Lite ledigt

Inte fan var det slut på tävlandet för att man mejslat ur en halv IM i värmen heller;). Närå, två dgr efter tävligen var det dags för Barkaka Aquathlon med ett gäng övertaggad TT-anhängare. 8 pers stod på startlinjen till loppet över 1500 m löp+400 m simning+1000 meter löp. I startfältet fanns en fd Olympier och femma på Hawaii, en Norsemanvinnare, en reseledare, en skäggig swimrunnare, en finska, en tjattrig skallig äldre man och en Jämtlänning. Å så jag då;).

Resonerade med mig själv att det faktiskt var Ok att inte fullfölja eftersom challengetävlingen satt i benen och alla utom jag kändes svintaggade på detta spektakel.

Meeeen när väl starten gick var det annat liv i luckan. Tävlingsdjävulen kom fram och jag körde på rätt bra. Kom givetvis efter eftersom grabbgänget drog iväg i 3:20-fart på första km. Ingen aning om min pace men 3:20 min/km är hyfsat över min kapacitet på 1500 m. Efter simningen hade jag tagit ikapp två och var på väg att knappa in på simon och Nelker. Mejslade ur totalt för att ta ikapp Simon sista löpningen och jag närmade mig meeeeen kom inte ända fram. Ett riktigt bra fartpass och bland det roligaste i tävlingsform som jag gjort:).

Officiella resultat:

1. Rasmus Henning, Danmark (simmade 400 medley istället för att vi andra skulle få lite handikapp)
2. Allan Hovda, Norge
3. Mikael Nelker, Sweden/USA
4. Simon Wahlström, Östersund
5. Emma Graaf, Sweden
6. Daniel Giray, Sweden
7. Henrik Kindgren, Sweden
8. Sanna Duvenbrant, Finland

Tidningen Lava Magazine kom tom och fotade oss (läs Mr Henning). Nedan följer lite bilder på detta prestigefyllda race. Känsliga personer varnas (Mer bilder kommer senare)….

Då kommer näst sista race reporten för i år för den intresserade. Är ju som bekant i Thailand med ett gäng rövare i Nelkers TT via Apollo. I söndags var det dags att testa att mejsla ur det sista ur benen i en sista halv Ironman för året, Challenge Laguna Phuket. Riktigt kul med så många svenskar på plats, i hejarklacken och på banan. Och vilken kul tävling!!! Annorlunda simning med strandlöpnimg och pampiga portaleroch väldigt vacker cykelbana som blev lite av en sightseeing inne i djungeln. Kan varmt rekommendera racet! 

Två dagar innan tävlingen, precis när den värsta jetlaggen släppt, fick jag sinnessjukt ont i magen. Precis sådär som innan SM i Motala och jag kände väl att tävlingen inte var så noga längre. På nåt vänster lyckades jag ta mig igenom förberedelserna, mycket tack vare simon som fixade med alla mina grejer och cykeln. Dessutom hjälpte det att garva och låtsas som ingenting så jag försökte bara hänga med på allt och låtsas som ingenting. Tog mig med nöd och näppe genom pre race möte och incheckning i 41 graders värme. Nattsömnen blev nästintill obefintlig bara. På tävlingsdagen var det dock ganska bra i magen och jag stod på startlinjen taggad men avslappnad tillsammans med Nelker, simon, Allan Hovda, Patrik Nilsson, Björn Andersson, Rasmus Henning, Philip Kellin och kristina Beckendorf.

Visste att det skulle bli varmt. Simningen gick riktigt fint och hängde med toppen hela vägen. Vi simmade ganska tokigt flera ggr och kanoterna fick vissla och styra rätt oss ett flertal ggr medan Nelker och simon stod på stranden och garvade åt vår kassa navigering. Kändes lugnt och avslappnat och var inte alls trött när jag kutade upp ur vattnet. Tack Magnus Engström i LSS för all hjälp, all cred till dig!

Cyklingen visste jag skulle bli ett helvete. Många svängar, hundar, kor, folk och bilar på vägen. Dessutom svängar hela tiden, två avstigningar där man var tvungen att springa över en bro med cykeln och dessa sinnesjukt branta backar men detta till trots så var det ganska kul bana! Hade inga batterier i Garminklockan (den hade på nåt vänster laddat ur sig under natten) så jag körde på känsla. Känslan var asbra i 12 km sedan kände jag mig färdig. Då hade inte ens backarna börjat. Det där med att bara köra på känsla á la Kienle vette fan om det är min grej. 90 km kändes förbannat långt. I sista backen stod hejarklacken och min ilska när Karan sprang med mig uppför backen i typ 1 km gjorde att jag fick lite mer bränsle att kötta på med. Lyckades ändå komma in på 2:50 vilket jag är sjukt nöjd med. Inte såååå långt efter ändå.

Löpningen var varm såklart och inte så mycket skugga men med vätska varje km så kändes det helt ok. Fick ett bra flow och team Apollo/TTgoesAsia gjorde det hela lite lättsammare. Såg att en efter en bröt men jag mejslade på.

På sista kilometern såg jag Kellin och jag är sjukt nöjd med att jag orkade vråla lite åt honom och kasta en använd vattensvamp på honom (siktade i huvudet, hamnade på röven).

In i mål på 5:03 & nöjd över min prestation men onöjd med mitt resultat. Som vanligt med andra ord. Måste bli snabbare!!!!

Simon strax efter på tiden 4:59 och en jävla bra prestation som räckte till 1:a i AG 18-24 år och bästa svenska TT-tid. Alltid något. En fin elefant fick han på prisutdelningen medan jag blev sist i Female pro. De är duktiga de där riktiga proffsen!

Vill passa på och tacka Apollo för en grejt resa, Team Cykelcity för allt ni gör för mig och min cykel, Saucony för skor, Poc för coolaste hjälm och brillor, Milebreaker för energi & kosttillskott som gör att jag håller igång och håller mig frisk, AES norhyttan för allt ni bidrar med, Fusion för snyggaste dräkten, CEP för bästa kompression under resan, samt Access rehab för att ni håller mig skadefri.

En till race report kommer. Har nämligen tävlat igen. Mer om det i nästa inlägg;).

Klockan är åtta lokal tid, dagen efter tävling och kan inte sova ett dugg mer. Vill ut på äventyr i det fina vädret!

Jag är på Thanyapura Sports hotel i Phuket, Thailand. Ett helt fantastiskt ställe om man gillar sol, värme, bad i kombination med förstklassig träning. Och mat förstås. Vi är ett gäng på ca 20 pers från Mikael Nelkers träningsgäng Terribletuesday Tuesdays (TT) som har passat på att åka ned en vecka med Apollo. Ett härligt gäng med blandning av elit, motionär och eller bara barnfamiljer. Det blir mycket garvande och poolhäng.

Förväntningarna var skyhöga innan resan och faktiskt är dessa förväntningar uppfyllda! Fy fan vilket skönt ställe. Lyx i överflöd i kombination med träning och tävling gör vilken triathlet som helst supernöjd. Vi har hunnit cykla två ggr. Blev positivt överraskad av asfaltskvaliten och att bilarna ändå visade hänsyn. En av turen var en träningsvända på Challenge banan med ”lokala” falutriathleten fredrik Croneborg som bor här nere och herrejesus vilken utmanande bana. Annorlunda och omväxlande.

Simmar gör vi både i en gigantisk 50/25 m bana ute, eller i havet en bit bort.

På anläggningen finns en ny 500 m bana att springa på, annars kan man hitta fina trails i djungeln om man har guide med sig.

Dagarna upp till tävling har vi försökt träna på för att hålla jetlag och kropp igång och det har gått över förväntan.

Nästa blogginlägg ska jag berätta om tävlingen men nu måste jag passa på att njuta lite. Off-season!

HelaTT-gänget. 

Har sportat en hel del i veckan. Men lite mindre än vanligt. Taper week is on och den har varit välbehövt att skruva ned träningsvolym och intensitet.

Trodde ALDRIG jag skulle bli pigg igen. Men efter en behandling hos Access Rehab och en behandling av simcoach Magnus poolside innan simningen så har det lossnat lite. Och idag vaknade jag pigg och sprallig med rastlösa ben, jippiiii, jag är på G!

Idag är det söndag och simtävlingen Höstsimiaden i Ludvika. Tävlingen går på flera håll i hela Sverige för pojkar och flickor 12 år och yngre och de är bara hur söta som helst. De ger verkligen ALLT hela tiden och många personliga rekord har satts i LSS idag. Jag har fått äran att vara prisutdelare och det är klart man ställer upp.

Alla borde försöka ge tillbaka så mycket som det bara går till sporten. Mammor, pappor, systrar och bröder, ut i klubbverksamheten och engagera er. Behöver inte vara stora saker. Skillnaden kan vara en nedlagd verksamhet mot en blomstrande verksamhet.

Själv var jag med om att Ludvika SS gick från att vara störst och bäst inom konstsim, till att fullständigt dö ut. Själv var jag först aktiv och tränare, sedan tränare och ansvarig för hela konstsimssektionen (och efter det då dog den helt;)). Synd, men det behövs fler än en person för att bygga en verksamhet.

Förutom simningen har jag fått mitt sista pass på P5:an ute, kallt och blött men ändå ute så det vägde upp.

Jag har sprungit sköna lätta löppass med min egna lilla multisportvovve, Theo. Peak Performance Teams VM-tävling slutade med årets finaste idrottshistoria då söta hunden Arthur följde med dem hela loppet. Inte ett enda av mina två ögon var torrt när jag läste artikeln första gången. Hoppas sen att multisport kan få lite mer mediatid utan att rädda hundar framöver.

Min vilodag spenderades på hästryggen med en rejäl kut. Rockne-Jon, mitt lilla hästprojekt var jävulskt taggad och fick för sig att köra VO2-Max intervall på skogen. Tur man gillar fart och fläkt. Sedan blev vi kompisar igen och jag gillar ju trots allt vilda djur bäst! 

Nu väntar jag in formen och provar nya dräkten jag ska tävla i och känner peppen. På onsdag drar jag!!

Ny röda dräkten från fusion som jag glatt poserar i, med matchande röda skidsockor:).

On the run med min egna Arthur-hund.

Vildhästen och jag.

Simgirlsen. Alla kvalade till sumsim riksfinal utom en. 

Många medaljer att dela ut på höst-simiaden i Ludvika.

Då var jag hemma igen efter ännu ett par dagar i Stor-Stockholm. Ett jävla rännande kan man tycka. Nu har jag iallfall en vecka på samma ort för att kunna varva ned och komma iform. En lugn och härlig vecka.

Tror faktiskt att människokroppen inte är gjord för att träna så här års i Norden. Dygnets ljusa timmar är kraftigt begränsat om man bor mitt i skogen och man får inte mycket spelrum att utföra sina utepass. Lägg där till att vi haft ca 2 timmar sol under hela november och man kan räkna ut att det är tufft för kroppen.

Fick tips på lättsam text att läsa av SM-guldvinnaren Mikaela Persson som är nutritionist och har forskat på D-vitamin och hur det påverkar oss. Läs här. Debatten om D-vitamin är en het potatis och det finns många åsikter. Jag äter i allafall D-vitamintillskott i pillerform och jag har inte varit sjuk en enda gång under hösten. Inte ens någon känning av sjukdom så jag tror på att vitamintillskotten hjälper mig. Och varför chansa egentligen om man vet med sig att man ligger på en hög träningsbelastning och få soltimmar.

Jag har bara ett fåtal nyckelpass kvar i min uppladdning nu och jag biter i. Börjar se fram emot säsongsvilan nu på ett sätt jag inte kännt på länge. Längtar efter härligt kravlösa träningspass i skogen, på MTB, på skidor-slättförs och utförs, på hästryggen, kanske lite ”titta-på-sig-själv-i-spegel-gymning/discogym”. Det längtar jag till.

För att kunna träna på eftermiddagarna och kvällarna och få lite ny slags träning har vi fixat en alldeles egen reflexbana på vår egen mark här i Norhyttan. Körde ett varv igår och löpning blir verkligen något helt annat när man studsar över mossan i obanad skogsterräng med pannlampan som enda ljuskälla. Det är kul!

Om det inte finns på din hemort, fixa din egen bana i ditt närområde. Allt som behövs är ett gäng små reflexer. Jag använde gamla relexer i tyg som jag klippte sönder till typ 1*1 cm fyrkanter. De kan vara jättesmå och de syns tydligt i skogen även om de sitter ganska glest. Banan behöver inte vara så lång heller för att det ska bli jobbigt. Jag tror min bana i Norhyttan är ca 8 km.

Terränglöpning ger stabilitetsträning för hela kroppen och träning av alla små muskler i bål och framförallt fötter för att kunna parera och hålla balansen i skogen. Man glömmer liksom bort att man springer för allt fokus måste läggas på att hitta nästa reflex, vart man sätter fötterna och val av väg.

Sprang Järla Night Extreme i fjol vid den här tiden. Ett lopp som två av mina kompsar (Bla Lelle i mitten) anordnar varje torsdag kväll i Stockholm. Samling är vid Stalands i Järla kl 19 och banan är ca 5,7 km jäkligt obanad terräng. En bra pannlampa är att rekommendera! Med på bilden är även Erika ”Miss Smilebreaker” Rosenbaum.

i

Här glider jag fram i mörkret. Foto: Gunnar Eld Kolla in facebooksidan för mer info om loppet.