Nationaldag i Norhyttan

Hua vilket väder lördagen bjöd på!

Springa är fan en grej men köra en duathlon i kulingvind, kyla och spöregn är desto värre. Det fick jag vittna igår. Har aldrig sett så många bryta ett  lopp som igår!

Calle väckte mig kl 7 och gjorde ett försök med att han inte tänkte vara med. Bra, sa jag. Sedan sa han att han hade lite känning av hosta. Nu vaknade jag till. I helvete, nu åker vi, sa jag. Hostan sitter i huvudet, det är bara att köra.

Sagtoch gjort. Vi packade in oss i lilla polon och for iväg i regnrusket. Hade på mig skidstället för första gången under året och täckbyxor och täckjacka var ett bra val. Frös ändå som en blöt hund efter X antal timmar i regnet bredvid banan.

Sahlberg och Nilsson imponerade första löpet och sprang ifrån både George och Swahn.På damsidan var det bara 3 startande. Amanda, Helen och Lisa. Lisa och
Helen var asjämna på första löpet men sedan tog kylan över och bröt ned
Lisa.

Ut på cykeln och sedan såg man inte startfältet på en timma.

In efter cykeln var det spännande värre med plågade miner. George in först, Carl Brummer tätt efter sedan Swahn. Under löpningen imponerade Carl B med att kuta ifrån George och vinna hela skiten. George tvåa, Swahn trea, Sahlberg fyra (asbra jobbat där!), Flinta femma och sen vet jag inte mer. Första tjej i mål var Helene Malmkvist som var så nedkyld att hon inte fick av sig hjälmen under löp två. Stackars lilla!
Amanda däremotverkade inte varit särkilt brydd av kylan. Hon kunde lätt
knyta skorna och fråga hur hon låg till under växlingen. Det är vad jag
kan kalla gril power! Riktigt bra rejsat av er tjejer!

Hade fullt sjå med att försöka assistera nedfrusna vänner och pojkvän som kommit i mål/brutit. De stackare som tog sig i mål var inte vid sinnens fulla bruk vill jag lova. Man undrade nästan om de dragit i sig en 75:a brännvin under cyklingen som de betedde sig!

Kul att det blev lite omvänd ordning i resultatet, det är alltid trist när det är för uppenbart vilka som blir 1, 2, 3:a. Dagen bjöd på kallare temperatur än på självaste julafton. Inte konstigt att man då blir nedkyld av att köra i shorts och linne.

Tog mig själv en 2 timmar löptur i misärvädret och hade vinterutstyrseln på. Fiii fasen va obehagligt väder. Beundrar er som körde maran!!!!

Hallå! Vart tog sommaren vägen? Det hrä var inte kul. Speciellt inte för er stackare som ska genomföra en mara imorgon eller för den delen köra Duathlon SM i Knivsta. Regn, rusk och 5 grader i luften. Låter som en riktig utmaning!

Själv har jag genomfört två riktigt tunga veckor av träning med mycket cykling (och inte är veckan över än, det ska in ytteligare 80+150 km cykel i helgen) och det hela gjorde sig påminnt igår när jag säckade ihop på soffan efter en lång fältdag i Nyköping. Benen ville bara inte. Skitskumt! Ringde min tränare Jens som snabbt insåg vad som gått fel. 1,5 liter sportdryck under ett fyra-och-en-halv timmes långt pass i söndags, som dessutom kördes alldeles för hårt i början (läs: ingen uppvärmning). Det är inte godkänt. Så det blev ett inställt pass igår och kurering på soffan med benen smärtandes och krampandes. Gör om gör rätt. I helgen ska jag minsann göra rätt. Man lär sig något om kroppen varje dag och det är mycket nyttigt att göra fel lite då och då. Man måste även inse sina begränsningar och när benen ropade NEEEEJ insåg jag att 4*3 km progressiv löpning inte var det jag skulle göra där och då. Trist, men ibland måste man ställa in pass…

Jag ska inte vara med på Duathlon SM imorgon (10 km löp-40 km cykel-5 km löp), det blir för slitsamt under en redan slitig träningsperiod. Men inte slipper jag undan regnet för det. Nä, jag ska stå och gapa och skrika på alla som kör efter banan och peppa dem så mycket jag kan. Ett extra hejarop ska jag ge (in order of appearance):

1. Fredrik Swahn (Sveriges bästa och ödmjukaste duathlet))

2. Snygg-George (SCT killen som bara kom från ingenstans och är skitbra!)

3. Robertsson (Kööör ba!) eller Olle (2:a förra året) båda flitiga fikare på Lisas…

Sen blir det jävligt svårt men jag tror på:

Micke S (Jakobsbergs stolthet), Mange B (äntligen tävlar han!) och såklart tror jag på Carl ”Hellraiser” Hellblom (världens bästa pojkvän)

På damsidan tänker jag inte ge mig in och ”betta” (Nyström vinner, Malmkvist 2:a) men jag någon jag kommer stenhårt i sommar är Hökerberg. Lisa Blommé gör premiär på Duathlon banan och springer ifrån de allra flersta, men kan hon cykla? Spännande spännande!

Ja, fi fan vad jag ska heja på er alla!

Jag och Micke leker i sandlådan efter ett brickpass….way back under Uppsalatiden.

Som en uppföljning på inlägget jag skrev häromdagen vill jag spinna vidare på det här med cyklister i trafiken. Hade i och för sig världens bästa cykelpass igår med minimal trafik både ut och hem men det hör till ovanligheten. Inte en enda incident. Också ovanligt.

Min vän, vi kan kalla honom Sven, var med och simmade idag. Hans nacke begränsar honom dock ganska rejält. Varför då? Jo för att en taxibilsjävel svängde ut precis framför honom på en cykeltur för ett par veckor sedan, det kunde han parera. Han kunde dock inte parera när taxibilsförarhelvetet valde att tvärbromsa framför honom. Han ramlade och slog sig illa. Vad i hela fridens?! När jag träffade honom för en vecka sedan såg han ut som köttfärs i fejset, då hade det ändå läkt ihop ganska bra. Ja, ni fattar, jag är ganska matt på trafiksitutaionen här i Stockholm. Att man ska få lov att vara rädd varje gång man är ute och trampar. Ska det vara så?

Inte bara cykling som är farligt. Jag brukar ju ta mig en sväng på hästryggen när jag är hemma på skogen. Mina kompsiar Lousie och Frua var ute och red på sina hästar i skogen häromdagen. De galopperade och hade det gött. Och plötsligt bara dog hästen. Rakt ner i diket och dog. Stackars Frua satt på och krossade många ben i kroppen. Helt sjukt. Ändå är jag aldrig rädd när jag rider. Bara när jag rider karbonhäst. Hamnar hellre under en häst i skogen än ligger avsvimmad vid en vägkant utan att någon bilist reagerar.

Fick den här bilden av en kollega för ett tag sen…det ska tydligen vara blodigt att hålla på med cykling. I fotboll kramas man och tar varandra på snoppen/musen.

Just ja, glömde berätta det stora som hände idag.

Min gamla Ludvikaklasskompis Åsa Lundström kom 6:a idag i PRO-klassen på Challange Barcelona 1/2 IM. Hon låg länge femma men halkade ned en placering på löpningen.

Det är en riktig supertjej alltså! Axelskada, bruten tå och knäsmärtor. Inget kan stoppa henne! För ett par år sedan kunde dalatösen inte simma annat än bröstsim och idag är hon Sveriges okändaste elittriathlet på långdistans .

Beundrar min vän enormt mycket!

Resultat: http://www.challenge-barcelona.es/online2012.html

Tog mig lite vatten över huvudet idag. Gav mig av i ottan i sällskap med Olle,  Rodriguez (brorsan tog ett fint silver i Girot) , Steffo, Roberts., Nisse och Lelle. Tänkte att det skulle vara lite roligt med sällis ut ur stan. 14 mil stod på schemat och i ärligheten namn var jag inte skitsugen. Cyklade även i fredags och för att även hinna med middag med min älskade sambo så var det bara att kompa ut några timmar från jobbet och ge sig av. Var inte direkt fräsch i benen (som sig bör under uppbyggnadsperioden med hård träning). Kom till Älta och där blev jag påkörd av en käring som skulle svänga vänster och inte såg sig för. Det hela gick  i ultrarapid eftersom jag hunnit bromsa in redan, lyckades hålla balansen av touchen jag fick och cykeln klarade sig från skråmor (hoppas jag, har inte vågat kolla efter ordentligtt). Efter det var jag inte så macho och fjöscyklade igenom mina intervaller. Bedrövligt. Men hallå! vad är det för fel på bilisterna i Stockholm?! Varför är de så aggresiva??? Och hur i hela fridens namn kan det bli cyklisters fel om en bil kör på en person på cykel? Är det meningen att man ska cykla omkring och vara livrädd?

Jag måste säga att Stockholm är en trevligare stad kl 8 på en solig söndagmorgon. Åter till dagens pass. Ut mot Tungelsta och jag var fortfarande med grabbarna. Började min första 20 minutersintervall och kände mig grymt stark. Låg med bra och kunde tom dra ifrån uppför de små backar som finns utåt Torö. Men när intervallen var slut hade jag ingen lust att ligga kvar och slita på rulle så jag släppte. Dumt. Nu var jag ensam och jag blev inte starkare för det. På hemvägen bonkade jag rejält. Stefan kom och plockade upp mig i vildaste fart eftersom hans mor väntade besök på mors dag. Jag hade ingen brådska. Mor får vänta. Bonkade ännu mer. Tog mig tillslut hem, då hade jag legat och kämpat i 25 km/h ett bra tag så då var hade jag nästan repat mig trots allt. I dörren väntade min granne. Han jobbar på Craft och skulle flytta ut. Jag fick en tävlingsdräkt i rosa av honom i ”flytta-ut-present”. Världens bästa granne! Och gissa om jag blev glad! Herregud vad glad jag blev!!!! Är det något jag blir glad av så är det presenter! Speciellt träningsrelaterade!

Avslutade med vacker Hellassimning med min klubb Stockhom City triathlon i Micke Roséns regi. Vattnet var alldeles ljummet och det var fantastiskt att få simma ute i naturen. Tog ett varv på ”banan” som är strax under 1400 meter och körde sedan lite

övningar och fart.

När jag kom hem påpekade Calle att jag blivit väldigt fräknig under dagen:

-Du ser ut  som en prickig korv, Emma!

Tack och bock!

Coola killar klär i rosa….här på bild Jonas brorsa.

Totalsegrare i Girot 2012. Ryder Hesjedal. Allt jag kan om Girot har Stefan lärt mig. Jag hatar att titta på sport.