Yoga och löpning
Imorse var jag uppe sådär tidigt så jag liksom stod bakom dagen och knackade den på axeln- bu! Jag hann före dig!
Jag var väl inte helt vaken och glömde både det ena och det andra men hade byxor och något som täckte överkroppen när jag sen väl kom till jobbet.
Jag är väldigt kräsen vad gäller yogalärare. Jag bodde ju 1,5 år i australiensiska Byron Bay som spottar ut yogalärare som godis ur en automat. Några av dem var bland de mest självupptagna människor jag träffat vilket hela tiden min vän Manik också påpekade. Det var deras yoga och hur snygga och viga och fantastiska de var som var fokus. Det finns även de som lägger huvudet på sned och säger att ”löpningen förstör yogan” och då har vi en otrevlig polarisering på en gång.
Här hemma har jag testat att yoga för flera men eftersom man är så otroligt öppen för intryck och det är så i övrigt tyst när man yogar samt att eventuella tekniktips ofta innebär att någon rör en så blir det väldigt uppenbart om det inte funkar med personkemin.
Idag- klaffade allt! Atmajyoti har Mysore alltså egenträning i ashtanga tisdagar och torsdagar 06.30-09.30 och därtill hathayoga onsdag och fredag, 06.30-08.00. Vi var väl totalt 4 personer i en stor varm sal. Rent och fräscht och med tända ljus framför Sri K Pattabhi Jois. Viktigt för mig. Ashtangan finns här för oss för att han i sin tur lärde av Sri Tirumalai Krishnamaraya som tagit antika lärdomar till nutiden.
Vi gjorde inledningsmantrat tillsammans, var då bara jag och en deltagare till där.
Jag kommer inte ihåg hela serien själv men fick en kopia på ett schema som var as taught by Sri Pattabhi Jois från Mysore 1993. Han är vår tids ashtanga guru kan man säga. Han lärde ut yoga i 65 år innan han gick vidare 2009. En legend. Jag har tränat för en lärare som tränat för honom och det har varit en av de bästa yogapass jag varit på.
Nåväl! Tillbaka till idag! Jag berättade att jag var löpare och Agneta var fantastisk med att hjälpa mig med mina rangliga höfter. Jag var helt inne i min egen värld med fokuset på serien och andningen och känslan i kroppen. Hon kom fram och justerade och verkade hela tiden se precis vad jag behövde. Fick nya tips för hunden- den här jäkla positionen man står så mycket i och jag tycker jag bemästrar så bra. Inget fördömande utan ” det här är bra för din löpning”.
Det jag älskar med ashtangan är just serien. Man gör allt i en viss ordning och så får man avsluta med att stå på huvudet :). Det är som att vara i ett tryggt litet rum med sig själv. Gör man det regelbundet så talar kroppen om vad som blivit bättre och vad som är stelt. Vad som behöver mer kärlek, näring och andning.
Jag är frälst! Jag tror det blir ett morgonklippkort. Man behöver inte vara där 06.30 utan kan komma lite senare. Börjar i sin egen tid och gör det man behöver, med stöd och hjälp. Precis så som jag vill att det ska vara. Fräscht omklädningsrum och nära jobbet. 1500 kr kostar ett morgonpass som räcker 3 månader för mysoreträning. Löpningen gör att jag njuter av yogan. Yogan hjälper löpningen. Yoga betyder förening. Klockers!
Jag längtar tills det är dags i livet att på riktigt utbilda mig till yogainstruktör. Jag vet precis hur jag vill vara, vad jag vill förmedla och dela med mig av. Det är inte nu. Det är sen.
I den här dagen tar jag med mig gurujis ord:
”Do your practice and all is coming.”
Precis så. Och vad mer tar jag med mig det där jag nästan tänker tatuera in på armen ” Whats your contribution”?” Vad har jag bidragit med idag? Har jag gjort något gott? Är det jag överväger att skriva, säga, göra något som är positivt för mig eller för min omvärld?
Det allra bästa med det tankesättet är att gå tidigare från jobbet för att hämta min dotter och leka i eftermiddagen faller precis inom den ramen.
Namaste! Ha en fin tisdag!
