Mer gravidlöpning!
Jag är nu i vecka 29 och jag lubbar på i mitt tempo med löparskorna på. Normalt har jag försökt springa ungefär 3 mil i veckan fördelat på 3-4 pass, de senaste två månaderna. Har inte forcerat, utan jag har bara sprungit i det tempo kroppen har tillåtit. Till det har jag varit noga med mina styrkepass så att jag ska behålla muskulatur och stabilitet i kroppen.
Den här veckan kom jag upp i 36 km och det känns riktigt njutbart att springa! Mitt tempo på distanspassen går ungefär en minut långsammare än tidigare men jag försöker att bara att fokusera på att ta mig framåt och att ta mig ut på passen. Jag gillar ju inte att promenera, så jag tar mina löpträningar som en chans att komma ut och röra på mig i friska luften. Promenader ger mig bara ont i knäna, gör mig trött, seg och jag vill bara somna efter. Löpningen gör mig istället piggare, produktivare och jag känner mig stark efteråt!
Jag har fortsatt med intervaller ungefär en dag i veckan men det har varit lite olika sorter. Korta backintervaller mellan 40-60 s har fungerat bra och i torsdags körde jag en serie på 4-3-2-1 min i tröskeltempo. Jag blir förvånad varje gång att det faktiskt går att ta i och komma upp i lite fart, trots att det inte känns så innan. Pulsen går i topp och det går tungt att andas men känslan efteråt är oslagbar. Långa intervaller på en kilometer eller längre har jag sedan länge övergett, och den typen av pass känns inte alls kul eller givande att köra längre. Faktum är att både kropp och knopp är väldigt motsträvig till att köra intervaller just nu och det gäller både i poolen och löpning. På spinningcykeln går det fortfarande bra att köra lite mer högintensivt i intervallerna.
Den tunga andningen och känslan av att få astma för minsta lilla har blivit bättre med järntabletter av skonsam sort för magen. Jag äter någon slags mamma-tablett från Apoteket som ska täcka det dagliga intaget för mamma och bebis i magen, men min barnmorska rekommenderade mig att testa ytterligare tillskott av järn eftersom mitt järnvärde gått ner ganska mycket sedan i somras. Jag har ju tydligt känt av att syresättningen i blodet inte riktigt räcker till när jag tränar. Det har varit en mjöksyraexplosion i benen direkt oavsett vad jag kört. Men nu har det faktiskt blivit bättre! Även mina nattliga sendrag kunde botas med lite mer tillskott av magnesium. Märkligt det där att kroppen kräver så mycket mer på grund av lite träning!
Det har varit lite svajigt med löpningen pga en förkylning senaste veckorna som sedan satte sig i bihålorna och gjorde mig ofantligt trött. Det är tydligen riktigt vanligt att slemhinnor och bihålor blir täppta när man är gravid och många upplever problem till följd av det. Använde nässpray en vecka och fick sedan veta av en bekant att man inte fick använda vilket nässpray när man har bebis i magen. Efter att ha rådfrågat min barnmorska, kan jag dock lugnt fortsätta med min nässpray som får näsans slemhinnor att svullna av och jag kan återigen andas! Det var tur det för jag höll mig vaken på nätterna på grund av trycket i bihålorna och Simon höll sig vaken pga mina snarkningar och snytningar :).
Jag mår faktiskt riktigt bra och jag glömmer stundtals bort att jag är gravid. När jag ser mig i spegeln tänker jag ofta: OJ, vad tjock jag har blivit! Sedan kommer jag på att det ju är bulan och en liten bebis som ligger och göttar sig där inne.
Nu väntar julfirande i Norhyttan och sedan en vecka i Östersund där jag hoppas på mycket skidåkning istället för löpning. Eller varför inte både och?!
Löpning i vecka 29 och riktigt slaskigt väder.
