… Och kvällstrail med styrka


20120911-200820.jpg
20120911-200826.jpg

Solen sken när vi slutade för dagen och jag bara längtade ut i friska luften igen. Fick med mig Hjälten som behövde värma upp inför grisintervaller. Han tränar för World Transplant Games i augusti nästa år för er som inte vet. För snart två år sen fick jag släpa honom på milen. Nu har jag tur om jag hänger med alls.
Nu på kvällen tog jag mina Vibram på mig. Jag vill inte kalla mig barfotalöpare. Ever. För det första har jag ju skor på mig, om än tunna. För det andra gillar jag skor.
Men jag gillar att springa och kunna använda tårna, känna underlaget. Jag blir lite extra lycklig då. Dessutom får fötterna och vristerna jobba lite vilket gör dem stabilare.

Solen sken och det var sådär magiskt lätt och roligt som jag tycker löpning ska vara ibland.
Sen tvingade jag in mig på gymet för att träna lite styrka.

Armhävningar. Borsowhopp. Rodd. Ryggresningar. Axelpressar. Tåhävningar med viktplattor i händerna. Plankan.

Sen lite modighetsträning: jag har bassängskräck och vågade mig ned i poolen just bara för att han var där. Tog några simtag. Har nog nästan aldrig crawlat utan våtdräkt. Skumt!

Imorgon ska vi på utflykt till Kosteröarna. Ett bra break för det är tungt att sitta med teori en hel vecka. Tack för alla fortsatta kommentarer om hälsa på jobbet! Sov gott!

20120911-222156.jpg

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Spa & Resorts Strömstad


Jag tror jag sov 4 timmar i natt och har mått därefter idag. Vi kom fram till Strömstad och hotellet som ligger vid havet i en vik med massa båtar pp förmiddagen. Oftast kursar vi i Sthlms omnejd så det här var lite eljest minst sagt.

Det är en tung kurs: avancerad revision för stora bolag. Mycket fokus på processer och riskanalyser. Jätteintressant- jag älskar ju att vi hjälper våra kunder men idag var jag för trött.
När vi så slutade klockan 19 och middagen var 20.00 så bestämde jag mig för att sträcka ut kroppen med lite yoga och testa bastun och jacuzzin istället. Jag hade sparat en stor macka och hade spanat in Lindthkulor i receptionen. Gott så.
Sträckte ut alla stela muskler efter flyg, buss och konferensstol. Bubblade och bastade. Det tornedalska i mig vill ha det så hett det bara går. Så skinnet svider.

Nu ska jag sova och imorgon ska jag försöka inte längta hem till min lilla Tigerfis och våra 46 kvm. Men när livet är hektiskt så är just den lugna vardag som jag själv valt, med kvällar hemma i min vrå med leksaker överallt, det bästa jag vet.
Jag vet. Jag är en bortskämd skit. Men jag är ärlig!

20120910-211733.jpg
20120910-211744.jpg
20120910-211756.jpg
20120910-211804.jpg
20120910-211813.jpg

20120910-211839.jpg
Ser ni vad det är?

Skriv till mig! #företagshälsa


Klockan är strax före fem på morgonen. Jag lyssnar på ”Kropp och Själ”, P1’s hälso och livsstilsprogram från veckan som gick I taxin på väg till flyget.

Det pratas om företagshälsa, företagsfriskvård. Om att de allt större satsningar och profileringar som företag gör inom detta kan uppfattas både negativt och positivt.

Av flera anledningar snurrar de här frågorna i min skalle just nu.

Om du ids- berätta för mig hur det är där du jobbar, om du jobbar. Känns det som det finns er hälsotänk på ditt jobb? Är det din hälsa i fokus eller är det kanske förbud, mål och prestation?
Jag klurar vidare!

Vettigt om löpning och vila


Det här är bland det vettigaste jag hört på länge. Det slår an precis i de tankebanor jag varit inne på. Nyckelpass.

För att koppla det till en mindre elitistisk nivå: Inte bara springa för att springa. Alla pass ska ha en mening. Inget planlöst tränande bara för att man ska kunna twittra eller statusuppdatera om det. Inte jaga kilometer. Inte bara för att alla andra gör det. Inte för att schemat säger det. Inte för att döva ångesten som uppstår om man inte tränar. Inte för att man tror att man är mindre duktig om man inte gör det.

Jag tycker det är helt självklart att om jag sovit för få timmar, känner mig stressad över jobbet, är trött som ett härke och..ja helt enkelt livet vill annat. Då ska jag inte lägga den sten på börda som ett tungt träningspass är. Då kanske jag ska lägga mig på golvet raklång och andas lite. Det är helt ok. Många tror jag tränar mycket mer än vad jag gör, men jag har verkligen inte tiden att träna för tränandets skull. Alla pass är kvalitet. Och kvalitet kan vara att ta en morgonjogg för att jag vill röra lite på mig innan jag sitter still på en kontorsstol i 8 timmar. Liksom det kan vara att träna hårda intervaller. Men aldrig springer jag för att någon annan säger det, för att jag tror jag borde det eller för att jag försöker jaga kilometer. För att döva ett dåligt samvete. För att jag ätit massa god mat eller sötsaker. Det var länge sen. Det kallas ortorexi. Det är väldigt vanligt.

Nu är jag både på Twitter och Facebook. Mest Twitter. Igår var jag väldigt socialt medial om min löpning. Det började mest på skoj att en vän tyckte jag skulle rapportera var jag var. Sen blev det lite roligt att skriva hur långt jag kommit hit och dit. Det var ju i övrigt en rätt ensam dag! Det var jättekul att få pepp och det hjälpte när jag var trött. Men annars har jag slutat registrera min träning på tex Funbeat, Runkeeper eller vad det heter. Det behöver inte studsa upp i ansiktet på mina vänner att jag minsann har tränat. Det känner jag i kroppen och det räcker hela vägen dit det ska.

Jag skriver om min träning där jag tror att det kan inspirera. Det gör inte ”I just completed a run” eller som Nike kör med: ” I just crushed a XX km run”. Jag har en träningsblogg så självklart, här skriver jag om hur jag tränar och försöker ofta dela med mig av de tankar jag har efter passet. För att inspirera och reflektera och får ofta fin input av er.

Det är ingen tävling! Jag uppfattar ofta runtom mig en lite stressad ton av att ” ja det gick ju inte idag men imorgon ska jag träna.” Men de flesta av oss har löpningen som fritidsnöje. Och livet, ni vet allt det där andra, det kör ihop sig ibland. Då får precis som gitarrspelandet eller spanskakursen, träningen stå åt sidan lite. Det gör inte så mycket skada. Stressen över det, gör nog mer skada.

Nog om det! Idag har jag ont i skelettet. Jag har en fog som sen jag var gravid ibland stökar, speciellt om jag springer asfalt länge. Jag är en lång tung tjej och det talar kroppen om idag. Träningsvärk? Nej inte direkt. Bara benskör, typ. Så en liten promenad på ett spår för små barn i skogen idag med fint sällskap och sen en barnvagnsprommis på em det räckte bra idag! Det säger sig självt att har man sprungit så långt som jag gjorde igår- ja då vilar man.

Imorgon ringer klockan 03.45 och 04.30 kommer en taxi och hämtar mig till flyget till Göteborg för transfer vidare till Strömstad där jag ska kursa en vecka. En tung kurs. Mycket sitta still. Viktigt med frisk luft och rörelse resten av tiden.

Jag kommer lägga fokus på styrka, yoga och korta intensiva löppass då jag har väldigt lite egen tid. Vanliga veckor styr jag själv över mitt schema men nu blir det 8-5 och på kvällarna får man försöka hinna med det jobb som ändå ska genomföras. Planering planering planering!

Ha en fin kväll! Och hinner du inte med det du tänkt så är det så fantastiskt med tid att det kommer ny hela tiden. Don’t worry!

Ultralångpass


20120908-200502.jpg

Nu är jag klar! Vilken dag! Det som började med ett ”jag ska springa 10 mil om Sverige går till final.” blev till slut att knåpa ihop ett långpass med ett kalas som Hjälten skulle på i Väddö.

Jag hade världens dipp vid 4 mil. Då hade jag så fruktansvärt ont och svårt att förlika mig med att det bara skulle bli asfalt. Det går fortare men det sliter mer.
Efter min långa paus var jag kall och drog på t-shirt och sleeves.
Det var molnigt och jag lyssnade på en spellista han gjort. Plötsligt kom en låt med Blind Melon, ”change” som jag inte hört på länge. Solen bröt fram. Och så vällde det över mig. Runners high. Tårarna rann. Magiskt.
Så sen släppte det. Var igenom väggen och bara rullade på. Lite vatten, en Perpeteum, en lakrits. Balans i magen.

Inga bilar. Inga människor. Lite löv som singlade ned och min skugga. Inne i ett vakuum.
Vid 60 km var vattnet slut och jag var lite orolig att inte kunna fylla på. Jag är
för hundrädd för att våga gå in på tomter men såg tre gubbar i ett garage som jag frågade om vatten. De bjöd på öl också men det fick vara.
Sen hade liksom flowet lämnat mig. Jag hade brutalont överallt men kände mig väldigt pigg – och gör så än.

Logistiken bjöd på en lösning att ta en buss till Norrtälje så jag kunde bli upplockad där. De gick bara varannan timme. Det var lite för långt för att hinna trippa själv. Det gick ju inte med blixtens fart direkt nu!

66 km ca stannade jag på. Inga 10 mil alltså men ett magiskt fint pass.

Jag går min egenkomponerade ultraskola och dagens lektion lärde
1) Jag äter rätt och dricker rätt.
2) jag måste lära mig mer trix att ta hand om nerven.
3) jag tar inte slut energimässigt- jag stummar!
4) jag behöver fler såna här pass. Kanske med mer intervalltänk. Det är en grym känsla att kunna öka efter flera mil.
5) inte asfalt så länge! Huva!

Njuter av kroppens kraft. Tankes kraft. Om två månader ska jag försöka springa 7 mil på 6 timmar. På asfalt. Back to work

Tack tack alltid tack för allt pepp!

20120908-200509.jpg

Time on my feet


20120908-152708.jpg

Men hallå! Från en Sibylla vid en OK-mack. Jag sitter ned och pausar lite. Brukar inte göra det men eftersom det här är ett riktigt långt pass och jag har såpass ont i nerven så är jag tvungen.

Man skulle kunna få ett bryt för att den här ”skadan” förstör det ena och det andra men jag vet ju att det bara är när jag matar monotont på asfalt som det blir problem. Terräng går jättebra.
Och det var ju tänkt att vara lite blandad kompott men det tog alldeles för mycket tid att hålla på att läsa karta och leta sig fram så jag tog beslutet att följa gamla Norrtäljevägen. Det är bara asfalt.
Och som ett brev på posten så börjar det skära som knivar i baksida vänster lår.
Jag stretchar och har lärt mig lite trix: pumpa med benet så det kommer ned syre men det ger sig liksom inte.
Blir inte alls lika ledsen och orolig som förut. Det är ingen fara. Men jag måste bli av med det om jag ska springa långt på asfalt.
Plånboken hade jag glömt med men eftersom jag ska springa till en fest ( ja jag vet jag är knasförklarad redan) som
Hjälten ska på så svängde han förbi med frukt och fikapengar mitt ute på vischan. Hurra!
Så nu sitter jag och fikar efter 47 km. Har hållt 6 tempo när jag sprungit och det är helt ok för idag. Nu ska jag mata på längs den här tradiga vägen. 6 mil ska jag väl få ihop iallafall. Sen hoppar jag på en buss till kalaset och tar med mig hjälten hem.

Energimässigt är allt bra. Basen är Perpeteum solids ca 5 i timmen (160 kcal) och så petar jag i mig frukt, bröd, en macka, proviva och kaffe nu. Är väldigt pigg. Det gör bara väldigt ont. Hoppas ni har en fin lördag !

20120908-152658.jpg