Lopp i sikte

Lopp i sikte


I mitt tidigare inlägg berättade jag om att jag inte vill ha några nyårslöften. Löften om att bli någon annan än den man är. Jag vill fokusera på att vara mitt bästa jag, oavsett nytt år eller ej. Men då kanske ni tänker, hur blir det med löpningen då? Inga lopp, inga mål med träning? Jodå.
Jag har ett par lopp jag redan nu planerat in att jag vill springa om kroppen är med mig. Träningen går bra och jag har såklart ett fokus med vad jag gör på mina pass. Dock är min träning väldigt känslostyrd och jag bestämmer i princip för dagen vilken typ av pass det blir. Men jag försöker förbättra mig på den punkten för att få mer struktur och resultat av träningen. I alla fall, första loppet för i år kommer bli Paris maraton den 5 april. Jag ser verkligen fram emot loppet både för att se vad jag kan prestera men också som upplevelse. Jag sprang loppet när jag studerade en termin i Paris 2014. Jag minns det väl, jag hade bara sprungit maran en gång innan, 2012 i Stockholm, och hade sprungit mycket i Paris så blev riktigt sugen när jag såg att loppet gick samtidigt som min studietid. Dock upptäckte jag det när loppet var fullbokat så jag lyckades hitta en amerikans tjej som sålde sin plats. Jag mötte upp henne och kände mig laddad och tänkte att nu har jag en vecka att ladda lite. Trodde jag. Tills jag insåg att loppet gick dagen efter. Men vad gör det, jag hade inget mål och ville ju bara göra det som en kul grej när jag ändå var där. Jag gick hem, åt lite större middag än vanligt och la mig och sov rätt tidigt. Sen stod jag där på startlinjen och kunde verkligen ta på stämningen, magiskt! Jag sprang runt på ca 3:20 och var jättenöjd, mest för att jag haft kul och tänkte inte på tiden som varken bra eller dålig. Rätt skönt faktiskt. Stämningen kring banan var också bra och banan i sig var väldigt vacker då man passerar i princip alla klassiska sevärdheter. Dock hade jag hunnit avverka alla flera gånger om efter ett par månader där. Och en kisspaus på Louvren under löpturer var mer standard än undantag. Nu ser jag fram emot loppet igen och förhoppningsvis får jag en bättre tid än senaste gången i Paris. Och om inte annat ska jag verkligen njuta och drömma mig tillbaka till alla vackra löpturer jag varit med om där!

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Ditt Bästa år! Ny start 2020, Nybörjarprogram, Smarta tips
  • Spring i skogen, därför blir du lycklig av naturen
  • 15 grymma vinterskor i stort test
  • 30-20-10 metoden – Träningen som gör dig friskare och snabbare
  • Vår nästa skidstjärna Moa Lundgren är en grym löpare
  • Prylar: Redo för vintern!
  • Forskning: 80/20 – regeln – bevisat bra

Bli plusmedlem nu

Nytt år utan löften

Nytt år utan löften


Nu är det nytt år och kanske en nystart med diverse mål att uppnå för många. De flesta gillar en nystart och det ska helst ske en gång per år vid just årsskiftet. Det ses som en chans till att göra något nytt eller förändra något, oavsett om man vill eller behöver det. Det kan tyckas lättare att skjuta upp saker man ”borde” göra eller ta tag i till en viss tidpunkt men om man verkligen vill förändra något är tiden alltid rätt, oavsett datum i kalendern.
Många sätter upp mål eller målar upp drömmar av vad de vill åstadkomma under året och är oftast motiverade i början. Stöter man på motgångar, blir stressad eller tappar intresse är det lätt hänt att målen sakta men säkert suddas ut och man mår lite sämre än innan målen sattes upp istället.

För mig är varje dag en ny chans att förändra eller åstadkomma något nytt. Och det behöver inte ens vara något nytt, bara jag mår bra av det. Jag vill att hela året, varje dag, ska vara en ny chans. Att sätta upp mål är bra men att också acceptera och må bra i den man redan är, det är också viktigt. Vi måste inte alltid bli något vi inte är. Däremot kan vi alltid försöka bli den bästa versionen av oss själva och detta uppnår vi bäst genom att göra det vi mår bra av. Att ta hand om sig själv är det viktigaste man kan göra.

Jag har som mål att ta tillvara på varje dag, göra den lite speciell. Oavsett om det handlar om att unna sig en god middag, en löprunda i skogen eller en spektakulär resa! <3

Måste man vara lagom?

Måste man vara lagom?


Jag har haft stor brist på motivation de senaste veckorna. Dels på grund av en känning i en vad som gjort att jag inte kunnat träna just löpning så mycket som jag velat. Dock har det successivt blivit bättre och jag springer mer och mer. Jag har testat att variera med andra träningsformer under tiden som jag faktiskt uppskattat och gillat. Även om jag saknat att springa. Jag har saknat det väldigt, väldigt mycket.

Apropå att sakna löpningen så känns det som de senaste åren bara varit en lång väntan på att få springa så mycket som jag vill. Jag har inte haft några allvarliga skador men många överbelastningsbesvär. Detta har gjort att löpträningen blivit väldigt hackig. Jag får aldrig chansen att bara köra på. Och när jag väl kör på, då blir jag straffad med en skada. Det känns orättvist. Att jag som gillar att röra på mig blir straffad.

Jag jämför ofta med andra löpares träningsmängd. Tycker att det finns många som springer betydligt mer än mig som inte har samma problem med skador. Är det då löpningen som är problemet? Eller är det något annat som spelar in? Balansen i livet mellan träning, jobb, återhämtning, sömn, kost mm är svår. Vad är lagom och måste en vara lagom för att hålla?

Det är mentalt jobbigt att inte kunna träna som jag vill. Att jag under de senaste veckorna fått vara nästan helt utan löpning har gjort att motivationen varit i bott. Det är knappt en känner igen sig själv. Men jag vill ändå vara positiv och se till vad jag kan göra istället för vad jag INTE kan göra. Det jag vet är att en förändring måste till oavsett vad det innebär!

Löpning är bäst!

Löpning är bäst!


Det är underbart att springa, det finns så många fördelar att jag inte ens orkar rabbla upp allt. Men det vet ju antagligen redan ni som läser detta. Åtminstone så är det en känsla ni är på jakt efter och fått mersmak för. För när man kommit över den där tröskeln till att löpningen ska kännas just sådär underbar, då är det ganska enkelt.

En löptur en regnig, mörk kväll i november kan låta som det sista någon vill utsätta sig för. Men ni som vet, ni vet. Oavsett vilket skitväder som väntar utanför dörren så kommer vi ge oss ut ändå. Gassande sol och 35 grader kommer inte heller stoppa oss. En stressig dag på jobbet och för lite sömn kommer inte stoppa oss. För det vi får tillbaka från löpningen är så mycket mer. Det ger oss energi. Det ger oss glädje, avslappning, bättre sömn och till och med maten smakar bättre. Det gör oss till bättre människor. Kanske känner många av oss till och med igen oss i att ett missat löppass nästan gör oss lite griniga. Och om ni själva inte erkänner det, fråga någon i er familj eller omgivning om det stämmer.

Att löpning är det bästa som finns och som gör livet till något alldeles extra, det vet VI. Men jag vill att fler ska känna samma sak. Jag älskar att inspirera andra till att hitta glädje i löpningen. Att se någon uppleva samma eufori efter ett avklarat pass är UNDERBART. Så testa du med, inspirera en kompis!

Trevlig helg på er!

 

När vinsten är en skön känsla

När vinsten är en skön känsla


Att springa lopp handlar ofta om att utmana sig själva att springa nya distanser, springa i mål på en viss tid eller att komma först över mållinjen. Den gångna helgen var jag på plats i Köpenhamn. Främst för att träffa min fantastiska löparfamilj genom ASICS FrontRunner. Men också för att delta i Köpenhamn halvmaraton som gick av stapeln i söndags. Det var en enorm löparfest och glädje bland deltagarna. Många var spända och förväntansfulla. Kanske hade man en viss tid man ville slå. Eller kanske var det första gången att springa 21km. Några var där för att vinna loppet och som grädde på moset sattes ett nytt manligt världsrekord på distansen. Helt otrolig prestation och jag får gåshud bara av tanken.
Och jag själv då, varför stod jag på startlinjen? Jo, jag ville springa banan med en go känsla och uppleva löparfesten längs den fina banan. Om jag lyckades? JA! Det kändes så lätt och härligt att springa loppet och jag njöt. Jag tog mig runt på 1:21 och är supernöjd trots att det inte alls är något personbästa. Men vad gör det när målet var något helt annat.
Jag kan tycka det är riktigt svårt att springa lopp utan att vara helt förberedd och känna att jag kan göra mitt allra bästa. Just på grund av att jag känner press och förväntningar från andra. Men jag blir bättre på att stänga ute just dessa tankar och fokuserar på mina egna mål och förväntningar istället. Dessutom gav den fantastiska känslan mig mersmak och inspiration till att ta nya tag och jag är verkligen sugen på att springa ett hal/helmaraton igen i höst.
Ha en grym helg!

Att springa tillsammans gör dig bättre

Att springa tillsammans gör dig bättre


Att löpning är en ”ensamsport” kan nog många enas om. Visst är det härligt att ge sig ut själv och bara rensa tankarna och inte behöva tänka på någon annan. Självklart kan man springa snabba intervaller utan sällskap men är det inte liiiite svårare att pressa sig när man inte har några medlöpare runt dig? Jag menar, de flesta springer ju enkelt snabbare på ett lopp tack vara draghjälp av alla andra deltagare.

För mig är det jättesvårt att få till bra intervallpass ensam, jag tycker det är bra mycket effektivare och helt klart roligare att springa snabba pass i grupp. Oavsett om alla är på olika nivå så är det ändå lite enklare att pressa sig med människor runt omkring. Jag älskar att coacha i mina löpargrupper, man kan verkligen se att deltagarna vågar utmana sig lite extra. Och känslan efteråt, när de är sådär härligt trötta och nöjda med sig själva. Helt fantastiskt att se.

Så även om du älskar dina lugna långpass helt ensam så är det helt klart nyttigt med lite sällskap på vissa pass. Du kommer ge det där lilla extra samt märka hur du utvecklas som löpare!