Löpning, sol och…bad!



Vilken underbar helg, strålande sol och värme var precis vad jag behövde! Helgen inleddes med en löptur i fredags, kände inte av foten märkvärt men däremot har jag fått känningar i andra benet. Närmare bestämt på insidan av knät bak mot knävecket. Det känns stelt och gör ont men är osäker på om det är en muskel eller led som spökar. Jag sprang i alla fall ett långpass på 30km på lördagen också. Kändes inte jätteskönt i knät men blev heller inte värre. Har vilat knät från löpning två dagar nu men känner fortfarande av det. Alltid är det något som ska krångla. Kinaresan känns bara mer och mer avlägsen….

Jag förgyllde förresten 1 maj med ett dopp i Vänern, ca 5 grader bjöds det på och jag kan lova att det var uppfriskande. Så nu är årets första bad avklarat. Utöver badet blev det lek och träning i elljusspårets utegym och långpromenad med trevlig sällskap istället för en springtur.

Bildbevis finns på Instagram @soofiean

Hoppas ni njutit lika mycket av solen!

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet
Antal kommentarer: 1

Sofie Nelsson

Ja det var verkligen kallt, men skönt efteråt 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nöjd ändå



Nu har jag besökt en ortoped och jag känner mig väldigt nöjd med att äntligen ha fått ett svar. Visserligen inte 100% säkert ännu men det mesta tyder på detta. Så vad är det för svar jag har fått?
Jo enligt ortopeden som ganska snabbt upptäckte att jag var väldigt orörlig i en led tyder allt på att jag har något som heter four corner syndrome eller fibrös coalitio. Det innebär att två ben i foten ligger väldigt tight eller till och med är sammanvuxna. Är de sammanvuxna så har detta varit något jag fötts med och kan då behöva åtgärda detta till hösten med en enklare operation. Ligger benen bara väldigt tight kan det förhoppningsvis lösas med en kortisonspruta i området. Det viktigaste är att jag nu kan springa eftersom löpningen inte kommer göra det värre, jag kommer heller inte bli bättre av att vila. Det som händer är att jag eventuellt kommer få ont när jag springer. Så det är ju positivt.

Jag kommer få ett tydligare besked nästa vecka när man kollat på röntgenbilder som jag har av min fot sedan en tid tillbaka för att se hur skelettet ligger. Jag är väldigt nöjd över att ha fått en förklaring till mina problem, och bäst av allt- jag kan springa loppet i Kina!

Njut av helgen och passa på att springa alla som kan!

Ps. Tusen tack för alla peppande ord och tips och hjälp med min fot. Det gör mig SÅ glad att ni som läser detta engagerar er!

Glädjeskutt!

Att behöva sänka sina mål



Nu har jag varit ifrån löpningen och mitt schema en längre tid. Jag hade flera mål med våren, flera lopp att springa och flera tider att slå. Jag ändrade om målen lite och tävlingarna jag satsade mot blev färre. Sen blev det inga lopp alls och målet är nu bara att kunna springa över huvud taget. Jag har ett lopp om 4 veckor som jag drömt om i flera månader. Great wall Marathon, alltså marathon på kinesiska muren. Det känns väldigt nära men också extremt långt bort. Jag känner mig nästan förtvivlad just nu om eftersom mina chanser att kunna springa loppet ser väldigt dåliga ut. Vad gör man när man missar sina mål och vad gör man för att väga upp en sådan här sak?

Idag har jag fått en tid hos en ortoped och det enda jag vill är att få reda på VAD som är fel och vad jag kan göra åt det. Jag har tröttnat på att gissa. Har vilat, tränat alternativt, testat springa och börjat om igen utan resultat.

Håll tummarna, det enda jag vill är att springa igen. Och kanske, kanske kunna ta mig runt på kinesiska muren om 4 veckor…

Ur balans



Tycker att min otur borde vända nu. Ont i foten och förkylningar till höger och vänster. Borde det inte vara nog?
Känns som att kroppen hamnat ur balans och nu måste jag balansera upp den igen. Den första förkylningen gjorde att jag kom lite ur fas med löpningen, sen började jag komma igång och då kom nästa förkylning och även mina problem med foten(bytte även skor några veckor innan problemen med foten). Jag har klurat mycket på varför foten gör ont och vi trodde först att det berodde på en stukning vilket jag inte tror längre. Istället tror jag (efter lite googlande) att det kan bero på att jag bytt skor. Då kan man tydlige få ont där jag har mina problem. Det vill säga på utsidan av foten under fotknölen. Jag har idag införskaffat Voltaren gel ifall det skulle vara så att jag fått en inflammation i leden. Jag har även bytt tillbaka till mina gamla skor, mina älskade ASICS Dyna flyte. Jag får nog skaffa mig ett par till av dem som back up!

Fler som haft problem med liknande skador? Hur har ni klarat er ur det? (För man blir ju lite deprimerad av att inte kunna springa)

Sur löpare



Har fortfarande lite fotproblem och kan inte springa som vanligt. Jag varvar löpningen med spinning och crosstrainer. Det gör mig lite bitter att inte kunna träna enligt schemat. Det känns också som att jag tappar formen. Under löpturerna känner jag mig extremt tung och osmidig. Flåset, steget, rytmen…det funkar inte riktigt. Känslan under vissa pass är ungefär lika härlig som att släpa på ett berg.

Det är klart att kroppen reagerar när den utsätts för förändringar. Som att gå från att springa dagligen till att nästan halvera mängden. Dessutom har vissa pass fallit bort pga sjukdom precis innan foten pajade. Borde inte mitt oflyt vara över snart? Vi närmar oss trots allt säsongsstart och jag vill känna att kroppen är stark och i bra form. Man kan visserligen underhålla formen hyfsat bra med alternativ träning men jag blir inte lika inspirerad av att sitta inne och trampa på en cykel. 

Sa jag att jag var bitter över att inte kunna springa?

Tacksam för löpningen



Har haft lite känningar i min ena vrist på grund av en lätt stukning. Lyckades antagligen trampa snett vid ett träningspass förra veckan. Det bidrog till att jag inte kunde springa som vanligt förra veckan samt en del oro innan jag fick svar på vad ömheten berodde på.

Man tar ofta löpningen förgivet och glömmer bort hur lyckligt lottad man faktiskt är som har möjlighet att träna utan bekymmer. Men när det plötsligt händer något som begränsar en blir det som ett slag i ansiktet och man blir nästan lite vilsen. Vad ska jag göra nu?! För att springa är ju JAG. Det jag gör för att må bra, för att hålla kroppen frisk, för att stressa av, för att hämta inspiration- min energikälla. Att det då inte är helt självklart att dra på sig löparskorna en dag gör mig nästan förtvivlad. Det kan låta märkligt att man gör löpningen till en så stor grej men jag tror att många andra löpare förstår precis vad jag pratar om. Att kunna springa är en frihet som jag är så tacksam för.

Efter besöket hos sjukgymnasten och beskedet om att min ömma fot trots allt ”mådde bra” och att jag kunde fortsätta springa var en lättnad och glädje i hela kroppen!
Nu varvar jag löpningen med lite alternativ träning ett par dagar och njuter lite extra av just löppassen. För visst är springa det bästa som finns!?