När 104 tusen kronor går iväg för att finansiera ett projekt som ger skadade kvinnor i krigets Kongo livet tillbaka.

Den känslan. Önskar jag att alla som varit delaktiga på något sätt känner lite av idag! Det var otroligt mäktigt att sitta där på banken och göra överföringen. Mäktigt!

Ett sånt bevis att när vi går ihop och gör något så kan vi göra en otrolig skillnad.

Säkert flera hundra har varit delaktiga i detta. Hjälpt på olika sätt. Jag är så tacksam och glad.
Tjejmarathon 2012 är historiskt!

Nu tar vi nya tag! :). Men först ska jag unna mig att springa en hel dag.

Den känslan. Att längta efter en helt egen dag utomhus i löparskor för sig själv.

Men självklart kommer det rapport! Och kl 12.00 imorgon öppnar anmälan till TEC 2013.

Ha en fin kväll!

---

Jag tycker om att vara tjej.

Jag tycker om att kasta mig i duschen efter 4,3 mil över tre fjäll med lera ända in i näsan och sen blåsa håret och måla mascara. Borsta bort smuts från röda tånaglar.
Jag tycker om att ha klänning och en fin figursydd kappa med en stor väska på ryggen inför kvällens grisstyrkepass.
Jag tycker om att planera att springa en hel dag. Kanske 6 mil? Kanske 7? Hinner jag 10?
Jag tycker om att ha träningskläder som är fina när jag springer lopp. Kanske köper jag en kjol? Kanske flätar jag fint? Bara det inte hindrar mig att springa så snabbt jag kan.
Jag tycker om att träna med andra. Peppa andra. Fråga andra. Tjejer som killar.
Jag gillar rosa. Jag bölar för nästan allt. Jag gillar handväskor och om jag inte orkar lyfta något så ber jag gärna om hjälp.

Men jag pallar inte med när jag för att jag är en tjej förutsätts vilja mindre. Våga mindre. Kunna mindre. Orka kortare. Vara assistenten. Åka på en träningsresa med mer lull-lull än träning. Förutsätts behöva acceptera att jag ska vara rädd sent om kvällen om jag är ute. Veta hur en pepparspray funkar. Acceptera att vi 2012 i Sverige har löneskillnader mellan mig och jämlika manliga kollegor i min bransch.

Kanske sker det framsteg men fasen vad långsamt det går!
Be the change– var förändringen. Varje dag!

Uppfostras till människa. Och tuff tjej!

---

Alla vet att mjölksyra är en stor fiende inom all konditionsträning på de distanser som de flesta av oss motionärer springer- 5 km och uppåt. Den här tröskeln och hur mycket mjölksyra musklerna tål är en stor faktor som påverkar hur fort vi kan springa och hur länge vi kan springa fort. Vi ultrasmurfar behöver inte oroa oss för att gå i vägg på grund av mjölksyra. Det är annat otyg som sätter stopp för evighetslång löpning.

Elitlöpare är grymma på att rensa laktat- mjölksyra. Det går att träna på och jag börjar nyfiket nosa runt på nätet efter mer information.

Mjölksyra är alltså en biprodukt av musklernas arbete. Vid en viss ansträngingsnivå eller en tid gånger ansträngning så kan inte musklerna rensa ut den mjölksyra som bildas. Riktvärdet brukar vara 4 mmol/L då det går överstyr. Musklernas möjlighet att arbeta minskar då och du måste helt enkelt sakta ned.

Det här är mitt och många andras största aber. Jag ”är inte nöjd” med min mjölksyratröskel. Jag vill tänka nytt runt hur jag tränar ”upp den”. Eller ned den då- rent min/km mässigt.

Jag har hittat Renato Canova, en italienare som har jobbat med flera kenyanska löpare.Hittat han på nätet alltså.  Han har ifrågasatt det klassiska sättet att springa tröskelpass för att träna upp mjölksyrauthålligheten. Argumentet är att det kontinuerliga stabila tempot i ”en tröskel” inte triggar kroppen att rensa mjölksyra vid höga hastigheter.

Men det gör väl intervaller då? kan man undra. Ja det gör de ju men vilka är bäst då? Ja det beror kanske på hur lång distans man tränar för. Men jag hittade det här avseende maratonträning.

Jag ska leta vidare- och testa! Återkommer!

Idag har jag genomfört någon form av hjärtat-i-halsgropen-tabata-träning då jag fotades utomhus på ett par klippor. ”Spring som vanligt men titta upp”. Ja grejen i terräng och speciellt klippor är ju att man gärna tittar ned. 🙂 Men det var väldigt roligt!

Så jag har jobbat iklädd träningskläder idag och nu tänkte jag passa på att springa hem. Utan fokus på varken mjölksyra, snabbhet eller något annat än att det är en skön dag. Kroppen är stark, frisk och det är skönt att röra på sig. Så enkelt är det!

Ha en fin kväll!

---

Vilken fin solig dag det var idag! Jag hade en lite annars förmiddag då jag skulle fotas. Kände mig lite dum först men tänkte på varför jag fotades och då blev det roligt! Trodde bara det var profilbild men vi drog iväg med blixt och grejer ut till några klippor där jag fick tampas med självbevarelsedriften att titta var jag satte fötterna. Jag skulle titta rakt fram!
Tack Sofie för lånet av skor och Springtime Travel för det färgglada linnet. Jag hade lite orutinerat inte med något ombyte!

Så här är förmiddagen i bilder:

mina läsglas

Viktiga påminnelser

Sen tänker jag springa hem. Har sån jäkla träningsvärk överallt men förstår inte riktigt varför.

---

Imorse var jag uppe sådär tidigt så jag liksom stod bakom dagen och knackade den på axeln- bu! Jag hann före dig!

Jag var väl inte helt vaken och glömde både det ena och det andra men hade byxor och något som täckte överkroppen när jag sen väl kom till jobbet.

Jag är väldigt kräsen vad gäller yogalärare. Jag bodde ju 1,5 år i australiensiska Byron Bay som spottar ut yogalärare som godis ur en automat. Några av dem var bland de mest självupptagna människor jag träffat vilket hela tiden min vän Manik också påpekade. Det var deras yoga och hur snygga och viga och fantastiska de var som var fokus. Det finns även de som lägger huvudet på sned och säger att ”löpningen förstör yogan” och då har vi en otrevlig polarisering på en gång.

Här hemma har jag testat att yoga för flera men eftersom man är så otroligt öppen för intryck och det är så i övrigt tyst när man yogar samt att eventuella tekniktips ofta innebär att någon rör en så blir det väldigt uppenbart om det inte funkar med personkemin.

Idag- klaffade allt! Atmajyoti har Mysore alltså egenträning i ashtanga tisdagar och torsdagar 06.30-09.30 och därtill hathayoga onsdag och fredag, 06.30-08.00. Vi var väl totalt 4 personer i en stor varm sal. Rent och fräscht och med tända ljus framför Sri K Pattabhi Jois. Viktigt för mig. Ashtangan finns här för oss för att han i sin tur lärde av Sri Tirumalai Krishnamaraya som tagit antika lärdomar till nutiden.

Vi gjorde inledningsmantrat tillsammans, var då bara jag och en deltagare till där.

Jag kommer inte ihåg hela serien själv men fick en kopia på ett schema som var as taught by Sri Pattabhi Jois från Mysore 1993. Han är vår tids ashtanga guru kan man säga. Han lärde ut yoga i 65 år innan han gick vidare 2009. En legend. Jag har tränat för en lärare som tränat för honom och det har varit en av de bästa yogapass jag varit på.

Nåväl! Tillbaka till idag! Jag berättade att jag var löpare och Agneta var fantastisk med att hjälpa mig med mina rangliga höfter. Jag var helt inne i min egen värld med fokuset på serien och andningen och känslan i kroppen. Hon kom fram och justerade och verkade hela tiden se precis vad jag behövde. Fick nya tips för hunden- den här jäkla positionen man står så mycket i och jag tycker jag bemästrar så bra. Inget fördömande utan ” det här är bra för din löpning”.

Det jag älskar med ashtangan är just serien. Man gör allt i en viss ordning och så får man avsluta med att stå på huvudet :). Det är som att vara i ett tryggt litet rum med sig själv. Gör man det regelbundet så talar kroppen om vad som blivit bättre och vad som är stelt. Vad som behöver mer kärlek, näring och andning.

Jag är frälst! Jag tror det blir ett morgonklippkort. Man behöver inte vara där 06.30 utan kan komma lite senare. Börjar i sin egen tid och gör det man behöver, med stöd och hjälp. Precis så som jag vill att det ska vara. Fräscht omklädningsrum och nära jobbet. 1500 kr kostar ett morgonpass som räcker 3 månader för mysoreträning. Löpningen gör att jag njuter av yogan. Yogan hjälper löpningen. Yoga betyder förening. Klockers!

Jag längtar tills det är dags i livet att på riktigt utbilda mig till yogainstruktör. Jag vet precis hur jag vill vara, vad jag vill förmedla och dela med mig av. Det är inte nu. Det är sen.

I den här dagen tar jag med mig gurujis ord:

”Do your practice and all is coming.”

Precis så. Och vad mer tar jag med mig det där jag nästan tänker tatuera in på armen ” Whats your contribution”?” Vad har jag bidragit med idag? Har jag gjort något gott? Är det jag överväger att skriva, säga, göra något som är positivt för mig eller för min omvärld?

Det allra bästa med det tankesättet är att gå tidigare från jobbet för att hämta min dotter och leka i eftermiddagen faller precis inom den ramen.

Namaste! Ha en fin tisdag!

---