Mellandagsrusa

I går var det årets kortaste dag. Natten innan den längsta. Men idag kom ljuset åter. Och jag glömde solbrillorna hemma.

Lyckligtvis växer mina händer varje vinter. Regnar det kan man ha dom som paraply. Strålar solen är de utmärkta som solskydd. Jag önskar jag kunde säga jag har förhandlat (blink) fram dom till det här förvandlingsnumret, men det bara händer (blonk). Verbala ticks har jag också.

Jag är alltså ute på en längre tur här. Brunnsviken runt, med omnejd. Halt som f-n i Haga, grusad is eller isad grus, det var frågan. Men hade ingen brådska, solade och plåtade och  trippade nätt över isgator samt vevade vackert med armarna för att hålla balansen. Och naturen, ja den var vacker den!

Kanske inte direkt det optimala vinterlandskapet, men som löpare tycker jag det räcker fint. Nästan så man börjar fundera på lite swimrun med våtdräkt i mellandagarna … fast bara nästan.

Till slut kom jag i alla fall hem, syresatt ända upp under mössan från Runners. Utmärkt mössa att springa i f ö. Den vita svetten blir så vacker mot mössans svarta. Klockade in 28 km, och efter det kan jag bara säga; Julbordet – here I come. Inget är som askes innan frossa.

Sa jag att brorsan sprang 27 km i går? Inte illa av en lillebror. Men storebror, han kan han!

Och undrar ni hur det gick i Lucialoppet (som jag nämnde i bloggen innan) så kommer stort reportage i RW no 2. I Visby mötte jag stormen Alexander, en blåsning som hart när fick löparhosorna att fladdra tillbaka till Medeltiden.

TILL SIST,  från er nu i soffan ganska så tillbakalutade bloggare (vart tog adrenalinet vägen?) till de bästa av bloggläsare:

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR.

2015, då är vi på´t igen!

---

Det krävs allt lite extra för att tända till i decembermörkret. Jag har löst båtbiljett till Visby för att skåda ljuset. På lördag klockan 11.00 smäller starten i Lucialoppet. Den stora frågan är, ska jag springa i en sådan här?

Banan är 10,6 km lång, en fin sträcka, jag behöver inte bränna mitt ljus i båda ändarna för att sätta PB. Jag vill ändå inte betrakta mig som en veken (har inte tullat på glöggen, verbala ticks är en sjukdom …), det är bara det att hur jag än springer så kommer det att bli PB, 10,6 km är en ny distans för mig. Banan slingrar sig runt Visbys ringmur, möjligen sprang Valdemar samma sträcka när han jagade efter gotlänningar och guld.

Segern blev i alla fall prisvärd för Valdemar. Undrar om jag kommer få något pris? Det skulle jag uppskatta, utan att behöva brandskatta.

Frågan är förstås om jag över huvud taget kommer till Visby. SMHI har flaggat för halv storm, kanske kommer gotlandsfärjan att segla snett?

Men kommer jag bara fram blir det full bulle inför loppet.

Räknar förstås med att en och annan som springer är på lyset.

Om jag är laddad? Jajamän. Tänt vare här!!!

---

Apropå Tunnelloppet i morgon! Hade tänkt springa till det här, men är visst förbud för hörlurar i tunneln.

http://www.youtube.com/watch?v=GrDK0UoAkfY

Allt var kanske inte bättre förr (Dire Straits var i alla fall inte mycket för att twerka) men formen var det definitivt. Rossel och viruselände hela veckan igenom, tror jag fått denguefeber från dagis, men Tunnelloppet vill jag ju inte missa, om jag så måste springa med tunnelseende. Och 42 000 deltagare på plats, Stockholms största millopp! Sveriges största millopp! Världens? gör det till en riktig tunnelplats för löpare!

Ett annat sätt att värma upp är förstås det här (tips till coach LG):

http://www.youtube.com/watch?v=NgoyVRO0A0E

Odh glöm inte ladda upp med tunnelpannkaka!

---

Kom bara ihåg varifrån ni hörde det först!

Man kunde kalla det för en idrottsgran (mer än en gren), var i all fall ute på obligatorisk söndagsmorgonrunda. Storskogen lastades av på Gärdet, jag stannade ty jag hade inget bråttom idag, inte ens klocka på mig, kände mig som en fri man. Tänkte i all fall att jahaja, nionde november, julen är extremt tidig i år. Snabb, rent utav. Kanske Tomten har börjat träna löpning. Kanske hen bara hjular fram. Vem vet, vem vet.

Sprang i så kallat modest tempo, inte håglöst, inte kravlöst, mer åt det lättsinniga hållet, med siktet inställt på arton kilometer med fartlek. Sladdlösa lurar om öronen. lyssnade på Spanarna. De som på radion tyder tecken i tiden. Någon pratade om en biolog som skulle visas upp i TV-Kanalen Discovery där han skulle låta sig sväljas hel av en Anaconda. Biologen hade för ändamålet sytt upp en ormsäker dräkt, som sedan skulle smörjas in med grisblod. Man kan inte annat än säga att TV som media ändå utvecklats en del sedan Robban Aschberg började med lavemangtävlingar i TV 3 på 90-talet. Kan man då säga att Discovery har blivit den nya matkanalen, och härmed ställer en allvarlig fråga till Per Morberg? Nja, lite svårsmält är det nog ändå. Om inte annat, så för ormen!

Jaja, in bakom Kaknästornet på terrängspåret, förbi Jurkyrkogården (nog mest hundar och katter som är nedgrävda där, skulle inte vilja springa förbi på nätterna, jamande vålnader, skällande, man kan aldrig veta som de säger i Det Okända på TV), spåret en skön blandning av våta löv och lera, luften full av syre, och Saltsjön en blyfärgad spegel mellan träden. Det var hur fint som helst.

Och på en gren, kolla:

Lite senare, dock. I Fjärilshuset i Haga. Ångade runt med barnen i djungelhetta. Funderade på hur det skulle vara att springa ett lopp i Amazonas. Och vad man i så fall skulle ha på sig? En PH?

Sen hajade dottern till.

Såna där simmar inte runt i Brunnsviken. Hoppas jag, och säkert en och annan Swimrunners med mig.

Ja idag var det alltså Djurgården för hela slanten. Ingen dålig slant. Och i morgon är det måndag igen. Men snart står granen grön och grann i stugan, falleralla! Och nya löparskor till alla!

---

… men hemma bäst!

I förrgår på beachen i Antalya.

I förrgår kväll på beachen i Antalya!

Sedan flyg hem. Hem till hösten. En ganska lång flygning. Rusk och regn och våta löv ligger inte direkt bakom hörnet till Antalya. Men fram kom vi till slut. Knoppa lite, sedan byta om och ut.

Ut på Djurgården i november. Luften perfekt syresatt. Temperaturen strax under tio grader. Paletten en orgie i rostrött och gult. Det var smutt att komma hem. 18 km i långa tights och mössa på. I Antalya kortights och linne. Fint det med. Men kroppens termostat, utvecklat sedan generationer tillbaka, säger att det är så här det ska vara. November för en hen från Norden.

Därefter dags bli internationell igen. Ho ho Halloween from Amerika.

Kniven är enda vittnet!

Run for your life!!

---