Lucialopp i Visby

Apropå Tunnelloppet i morgon! Hade tänkt springa till det här, men är visst förbud för hörlurar i tunneln.

http://www.youtube.com/watch?v=GrDK0UoAkfY

Allt var kanske inte bättre förr (Dire Straits var i alla fall inte mycket för att twerka) men formen var det definitivt. Rossel och viruselände hela veckan igenom, tror jag fått denguefeber från dagis, men Tunnelloppet vill jag ju inte missa, om jag så måste springa med tunnelseende. Och 42 000 deltagare på plats, Stockholms största millopp! Sveriges största millopp! Världens? gör det till en riktig tunnelplats för löpare!

Ett annat sätt att värma upp är förstås det här (tips till coach LG):

http://www.youtube.com/watch?v=NgoyVRO0A0E

Odh glöm inte ladda upp med tunnelpannkaka!

Kom bara ihåg varifrån ni hörde det först!

Man kunde kalla det för en idrottsgran (mer än en gren), var i all fall ute på obligatorisk söndagsmorgonrunda. Storskogen lastades av på Gärdet, jag stannade ty jag hade inget bråttom idag, inte ens klocka på mig, kände mig som en fri man. Tänkte i all fall att jahaja, nionde november, julen är extremt tidig i år. Snabb, rent utav. Kanske Tomten har börjat träna löpning. Kanske hen bara hjular fram. Vem vet, vem vet.

Sprang i så kallat modest tempo, inte håglöst, inte kravlöst, mer åt det lättsinniga hållet, med siktet inställt på arton kilometer med fartlek. Sladdlösa lurar om öronen. lyssnade på Spanarna. De som på radion tyder tecken i tiden. Någon pratade om en biolog som skulle visas upp i TV-Kanalen Discovery där han skulle låta sig sväljas hel av en Anaconda. Biologen hade för ändamålet sytt upp en ormsäker dräkt, som sedan skulle smörjas in med grisblod. Man kan inte annat än säga att TV som media ändå utvecklats en del sedan Robban Aschberg började med lavemangtävlingar i TV 3 på 90-talet. Kan man då säga att Discovery har blivit den nya matkanalen, och härmed ställer en allvarlig fråga till Per Morberg? Nja, lite svårsmält är det nog ändå. Om inte annat, så för ormen!

Jaja, in bakom Kaknästornet på terrängspåret, förbi Jurkyrkogården (nog mest hundar och katter som är nedgrävda där, skulle inte vilja springa förbi på nätterna, jamande vålnader, skällande, man kan aldrig veta som de säger i Det Okända på TV), spåret en skön blandning av våta löv och lera, luften full av syre, och Saltsjön en blyfärgad spegel mellan träden. Det var hur fint som helst.

Och på en gren, kolla:

Lite senare, dock. I Fjärilshuset i Haga. Ångade runt med barnen i djungelhetta. Funderade på hur det skulle vara att springa ett lopp i Amazonas. Och vad man i så fall skulle ha på sig? En PH?

Sen hajade dottern till.

Såna där simmar inte runt i Brunnsviken. Hoppas jag, och säkert en och annan Swimrunners med mig.

Ja idag var det alltså Djurgården för hela slanten. Ingen dålig slant. Och i morgon är det måndag igen. Men snart står granen grön och grann i stugan, falleralla! Och nya löparskor till alla!

… men hemma bäst!

I förrgår på beachen i Antalya.

I förrgår kväll på beachen i Antalya!

Sedan flyg hem. Hem till hösten. En ganska lång flygning. Rusk och regn och våta löv ligger inte direkt bakom hörnet till Antalya. Men fram kom vi till slut. Knoppa lite, sedan byta om och ut.

Ut på Djurgården i november. Luften perfekt syresatt. Temperaturen strax under tio grader. Paletten en orgie i rostrött och gult. Det var smutt att komma hem. 18 km i långa tights och mössa på. I Antalya kortights och linne. Fint det med. Men kroppens termostat, utvecklat sedan generationer tillbaka, säger att det är så här det ska vara. November för en hen från Norden.

Därefter dags bli internationell igen. Ho ho Halloween from Amerika.

Kniven är enda vittnet!

Run for your life!!

Nå, kanske inte så kallt, men Very Wet Turkey, i alla fall.

Vi tog fakirflyget till Antalya trainingcamp. 00.30 på morgonen, byte i Istanbul 04.30. Men ingen fez. Nightlife, nightflight. Framme 11 f m, jetlagad enligt resekonstens alla regler. More than medium rare. Zombierare.

Men över en halv dag extra, och solen sken och poolen gnistrade. Havet röt dock, en väldig vind var på väg.

Sedan kom natten, och med den åskan. Och blixtarna. Och regnet. Bättre än på bio. Hela hotellet skakade. Personalen här säger de aldrig sett på maken. Spaet späddes ut över alla bräddar. Inomhuspoolen stängd p g a översvämning!

Bara unga Ironmän och kvinnor ute …

Tur man tog med sig våtdräkten. Satsar på swimrun till utomhuspoolen, så fort det slutat blixtra. Gummidräkt i alla ära, men tror inte dräkten klarar sådana stötar. Man kan få elallergi för mindre.

/ to be contiunes …/

Ingenting märkvärdigt, egentligen. Vanlig löparvardag. In på gymmet innan hämtningar på dagis och skola. Mixtra lite med mobilen, knepa med Spotify, vad f-n ska jag lyssna på egentligen? Det finns ju ”moods” nu, för träning; löpning, dans, workout … men jag har aldrig hittat någonting perfekt. Härmed eftersökes den perfekta löpbandsmusiken!

Upp på bandet i alla fall. Nya lurar. Bluetooth. Inga sladdar. Drar igång. Femfart första kilometern, 4.30 andra, 4.15 tredje, 4 fjärde och femte, tagga ner till 4.30 (pusta ut), och så en 3.45, hej vad det går, pusta ut igen, och så på. Lurarna kränger ur öronen en smula, svetten ett glidmedel. Trycker in och trycker in, lite irriterande. Musiken, en mix av salsa, funkar bra, jag tänker Havanna, jag tänker öppet dansgolv vid strandpromenaden (Malecon) en gång för ganska många år sedan. Hur havet rullande in ända från Miami (typ). Mojitos och mojitos. Men inga mojitos idag. Blott härtappat kranvatten. Mälaren?

Dundrar vidare, 4, 4.30. 3.45, 12 (det blev lite jobbigt), stiger av efter tolv kilometer, dyngblöt av svett. Kollar klockan. Än finns det tid.

Byter tröja, kör lite bänkpress. Ack dessa armar, en gång hissade de upp 6×100 kg utan några problem (nåja, men det gick), nu ligger man och fjäsar på 10×40. Fast jag springer fortare. Ett par styrkeövningar till, och så ner och duscha. Nu är det bråttom. Inte komma försent till hämtning. Därpå en klassiker, jäkta med svår eftersvettning. Jag kastar alla kläder, jag inträder naken på fritids. Nej, det var en lögn. Det passar sig icke. Min son skulle aldrig förlåta mig. Men jag har stor lust!

Och snart dags för en ny RW. Där finns ett reportage från Vilnius halvmaratthon. Så här såg det ut i starten (starkt pannben!)

Detta om gårdagen. Idag en annan dag. Ha en bra sådan!