Det här är bland det vettigaste jag hört på länge. Det slår an precis i de tankebanor jag varit inne på. Nyckelpass.
För att koppla det till en mindre elitistisk nivå: Inte bara springa för att springa. Alla pass ska ha en mening. Inget planlöst tränande bara för att man ska kunna twittra eller statusuppdatera om det. Inte jaga kilometer. Inte bara för att alla andra gör det. Inte för att schemat säger det. Inte för att döva ångesten som uppstår om man inte tränar. Inte för att man tror att man är mindre duktig om man inte gör det.
Jag tycker det är helt självklart att om jag sovit för få timmar, känner mig stressad över jobbet, är trött som ett härke och..ja helt enkelt livet vill annat. Då ska jag inte lägga den sten på börda som ett tungt träningspass är. Då kanske jag ska lägga mig på golvet raklång och andas lite. Det är helt ok. Många tror jag tränar mycket mer än vad jag gör, men jag har verkligen inte tiden att träna för tränandets skull. Alla pass är kvalitet. Och kvalitet kan vara att ta en morgonjogg för att jag vill röra lite på mig innan jag sitter still på en kontorsstol i 8 timmar. Liksom det kan vara att träna hårda intervaller. Men aldrig springer jag för att någon annan säger det, för att jag tror jag borde det eller för att jag försöker jaga kilometer. För att döva ett dåligt samvete. För att jag ätit massa god mat eller sötsaker. Det var länge sen. Det kallas ortorexi. Det är väldigt vanligt.
Nu är jag både på Twitter och Facebook. Mest Twitter. Igår var jag väldigt socialt medial om min löpning. Det började mest på skoj att en vän tyckte jag skulle rapportera var jag var. Sen blev det lite roligt att skriva hur långt jag kommit hit och dit. Det var ju i övrigt en rätt ensam dag! Det var jättekul att få pepp och det hjälpte när jag var trött. Men annars har jag slutat registrera min träning på tex Funbeat, Runkeeper eller vad det heter. Det behöver inte studsa upp i ansiktet på mina vänner att jag minsann har tränat. Det känner jag i kroppen och det räcker hela vägen dit det ska.
Jag skriver om min träning där jag tror att det kan inspirera. Det gör inte ”I just completed a run” eller som Nike kör med: ” I just crushed a XX km run”. Jag har en träningsblogg så självklart, här skriver jag om hur jag tränar och försöker ofta dela med mig av de tankar jag har efter passet. För att inspirera och reflektera och får ofta fin input av er.
Det är ingen tävling! Jag uppfattar ofta runtom mig en lite stressad ton av att ” ja det gick ju inte idag men imorgon då ska jag träna.” Men de flesta av oss har löpningen som fritidsnöje. Och livet, ni vet allt det där andra, det kör ihop sig ibland. Då får precis som gitarrspelandet eller spanskakursen, träningen stå åt sidan lite. Det gör inte så mycket skada. Stressen över det, gör nog mer skada.
Nog om det! Idag har jag ont i skelettet. Jag har en fog som sen jag var gravid ibland stökar, speciellt om jag springer asfalt länge. Jag är en lång tung tjej och det talar kroppen om idag. Träningsvärk? Nej inte direkt. Bara benskör, typ. Så en liten promenad på ett spår för små barn i skogen idag med fint sällskap och sen en barnvagnsprommis på em det räckte bra idag! Det säger sig självt att har man sprungit så långt som jag gjorde igår- ja då vilar man.
Imorgon ringer klockan 03.45 och 04.30 kommer en taxi och hämtar mig till flyget till Göteborg för transfer vidare till Strömstad där jag ska kursa en vecka. En tung kurs. Mycket sitta still. Viktigt med frisk luft och rörelse resten av tiden.
Jag kommer lägga fokus på styrka, yoga och korta intensiva löppass då jag har väldigt lite egen tid. Vanliga veckor styr jag själv över mitt schema men nu blir det 8-5 och på kvällarna får man försöka hinna med det jobb som ändå ska genomföras. Planering planering planering!
Ha en fin kväll! Och hinner du inte med det du tänkt så är det så fantastiskt med tid att det kommer ny hela tiden. Don’t worry!
