Löpa på ackord
Nä, det gick inte som en vals runt Brunnsviken i morse. Hamnade direkt i baktakt, kanske var det dyningarna efter gårdagens Eurovisionsfestival som fick kroppen att ta det piano? Försökte mig på att byta ackord efter en backe, men det blev bara blues av alltihopa. Kanske kroppen har börjat sjunga på sista versen? Eller möjligen bara en tillfällig musikalisk utmattning?
Jag minns faktiskt inte en enda låt. Jo, någon grupp som sjöng om att inte vilja vara en Cheesecake, och där sångaren dansade ett slags snedsteg som fick ligamenten i min högra fot att börja värka igen, de ligament som fick sig en ordentlig kyss när jag körde Ö till Ö förra året. Har jag sagt att jag körde Ö till Ö förra året? (ja, ja, ni behöver inte skrika).
Fast musiken minns jag inte, bara ordet Cheesecake. Hur är en man när han är en cheesecake?
Skäggiga Damen vann hela tävlingen. Det var rätt kul. Fast Putin blev nog putt, han gillar inte den typen av hårdingar. Minns visserligen inte en ton från låten där heller, men skägget kommer jag aldrig glömma. Hen kan kanske gå vidare med barbershop framöver …
Polskorna kommer jag heller aldrig att glömma. Ett sådant smörande inför publik har jag då aldrig tidigare skådat. Här kan man tala om kärnfriskt, kärnglans och utbrista: kärna nån då! … kan tänka mig en och annan upplevde det som lite stötande … .. och nä, minns inte en ton där heller. Kanske är hörseln inte längre vad den brukade vara, man har blivit en tonåring (ojoj ..)
Det blev till slut femton km runt Brunnsviken m m, och allting var så grått så grått, vad är det med den här våren egentligen?
Enda man kan göra är att trösta sig med ett fat Polish Butter Cakes!
