Running- cheaper and muddier than therapy- och tips på ett vackert långpass
Igår var det tänkt att jag skulle haka på Ultrapåsken som min fina löparvän Peter anordnade (Han som brukade springa i Aquasocks men nu snajsat till garderoben med både Inov-8 och Altra minsann). Det var många som skulle springa. Men det funkade inte för mig. Livet kom emellan så jag ville inte vara långt hemifrån och jag är verkligen en lonesome runner om jag måste välja. Jag gillar mina löparvänner men jag springer helst långpass själv har jag märkt. Kortare pass och eller specialare- gärna med sällskap men idag behövde jag vara för mig själv.
Det är min lugna egentid. Det känns som jag suger in naturen genom ögonen och den hamnar rätt i hjärtat och själen. Precis så pretto är det.
Jag har haft en idé om att springa Upplandsledens ”svans” som börjar i Barkarby och går till Sigtuna ett bra tag. Min mamma bor längs vägen och där var också barnen den här dagen.
Det var lätt att hitta leden nu när jag kikade efter den. Jag har sprungit förbi där många gånger men inte förstått riktigt hur den gick.
De orangea markeringarna måste vara förbättrade. Det var lätt att hitta. Och det var så fint så fint. Nu var det tidig vår men om några veckor kommer man kunna springa bland vitsippor och grönska. Leden följer nära vattnet och jag var tvungen att stanna och fota Mälarens blå vatten flera gånger. Tog också en extra sväng ut på ön Koffsan som jag aldrig varit på trots att jag vuxit upp i närheten. Det var soligt, lugnt, lite lerigt, och sådär andäktigt fint.
Jag vet inte hur långt det hade blivit till Sigtuna för jag vek av och sprang hem till mamma och mina fnattar. 3 mil blev det och det var alldeles lagom för dagen.
Men den här turen kan jag verkligen varmt rekommendera att springa! Det är lätt att hoppa på pendeltåg både i Jakobsberg, Kallhäll, Kungsängen och Bro. Vatten kan man fylla på vid Görvälns Slott vid deras kolonilotter. Tassa fint, lämna inget skräp och visa hänsyn för fåren.
