Mentalt tungt

Anledningen till att jag började blogga var egentligen att jag tyckte att alla andra träningsbloggar var så in-i-helvette tråkiga. Ett ständigt uppradande av fantastiska träningsresultat. Nu på slutet känner jag dock att min egen blogg börjar likna något slags helylleprojekt där jag delar med mig av hur bra det går och vad glad och positiv jag är. Usch fy fan, ni hör ju hur det låter!

Sanningen är den att det går så sjukt jävla dåligt just nu med Tamejfan ALLT! Jag är sur och nertränad. Alla pass är ångestframkallande och 85% av dem ger ingen bra känsla eller ens ett uns av indikation att formen finns där. Känslan att vara i form. Ni vet när det sprätter till i benen och man bara är stark, uthållig och skinande glad, lite som att vara kär liksom.

Nä, det mesta är skit och det är tråkigt att träna här uppe. Inget sällskap, utom simon då, och inga fikarutiner med pladdriga triathleter. Har lust att hänga mig i snaran men jag vet att det kommer bättre tider, innerst inne. Snart är det Motala och det ska bli kul….bara min kropp börjar tycka samma lika.

Nu har jag hittat en blogg, faktiskt här på RunnersWorld.se som är lite kul och som jag sätter ord på precis allt som rör sig i mitt huvud. Tackar å det ödmjukaste för att det äntligen finns en rolig och vettig blogg att följa igen!

Hej!

Just ja, länken har ni här,

http://www.runnersworld.se/blogs/larssodergard/

Nu har jag flyttat upp till Östersund igen! Tränings- och fikakompisar efterlyses!

Min cykelväska och min träningsväska är det jag levt i sedan 10 mars så det var lite skönt att komma hem till huset som jag har alla mina saker i (även om det ännu inte känns helt som mitt nya hem). Väskan står iof fortfarande ouppackad men cykeln är iallafall ihopbyggd och framme. Det är huvudsaken. Sommaren har även kommit hit upp så jag laddar för fina cykelpass i kortkort nu.

Igår hoppade jag i Önsjön och tog en simtur, eftersom simhallen har stängt för städning (?) hela veckan. Det var kallt, ca 15 grader, men inte för kallt så strax över 3 km fick jag och Simon ihop. Nya våtdräkten är som en dröm att simma i men simformen är som bortblåst efter dagarna utanför poolen i förra veckan. Simning är färskvara helt klart och inget kommer gratis om man inte är i poolen och simmar som man ska!

Känner mig fortfarande seg och trött i hela kroppen och knoppen men det värsta snorandet och nysandet är över nu…som tur är. Körde det där jäkla loppet i lördags men det gick fullkomligt åt pipsvängen så det pratar vi inte om! Har ältat det dåliga resultatet nog nu så nu måste jag blicka framåt och tänka positivt. Det är inte nu jag ska vara bäst, som Göte, min kloka granne i Norhyttan, sa åt mig.

Glöm inte att läsa om mig i Dalarnas tidningar! Länken till repotaget hittar du här!

Målgång i Ludvika Stadslopp och ja, ni ser rätt. Bredvid mig springer en kille som har skygglappar och drar en sulky med 2 pers samt blir lockad med morötter av killen framför. Bild från NLT.

Thuleställ pryder nu vår BMW. Så himla smidigt och snyggt! De har vi köpt på cykelcity, modellen heter Outride 561 och är väldigt stabilt och passar även min Cervélo P5. Ett tips till sommarens bestyr med att åka på semester/träningshelger och tävlingar. Det gäller bara att inte köra in i garaget med cyklarna på!

Första sida och allt i Ludvika tidning och hela reportaget finns på nätet: http://www.dt.se/sport/kor-jarnet-med-ett-leende-pa-lapparna.

Jajjemän, efter att ha sovit med fönstret öppet och blivit rejält kall under två cykelpass kändes kroppen sådär när jag vaknade i onsdags. Snoret rann och jag ville inte sluta nysa.

Ställde in alla onsdagens pass (som var en mastodontdag på 7 timmar). Försökte att inte tänka för mycket på de uteblivna passen utan fokusera på återhämtning, mat och vila samt att försöka göra något annat för att koppla av. Gick sådär. Är det något jag måste jobba på så är det att sluta älta saker och att bli bättre på att koppla av och koppla bort. Förmodligen var jag inte helt återhämtad efter läger/tävling och började för hårt, därav känsligheten?

Nu är jag inne på dag tre utan träning och det börjar riktigt krypa i kroppen. Känner mig bra nu bortsett från lite snor. Men jag undrar nu, är jag bara allergisk?

Historiskt har jag sett att jag blir känsligare mot pollen, hund, häst, gräs etc när jag är lite sliten. Allergin blir liksom förstärkt då. Jag kan gulla och gosa hur mycket som helst med hästar ibland medan andra gånger blomma ut i ett nyskresendo utan dess like. Så blev det i fredags när jag tog mig en tur på hästryggen. Väckte hela grannskapet med mina nysningar och bilfärden hem blev minst sagt spännande mellan nysningarna.

Har dock aldrig varit ett problem att träna när jag har allergisk reaktion. Snarare att det känns bättre efter lite träning och rensning av näsan. 

Hur är det med pollenprognosen egentligen och är det normalt att nysa fyrtioelva gånger om man är förkyld? Hur ska man veta om man är förkyld eller allergisk?

Planen är egentligen Ludvika Stadslopp 10 km imorgon men det beslutet tar jag imorgon. Nu är det vila och känna efter mode på!

Solnedgång över sjön Noren där jag simmade häromdagen. Nu fick jag nöja mig med en promenad.

I mitt upplägg ligger vissa test med för att se hur utvecklingen går med träningen. Den här veckan har jag bade cykeltest och löptest.

Igår var det dags för test på cykeln för att kontrollera hur cykelformen ter sig. Istället för att dunka huvudet i väggen och köra 20 min all-out på trainer så bestämdes det att jag lika gärna kunde köra tempolopp med CSK Ludvika. De anordnar cykellopp för klubben varje tisdag och igår var det dags för tempo 30,7 km på vägen mot Björsjö.

Vädret hade slagit om så istället för tropisk värme, var det nu sibirisk kyla och vind från alla håll och kanter. Eftersom jag legat och tränat på Fuerteventura större delen av vintern så kände jag inte av vinden så där värst mycket, men kylan var desto värre. Då alla vinterkläder (ja, det behövdes) låg uppe i Östersund fick jag klara mig med svala benvärmare och armvärmare och till uppvärmningen hade jag faktiskt hoodie på mig. Det måste sett konstigt ut… någon på en Cervélo P5, tempohjälm, tempodräkt och LUVTRÖJA på sig. Men nåval, under loppet var det tempodräkt från Fusion som gällde.

Kände faktiskt redan när jag vaknade på morognen att jag inte var helt pigg. Hade sovit med fönstret öppet så jag vaknade snorig och iskall. Löpningen kändes dock riktigt bra under dagen men tigerbenen infann sig inte under uppvärmningen.

När starten gick sög det tag direkt i låren och jag fick nästan krampkänsla. Pulsen ville inte gå upp och jag köttade på så gott det gick. Vidrig bana som bara gick upp och ner hela tiden och det var svårt att hitta bra rytmn i vindarna. När vändpunkten kom efter ca 15 km var jag redo att ge upp, men hade jag gjort det hade jag ju ändå behövt cykla tillbaka…så jag körde på. Tror jag körde något bättre på hemväg faktiskt, så förbannad som jag var. I mål kom jag sist, gubbspö som vanligt, och fick ta en extra sväng efter mållinjen för att inte börja vråla och skrika könsord över hur besviken på mitt resultat jag var. Förbannade ben! Inte så mycket att göra utan bara träna på och kanske vara lite mer utvilad till nästa test.

Cykeln fick mycket uppmärksamhet och beundran av deltagare och åskådare efter loppet och det är kul. Min Cervélo fungerar på karlarna, ungefär som en hundvalp skulle göra på det motsatta könet. Tack Möllberg för tidtagning och tack hela CSK Ludvika för att jag får komma och vara med!

På lördag kommer nästa test 10 km löpning på Ludvika Stadslopp.

Nya snygga Speedsuiten från Fusion på. Passar utmärkt även på tempolopp!

Nu är det bara jag och hunden i Norhyttan. Vi ska ha en vecka för oss själva här och bara träna.

Premiären i öppet vatten är gjord i Noren, och det var inte ens kallt. Testade min nya våtdräkt från Cykelcity, en Orca Predator med lite mer flythjälp men annars väldigt lik Alphan, dvs väldigt följsam och mjuk över axlarna. Den var superbra och jag är jättenöjd med den! Kändes som jag gled genom vattnet hur lätt som helst. Fick kämpa med att inte få panik under simturen dock. Norens vatten är alldeles kolsvart, och förutom likskräcken för hela Torsbergsbyn med hästar och hela fan som gick genom isen julottan någon gång kring sekelskiftet (?), så har jag nu hittat en ny skräck i vattnet….BÄVRAR! Hoppas att de håller sig undan framöver för någon sådan vill jag inte stöta på.

Cyklingen har aldrig varit bättre, inte ens på Mallorca. Nu har sommarvärmen kommit till Dalarna så det är inga problem att cykla i kortkort i flera flera timmar. När vägarna ser ut som bilderna nedan så är det bara att kötta på. Idag får jag dessutom cykelsällskap av ett gäng från CSK Ludvika.

Löpningen sker allt som oftast i skogen och Theo får följa med. Har blivit lite felkörningar när vi brötat genom skogen och missat stigen vi skulle försöka hitta. Men det ger bara lite pulshöjning. Ut på myrar, upp för slänter och genom skog och mark. Det ger starka ben. Igår var det långpass i den kvava värmen och jag fick stanna till två gånger för att dricka. Först ur skogstjärnen Hakalamm och andra gången i byn Abborrbergs vid deras kallkälla. Drack tre stora kåsor med vatten ur källan. Sedan fick jag syn på en padda stor som en mindre ponny i blöthålet. Försökte få upp kraken och såg då att inte mindre än två döda sorkar låg och flöt runt i källan. Men fy fan! Nu väntar jag bara på att se om jag överlever veckan.

Tungt var det i värmen och jag kan inte för mitt liv förstå hur jag ska kunna springa snabbt på lördag under Ludvika Stadslopp. Alla försök till fartökningar går åt pipsvängen och kroppen verkar inte vara riktigt med på noterna. Kommer bli smärtsamt att maxa ur sig 10 km!

Random väg mot Söderbärke under mitt långpass cykling.

Nya våtdräkten från Cykelcity/Orca.

En gel och lite vatten från en skogstjärn under långpasset löpning i skogen.  

Hakalamm (Haka från finskans Hauki=gädda och lam är finska för tjärn), fridfullt och fint.