Laddar i Ludvika


Det är race day igen i morgon. Vansbro Triathlon skall betas igenom och ska man tro på hur det sias så blir det en blöt upplevelse. Regnskurar utlovas. Perfekt, det har jag tränat på!

Dagen till ära har jag och farsgubben grävt provgropar och sedan drog jag in till stan och satte mig på Piren för att få lite rättförs buffé i magen. Där träffade jag på tre Human Ambition simmare (Mats R, Annika och Anders) som skulle vidare till Vansbro och BÅDE köra triathlon OCH simma. Strongt!

 Laddar inför tävlingen. Optimal laddning för mig är:

*äta bra mat

*dricka mycket vatten (och gärna lite sportdryck för salter och energitillskott)

*sova mycket och läng

*läsa startPM och banbeskrivning både en och tre gånger

*testa rejsutstyrsel (kläder, tävlingshjul, dräkt, glasögon etc etc)

*chilla

*bajsa många, många gånger

Jag har hittils inte fått in många rätt i min egen lista:

*åt mackor, chips och rabarberpaj som enda föda igår. Jättegott, men inte så bra för kroppen

*drack dåligt

*sov oroligt och få timmar eftersom jag har rest/jobbat i fält

*har fortfarande inte hundra koll på banorna, trots att jag tittat på banbeskrivningen otaliga gånger

*har inte chillat ett skvatt då gårdagen bjöd på stortjut i kyrkan under min väns begravning och rekreationstur barbacka på hästryggen i de blånande bergen med fina flickor på hästar med breda ryggar (aj). Dessutom är jag ju egentligen allergisk så det var kanske inte så smart…

Idag har jag jobbat och sitter nu och försöker varva ner, bloggar och jobbar fast jag lovat mig själv ledigt. Snart så ska jag börjar jag ladda och bete mig som ett proffs, snart.

Nu spelar dom Kentas ”Just idag är jag stark” på Dalaradion och jag börjar faktiskt känna mig redo….

 

Ses på lördag och loooova heja på mig om ni ser mig efter banan! Det är mitt bränsle under tävlingar!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Är det sommar nu?


Åh vad jag längtar till semestern!

Har två o en halv vecka kvar men de flesta av mina kollegor har börjat droppa av nu och gått på välbehövlig sommarledighet. Min semester inleds med Arvika enervit triathlon, SM på olympisk distans. Ska bli vansinnigt kul! Sedan drar turnen igång med tävlingar och träningar i Sveriges (och Danmarks) alla hörn. Men det är lååånga dagar kvar till dess.

I helgen är det Vansbro triathlon som hägrar, ett av delmålen inför Kalmar IM. Är inte ett dugg nervös. Tror det kommer gå fint, eller rättare sagt, har för mycket annat att tänka på än att vara nervös.

Börjar bli riktigt less på att bo i Stockholm. Trafiken, trängseln, alla människor överallt, staden gör mig tokig! Behöver flytta till en oas. Där det är grönt och blått (sjö/himmel) vart man än tittar och där själen kan få ro. Nä, jag är ingen stadsmänniska och kommer nog aldrig att bli. Nu har jag testat Lund, Malmö, Uppsala och Stockholm. Det passar inte mig. Jag är en bondlurk, bara o inse.

Ska strax ut på en 60 km tur på cykeln hade jag tänkt. 6 mil cykling med 20-30 min race pace med linjehojen*. Det är fanimej svårt att få till i Stockholm. Hinner ju knappt utanför stan på den svängen.

Ok, trainer då. Nä, det går inte heller eftersom grannarna har småbarn som ska sova och har redan fått klagomål från dem en gång. Kan förstå dem, vår trainer är i antikaste laget. Har köpt den av Filip Hakestam som hade den under hans glory days som junior, alltså ungefär 100 år gammal. Den gör så hela huset vibrerar. När calle sitter på trainern på hallen kan jag höra honom redan när jag kliver in i hissen i trapphuset. Det skallrar i tamejfan hela Sjöstan. Inte ok. Nä, ut i sommarvärmen och cykla med mig och börja fundera på/drömma om vart flyttlasset skall bära. Jämtland eller Dalarna?

*Min tempocykel är på service inför tävlingen (till skillnad från Pontus gör jag ingenting själv, det slutar bara med kaos de få gånger jag provat..). Växlarna måste fungera perfekt på lördag, tre fungerande växlar duger ej!

Rusningstrafik på glesbygden (foto Åsas blogg, från i midsomras)

Tävlingspremiär i Säter avklarad


Nja, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Uppladdningen var usel. Hade molande huvudvärk från dagen innan till timmarna upp till racestart. Typiskt. Jag kan inte annat än skylla på stressigt på jobbet, för lite sömn och personliga omständigheter. Tillslut får huvudet nog och säger stopp.

Simningen var katastrofal, fick en massa stryk och glasögonen var fulla med vattnet. Kändes over all bra ändå. Det är ju ingen skräll att man får en spark på käften under en triathlonsimning. Kom upp med Jenni Nilsson och beslöt mig för att ta av dräkten direkt efter uppstigning, det var inte så smidigt som jag tänkt och tiden blev därav ett par sekunder långsammare. Vad håller jag på med när jag växlar?! Äter kaffe o bulle? Inte går det snabbt inte, även om jag skyndar mig allt jag kan! Cyklingen blev en trixig historia och jag fick aldrig in något bra tryck. Jag är för dålig på tekniska banor och det understryker ju att jag borde syssla med långdistans, precis som planen är i år. Löpningen kändes dock helt ok, tredje tid bland damerna.

Totalt blev jag fyra och vad fasen, när jag räknade efter var jag ju faktiskt den första att gå in i mål med ett heltidsarbete som inte inkluderar träning under arbetstid. So what the häck! Ändå brast jag i gråt när jag gått i mål, inte för att jag var jättebesviken men mer för att proppen bara gick ur mig. Har haft det tufft på senare och när man minst anar det bubblar skiten upp.

Hoppas jag kommer igen snart och lyckas styra upp det mentala innan Vansbro.

Det var iallfall en himla rolig dag, trots allt. Calle och Filip var med och hejade och som mekaniker /coach och dessutom hade jag hela Åsas familj som stöttade och peppade även mig längs banan. GULD VÄRT! Ni är för goa!

I nya Fusion NRG dräkten kände man sig ju snygg åtminstone;)!

3 fina flickor på prispallen som gjorde ett bra jobb! 1:a Åsa, 2:a Jenni och 3:a Elisabet. Ni är bäst tjejer!!!

Resultaten hittar ni här.

Damer/Flickor Seniorer
1 Åsa Lundström Stockholm City Triathlon 00:13:53 4 00:00:40 00:32:30 1 00:00:31 00:19:29 1 01:07:01
2 Jenni Nilsson IF Mantra Sport 00:12:49 2 00:00:45 00:34:27 3 00:00:37 00:19:30 2 01:08:06
3 Elisabet Hökerberg Team Racerdepån Triathlon Förening 00:14:23 6 00:00:44 00:33:37 2 00:00:29 00:20:17 4 01:09:29
4 Emma Graaf Stockholm City Triathlon 00:13:06 3 00:00:44 00:36:03 6 00:00:30 00:20:03 3 01:10:24
5 Emelie Gunnarsson Lactat3 Sportklubb 00:12:08 1 00:00:48 00:36:31 7 00:00:32 00:23:03 11 01:13:00
6 Marika Wagner IF Mantra Sport 00:14:20 5 00:00:50 00:36:52 9 00:00:39 00:21:51 6 01:14:31

Totalt var vi 20 damer. KUL!

På söndagen tog vi oss en restutitionstur som skulle bära bort till Säter för att kolla in långdistans tävlingen (Nice-distans). Ösregn delux kom över oss och väl framme frös vi så mkt att vi fick be om hämtning. MISÄR! Såg Robertsson gå i mål som vinnare från dagiset där vi försökte få upp värmen. Hann även skrika ”HEJA” på Linda och Louise som susade förbi på håll.Tror inte nån hörde. Marie och Knut kom som två änglar i varsin bil och hämtade upp oss. Nu är jag lite trött på att cykla i regn. Inte ett långpass har skett i strålande sol sedan jag kom hem från Mallis. Blir det regn i Kalmar, då är jag beredd! Många mil har det blivit i ur och skur…

Tre starka grabbar på pallen. Bra jobbat i spöregnet!!!

Formen på G?


Efter bara ett par dagar med mindre träning, mer sömn och trevligt sällskap så börjar kroppen kännas sjukt alert! Vart tog ”utbrändheten” vägen? Kroppen är en fantastisk manick och allt känns helt plötsligt roligt igen. Till och med simningen!

Det var inte helt självklart när vi steg upp i morse efter 6 timmars sömn. Väl vid Eriksdalsbadets bassängkant, börjar de flesta redan snacka om fika. Hå hå ja ja, vad skulle träningen bli om inte fikat fanns? Inte mycket!

Väl i vattnet hade jag dock massor av power i draget, speciellt eftersom den gamla Hedemoratösen Linafina var med och satte farten. 5*4*50 prog 1-4 och 5*100 RP och RP+ stod på schemat. Lina, som inte doppat en tå i poolen på ungefär ett år, dominerade såklart ändå när hon fick chansen att ligga först. Vilken (ex)simmare!

Solen sken och vi blev bruna och fina. Så många tjejer (dalkullor) har vi nog aldrig varit på snabb-banan på torsdagssimningen. Alla med rosa detaljer på simutrustningen och rosa färg på tånaglarna:). Vi var såååå fina!

Efter var det fika på Lisas i vanlig ordning och jag tror vi slog rekord vid bordet. Inte en stol var ledig på hela cafeét.

Nu ska jag stressjobba lite så att jag kan vara ledig i morgon och vara superutvilad till Säter sprinten på lördag. Blir ett ganska vasst startfält ändå när Åsa Lundström kliver in och cyklar skiten ur alla:).

Hej hopp!

Så här kan det kännas ibland, men oroa er inte…det går över!

 

 

Till kvällen väntas finbesök!


Och inte vilket finbesök som helst, utan Åsa och Filip. I några dagar kommer de att hänga med i Emma Graafs vardag med fotomodellande, jobb, fikande och bloggande.

Veckan är i övrigt ganska mycket lugnare än vanligt. Träningen har dragits ned eftersom det på lördag nalkas tävlingpremiär. Åker då till dalaskogen igen för att delta i Säter sprint (750-20-5) som första tävling 2012. Ska bli superspännanade att se hur jag ligger till. Har ju inte känts så där vidare värst jättebra på senaste tiden med varken motivation eller form. Men jag tror bestämt att lusten börjar komma igen. Tävlinglust och träningslust. Det är ju för att det är kul som jag utövar triathlon och den dagen det inte är kul, då ska jag inte hålla på mer. Så jag är glad att kroppen och knoppen är på G igen.

Det är ju dessutom Ludvikafesten nästa helg så har jag lite ork kvar i kroppen kanske jag åker hem och kollar på en bejublad konsert med Kicki Danielsson, Ludvikafestens stora dragplåster.

Fram till dess ska jag härja runt med läkarstudenterna i Stockholm stad. Hä ä kul!


 

 

Midsommar i Dalarna


Det heter faktiskt midsommar. INTE missomar:).

Helgen har firats med dunder och brak i lilla Vad utanför Söderbärke. Finaste sommarvädret fick vi på självaste dagen och i sällskap med glada Åsa och Filip tog vi en cykeltur i bygden. Ack, så vackert Dalarna är! Filip servade mina stackars växlar och det var tur det. Hade tydligen bara tre (3 !) fungerande sådana. Vad mycket lättare det blev att gå! Tack Filip för det!

Firandet fortsatte med plockning av sju sorters blommor, flakmoppetur, volleybollspel och bindning av krans (som blev sådär). På kvällen grillade vi och drack snaps. Det blev inte så mkt fokus på spriten men vi blev däremot proppmätta av all god mat! Tusen tack Marie och Knut för det!!!! 

Hörde rykten om att öppna mästerskapen i brännvinsdrickande skulle ske i finnmarksskogarna i närheten. Undrar hur det gick?

Lördagen fortsatte i samma anda. Löpa, äta, simma, äta, fika, löpa, äta, fika osv…Precis som det ska vara. Tillsammans med bästa sällskapet!

Söndagens pass var 14-16 mil cykling med inbyggda intervaller. Garminklockan hade tackat för sig och vägrade starta. Ingen tid, ingen pace, ingen distans och ingen kadens. Hur skulle det här gå? Det regnade som alltid skyfall när jag ska köra långt och vänskapsbanden sattes på prov ordentligt. Ingen var glad. Mötte dock Helena och Maria  helt plötsligt mellan skurarna, mitt i urskogen. Äsch, åk hem och lägg er i hängmattan och drick lite rosévin, tyckte H. God idé tyckte Carl om det inte vore för att det var 9 mil hem…

Hem kom vi tillslut, lagom till att vi torkat och solen tittade fram. Då var det dags för 8 km off-bike löpning och jag kom äntligen på varför jag håller på med den här sporten. Därför att det är skitkul och känslan i kroppen är euforisk när det går bra!

Bilder från helgens festligeheter:

Cykelgänget innan avfärd

Åsa och Filip höll täten

Fina vägar och ingen trafik!

Calle fick häftig cykelbränna

 

Vi åkte flakmoppe…

….och försökte ta fina kort

Hur många personer får plats på en flakmoppe?

Sju sorters blommor till kransen

Badtajm!