Vettigt om löpning och vila


Det här är bland det vettigaste jag hört på länge. Det slår an precis i de tankebanor jag varit inne på. Nyckelpass.

För att koppla det till en mindre elitistisk nivå: Inte bara springa för att springa. Alla pass ska ha en mening. Inget planlöst tränande bara för att man ska kunna twittra eller statusuppdatera om det. Inte jaga kilometer. Inte bara för att alla andra gör det. Inte för att schemat säger det. Inte för att döva ångesten som uppstår om man inte tränar. Inte för att man tror att man är mindre duktig om man inte gör det.

Jag tycker det är helt självklart att om jag sovit för få timmar, känner mig stressad över jobbet, är trött som ett härke och..ja helt enkelt livet vill annat. Då ska jag inte lägga den sten på börda som ett tungt träningspass är. Då kanske jag ska lägga mig på golvet raklång och andas lite. Det är helt ok. Många tror jag tränar mycket mer än vad jag gör, men jag har verkligen inte tiden att träna för tränandets skull. Alla pass är kvalitet. Och kvalitet kan vara att ta en morgonjogg för att jag vill röra lite på mig innan jag sitter still på en kontorsstol i 8 timmar. Liksom det kan vara att träna hårda intervaller. Men aldrig springer jag för att någon annan säger det, för att jag tror jag borde det eller för att jag försöker jaga kilometer. För att döva ett dåligt samvete. För att jag ätit massa god mat eller sötsaker. Det var länge sen. Det kallas ortorexi. Det är väldigt vanligt.

Nu är jag både på Twitter och Facebook. Mest Twitter. Igår var jag väldigt socialt medial om min löpning. Det började mest på skoj att en vän tyckte jag skulle rapportera var jag var. Sen blev det lite roligt att skriva hur långt jag kommit hit och dit. Det var ju i övrigt en rätt ensam dag! Det var jättekul att få pepp och det hjälpte när jag var trött. Men annars har jag slutat registrera min träning på tex Funbeat, Runkeeper eller vad det heter. Det behöver inte studsa upp i ansiktet på mina vänner att jag minsann har tränat. Det känner jag i kroppen och det räcker hela vägen dit det ska.

Jag skriver om min träning där jag tror att det kan inspirera. Det gör inte ”I just completed a run” eller som Nike kör med: ” I just crushed a XX km run”. Jag har en träningsblogg så självklart, här skriver jag om hur jag tränar och försöker ofta dela med mig av de tankar jag har efter passet. För att inspirera och reflektera och får ofta fin input av er.

Det är ingen tävling! Jag uppfattar ofta runtom mig en lite stressad ton av att ” ja det gick ju inte idag men imorgon ska jag träna.” Men de flesta av oss har löpningen som fritidsnöje. Och livet, ni vet allt det där andra, det kör ihop sig ibland. Då får precis som gitarrspelandet eller spanskakursen, träningen stå åt sidan lite. Det gör inte så mycket skada. Stressen över det, gör nog mer skada.

Nog om det! Idag har jag ont i skelettet. Jag har en fog som sen jag var gravid ibland stökar, speciellt om jag springer asfalt länge. Jag är en lång tung tjej och det talar kroppen om idag. Träningsvärk? Nej inte direkt. Bara benskör, typ. Så en liten promenad på ett spår för små barn i skogen idag med fint sällskap och sen en barnvagnsprommis på em det räckte bra idag! Det säger sig självt att har man sprungit så långt som jag gjorde igår- ja då vilar man.

Imorgon ringer klockan 03.45 och 04.30 kommer en taxi och hämtar mig till flyget till Göteborg för transfer vidare till Strömstad där jag ska kursa en vecka. En tung kurs. Mycket sitta still. Viktigt med frisk luft och rörelse resten av tiden.

Jag kommer lägga fokus på styrka, yoga och korta intensiva löppass då jag har väldigt lite egen tid. Vanliga veckor styr jag själv över mitt schema men nu blir det 8-5 och på kvällarna får man försöka hinna med det jobb som ändå ska genomföras. Planering planering planering!

Ha en fin kväll! Och hinner du inte med det du tänkt så är det så fantastiskt med tid att det kommer ny hela tiden. Don’t worry!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ultralångpass


20120908-200502.jpg

Nu är jag klar! Vilken dag! Det som började med ett ”jag ska springa 10 mil om Sverige går till final.” blev till slut att knåpa ihop ett långpass med ett kalas som Hjälten skulle på i Väddö.

Jag hade världens dipp vid 4 mil. Då hade jag så fruktansvärt ont och svårt att förlika mig med att det bara skulle bli asfalt. Det går fortare men det sliter mer.
Efter min långa paus var jag kall och drog på t-shirt och sleeves.
Det var molnigt och jag lyssnade på en spellista han gjort. Plötsligt kom en låt med Blind Melon, ”change” som jag inte hört på länge. Solen bröt fram. Och så vällde det över mig. Runners high. Tårarna rann. Magiskt.
Så sen släppte det. Var igenom väggen och bara rullade på. Lite vatten, en Perpeteum, en lakrits. Balans i magen.

Inga bilar. Inga människor. Lite löv som singlade ned och min skugga. Inne i ett vakuum.
Vid 60 km var vattnet slut och jag var lite orolig att inte kunna fylla på. Jag är
för hundrädd för att våga gå in på tomter men såg tre gubbar i ett garage som jag frågade om vatten. De bjöd på öl också men det fick vara.
Sen hade liksom flowet lämnat mig. Jag hade brutalont överallt men kände mig väldigt pigg – och gör så än.

Logistiken bjöd på en lösning att ta en buss till Norrtälje så jag kunde bli upplockad där. De gick bara varannan timme. Det var lite för långt för att hinna trippa själv. Det gick ju inte med blixtens fart direkt nu!

66 km ca stannade jag på. Inga 10 mil alltså men ett magiskt fint pass.

Jag går min egenkomponerade ultraskola och dagens lektion lärde
1) Jag äter rätt och dricker rätt.
2) jag måste lära mig mer trix att ta hand om nerven.
3) jag tar inte slut energimässigt- jag stummar!
4) jag behöver fler såna här pass. Kanske med mer intervalltänk. Det är en grym känsla att kunna öka efter flera mil.
5) inte asfalt så länge! Huva!

Njuter av kroppens kraft. Tankes kraft. Om två månader ska jag försöka springa 7 mil på 6 timmar. På asfalt. Back to work

Tack tack alltid tack för allt pepp!

20120908-200509.jpg

Time on my feet


20120908-152708.jpg

Men hallå! Från en Sibylla vid en OK-mack. Jag sitter ned och pausar lite. Brukar inte göra det men eftersom det här är ett riktigt långt pass och jag har såpass ont i nerven så är jag tvungen.

Man skulle kunna få ett bryt för att den här ”skadan” förstör det ena och det andra men jag vet ju att det bara är när jag matar monotont på asfalt som det blir problem. Terräng går jättebra.
Och det var ju tänkt att vara lite blandad kompott men det tog alldeles för mycket tid att hålla på att läsa karta och leta sig fram så jag tog beslutet att följa gamla Norrtäljevägen. Det är bara asfalt.
Och som ett brev på posten så börjar det skära som knivar i baksida vänster lår.
Jag stretchar och har lärt mig lite trix: pumpa med benet så det kommer ned syre men det ger sig liksom inte.
Blir inte alls lika ledsen och orolig som förut. Det är ingen fara. Men jag måste bli av med det om jag ska springa långt på asfalt.
Plånboken hade jag glömt med men eftersom jag ska springa till en fest ( ja jag vet jag är knasförklarad redan) som
Hjälten ska på så svängde han förbi med frukt och fikapengar mitt ute på vischan. Hurra!
Så nu sitter jag och fikar efter 47 km. Har hållt 6 tempo när jag sprungit och det är helt ok för idag. Nu ska jag mata på längs den här tradiga vägen. 6 mil ska jag väl få ihop iallafall. Sen hoppar jag på en buss till kalaset och tar med mig hjälten hem.

Energimässigt är allt bra. Basen är Perpeteum solids ca 5 i timmen (160 kcal) och så petar jag i mig frukt, bröd, en macka, proviva och kaffe nu. Är väldigt pigg. Det gör bara väldigt ont. Hoppas ni har en fin lördag !

20120908-152658.jpg

DEN känslan


När 104 tusen kronor går iväg för att finansiera ett projekt som ger skadade kvinnor i krigets Kongo livet tillbaka.

Den känslan. Önskar jag att alla som varit delaktiga på något sätt känner lite av idag! Det var otroligt mäktigt att sitta där på banken och göra överföringen. Mäktigt!

Ett sånt bevis att när vi går ihop och gör något så kan vi göra en otrolig skillnad.

Säkert flera hundra har varit delaktiga i detta. Hjälpt på olika sätt. Jag är så tacksam och glad.
Tjejmarathon 2012 är historiskt!

Nu tar vi nya tag! :). Men först ska jag unna mig att springa en hel dag.

Den känslan. Att längta efter en helt egen dag utomhus i löparskor för sig själv.

Men självklart kommer det rapport! Och kl 12.00 imorgon öppnar anmälan till TEC 2013.

Ha en fin kväll!

20120907-164424.jpg

Tjejigt!


Jag tycker om att vara tjej.

Jag tycker om att kasta mig i duschen efter 4,3 mil över tre fjäll med lera ända in i näsan och sen blåsa håret och måla mascara. Borsta bort smuts från röda tånaglar.
Jag tycker om att ha klänning och en fin figursydd kappa med en stor väska på ryggen inför kvällens grisstyrkepass.
Jag tycker om att planera att springa en hel dag. Kanske 6 mil? Kanske 7? Hinner jag 10?
Jag tycker om att ha träningskläder som är fina när jag springer lopp. Kanske köper jag en kjol? Kanske flätar jag fint? Bara det inte hindrar mig att springa så snabbt jag kan.
Jag tycker om att träna med andra. Peppa andra. Fråga andra. Tjejer som killar.
Jag gillar rosa. Jag bölar för nästan allt. Jag gillar handväskor och om jag inte orkar lyfta något så ber jag gärna om hjälp.

Men jag pallar inte med när jag för att jag är en tjej förutsätts vilja mindre. Våga mindre. Kunna mindre. Orka kortare. Vara assistenten. Åka på en träningsresa med mer lull-lull än träning. Förutsätts behöva acceptera att jag ska vara rädd sent om kvällen om jag är ute. Veta hur en pepparspray funkar. Acceptera att vi 2012 i Sverige har löneskillnader mellan mig och jämlika manliga kollegor i min bransch.

Kanske sker det framsteg men fasen vad långsamt det går!
Be the changevar förändringen. Varje dag!

20120906-152722.jpg
Uppfostras till människa. Och tuff tjej!

Laktatrensning


Alla vet att mjölksyra är en stor fiende inom all konditionsträning på de distanser som de flesta av oss motionärer springer- 5 km och uppåt. Den här tröskeln och hur mycket mjölksyra musklerna tål är en stor faktor som påverkar hur fort vi kan springa och hur länge vi kan springa fort. Vi ultrasmurfar behöver inte oroa oss för att gå i vägg på grund av mjölksyra. Det är annat otyg som sätter stopp för evighetslång löpning.

Elitlöpare är grymma på att rensa laktat- mjölksyra. Det går att träna på och jag börjar nyfiket nosa runt på nätet efter mer information.

Mjölksyra är alltså en biprodukt av musklernas arbete. Vid en viss ansträngingsnivå eller en tid gånger ansträngning så kan inte musklerna rensa ut den mjölksyra som bildas. Riktvärdet brukar vara 4 mmol/L då det går överstyr. Musklernas möjlighet att arbeta minskar då och du måste helt enkelt sakta ned.

Det här är mitt och många andras största aber. Jag ”är inte nöjd” med min mjölksyratröskel. Jag vill tänka nytt runt hur jag tränar ”upp den”. Eller ned den då- rent min/km mässigt.

Jag har hittat Renato Canova, en italienare som har jobbat med flera kenyanska löpare.Hittat han på nätet alltså.  Han har ifrågasatt det klassiska sättet att springa tröskelpass för att träna upp mjölksyrauthålligheten. Argumentet är att det kontinuerliga stabila tempot i ”en tröskel” inte triggar kroppen att rensa mjölksyra vid höga hastigheter.

Men det gör väl intervaller då? kan man undra. Ja det gör de ju men vilka är bäst då? Ja det beror kanske på hur lång distans man tränar för. Men jag hittade det här avseende maratonträning.

Jag ska leta vidare- och testa! Återkommer!

Idag har jag genomfört någon form av hjärtat-i-halsgropen-tabata-träning då jag fotades utomhus på ett par klippor. ”Spring som vanligt men titta upp”. Ja grejen i terräng och speciellt klippor är ju att man gärna tittar ned. 🙂 Men det var väldigt roligt!

Så jag har jobbat iklädd träningskläder idag och nu tänkte jag passa på att springa hem. Utan fokus på varken mjölksyra, snabbhet eller något annat än att det är en skön dag. Kroppen är stark, frisk och det är skönt att röra på sig. Så enkelt är det!

Ha en fin kväll!