Jodåsåatte….


I fredags fick jag äntligen börja löpa 25-30 minuter lätt. Det var underbart, trots att hostan tvingade mig till några stopp. Ett lätt trainerpass på lördagen med fokus styrka och acceleration utan att det skulle kändes jobbigt, ett corepass på det och jag kände att jag var på väg tillbaka. Nyvunnen träningsglöd och energi!
MEN. När äntligen slemmet, hostan och snoret började avta och jag kunde starta upp träningen igen, vad händer? Jo, jag åker på maginfluensa och har spenderat senaste dagarna med att sitta på toa alternativt ligga och sova. Kroppen har värkt som om jag skulle ha gjort en ironman tre gånger om och allt jag lyckats få i mig ar varit vatten och cola. Vad i helvete är det som händer? Jag som ldrig brukar bli sjuk?! Trevligt, nej. Att ha rännskita och feber är inget jag önskar ens min värsta fiende. Det är sååååå synd om mig!
Idag är jag liiiiite piggare, orkar iallfall surfa lite på Ipaden och kolla tävlingar. Skulle ju köra Vansbro var det tänkt men nu verkar tävlingen helt enkelt fulltecknad! Vad göra? Ber till gudarna att det kommer fler startplatser. Vill så gärna tävla där, det är ju nästan hemmaplan och tävlingen ligger perfekt i tid. Om inte det nu går måste jag se mig om efter en annan tävling på halvdistans. Århus och Barcelona är två alternativ, speciellt eftersom min vän och supertriathet Åsa Lundström ska tävla där. Har anmält mig till Kalmar, det blir age-group ändå. Nu är det gjort iallafall. Sedan har vi cykel SM. Om jag nu lär mig cykla vore det hejdundrande kul. Här finns en karta över bana och banprofil: http://www.mapmyride.com/routes/fullscreen/68991956/

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kom i form nu! Bästa tipsen för dig som vill bli snabb, stark och skadefri i vinter
  • Vi har testat 10 smarta träningsklockor
  • Run streak med RW: Spring lite varje dag och förändra ditt liv
  • Benhård träning: Övningarna som ger dig kraft i benen
  • Heta julklappstips
  • Forskning: Farväl inflammation
  • Smart mat: Stärk immunförsvaret

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fight the klorallergi, våga skaffa näsklämma


Den gamle räven Micke Nelker har fått klorallergi. Klorallergi är inget trevligt. Man nyser hundrasjuttielva gånger på raken, ögonen är rödsprängda och det kliar som tusan (får man även kli på kroppen som jag kan få i perioder är det inte lätt att motivera sig att ändå hoppa i).

Som triathlet är det ganska obra. Man bör simma några simpass i veckan för kunna tävla på rimlig nivå. Som nybörjare helst >4 ggr/v, för att hitta vattenläge och vana, och som mer erfaren ca 2-3 pass om man inte har så mycket tid att disponera (ju mer man kan träna desto bättre, givetvis). Då gäller det att ta fram ett vapen och fightas tillbaka mot allergin.

Tricket för att slippa undan nysningar och klåda i ögonen är att inte låta kloret få kontakt med dig. På med badmössa, täta (viktigt) glasögon och sedan näsklämma! Inget vatten får komma in!

Under min konstsimstid var näsklämman ett måste. Kunde helt enkelt inte simma utan den. Den klämmer igen näsborrarna så att det blir omöjligt för vatten att komma in. Det är näsklämma som är tricket om man vill kunna hålla andan länge och göra voltvändningar lätt som en plätt.

Och de flesta näsklämmor man köper i sportaffärer är skit. De är alldeles för stora, har ingen flexibilitet och de läcker oftast in och är i vägen. Nä, ska du testa näsklämma ska du köpa Laxtos variant:

 

Den går att köpas här eller här och kostar ynka 20-30 riksdaler.

Finns i S, M, L och observera att även med min jättekran, funkar sällan en större klämma. Den ska vara liten och tight. Denna sitter dock alltid kvar och man behöver inget fult senilsnöre till den.

En rolig anekdot är att min störiga bror påstod sig kunna göra sådana här näsklämmor när för X antal år sedan. Han tyckte förstås att det var jäääävligt dyrt att köpa så många näsklämmor som jag gjorde (man tappar alltid bort…). Han påstod sig därför kunna göra sådana här lätt som en plätt. Citat: ”…man tar bara en bit ståltråd och doppar i silicon, hur svårt kan det va”? Jo, jag skulle vilja påstå att det är ganska svårt eftersom INGEN av de stora simmärkena har lyckats leverera något som ens är i närheten…

Vardag


Herregud vad deppigt att vara tillbaka i vardagen igen! Åsa ”Kaos” Lundström skrev precis ett inlägg om ”post camp syndrome” och jag kan inte annat än hålla med henne. Är det någon som inte gör det?!

Jag är visserligen fortfarande snorig och hostig men guuud så jag längtar tillbaka! Känner mig ensam (vart är mina bästa träningskompisar?)! Och hungrig (vart tog buffén vägen?)!

Medan de hårdaste killarna fick ihop >40 timmar på lägerveckans 6 dagar fick jag ”bara” ihop ca 20 timmar utspritt på 4 simpass (10,5 km), 1 löppass (8 km) och 3 cykelpass (367 km).

Nu har jag bestämt mig att bli riktigt frisk denna gången och INTE börja träna för hårt direkt efter sjukdom. Året har minst sagt varit svajigt när det kommer till sjukdomar och småkrassligheter så jag och min tränare börjar misstänka att det är något skumt. En tid för blodprov hos doktorn skall bokas in för att kontrollera om jag lider av någon brist på någon vitamin eller något spårämne. Nu ska jag ta tag i problemet och inte bara blunda för dem. En till lärdom jag måste ta till mig är att våga säga nej till träning fastän jag är krasslig. Visserligen är det mest mig själv jag har och dividera med, för det är ju ingen som tvingar mig, men ändå. Torsdagens cykling och Fredagens simpass blev en käftsmäll tillbaka och det är inte konstigt att jag fortfarande är förkyld.

Bra gäng på läger==> riktigt rolig internhumor:

 

PS det bränns på huden, den är röd efter fredagens latmaskande på solterassen:)

Head Camp dag 6-snorig vila på solterassen


Börjar bli lite lite bättre. Dock ingen träning. Förkyldningen känns i hela kroppen. Har nog haft feber i natt för jag har hållit Åsa vaken med mitt gnyande och grymtande.

Det är inge kul att vara lägersjuk. Visserligen är det inte tokigt att ligga på  solterassen och halvsova men vad fan, det är ju träna jag är här för. Vill  inte åka hem…vill ha en till vecka och vara med och verkligen späka kroppen till det yttersta. Hann ju knappt bli trött på mina ynka tre dagar somm fullt frisk. Det får bli ett till läger i vår helt enkelt.

Dagens pass var egentligen planerat som: 3000 meter morgonsim innna frukost,  120 km cykling med 4*20-30 min racepace+ 4 km off bike. Åååh vad jag vill!

Imorgon bitti åker vi hem. Saknar gänget, stället och cyklingen redan men är supertaggad på att träna hårt när jag kommer hem istället. Jävlar vad jag ska träna. Ska bara bli frisk först…

En summering av träningstimmar och pass kommer imorgon.

Cykling med Sierra Nevada i bakgrunden.

 

Nedan följer en illustratraion om hur jag känt mig de senaste dagarna i bilder:

Det är synd om mig…

Head Camp dag 5- Simanalys och sjukdomsutbrott


Simmade passet i morse, skulle ta det lugnt men det blev visst lite hårt ändå. Upp-på-kanten-övningar i form av statisk tricepsarmhävning och 12 st tricepsarmhävningar i en loop om 4 varv med lite annat smått o gott emellan. Sedan en ”idealhundring” dvs. en negativ split som inte får överstiga 3 sekunders differens mellan första 50-ian och andra. Jag tog hem det första 100-ingen, antagligen för att jag inte hade någon energi till något annat. 1:15 blev tiden. Grät i simglasögonen hela avsimmet. Jag är verkligen sjuk, kan inte blunda för det längre.

Ringde min tränare, Jens Lunekilde och han ordinerade vila (såklart). Och det är det jag har gjort idag. Druckit superäcklig förkylningsmedicin, vilat och sovit. Har drömt om att jag varit med gänget under alla pass jag skulle kört idag. Cykling 55 km, löpning *2 och öppet vatten simning och test av HEADs våtdräkter. Vill så gärna vara med! Det känns fortfarande inte bättre.

Filmen från dagens filmning kan man se här:

http://www.youtube.com/watch?v=elF37IrtKmk&feature=youtu.be

Simteknikanalys av simstil kommer.

Håll tummarna för att jag blir frisk snart kära ni. Det är inge kul att vara sjuk på läger. Det suger.

Head Camp dag 4- mastodontcyklingsbonkning 2.0


Gårdagens kapillärsprängarpass omskrivet för simbassängen á la Dr. Larsen och avslutande 4-rätters middagen med Rioja (1 glas) och Cava (1/2 glas) satte sina spår må jag säga. Vaknade mitt i natten, kallsvettig med kramp i magen, ont i huvudet och en strupe torr och öm som aldrig förr. Inte bra. När klockan ringde 6:33 gjorde jag en kvicktänkt kalkylering av hälsotillstånd kontra träning och beslutade att det nog var bäst att försöka sova en och en halv timma till istället för att utsätta kroppen för mer stryk.

Vid frukosten kände jag mig fortfarande inte hundra. Halsen gjorde ont och kroppen var lam, inga goda tecken så jag vette fan hur jag tänkte när jag satte mig på bussen med de andra och drog upp till Granada med cyklarna. När bussen släppt av oss kände jag mig bedrövligare än någonsin. Hur dum i blond och dum i huvudet får man bli egentligen? Jag VET ju att jag inte hänger på de där grabbarna (och Åsa), och speciellt inte om jag är sjuk!

 Bonkade efter 500 meters klättring. Ville bara hem. På något sätt lyckades ändå Pål och de andra övertala mig och jag hakade på en bit upp till toppen. Lelle, Stefan, Olle och super-Åsa fortsatte ända upp till toppen av Sierra Nevada. Vi andra åkte ner till Granada och tog en lunchJ.

Fortsatte sedan genom öken och elände. Och inte fan blev det varken platt eller nedför. Jag dog åtskilliga gånger. Sade till Jonas att jag jävlar i mig skulle ta en taxi vid nästa samhälle. Det fanns inget nästa samhälle. Efter 7 mil misär kom vi äntligen till nedförsbacken. Fick en gel av Nelker, dunderhonungssportdryck av Jonas och tröck sedan i  mig en banan och en bar. Och hej vad det gick sen! Det visade sig vara den lilla backe som vi cyklat uppför under tisdagens 182 km pass. Helt sjukt att vi cyklade heeeela den backen. 3 mil brant uppför på serpentinvägar! Den tog ju aldrig slut, ens när man körde nedför! När vi tillslut nådde Almunécar var jag så glad att jag höll på att dö. Alltså vilka killar jag har med mig! Jonas, Micke, Pål och Ulrik har dragit mig, peppat mig och stått ut med mitt gnäll i fem timmar, inte illa. Förstå, 5 timmar på 102 km cykling, det kan man kalla kuperat.

Coach Mike och Daniel Sand på Head mötte upp och jag sa en massa saker man inte borde säga när man träffar en främmande person för första gången. T.ex. att hela min stjärt och rygg var full i kladdig Cola (min vitargo-gel sprack i fickan på tröjan under bussturen till Granada), att mina händer var fulla med snor och att Head Camp var ett jävla läger att vara på.

Hahaha, det sista sa jag ju förstås på skämt. Det är verkligen en upplevelse att vara här. Helt otrolig cykling, simhall ett stenkast från hotellet och ascool öppet vatten simning där man kan se massor av fiskar i olika sorter (enligt Lellemannen, jag själv har kommit så sent tillbaka från cyklingen att jag aldrig fått uppleva simningen i havet….ÄN) och löpningen går att köra efter fina strandpromenaden eller på löpbanan ett stenkast från hotellet (skall testas imorgon).

Nu känner jag mig pigg igen, hoppas bacillerna blev ivägskrämda av dagens helvetespass. Om jag inte blir stark cyklist av det här, då kommer jag aldrig bli stark.

Nu ska jag ta en dusch och smörja in min sargade kropp med smärtstillande olja och andra produkter från Weleda som vi fått testa. Jag ska riktigt balsamera mig så jag ALDRIG mer får skav mellan benen (min mus har en smärre kris just nu). Får se om det hjälper. På med ett par kompressionsstrumpor så är nog i alla fall benen glada imorgon igenJ.

Dagens visdom: Drick inte vin på läger (ett glas är som rena giftet), ÄT och DRICK hela tiden under cyklingen, och sov mer än 7 timmar när du tränar hårt!

Fler bilder från cyklingen och simningen som varit under veckan finns här:

http://www.flickr.com/photos/77371071@N05/