Cold Turkey in Antalya

Ingenting märkvärdigt, egentligen. Vanlig löparvardag. In på gymmet innan hämtningar på dagis och skola. Mixtra lite med mobilen, knepa med Spotify, vad f-n ska jag lyssna på egentligen? Det finns ju ”moods” nu, för träning; löpning, dans, workout … men jag har aldrig hittat någonting perfekt. Härmed eftersökes den perfekta löpbandsmusiken!

Upp på bandet i alla fall. Nya lurar. Bluetooth. Inga sladdar. Drar igång. Femfart första kilometern, 4.30 andra, 4.15 tredje, 4 fjärde och femte, tagga ner till 4.30 (pusta ut), och så en 3.45, hej vad det går, pusta ut igen, och så på. Lurarna kränger ur öronen en smula, svetten ett glidmedel. Trycker in och trycker in, lite irriterande. Musiken, en mix av salsa, funkar bra, jag tänker Havanna, jag tänker öppet dansgolv vid strandpromenaden (Malecon) en gång för ganska många år sedan. Hur havet rullande in ända från Miami (typ). Mojitos och mojitos. Men inga mojitos idag. Blott härtappat kranvatten. Mälaren?

Dundrar vidare, 4, 4.30. 3.45, 12 (det blev lite jobbigt), stiger av efter tolv kilometer, dyngblöt av svett. Kollar klockan. Än finns det tid.

Byter tröja, kör lite bänkpress. Ack dessa armar, en gång hissade de upp 6×100 kg utan några problem (nåja, men det gick), nu ligger man och fjäsar på 10×40. Fast jag springer fortare. Ett par styrkeövningar till, och så ner och duscha. Nu är det bråttom. Inte komma försent till hämtning. Därpå en klassiker, jäkta med svår eftersvettning. Jag kastar alla kläder, jag inträder naken på fritids. Nej, det var en lögn. Det passar sig icke. Min son skulle aldrig förlåta mig. Men jag har stor lust!

Och snart dags för en ny RW. Där finns ett reportage från Vilnius halvmaratthon. Så här såg det ut i starten (starkt pannben!)

Detta om gårdagen. Idag en annan dag. Ha en bra sådan!

Götlabörg! Äntligen! Strilregn i spridda skurar, häftiga vindomslag som får paraplyet att vända ut och in när man vandrar framåtlutad fram på Avenyen. Göteborg kan man lita på. Det är alltid som det ska!

Den årliga bokmässan. Och i år med löparaction. Och partyparty bokparty.

Jag får signera en bok. Till en göteborgare (som gåva från hans fru), ”Till Göran! Lycka till med ett Varv till”. Är man i Götebörg, eller?

Detta firas sedan på äkta göteborgsvis:

Löpningen då annars, på bokmässan? Mycket jogg på stället, mässarna står i sina bokbås från nio på morgonen till nitton på kvällen i dagarna fyra. Får enormt starka ben. Själv började det ryka om fötterna efter en timme. Fick gå hem till hotellet och vila. Ultravasan rena barnleken i jämförelse med Ultrabokmässa.

I morgon lördag blir det seminarium. Femtio nyanser av löpning. 14.30 i F-hallen, plan 2.

Bara kom förbi, om du har vägarna förbi, Göteborg!!

Jahaja, hur förklarar man det här nu då?

Det började som en skakning på övre däck? Nej, inga isberg i Vilnius. Här är snudd på 30 grader.

Men en kittling i halsen? Ja, en kittling i halsen. Tog visst dagis med mig halsen, förbi alla säkerhetskontroller, och över böljan blå (Östersjön). Men vi talar inte lungpaj här, nej, nej. Immunförsvaret har kallat in alla reservister, skottat vallar, bajonett på. Så det ska nog gå.

Men så är det en tvåvarvsbana. Jag kommer se allt av Vilnius redan på det första varvet. Springer jag lugnt och långsamt, tänker jag, så behöver jag ingen repris.

Alltså:  Vilnius Half Marathon – Here I come!

Idag gjorde jag staden. Så här grillar litauerna entrecote!

Inget tjafs, liksom. Får han kockige Moberg i TV rutan att framstå som en mes.

Här tränar vilniusborna backe!

Bansträckningen går dock inte här. Det är helt okey för mig.

Fast den här bansträckningen kommer man inte undan.

Backup? Någon?

En vanlig syn i Vilnius är s k Running Marriages!

!

Där gäller det att vara lätt på foten.

Håhå, jaja.

/to be continued …/

Jahaja, hur förklarar man det här nu då?

Det började som en skakning på övre däck? Nej, inga isberg i Vilnius. Här är snudd på 30 grader.

Men en kittling i halsen? Ja, en kittling i halsen. Tog visst dagis med mig halsen, förbi alla säkerhetskontroller, och över böljan blå (Östersjön). Men vi talar inte lungpaj här, nej, nej. Immunförsvaret har kallat in alla reservister, skottat vallar, bajonett på. Så det ska nog gå.

Men så är det en tvåvarvsbana. Jag kommer se allt av Vilnius redan på det första varvet. Springer jag lugnt och långsamt, tänker jag, så behöver jag ingen repris.

Alltså:  Vilnius Half Marathon – Here I come!

Idag gjorde jag staden. Så här grillar litauerna entrecote!

Inget tjafs, liksom. Får han kockige Moberg i TV rutan att framstå som en mes.

Här tränar vilniusborna backe!

Bansträckningen går dock inte här. Det är helt okey för mig.

Fast den här bansträckningen kommer man inte undan.

Backup? Någon?

En vanlig syn i Vilnius är s k Running Marriages!

!

Där gäller det att vara lätt på foten.

Håhå, jaja.

/to be continued …/

Here we go again!

Här har jag aldrig varit förut! Men svenskar har varit här förut. I början av 1700 -talet brände eldfängda svenska soldater under det Stora Nordiska Kriget ner staden två gånger inom loppet av att par år. Hoppas det är förlåtet när jag anländer.

Så mig ingen antänder …

Vilnius Marathon! Starten går på söndag. Formen har jag ingen aning om, men efter 9 mil Sälen Mora så känns det mesta annat som kortdistans. Ska försöka springa så fort det går, och går det sedan inte fort, får jag skylla på åren som går.

Nu dags för checkin!

/To be continued …/