Långpass med sällskap
Helgen har vart en riktig långpasshelg. Jag har sprungit två stycken långpass på 20 kilometer styck, ett på lördagen och ett på söndagen, med trevligt sällskap dessutom. Så härligt att bara springa i behagligt tempo och prata.
Under långpass på asfalt föredrar jag att springa med sällskap eller med en bra podcast i öronen. Springer jag långt i terräng springer jag aldrig med lurar i öronen men gärna med sällskap. Lite konstigt det egentligen. Jag tror att det kan vara för att det är så mycket ljud i staden att det är skönt att skärma av sig.
Banan som vi sprang under långpassen i helgen är väldigt fin och sammanlagt springer man över 8 unika broar och får på så vis se mycket av Stockholm samtidigt som jag inte tröttnar på omgivningen då den hela tiden förändras.

