Blogg

Pollenprognos eller?!


Jajjemän, efter att ha sovit med fönstret öppet och blivit rejält kall under två cykelpass kändes kroppen sådär när jag vaknade i onsdags. Snoret rann och jag ville inte sluta nysa.

Ställde in alla onsdagens pass (som var en mastodontdag på 7 timmar). Försökte att inte tänka för mycket på de uteblivna passen utan fokusera på återhämtning, mat och vila samt att försöka göra något annat för att koppla av. Gick sådär. Är det något jag måste jobba på så är det att sluta älta saker och att bli bättre på att koppla av och koppla bort. Förmodligen var jag inte helt återhämtad efter läger/tävling och började för hårt, därav känsligheten?

Nu är jag inne på dag tre utan träning och det börjar riktigt krypa i kroppen. Känner mig bra nu bortsett från lite snor. Men jag undrar nu, är jag bara allergisk?

Historiskt har jag sett att jag blir känsligare mot pollen, hund, häst, gräs etc när jag är lite sliten. Allergin blir liksom förstärkt då. Jag kan gulla och gosa hur mycket som helst med hästar ibland medan andra gånger blomma ut i ett nyskresendo utan dess like. Så blev det i fredags när jag tog mig en tur på hästryggen. Väckte hela grannskapet med mina nysningar och bilfärden hem blev minst sagt spännande mellan nysningarna.

Har dock aldrig varit ett problem att träna när jag har allergisk reaktion. Snarare att det känns bättre efter lite träning och rensning av näsan. 

Hur är det med pollenprognosen egentligen och är det normalt att nysa fyrtioelva gånger om man är förkyld? Hur ska man veta om man är förkyld eller allergisk?

Planen är egentligen Ludvika Stadslopp 10 km imorgon men det beslutet tar jag imorgon. Nu är det vila och känna efter mode på!

Solnedgång över sjön Noren där jag simmade häromdagen. Nu fick jag nöja mig med en promenad.


Nr 4 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Bästa skorna för trail! 14 nya modeller
  • Så springer du milen! Träningsprogram för alla nivåer
  • Så börjar du springa med din hund
  • Barnsoldaten som blev en av världens bästa traillöpare
  • Så toppar du formen
  • Forskning: Därför har du en löpares DNA
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tempofuckingjävlalopp


I mitt upplägg ligger vissa test med för att se hur utvecklingen går med träningen. Den här veckan har jag bade cykeltest och löptest.

Igår var det dags för test på cykeln för att kontrollera hur cykelformen ter sig. Istället för att dunka huvudet i väggen och köra 20 min all-out på trainer så bestämdes det att jag lika gärna kunde köra tempolopp med CSK Ludvika. De anordnar cykellopp för klubben varje tisdag och igår var det dags för tempo 30,7 km på vägen mot Björsjö.

Vädret hade slagit om så istället för tropisk värme, var det nu sibirisk kyla och vind från alla håll och kanter. Eftersom jag legat och tränat på Fuerteventura större delen av vintern så kände jag inte av vinden så där värst mycket, men kylan var desto värre. Då alla vinterkläder (ja, det behövdes) låg uppe i Östersund fick jag klara mig med svala benvärmare och armvärmare och till uppvärmningen hade jag faktiskt hoodie på mig. Det måste sett konstigt ut… någon på en Cervélo P5, tempohjälm, tempodräkt och LUVTRÖJA på sig. Men nåval, under loppet var det tempodräkt från Fusion som gällde.

Kände faktiskt redan när jag vaknade på morognen att jag inte var helt pigg. Hade sovit med fönstret öppet så jag vaknade snorig och iskall. Löpningen kändes dock riktigt bra under dagen men tigerbenen infann sig inte under uppvärmningen.

När starten gick sög det tag direkt i låren och jag fick nästan krampkänsla. Pulsen ville inte gå upp och jag köttade på så gott det gick. Vidrig bana som bara gick upp och ner hela tiden och det var svårt att hitta bra rytmn i vindarna. När vändpunkten kom efter ca 15 km var jag redo att ge upp, men hade jag gjort det hade jag ju ändå behövt cykla tillbaka…så jag körde på. Tror jag körde något bättre på hemväg faktiskt, så förbannad som jag var. I mål kom jag sist, gubbspö som vanligt, och fick ta en extra sväng efter mållinjen för att inte börja vråla och skrika könsord över hur besviken på mitt resultat jag var. Förbannade ben! Inte så mycket att göra utan bara träna på och kanske vara lite mer utvilad till nästa test.

Cykeln fick mycket uppmärksamhet och beundran av deltagare och åskådare efter loppet och det är kul. Min Cervélo fungerar på karlarna, ungefär som en hundvalp skulle göra på det motsatta könet. Tack Möllberg för tidtagning och tack hela CSK Ludvika för att jag får komma och vara med!

På lördag kommer nästa test 10 km löpning på Ludvika Stadslopp.

Nya snygga Speedsuiten från Fusion på. Passar utmärkt även på tempolopp!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Skogsträning i Finnmarken


Nu är det bara jag och hunden i Norhyttan. Vi ska ha en vecka för oss själva här och bara träna.

Premiären i öppet vatten är gjord i Noren, och det var inte ens kallt. Testade min nya våtdräkt från Cykelcity, en Orca Predator med lite mer flythjälp men annars väldigt lik Alphan, dvs väldigt följsam och mjuk över axlarna. Den var superbra och jag är jättenöjd med den! Kändes som jag gled genom vattnet hur lätt som helst. Fick kämpa med att inte få panik under simturen dock. Norens vatten är alldeles kolsvart, och förutom likskräcken för hela Torsbergsbyn med hästar och hela fan som gick genom isen julottan någon gång kring sekelskiftet (?), så har jag nu hittat en ny skräck i vattnet….BÄVRAR! Hoppas att de håller sig undan framöver för någon sådan vill jag inte stöta på.

Cyklingen har aldrig varit bättre, inte ens på Mallorca. Nu har sommarvärmen kommit till Dalarna så det är inga problem att cykla i kortkort i flera flera timmar. När vägarna ser ut som bilderna nedan så är det bara att kötta på. Idag får jag dessutom cykelsällskap av ett gäng från CSK Ludvika.

Löpningen sker allt som oftast i skogen och Theo får följa med. Har blivit lite felkörningar när vi brötat genom skogen och missat stigen vi skulle försöka hitta. Men det ger bara lite pulshöjning. Ut på myrar, upp för slänter och genom skog och mark. Det ger starka ben. Igår var det långpass i den kvava värmen och jag fick stanna till två gånger för att dricka. Först ur skogstjärnen Hakalamm och andra gången i byn Abborrbergs vid deras kallkälla. Drack tre stora kåsor med vatten ur källan. Sedan fick jag syn på en padda stor som en mindre ponny i blöthålet. Försökte få upp kraken och såg då att inte mindre än två döda sorkar låg och flöt runt i källan. Men fy fan! Nu väntar jag bara på att se om jag överlever veckan.

Tungt var det i värmen och jag kan inte för mitt liv förstå hur jag ska kunna springa snabbt på lördag under Ludvika Stadslopp. Alla försök till fartökningar går åt pipsvängen och kroppen verkar inte vara riktigt med på noterna. Kommer bli smärtsamt att maxa ur sig 10 km!

Random väg mot Söderbärke under mitt långpass cykling.

Nya våtdräkten från Cykelcity/Orca.

En gel och lite vatten från en skogstjärn under långpasset löpning i skogen.  

Hakalamm (Haka från finskans Hauki=gädda och lam är finska för tjärn), fridfullt och fint. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Landat och laddat om


Då var fem dagar i Stockholm till ända och jag har rest västerut mot Ludvika, eller Norhyttan mer exakt. Har varit några fina dagar i storstan. Saknar hänget på Lisas och alla träningskompisar och träningsmöjligheter.

Under veckan har kroppen helrenoverats på Access Rehab med både naprapati och massage. Cykeln har även den fått förstklassig service och har helrenoverats hos Cykelcity som slitit sitt hår för att hinna få klart cykeln till avresan. Jag har även gjort styrka- och rörlighetstester på 1080LAB. Hur det gick kommer mer om i ett senare inlägg…

Jag har sovit hos Mikaela Persson och Tobias Höglin och det är verkligen guld värt att jag får komma och bo hos dem! Med mig kom en hel del packning eftersom jag varit på resande fot i inte mindre än 9 veckor så det blev en härlig röra av triprylar hemma hos dem, som ju också är triathleter. Skönt att fortsätta ha träningskompisar runt om sig dag som natt ett par dagar till:).

Veckan har har tillägnats återhämtning med mycket lugn träning, något jag tycker är riktigt tråkigt. Blir lite lätt deppig och oproduktiv när jag inte tränar i normal dos. Att det ska vara så svårt att koppla av och koppla bort!

Nu är jag iallafall på plats i lugna Norhyttan. Här är allt sig likt! Igår åkte jag in till stan för att vara med på Ludvika SS simträning. Jag fick reda på att det var långlaktat (8*200 m atart från pall) som gällde och tänkte väl att det skulle vara ok så här en vecka efter tävlingen. Mina tider avslöjade dock något annat och kroppen kändes som en påse sten.

Idag rullade jag lite på cykeln och har påbörjat några restaureringsprojekt med lite möbler som jag rotat fram inne i skrymslena i uthusen här på gården. Det är verkligen terapi! Slipa, putsa, måla och spika samtidigt som tankarna försvinner iväg någonstans. Två fina veckor har jag i Norhyttan så det blir mycket tid att måla och greja på gården och i mitt lilla hus.

Nu har jag landat och laddat om och

 nu är jag trött på att träna lite och lätt.

Nästa tävling blir Ludvika stadslopp den 31 maj (10 km löpning) som ligger med i schemat som ett litet test över löpformen. Det var flera år sedan jag sprang 10 km så det ska bli spännande att se om tiden kan ha blivit bättre. Nästa triathlontävling blir SM i Motala i slutet av juni så nästa träningsblock blir fokuserat mot den tävlingen.

Imorgon drar det igång, äntligen börjar nästa träningsblock!

Cykeln och cykelväskan som har följt mig i 9 veckor på resande fot. En härlig inredningsdetalj för de som jag sover hos. Cykelväskan från Evoc finns att köpa på Cykelcity. Den är mjuk men överraskande bra och allt går i den! Aldrig några problem att få i sina saker.

Stockholm visade upp sig från sin finaste sida…lagom till att jag skulle åka till Dalarna.

Simgänget i LSS som fått armband från Glen Christiansen.

Är det konstigt att man längtar hem ibland?

Redcord i gamla stallet.

Cykling i solskenet med nya hjälmen från POC. Cool va!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ironman 70.3 Mallorca race report


Håll i er, här kommer race reporten för helgens tävling och den 4:e och sista grenen i triathlon-bortförklaringar, eller åtminstone ett försök till….

Så var säsongens andra tävling på halvironmandistans gjord. Denna gång var det på Mallorca, samma tävling jag körde i fjol.

Känslan upp till tävlingen och på tävlingsdagen var fantastisk. Jag var glad och skönt pirrig och kände mig taggad och i form. Hela tävlingen är väldigt mäktig, det är världens största halvironman med 3500 startande och banan är otroligt vacker och utmanande. Kom på mig att jag gick pch sjöng och log för mig själv när jag gick och fixade det sista i växlingsområdet och hejade på folk man kände. Kanske behöver jag ha större arrangemang för att tagga till ordentligt? På Playitas två veckor innan, med 400 startande, var jag ju inte ett dugg taggad eller glad.

Eftersom jag körde i proffsklass startade vi 3 min före alla andra damer. Simningen gick bra och jag hänger med klungan bra, gjorde en dum omplacering och fick lite stryk för det och blev TOTALT översimmad (helt rätt eftersom jag korkat korsade fältet framför alla). Hamnade därefter sist i klungan men kunde ligga med hysat lätt (bara jag fokuserade på att slappna av, herregud jag måste lära mig att inte spänna mig och stressa i vattnet!). Simningen avklarad på 26:03. Växlingen blev återigen en pinsam historia. Fan, att jag inte lyckas skynda mig! Jag blir så otroligt fumlig när jag ska stressa på.

Ut på cyklingen och kedjan hoppar av i de första två farthindren som ligger i vägen kedjan hoppar på igen men strular lite. Effektmätaren visar varken watt eller kadens. Resonerar som så att det inte är någon idé att vänta på att få en bra känsla så jag köttar på från början. Cykling känns ju sällan bra. Lyckas får effektmätaren att hoppa igång en bit innan Lluc-stigningen. Sannolikt är det alla andra wattmätare som stört signalen för jag får hela tiden meddelande om att det finns flera kraftmätare i närheten. Dundrar på och det känns faktiskt bra. Inte en tjej i syne! 

Tills jag efter halva stigningen märker att framhjulet kränger: PUNKA!

Stannar och trycker i pit stop och det känns som hela världen cyklar förbi. Säger hej till Jessen som trampar förbi och undra vad som står på. Är nu riktigt förbannad. Det här var jag inte inställd på till skillnad från Fuerte där jag VILLE få punka. Bara kötta vidare. Tog ikapp tre tjejer på vägen ned.

Banan var lite omlagd till mindre, knixigare och framförallt vägar med urusel asfalt så efter Lluc var det ett riktigt utmanande parti. Hade precis kommit in i pace då jag känner att luften är slut i framhjulet IGEN! Typiskt. 

Stannar för andra gången och tar i det lilla som är kvar av foamet och en kolsyrepatron. Ber till gud att det ska hålla 4 mil till. 

Det gjorde det! Lite svampigt sista 2 milen men till T2 kom jag. 2:50 visade Garminklockan men totaltiden med stopp var 2:55. Helt ok för att vara mig och punkor eller ej hade inte gjort någon skillnad i placering i proklassen. 

Nu var det bara att kuta. Hade längtat efter det. Trodde jag skulle ha fina ben och flyga fram-det gjorde jag inte. Lade mig i 4:30-pace och tänkte att jag snart skulle öka. Blidde inget med det. Sista varvet när jag sprungit förbi Jessen, men blev omsprungen av Ulrika Eriksson, var en varm och långsam historia. Vätskestationerna var alldeles för långt från varandra och det var svårt att få i sig med så många medtävlanden som konkurrerade om muggar och svamparna…och ingen is!? Gjorde det bästa av löpningen men 1:35 på halvmaran är jag inget annat än besviken över. But that’s life! 

I det stora hela är jag väldigt nöjd, 5:03 blev tiden. Målet med tävlingen var att hitta en bra känsla igen och känna mig trygg i cyklingen. Jag gjorde också 1 min bättre simtid, 2 min bättre cykeltid trots punkor och långsammare bana, ungefär samma löpning och i det stora hela 3 min bättre tid än förra året bevisar ju att det går små, små steg framåt iallafall. 

Beklagade mig efteråt att jag är så sjukt långt efter toppen. Det är pinsamt långt efter då Lisa Hütthaler som vann gick imål på 4:25 (snabbare än Marcus Hultgren liksom). Men som coach Björn sa till mig; ”man måste ju börja någonstans” och nu har jag börjat.

Jag och Cecilia Jessen är glada innan start. Träffade på Lennart From och hans dotter Anna från Ludvika som kom för att heja. Superkul! Båda är starka cyklister och Anna spöade mig i höstas på MTB-loppet Satmaran i Ludvika. 

Ut från T1 med Cervélon och min snabba tävlingsdräkt från Fusion. 


Varm och långsam löpning men med förstklassig hejarklack bådr från Ludvika och deltagarna på TriMallorca/Team Snabbare gick det ändå ok.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Redo för Ironman 70.3 Mallorca


Så var det dagen före julafton igen. Imorgon smäller det! Julafton är Ironman 70.3 Mallorca denna gång. Idag har vi deltagit på pre race möte som är obligatoriskt för alla proffs samt checkat in cykel och alla grejer. Allt är färdigtränat och testat så nu återstår bara att vila och äta den sista måltiden. Till kvällsmat blir det hotellets buffé, ett säkert kort med mycket grönt och bra proteinkälla. Försöker att undvika rött kött ett par dagar innan för att skona magen. Det funkar bra för mig (peppar, peppar).

Allt känns bra och normalt. Nu är det bara att köra sitt bästa.

Har skrivit lite mer om mina förberedelser på min nya Teamblogg för Cykelcity där jag, Pontus Lindberg och George Bjälkemo bloggar. Bloggen hittar ni här.

En intervju om förberedelserna hittar ni här.

Här kommer lite bilder från dagen:

Så här ser nya dräkten från Fusion ut. Extra aero med ärmar och tyget har avkylande egenskaper så även om det blir varmt imorgon kommer jag klara mig fint. Cervélon från Cykelcity är redo också!

Morgonen började med jogg i 30 min. Kändis-spottade flera pros som gjord samma sak. Funderade på hur i helskotta mitt 5:30-pace skulle kunna minskas med hela 1 min/km imorgon…i 21 km!? Det verkar jobbigt. 

De två svenska proffstjejerna kollar läget inför pre race möte på stranden och pastapartyt.

J

ag och min ”mentala coach”  och nyblivna proffset Marcus Hultgren checkar in växlingsområdet. Kolla in hans nya hemsida marcushultgren.se.

Det manliga proffsfältets andra svensk är Fredrik Carlén som blivit seedad som en av favoriterna tillsammans med Eeneko Llanos och Andreas Raelert. Extra fin plats i växlingsområdet och allt. Jag känner mig glad o hedrad att jag fick hänga lite med Fredrik idag;). Go go go och gör våra landsmän stolta!

I race-magasinet dök den här mannen upp! Patrik Nilsson och rumskompis från Fuerteventura aka ”rismannen” (han äter bara ris).

Jag och Cecilia rekar banan. 





Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*