Löpning i Italien och Andorra

Jag är så glad att jag har en kille som ser på löpningen precis som jag (oftast i alla fall). Nu i helgen var vi på resande fot nere i Skåne för att fira våra vänner som gifte sig. Vi älskar båda att resa och upptäcka nya platser och varje gång vi är på ett nytt ställe är det första vi gör att knyta på oss löparskorna och ge oss ut på upptäcktsfärd. Det blev en härlig morgonrunda längs med det platta landskapet längs med åkrar och små byar. Dagen därpå fortsatte vi vår resa och gjorde ett stopp i Helsingborg där vi stannade och tog ett varv i Pålsjö skog precis intill havet. Vi avslutade turen med ett dopp i havet och tvättade av oss i strandduschen. Vi hade bara googlat fram löparspår kring Helsingborg och slog till på Pålsjö vilket var ett riktigt lyckat val. En parantes är att vi inte ser dessa turer som träningspass utan snarare sightseeing lika väl som att promenera omkring. Det är mitt bästa resetips för alla löpare! 

Nu laddar jag för semester, om 5 dagar är det äntligen min tur att få släcka ner datorn och lämna skrivbordet ett par veckor. Vart det bär av? Det ska jag berätta i nästa inlägg, kanske är det någon som besökt några av platserna som har lite tips 🙂

---

Det känns så skönt att kunna springa igen, visserligen inte fullt ut men på god väg. Nu för tiden njuter jag om möjligt ännu mer av löpning. Eftersom jag haft så mycket otur med skador och andra problem har jag inte tagit träningen för givet. Jag uppskattar varje träningspass och längtar hela tiden efter att få komma ut och röra på mig. Idag startade jag dagen med en tidig löptur innan jobbet med min kille, det var vad jag önskade mig på födelsedagen! Och det ger ju så mycket energi och glädje för resten av dagen. Tur att jag har en kille som uppskattar löpning lika mycket!

För att fullända födelsedagen ska jag fira med ett kort styrkepass och därefter njuta av god mat och trevligt sällskap.

Ha en fin dag!

Bjuder på en bild från ASICS Beat the sun förra sommaren i Chamonix.

---

Nu har jag kunnat springa ett par pass, det gör bara liiite ont om jag springer för fort. Så jag joggar fram väldigt lugnt. Men ändå, jag kan springa! Fortsätter att cykla mycket och försöker köra mer styrka och rörlighet (styrka och rörlighet kan jag dock bli bättre på). Förhoppningsvis är jag snart tillbaka igen och jag hoppas och tror inte att jag tappat så mycket av formen. Jag känner mig stark och mer sugen på att träna än någonsin. 

Även om en skada är extremt tråkig så lär man sig alltid något. Vad som funkar för min kropp och vad som inte funkar. Man lär sig när man ska köra på och när man bör hålla igen. Mitt bästa träningsredskap hittills är känslan. Jag funkar bäst när jag tränar på känsla och inte efter ett strikt schema. Jag använder gärna schemat som ett riktmärke för vilka pass jag bör få med i min veckoplan men det funkar inte när jag blir för ”låst”. Nu hoppas jag att jag ska kunna bygga upp en ännu starkare kropp och hitta ett sätt att träna på som passar mig i längden. 

Vad är er bästa ingrediens för ett lyckat träningsupplägg?

Bjuder på denna härliga bild från Asics Frontrunners första möte på Yasuragi! Foto: Luca Mara

---

Eftersom jag haft ont i princip överallt denna vår och sommar så har jag fått ägna mig åt det mesta förutom löpning. Jag har exempelvis skaffat mig en cykel och börjat trampa ihop mina mil istället för att springa. Det funkar hyfsat bra och det är ganska kul. men som de flesta här vet så finns det ju ingen träningsform som slår löpning. Men jag ska inte klaga, förhoppningsvis har jag fått ordning på mina nuvarande krämpor också (alltså en överansträngd sätesmuskel). Har inte testat springa än men det gör inte ont att gå längre åtminstone.

Även om jag tränat mycket det senaste så har det varit på ett mer avslappnat sätt. Som en liten semester och jag har haft mer tid över till att göra vanliga ”människosaker”. Jag har läst böcker, rest, umgåtts med vänner och njutit av livet i allmänhet (ja, det är möjligt även utan löpning). Dock saknar jag att bara kunna snöra på mig löparskorna och ge mig ut vart som helst, när som helst. Men jag antar att man uppskattar saker mer när man varit utan dem ett tag. 

Inga lopp planerade har jag heller eftersom kroppen aldrig håller sig hel och frisk så vi får se vad sensommaren och hösten bjuder på. Jag är riktigt tävlingssugen och söker efter fantastiska traillopp (tips!?). Annars ska jag bara fortsätta njuta av sommaren och att om två veckor är det semester och då flyr vi landet! 

Ha en underbar helg!

Bästa törstsläckaren i sommar är Better Yous Kombucha!

---

Jag berättade om att jag kände mig hel och skadefri och hade återfått energin igen. Det hade jag för 5000m loppet under lag-SM gick betydligt bättre än mina tidigare ”korta” lopp i år. Blev 4a och sprang in på 17:55 vilket får vara godkänt sett till att jag missat en del snabba pass. Därefter kände jag att jag var på gång igen och drog till med ett långpass dagen efter och en lång cykeltur dagen därpå. Som grädde på moset blev det backintervaller i slalombacke två dagar efter loppet. Inte bra.

Därefter fick jag riktigt jobbiga känningar i sätesmuskeln på vänster sida (kan hänga ihop med att 5000m loppet gick i vänstervarv). Jag fick så ont att jag haltade, det liksom krampade i rumpan i varje steg jag tog. Nu har det gått en vecka och det är fortfarande så pass illa att jag inte kan springa och jag kan inte gå helt normalt. Det gör ont i de flesta rörelser till och med. Har cyklat lite vilket funkat okej men inte mer än så. Försöker stretcha men känns inte heller som det gör några underverk.

Någon som varit med om liknande besvär? Hur blev ni av med det? (alla sjukgymnaster verkar ha semester nu)

När ska jag kunna springa normalt igen?

---