Nyårsäventyr 2013/14


Nyår har firats i Carls stuga i Nordhallen, strax utanför Åre. Dagarna skulle vigas åt längdskidåkning då snöbristen även var påtaglig i Östersund. Man får ta sig dit snö och träningsmöjligheterna finns helt enkelt.

Tyvärr åkte jag och Carl på den förkyldning som både Åsa och Filip redan haft så mycket skidåkning blev det ändå inte. Snoret rann ut efter två dagar och vi kunde damma ur kroppen rejält två pass åtminstone.

Dessutom råkade vi ut för bilhaveri nr 3 på 3 dagar som satte käppar i träningshjulen på självaste nyårsafton. Pappas finfina Volvo 850 tackade för sig efter att ha släpat upp alla våra grejer i ett överlastat släp från Stockholm till Östersund och vidare till Åre. Mitt i infernot av Stockholmare och ryssar som sökt sig till skidorten för att få en tur i snöbeklädd backe, stod vi med motorhaveri och sur Volvo, och försökte få igång den. På något sätt var det hela lite komiskt och såhär i efterhand kan man ju skratta åt våra försök att få igång bilfan. Men det gick tillslut och även vi fick fira sista dagen på året.

Det blev ett riktigt mysigt nyår med två av våra närmaste vänner, lugnt och skönt och med några härliga skidmil i kroppen.

Stugan ligger i ensligaste by men trots det fick vi se lite fyrverkerier. Grannen måste varit ganska på pickalurven för fyrverkerierna avlossades sneare och sneare, tills de låg utmed backen och avfyrades RAKT mot grannstugan och in på vår tomt. Lite spännande sådär! 

På tolvslaget försökte vi summera och skapa realistiska nyårslöften. Såhär såg mina ut:

  • Äta mer grönt och mindre skräp. Sluta slarva med maten och äta ordentligt istället för att småäta.
  • Göra minst en core- , prehab och/eller bålstabilitetsövning varje träningsdag.
  • Börja planera och sluta slarva.

Nu har det snart gått två hela dagar på det nya året och jag har redan brutit mot samtliga löften. Vi är på väg ned till Stockholm för att hämta upp de sista grejerna som vi inte fick med oss när vår lånade lastbil slocknade och fordonet övergavs i Västerås till förmån för Volvon. Vi ska även ha ett hejdåkalas för alla triathlonnördar som hållit sig borta från landslagslägret på Las playitas. Åsa och Filip är med och för dem var det vår egna BMW som råkade ut för en smärre fadäs och fördröjde deras resa något på väg upp i landet. Nu får vi hoppas att bilstrulet och misären är över och att vi alla kommer fram

Goooo fortsättning alla läsare!

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Emmas Nyårskarameller 2013


Året som gått har varit mycket händelserikt. Ett år! Tiden går så fruktansvärt fort. Om jag ska summera mitt triathlonår är det några händelser jag minns lite extra…

Igår, på självaste julafton, tog jag min nyinköpta mtb (eftersom den ca ett år gamla blev stulen)och skulle ge mig ut i slasket för lite distanscykling. Det regnade och blev kallt är slasket sprätte upp på ryggen och fötterna blev genomsura. Carl körde backintervall i Skattlösberg så jag trampade dit och gav mig in i skogen. Jag har ingen aning om vart jag var och jag var rädd att jag skulle dö och missa julafton. Det var halt, slaskigt och kallt men jag tänkte att om jag dör nu så har jag iallfall ganska kul… Körde på och fick bra fart utför en backe. JÄVLAR, IS, hann jag tänka sedan damp jag i backen. Slog i huvudet och hann tänka att det är nu det sker, nu dör jag. Men det gjorde jag givetvis inte men det är lite så det känns varenda gång jag kör mtb. Ändå tycker jag att det är himla kul och det är spännande att inte veta om man ska överleva eller ej. Hela vinterns tragglande på traktorcykeln har gett lite starkare ben till sommarens triathlontävlingar och det har gett resultat.
I slutet av april bar det av på läger på Mallorca. Först två hårda veckor med coach, Åsa och Nisse. Sedan en vecka med lite mer lyx på Team snabbares läger och tävlingsförberedelser.
Sedan var det då dags för internationell debut på 70.3-distansen på Mallis. Både rolig och bedrövlig upplevelse. Cyklade fruktansvärt dåligt och när Linda Sernfalk kom ikapp mig uppför backen, lackade jag helt ur och fick nya krafter. Tack för det Linda! Jag hade ju tappat för mycket föra göra någon som helst bra placering så jag blev näst sist (några som bröt också men de räknas inte). Istället för att deppa ihop fick jag blodad tand. Här skulle tränas!
 Vättern triathlon var egentligen inte var något mål med sommarens tävlande, men jag såg fram emot det. Tävlingen var också SM i långdistans och förlöpte över distansen Nice (4-120-30). Jag var i bra form och jag skulle ta tävlingen som genomkörande inför Kalmar. Min effekt på cykeln skulle utvärderas och jag skulle testa vad jag skulle kunna springa i för pace. Det blev ett guld i Motala och jag grät när jag kom i mål. Det var en underbar känsla. Den bästa känsla jag känt och jag hoppas jag får chansen att känna min kropp så väl och kunna pressa den igen!
Sedan kom skadan i foten…hade haft ont i höger fot sedan lägret i maj. Nu var det dags att ta reda på vad det var… Diagnosen var början till stressfraktur och mortons neurom. Bara att vila resten av sommaren. Inte ett enda riktigt löppass blev det på hela semestern och innan min A-tävling, ironman Kalmar.
Tällberg triathlon skulle fungera som en genomkörare innan Kalmar. Det var ett urmysigt arrangemang i hjärtat av Dalarna och jag njöt att vara där. Tävlingen låg mitt i semestern och mitt i resan från Östersund till Norhyttan, vilket var väldigt passande. Sista biten cyklade jag och Siljan bjöd på fantastisk upplevelse under mina tjugominutersintervaller. Tävlingen, som var en sprint, skulle både jag och Carl köra och gissa om jag blev glad när mamma och pappa dök upp i vimlet och hejade på med koskällan. Jag hade inte ens med mig löpskorna till växlingsområdet så tävlingen slutade abrupt efter 2 mil kuperad cykling.
Hur skulle det gå i Kalmar utan ett enda genomfört löp-pass med kontinuerlig löpning?
Nja det gick sådär, hade ingen bra känsla på tävlingsdagen och en kropp som inte tände till det där extra, som den brukar göra. Glädjen var inte lika påtaglig som den brukar under en tävlingsdagen och min kropp kändes mest sonen säck potatis. Men jag tog mig igenom löpningen utan smärta i foten men med en enorm smärta i exakt alla andra delar av benen. Det var tungt. A-tävlingen blev misslyckad. 
Efter Kalmar fick jag lite vila och jag hann tävla ett MTB-lopp som jag kom två på. Snuvad på vinsten med bara några sekunder då jag förlorade spurtstriden. Taggad på att göra en till Ironman och göra den bättre än föregående, anmälde jag mig till Florida. Vägen dit var väldigt brokig. Just när formen började sitta där den skulle fick jag nackspärr, sedan ryggont och ännu mer nackspärr. Det var bara att vila. En vecka innan tävling började jag åter komma igång igen och känna fin form…då blev jag förkyld och var så ända till avresa. 
IM Florida skulle bli en av de roligaste upplevelserna jag varit med om i samband med tävling. Mycket tack vare Viktor, Lars, Jonas och Carl som reste med. Galnare IM-laddning har sällan upplevts! Tävlingen gick ok, jag persade och är nöjd med tiden men känslan var att jag borde kunnat ta ut mig mer. Jag fegade, minnet och erfarenheten från Kalmar samt den urkassa uppladdningen under hösten med skador och dylikt gjorde att jag inte vågade stå på som jag borde gjort. Men med en åttonde plats på Ironmanstatistiks lista över byta Ironmantiderna för damer och en fjärdeplats på årsbästalistan kan jag ju inte vara besviken… Jag är snarare hungrig på att göra bättre. Att se min fulla potential!
Med det i åtanke beslut att ta tjänstledigt och satsa helhjärtat på triathlon ett år, samtidigt som Carl och jag flyttar till Östersund för att testa att bo i Carls älskade hemstad. Det ska bli spännande, om än lite vemodigt att lämna kollegor och vänner i Stockholm… Men nu får vi båda testa på våra drömmar. 
Tusen tack till min fina familj som stöttar i det jag håller på med och till och med själva har börja träna och tävla triathlon. Till min älskade Carl-gaspedal, som ställer upp på allt möjligt , och är den som tar ned mig på jorden när mina utsvävningar blir alltför orealistiska. Till mina sponsorer som hjälper mig med allt material, stöttar och tror på mig. Utan er hade det inte blivit mycket av någon satsning! Fusion, Access rehab, Cykelcity, Milebreaker.com,  Suunto, Saucony och min klubb Stockholm city triathlon! Tack, ni är bäst! Ett extra tack till Glenn på Fusion och Otto, Mario,  Fredrich, Gabriella, Ragge, Carlos (Steve och Jeppe och Mackan som har slutat) på Cykelcity som tar så väl hand om mig och fixar allt möjligt! 
Gott nytt år!!!

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Veckosummering


Jag har haft några riktigt fina sista dagar i Stockholm innan hemmet packades ihop och jag och Carl åkte till Norhyttan för lite julefrid.

Jag har försökt träffa så många som möjligt under den här sista veckan och det har inneburit mycket social träning både tidig morgon och sen kväll. Det har varit en skitkul vecka med lite annorlunda träningsupplägg.

Så här har veckan sett ut:

Måndag: morgonsimning med Neptun master elit
Kväll: Styrka
Tisdag: intervaller på Bosön med löpgruppen Terrible Tuesday (TT)
Onsdag: morgonsimning med Neptun master elit (medleypass)
Kväll: spinningledare för Stockholm city triathlon
Torsdag: morgonsimning med Human Ambition, simträning för Cykelcity
Kväll: Terränglöpning, reflexbanan i Järla
Fredag: cykling 4*5 min testcykel +styrka bål på Tenant and Partner med Micke och Mackan
Lördag: simning, 2 k, med gänget i Seven triathlon
Söndag: långlöpning i dalaskogen med Carl +styrka bål

Totalt: 11 timmar träning

Det har varit många skratt under träningen och det känns som jag maxat min vecka lite väl mycket i intensitet och slutspurt på jobbet men det var det värt. Nu är jag en fri kvinna som får göra det jag älskar mest av allt, träna och tävla triathlon till 100%!

Tisdag: Löpning med TT-gänget. 5*1000 på 3:58?, 3:50, 3:52 och sista 3:47 tillsammans med Erika med Törn som typiskt bra hare. Kontrollerat och progressivt….;). Väldigt kontrollerat.

Fina, fina människor!

Onsdag: fick ett paket på posten….det kom från Ironmanorganisationen i Florida. De var ledsna att jag inte fått någon medalj och keps i målgången och skickade ett förlåtbrev och medalj+keps. Jag som inte ens ville ha någon medalj att släpa på i flytt å allt….men tack ändå! Ironman brorsan ser dig! 


Sena kvällar och tidiga morgonar….då är det viktigt att stoppa i sig bra grejer däremellan….

Torsdag: Järla night extreme, kommer ett separat inlägg om detta senare….

Fredag:slitigt morgonpass med Micke och Mackan. Bara att cykla från Hammarby Sjöstad till Norr Mälarstrand i motvind med min gamla skrutt-Cresent kl 06:00 var galet jobbigt.

Lördag: packa, simma, dra

Söndag: Julmys i Norhyttan 



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Svagis


Grundträning är på schemat och det gäller att börja få in rutiner med träningsupplägg i vardagen. Simning gör jag på morgonen med Neptun masters eller Human Ambition, så det är lätt att få in rutinen: upp tidigt på morgonen, simma med glatt gäng, fika, gå till jobbet. Löpningen är heller inte märkvärdig att få in i schemaT, det är ju bara att sticka ut och kuta, inte tänka efter. Cyklingen däremot är lite tyngre. Har fortfaranden inte packat upp min P5:a och riggat den på trainern. Köpte en ny MTB i lördags på Cykelcity iallafal, så har börjat köra lite i skogen igen och det lockar mig mer än svettas i en skrubb, helt stillastående. På onsdag är det jag som står för spinningen i klubben (Stockholm city triathlon) så cyklingen rullar ändå. 

Nu till det återkommande ”problemet. Jag slarvar med styrka och rörlighet. Det är trist. Eller rättare sagt jag är förbannat dålig på det så när något måste prioriteras bort stär styrkan alltid längst ned på prioriteringslistan. Jag vet att det är helt fel, jag borde ju träna mest på det jag är dåligast på. Så ok, jag SKA börja prioritera styrkan. Man är ju aldrig starkare än sin svagaste länk. 

Igår valde jag konceptet Body pump istället i sista minuten när jag kom till gymmet.  Inte exakt vad jag behöver men fan så mycket roligare!  På gymnasiet och när jag pluggade i Lund, körde jag en hel del sån där gruppträning. Lite knäckt blir man då när jag nu inte klarar knappt hälften mot vad jag tog på stången då. Jag har blivit en svagis!  

Träningsvärken kom som ett brev på posten och nu ska jag till Access Rehab och snacka lite styrketräningsupplägg med Andreas. Jag måste revidera mitt styrkeprogram så det passar MiG bättre. Då kommer det nog bli roligare. 

Ikväll blir det löpträning med gänget på Bosön. 5*1000 ska betas av och jag ska se till att ha med astmamedicin denna gången. Sist var jag redo för hjärt-lung-räddning.

3 jobbdagar och 3 dagar kvar i Stockholm!

Man ba: shit vilken snygg, stark kropp man får om man kör Body Pump!!!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Förändringar


Livet rullar på lite för snabbt för mig just nu. Snart är det jul och jag jobbar bara en vecka till innan jag blir tjänstledig ett helt år (med undantag för några uppgifter som ska göras klart innan mars). Den 27:e rullar flyttlasset från Stockholm till Östersund och jag lämnar storstan och lägenhet för mindre stad och hus. Ett litet hus, men ändå. En vecka kvar med vanlig träning med mitt älskade triathlongäng och en vecka kvar att uthärda Stockholmshetsen. Ska försöka njuta i fulla drag av tidiga morgonar på Eriksdalsbadet och sena kvällar på Bosön eller ute i Nackareservatet. Och som jag kommer sakna Lisas café med Lisa, Nicklas och alla gubbar på ”gubbhyllan”. Hur ska jag klara mig utan alla terapisamtal med er? 

Kanske kommer jag även att hinna med ett Le Peloton cykelpass en mörk onsdag/fredagmorgon eftersom jag nu köpt en ny precis likadan MTB på cykelcity. Hurra för snabb leverans och att Carlos pillar ihop den så snabbt.

Blir väl en hel del skidåkning däruppe som grundträning, kan jag tro…men planen är att försvinna utomlands större delen av kalla vintern och även tävla lite på vårkanten. Att flytta till Östersund kanske inte är det bästa ur triathlonperspektiv men samtidigt är det en fantastisk träningsstad och är man en skogsbabian, som jag,  passar det utmärkt att ha mycket natur och vyer bakom knuten. Och jag kommer ju till Stockholm och hälsar på! Har redan bokat in några helger och dagar då jag ”måste” åka ner. Förslag på boende mottages tacksamt. 

Skulle behöva några veckor till att verkligen säga hejdå till alla (och få mig själv att inse att jag flyttar) men nu är det bara en vecka kvar. 

Sjukt hur snabbt tiden går. För 3,5 år sedan flyttade jag hit och tyckte det var pest. Att jag ALDRIG skulle få lika bra träningsmöjligheter och kompisar som i Uppsala och att jag aldrig skulle vänja mig med allt vad en huvudstad innebär. 3,5 år senare och jag har fullständigt stormtrivts (åtminstone 1,5 av 3,5 år) och är övertygad om att det inte kan vara bättre möjligheter på något annat ställe. Var sak har sin tid heter det ju och jag hoppas att nästkommande år kommer bidra till min utveckling inom sporten och att jag kommer fortsätta klättra mot mina mål.

Som om ovan inte vore nog, kommer jag även att byta tränare. Från danskt till svenskt. 

Nej nu ska jag ut och kuta i Hammarbybacken med karlsloken min. Nu är basträningen i full gång. Och jag ska njuta av Stockholmsluften. Tack å hej så länge.

Gissa om jag blev glad när jag kom hem från löpturen, hade fått leverans av energiprodukter från Milebreaker! Gå in på webbsidan och köp dina kost- och energiprodukter för kanonpriser, snabb och smidig leverans var det också.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Sköna söndag


Söndagsrutinen är, tills vidare, uppstigning kl 6:45, slänga i sig lite yoghurt med nötter och cykla till Eriksdalsbadet för att träna med simgruppen Human Ambition, eller HA som vi kallar det, under ledning av Mikael ”coach Mike” Rosen.

På kanten innan passet fanns idag många kända ansikten. Trots arla morgon hade Marre Cusen släpat sig dit, Colting var på besök från Borås och Tom Honung kickade igång formen inför flytten och proffssatsning på Nya Zeeland. Sedan var ju allas våran snygg-George, David Näsvis och en hel del andra träningskamrater där också.

Ett roligt pass med övningar som ”partnerpull” och ”fallskärm” på schemat. Som vanligt får man ha lite skinn på näsan när man tränar med de här grabbarna. I fredags t.ex. var det Robertsson som stod för mobbingen: ”kul att se att du har sådant tryck i simningen” är inget man vill höra när man ligger och kämpar sig fram i 1:30-fart på hundringarna och blir utan vila (uuurk). Men skit samma, den dåliga formen bjuder jag på, för är det någon gång man ska tillåta sig ha kass form och känna sig som ett kylskåp i vattnet, så är det nu. Det är ju trots allt off-season för mig.

Efter en härlig fik på Urban Deli stack jag åter till stallet istället. Denna gången var det dressyr på schemat och hujedamig så jag fick jobba med mitt kraftpaket till häst. Det här var coreträning på allvar! Perfekt alternativträning för mig.

Lite trist att jag blev av med min MTB förra söndagen annars hade en röjarrunda på cykeln, i skogen, varit perfekt idag. Inte nog med att cykeln är stulen, tjyvjävlarna slog sönder hela vår nya fina BMW också så nu är vi billösa dessutom. Saknar verkligen min fina MTB och längtar efter långa cykelpass i skogen nu när vintern äntligen kommit till Stockholm. 

Nu ska jag bara luta mig tillbaka i soffan och tända andra ljuset i adventstaken.

Kolla in danska Michelle Vesterbys häftiga sponsorkärra, en sån vill jag också ha! Och gör som jag: skaffa en Fusion speed top, perfekt under lite kyligare Sverigetävlingar eller som skydd mot stark sol på utlandstävlingar. Artiklarna finner du här.

Mannen, myten, legenden…ända från Borås. Och jag då.

Mannen, myten, legenden…ända från Katarina bangata. Och jag då.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in