Tacksam för löpningen
Har haft lite känningar i min ena vrist på grund av en lätt stukning. Lyckades antagligen trampa snett vid ett träningspass förra veckan. Det bidrog till att jag inte kunde springa som vanligt förra veckan samt en del oro innan jag fick svar på vad ömheten berodde på.
Man tar ofta löpningen förgivet och glömmer bort hur lyckligt lottad man faktiskt är som har möjlighet att träna utan bekymmer. Men när det plötsligt händer något som begränsar en blir det som ett slag i ansiktet och man blir nästan lite vilsen. Vad ska jag göra nu?! För att springa är ju JAG. Det jag gör för att må bra, för att hålla kroppen frisk, för att stressa av, för att hämta inspiration- min energikälla. Att det då inte är helt självklart att dra på sig löparskorna en dag gör mig nästan förtvivlad. Det kan låta märkligt att man gör löpningen till en så stor grej men jag tror att många andra löpare förstår precis vad jag pratar om. Att kunna springa är en frihet som jag är så tacksam för.
Efter besöket hos sjukgymnasten och beskedet om att min ömma fot trots allt ”mådde bra” och att jag kunde fortsätta springa var en lättnad och glädje i hela kroppen!
Nu varvar jag löpningen med lite alternativ träning ett par dagar och njuter lite extra av just löppassen. För visst är springa det bästa som finns!?

Antal kommentarer: 2
Stefan Danielsson
Jajamän så är det, det är pest och pina om det inte går att springa.
Jag har sneglat på cykel när jag inte kunnat springa men som tur är har kroppen börjat fungera som den ska innan jag varit till cykelaffären:)
Sofie Nelsson
Skönt att fler känner samma sak utan löpningen! Spinning och cykel är ju faktiskt grymma alternativ.
Tur att du aldrig behövt köpa en cykel ännu Stefan. Fast det kanske är det man ska göra. Köper man en dyr cykel lär man väl aldrig få problem med löpningen igen 😉
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in