Med två veckor kvar till TEC 50 miles

Det är fredagkväll. Jag ”borde” vara ledig men det här är en av de stunder då jag har tid att arbeta med vår insamling till Panzisjukhuset som vi genomför i vår ideella förening där jag är ordförande och har ansvar för ekonomin och redovisningen. Och massa saker runt loppet först.s

Det är segt ibland. Man vill hellre vara ledig. Man försöker komma på bra idéer för att engagera folk att donera. Vi har ju ändå samlat in över 100 000 kr varje år i fem år. Vi har såna eldsjälar omkring oss. Men ibland går det bara så trögt. 

Men så läser man något sånt här:

Faida var bara tre år när hon blev våldtagen av några rebellsoldater. Idag lever hon med ärren efter övergreppet och kan inte återvända till den by där hon en gång föddes.

Lilla Faida sitter på marken lutad mot en cementvägg i trädgården vid transitboendet Maison Dorcas i Bukavu, där hon tillfälligt bor. Hon bär en ceriserosa klänning med neongröna kanter. Klänningen är så stor att axelbanden åker ner så fort hon rör sig. I handen håller hon en mörkblå nalle som hon sitter och pratar med. Vad de pratar om får vi aldrig veta. När Faida bara var tre år, våldtogs hon av några rebellsoldater. Kanske är det detta som hon berättar om för nallen. 
– Jag såg hur de våldtog mitt barn, detta barn, säger Faidas mamma Marie-Louise och pekar förtvivlat på sin dotter som sitter vid väggen en bit ifrån henne.
– Hon var bara tre år och när de hade slutfört våldtäkten ville de döda henne. Jag mår så dåligt över att min dotter blev ett offer för våldtäkt, fortsätter Marie-Louise. Hennes blick är helt tom. Hon tittar bort mot horisonten, det är som om hennes tankar befinner sig långt bort.  
Marie-Louise blev själv våldtagen av rebeller och både hon och dottern Faida vårdades på Panzisjukhuset efter övergreppen. Efter den avslutade vårdperioden kunde de inte återvända till sitt hem i den lilla byn där våldtäkterna utfördes. Istället fick de en tillflykt på det PMU-stödda transitboendet Maison Dorcas. Där får de tak över huvudet, mat, skolgång och sysselsättning. Livet kommer sakta tillbaka för lilla Faida som hunnit bli fem år.
– När de undersökte henne senast visade det sig att hon inte hade någon infektion. Mitt barn mår mycket bra idag, säger Marie-Louise och ler.

Text: Matilda Hector PMU
(Matilda arbetar på sjukhuset)

OCh så får man lite mer ork.

Såhär va:

Ett dygn på sjukhuset kostar 13 kronor. Genom att gå in här och tillägna en joggingrunda eller en promenix till vår 1000-mila resa till Panzisjukhuset så ser du till att en kvinna eller ett barn får nästan 10 dygn på sjukhuset.

Dessutom är det väl kul att vara en av dem som såg till att vi avverkade 1000 mil?

Alla sms, alla som är med, alla som hjälper…det ger oss energi att orka jobba med detta alla kvällar och helger i år igen. Tack som f**!

Sitter i soffan efter en till stor vecka. En 10-mila träningsvecka. En jättestor jobbvecka ( så kommer det vara nu fram till semestern det är bara att åka med och veta var nödbromsen sitter). Poddinspelning, landat två föreläsningar, lett en löparworkshop och ändå haft mycket tid med barnen och sovit 7 timmar per natt.

Jag tänker ofta på hur många det är av mina fina väner jag inte hinner träffa. Tänker att jag får vara glad att jag har så fina vänner och bekanta att sakna. Bekanta som nog skulle kunna bli vänner om man fick mer tid med dem. Vänner man vill höra hur det är med och bolla saker med. Skratta med. Men som småbarnsförälder är det inte lika lätt.

Vissa av dem skriver ju också här och var och då kan man ju ta del av deras klokskap den vägen.

Senast skrev Katta så klokt om att leva sina drömmar.

In och läs och trevlig helg!

Jo men lite julafton är det för många av oss som arbetar med och brinner för hälsa och hållbarhet på arbetsplatsen.  Jag känner att jag fått mer råg i ryggen för de frågor som jag redan ser som en given del för alla organisationer som både vill prestera och vara hållbara!

Idag 31a mars börjar nämligen nya föreskrifter gälla avseende organisatorisk och social arbetsmiljö vilket ersätter begreppet psykosocial.

Begreppsändringen betyder också att fokuset flyttas från något som låter som det handlar om individ till att faktiskt handla om det samspel som uppstår på arbetsplatsen mellan människor. Genom ledarskap och medarbetarskap.

Kraven ökar helt enkelt på arbetsgivaren att inte bara motverka ohälsa och reagera på när den uppstår utan faktiskt främja hälsa på arbetet. Det är betydligt mer komplext än att reagera på något som skett.

Däremot finns det enorm potential och möjlighet till både välmående, produktivitet och lönsamhet i att göra det.

Inom SAM- Systematiskt arbetsmiljöarbete finns alla verktyg egentligen för att både följa de nya föreskrifterna och arbeta hälsofrämjande- om SAM får fylla sin potential.

Många företag har alltså redan mycket av strukturen på plats- men det behöver ofta fyllas med konkret innehåll och förmodligen förändra en del saker för att både följa föreskrifterna och möta den ökande psykiska ohälsan.

Här är några områden som de nya föreskrifterna handlar om:

Kunskap hos chefer/ledare
Det är arbetsgivarens ansvar att se till att chefer och ledare har kunskap om hur man både främjar hälsa, och motverkar ohälsa i verksamheten som drivs. Dessutom ska det finnas förutsättningar (tänk befogenhet, verktyg, tid, pengar) att genomföra det som behövs för att främja/förebygga.

Här kan man alltså behöva utbilda sina chefer för att rusta dem. De kan också behöva just verktyg och mer tid till att leda för att kunna omsätta kunskapen till praktik så det verkligen får effekt.

Motverka ohälsosam arbetsbelastning

Det kan ju vara väldigt olika saker som definierar detta- beroende på vilken verksamhet man har. Tunga lyft? Konflikter? Komplexa uppdrag? Snäva tidsramar? Här tycker jag man med fördel kan arbeta med Krav-kontroll- supportmodellen som hjälp i arbetet för att identifiera och hantera detta.

Arbetstid

Arbetstid regleras av arbetstidslagen och/eller kollektivavtal men i de nya föreskrifterna får de ta också ta plats. Arbetstid handlar inte bara om mängd arbetade timmar utan om att arbeta med förväntan och förtydligande om när man ska vara nåbar- något jag tror många företag behöver arbeta med och individer behöver få verktyg i.

Dessutom ska det finnas tydliga mål för hälsoarbetet och medarbetare ska känna till målen och hur de kan vara delaktiga i att påverka dem och nå dem. De här målen kan vara lite ”flummiga”. Det kanske måste handla om att ”öka trivsel” och ”öka delaktigheten” och det kan ju vara lite svårt att mäta exakt men det kan vara n ågot som man över tid rör sig ”framåt”.

Hur funkar det på din arbetsplats? Har ni pratat om de nya föreskrifterna?

Om ni vill höra mer om föreskrifterna så har vi poddat om det. Här!

Jag är jättepigg. Typ jämt. 16 timmar om dygnet är jag 9 dagar av 10, kanske 19 av 20 till och med, väldigt pigg hela tiden. Jag tycker livet blir så mycket sämre när man är trött och gudarna ska veta att jag när första barnet var liten hade perioder då jag var så sömnig så jag vet inte vad.

Så om man har små personer som stör ens nattsömn så är det här inlägget nog mest en nagel i ögat. Jag ursäktar. Jag vet hur det är.

Men om du har barn som, oftast, sover hela natten eller kanske bara vaknar en gång så har du alla chanser att få till en effektiv nattsömn och visst älskar vi sånt som är effektivt?

För det är lite så jag tänker runt min sömn- jag vill att den ska ge så mycket som möjligt när jag väl sover för jag tillhör också dem som önskar att det räckte med typ 5 timmar så hann man så mycket mer roligt. Men det gör det inte. Så jag offrar glatt 8 timmar för att sen kunna gå all in resterande 16.

Men det räcker inte bara att avsätta 8 timmar. Det gäller att göra rätt runt de här timmarna för att det ska sovas som mest effektivt just då.

Det finns massor av tips och trix men här är hur jag iallafalll har gjort för att få till sömn som ger massor av energi och god återhämtning för både intensivt jobb, ultralöpning, vilda barn och allt däremellan.

Kort och gott kan man väl säga att har man svårt att ha höga energinivåer, något jag tycker man borde kunna ha för det mesta faktiskt, då måste man kanske lägga lite planering och tanke på sin sömn. Den kanske inte rullar av sig självt. Den kanske behöver lite rutiner för att funka. Den ska ju stötta vardagen och att lägga lite energi på att få till den kan verkligen göra så stor skillnad! Tänk att vakna varje morgon ”i rätt fas”, pigg och vara full av energi precis hela dagen tills kroppen talar om att det är dags att sova igen. Somna bra, sova bra och vakna igen utvilad. Det är värt en hel del- eller hur?

Här är fem tips från en som alltid är pigg!

1) Sova samma timmar varje dygn. Kroppen rattar in sig efter hur du sover och ”lär sig” att göra sömnen effektiv om du sover samma timmar. Vänder man på dygnet på helgerna så störs det systemet. Försök lägga dig samma tid varje dag och vakna varje tid. Då kan sömncyklerna anpassas till den här tiden och du kanske slipper bli väckt mitt i djupsömn.

2) Inga skärmar, inga telefoner, inga Ipad ingen elektronik i sovrummet Ta med en bok. Använd en läslampa. Lura inte hjärnan med de snabba ytliga kickarna man får av ”skärmmatning”.

3) Runda av kvällen i god tid Jag brukar stänga ned allt vad telefon och datorer heter en halvtimme innan läggdags. Stänger av routern och sätter alla telefoner på flight mode. Det har blivit en vana nu och tar inte emot alls. Måste jag komma ihåg något skriver jag ned det på en lapp utanför sovrummet. Dit tar jag inte med tankar på jobb och annat.

4) Ingen träning sen kväll. För mig funkar inte det. För vissa funkar det jättebra. jag kan däremot gå upp och sticka ut och springa nästan direkt men inte innan jag ska sova.

5) Skippa kaffet efter trefikat. Eller kanske ännu tidigare. Drick rött té eller örtté istället som lugnar ned snarare än speedar upp.

Sov gott!

Igår var det tänkt att jag skulle haka på Ultrapåsken som min fina löparvän Peter anordnade (Han som brukade springa i Aquasocks men nu snajsat till garderoben med både Inov-8 och Altra minsann). Det var många som skulle springa. Men det funkade inte för mig. Livet kom emellan så jag ville inte vara långt hemifrån och jag är verkligen en lonesome runner om jag måste välja. Jag gillar mina löparvänner men jag springer helst långpass själv har jag märkt. Kortare pass och eller specialare- gärna med sällskap men idag behövde jag vara för mig själv.

Det är min lugna egentid. Det känns som jag suger in naturen genom ögonen och den hamnar rätt i hjärtat och själen. Precis så pretto är det.

Jag har haft en idé om att springa Upplandsledens ”svans” som börjar i Barkarby och går till Sigtuna ett bra tag. Min mamma bor längs vägen och där var också barnen den här dagen.

Det var lätt att hitta leden nu när jag kikade efter den. Jag har sprungit förbi där många gånger men inte förstått riktigt hur den gick.

De orangea markeringarna måste vara förbättrade. Det var lätt att hitta. Och det var så fint så fint. Nu var det tidig vår men om några veckor kommer man kunna springa bland vitsippor och grönska. Leden följer nära vattnet och jag var tvungen att stanna och fota Mälarens blå vatten flera gånger. Tog också en extra sväng ut på ön Koffsan som jag aldrig varit på trots att jag vuxit upp i närheten. Det var soligt, lugnt, lite lerigt, och sådär andäktigt fint.

Jag vet inte hur långt det hade blivit till Sigtuna för jag vek av och sprang hem till mamma och mina fnattar. 3 mil blev det och det var alldeles lagom för dagen.

Men den här turen kan jag verkligen varmt rekommendera att springa! Det är lätt att hoppa på pendeltåg både i Jakobsberg, Kallhäll, Kungsängen och Bro. Vatten kan man fylla på vid Görvälns Slott vid deras kolonilotter. Tassa fint, lämna inget skräp och visa hänsyn för fåren.