det är. Orka lyssna närvarande. Orka vara glad. En atletisk vardag är en där du levererar med överkapacitet i dina måsten och dina val. Det handlar inte automatiskt om att vara deffad och i fysisk toppform benchmarkat mot någon annan. Men benchmarkat mot ditt unika liv.
Ditt mål. Som jag gissar att du har. Vad ska du göra idag för att stötta det? För att intervallpasset, styrkepasset, morgonpasset, simningen, trainerpasset imorgon ska bli bra? För att du ska orka ta det till dig inte bara genomföra.
Vad ska du äta till lunch då? Hur lite kan du komma undan med att sitta idag och slå ur höftböjaran ur action? Vad blir det till mellis? Till middag? När ska du lägga dig? Hur ska du behålla lugnet och en positiv målbild?
Var en vardagsatlet, börja nu!