Intervall Två – 2015
Jag tänkte, när man ändå är i farten. På´t igen.
5×1000 i 3.45 med 400 m mellanjogg i 4.30 fart, totalt 10 km. Det var jobbigt. Det var faktiskt jobbigare än 5×2000 m i förrgår. Kanske var det för tätt inpå. Kanske var det fel på uppladdningen. Kvällen innan 5×2000 m smällde jag i mig en sådan här.

En hel påse faktiskt. Dock inte från IKEA. Den jag köpte köpte jag på Hemköp. Jag vet inte riktigt vad som for i mig. Det var rena magnetismen. Plötsligt låg den bara i varukorgen. Det svåraste var sedan var att gömma den för barnen. De har öron som radarskärmar för allt som prasslar påslikt. Öppnade inte påsen förrän de somnat. Sedan slukhål. Sedan orolig nattsömn. Jag drömde jag var på kanelen. Hö hö.
Men inga kanelsnäckor innan pass två.
3.45 fart är fort för mig. Benen far så fort fram, känns nästan som om de skulle kunna trilla av. Det går liksom inte att springa där och drömma sig bort. Då kan det gå illa. Då kan man trampa utanför bandet och ramla framåt och skrapa upp näsan ordentligt just på bandet. Då skulle man bli berömd på gymmet. Fast på fel sätt.
En gång för länge sedan hade jag en ide om en video. En man springer på ett band och filmas framifrån. Han springer och han springer och man ser det gradvisa förfallet. Så till slut orkar han inte längre, far ut ur bilden. Det sista man ser är undersidorna av hans löparskor. Kanske kunde man säga att han gör en våffla. Därefter blott löpbandets entoniga sång. Men! Så! Spelas bandet om igen, och där är han, åter i början av löpningen, glad och stark. Jag hade tänkt kalla filmen för Livet! Men den blev aldrig av. I stället behärskade intervall där man kliver av, innan man far av. Det är också ett liv.
Och nu är det morgon dagen efter och kroppen är så stel, så stel. Känns som om jag håller på att förvandlas till en sådan här.

En Ent.
Ändå, rätt nöjd, faktiskt.
Antal kommentarer: 2
Kenneth Gysing
Tack LG! Och detsamma, du rockar fett i Umeå 😉
Kenneth Gysing
Tack Ingrid, tack Jan, för vänliga tillrop, det värmer.
Skulle gärna blogga mer, men ack, tiden tiden räcker inte alltid riktigt till 😉