Kvastfening

På bokrelease i går. I SF-bokhandeln på Västerlånggatan i Gamla Stan. Mattias Ronge pratade om sin nya roman, Andlös. En ruggig och spännande historia om en sjukdom som sprider sig över världen (och inte minst Söder i Stockholm) där andningsreflexen slås ut. Glömmer du att andas så dör du.

I minglet träffade jag en Krishanterare, som funderade på att börja springa. Hon hade egentligen ingen lust, men kände att hon nog borde börja ändå, annars trodde hon att kroppen förr eller senare skulle hamna i kris. Eller, om det räckte med att promenera?

Man andas mera när man springer, sa jag. Mer syre till hjärnan. Det hjälper när man ska hantera kriser. Hon såg fundersam ut. Gå-springa-gå, sa jag. Bygga upp ett beroende. Det är inte gratis, men när man väl nått dit, är det ett beroende för livet. Till slut bara springer man där, utan en tanke på att andas. Man bara andas.

En jättekopia av Darth Vader blickade ner från en hylla. En underbar bokhandel, SF-bokhandeln. Jag önskade jag vore tretton igen. Fast – i morgon går jag nog hit med min son i handen. Han kommer bli helt andlös. Och jag får ett alibi.

Rymdmonster, here we come!

Med på bokminglet:

---

… by the way!

Små segrar är också segrar! ( K Gysing, slaget vid Prag, 2013 e Kr)

---

Kollade in en boklista. Det som toppar just nu är:

En social tudelare i den tid som är?

Och löpningen?

Kanske hamnar någonstans,  där mittimellan.

Bara ta ett djupt andetag! Ut och spring, ut och spring ….

---

Här i Prag förstår de att uppskatta ens verkliga värde.

Ser mig numera i spegeln i ett liksom förklarat ljus.

Men med uppburenhet kommer förstås ansvar.

Det borde man ha tänkt på innan man träffa Johnny!

Och nä, inga hen i Tjeckien än! Här kör man  med traditionella genus!

Längre rapport  i RW! Nu är det dags för elitlöparen att åka hem …

---

Tänkte det är bäst man skyndar sig att meddela resultat, annars kommer Mårten här i bloggen bredvid och klagar över att man är långsam.

Idag kände jag mig f ö rätt långsam i största allmänhet, funderar på om jag håller på att bli gammal  PÅ RIKTIGT eller om det bara är så att jag har tränat dåligt. Kanske börjar man bli ett Cold case?

Det var rätt svalt, runt 4 C, och lite småvindigt, så körde med långärmad meriontröja och linne och vantar. Korttights naturligtvis (aldrig långtights över 0, en gammal princip som redan vikingarna körde med), men ett par vadkramar i illgrönt.

Sålunda rustad anträdde han resan mot mål.

Pavel såg jag aldrig till. Däremot passerade en ballonggubbe vid 18 km. Stod 1.30 på ballongerna. Hade jag haft en luftbössa hade jag nog försökt pricka den gula ballongen.

Men jag lugnade ner mig, tog några djupa andetag, övade mig i mindfullness, och gick i mål på 1.30.23. Förra året i Berlin sprang jag på 1.26.36. Är det så här det ska bli nu? Tappa 4 min om året.

Men man kan ju alltid trösta sig med statistik. Kom nia i åldersklass, M55 (det börjar bli mycket nu)  … som väl egentligen är namnet på en uniform? … och blev bästa svensk (i åldersklass). vilket meddelats brorsan som springer i Berlin i morgon. Där ska det bli 5-6 grader varmt och sol, rena smörvädret.

Har inga bilder idag, men kommer ha ett par snygga i morgon. Sa jag förresten att jag fick byta om med elitlöparna? Grabbarna från Kenya och Etiopien som springer runt på sub 60 min. Tyckte faktiskt såg på min vadstretching med respekt.

Nu skall det bli tjeckiskk ölprovning!

Rapport följer!

---