Produktutvärdering och morgonpass

Efter 8 timmars bilkörning genom bland det vackraste Sverige har ( om ni frågar mig) så är vi så framme i ett av mina hemma- Ottsjö. Här bodde jag 2005-2007 och med ca 100 fastboende och med utsikt över Ottsjön och Ottfjället är det en av de vackraste mäktigaste ställena jag varit på, sydön på NZ och outback Australien inräknat.

Min lilla Tigerfis har ensam underhållit sig själv med böcker och sång bak i bilen utan ett enda gnäll. Fascinerande i en tid av dataspel och DVD-spelare.
Hann krama om en kompis jag inte sett på evigheter i Bollnäs också!

Hennes mormor är redan här och vi tampas med en tv som lagt ned. Man kan ju vara utan men det är ju för sjuttsingen OS!

Vi tog en liten promenad och nu ligger jag med min Bengerpolo, långjalingar och raggsockar på i min säng och ser det mäktiga Ottfjället som vanligt utanför fönstret.

Det blir inte plattare till den 11e för det och det vill jag inte.
Det bara ligger där, som det alltid gör vare sig jag får hjärtat krossat, får barn, flyttar, byter jobb. Så kan jag alltid tappa andan både när jag ser det och när jag ska upp på det.

Nu är det 3 dagar till Jämtlandstriangeln Unplugged. Jag ska ut och springa imorgon före frukost för jag längtar ut på stigarna här. Sen blir det ett kortare fartpass på torsdag kväll. Själva loppet ser jag som en lång tur på fjället. Med en vecka till det lopp jag vill ta i mest på så är det ingen ide att maxa.
Vad jag ska äta och ha med mig är i stort sett klart- återkommer med det upplägget.
Lite bilder från byn på vår promenad så hörs vi imorgon!

En liten lämmel också!

Förena nytta med nöje. Sånt gillar jag.
Blev väckt klockan sju med mys och gos. När sen Lillan hämtades av pappa tog jag hand om räkningar och min budget. Har tydligen budgeterat för en surfresa i november. Se där.

Till Access Rehab där David Felhendler gjorde någon sorts magi på mig så alla larmsystem lugnade ned sig. Är man typ A så är man men det går att tona ned sig. Läxan är att göra allt lite långsammare. Tur att jag har tre veckors semester till ….
Sen hann jag träffa Coyntha och peppa ( skrämma?) henne inför Axa.
Vidare till Runners Store där jag lämnade min älskade cykel till Annelie. Bytte mina ”gamla” adizero XT mot ett par Vibram med Annelie.
Fick tillbaka mina för små Salomon SpeedCross som varit på lästning som inte gick. Kom därifrån med fantastiska NYA adizero XT.

Vidare utan cykel mot Kungsgatan och sen lunch med Magnus.
Till Sumpan där jag hämtade ut paket från Enervit med Quadra som jag ska pröva och jämföra med Perpeteum.
Vidare till ”Ultrazebban” som driver RunnersGear och fick med mig hem ett Nathan vätskesystem och Perpeteum Solids.

.

Nu blir det till att hålla i slantarna resten av augusti…..
Men är nöjd med inköpen. Ska jämföra Quadran med Perpeteum och avge rapport ! ”Solids” är tabletter som man tuggar och jag får se hur de funkar under långa lopp då det blir en del tuggande.
Väl hemma kastade jag på mig löpkläder och mina härliga Brooks Pure som jag inte använt sen Jubileumsmaran och tog en ”snabb 5a” runt sjöarna. Snabb jogg med fartökningar blev det för sen var det dags för Peace Lane Boot Camp och idag var vi 6 stycken mammor och ett engagerat barn som fungerade som vikt för sin mamma. Jag hade gjort två cirklar där den första var med fokus på stora muskelgrupper och vi körde 3 x 45 sek. Sen körde vi mördarcirkel för bålen med både dynamisk planka, sidoplanka, twists och ”cykling”. Härligt härligt!
Och sen har jag tittat på OS och packat och plockat för imorgon går Passaten norrut mot Ottsjö med den här lilla Risi-Skruttin.
Ha en fin kväll !

Idag åkte jag, Lillan och Hjälten till Tokholm. Jag avskyr att åka ifrån Solbacka men gillar att komma hem till vår lilla återvändsgata med de 5 husen och alla grannarna. Jag släppte i stort sett bara ut Tigerfisen ur bilen så hittade hon några av de andra kidsen och röjde runt.

Min lilla lägenhet. Alla väskor med alla grejer. Ätit middag med bästa grannen. Tvättar. Tar ur lite linnen och klänningar ur packningen och lägger dit tröjor och jeans (eller jimps som Risi-Skrutti kallar dem).

Imorgon har jag ett späckat schema: Ska äntligen träffa David Felhendler som är otroligt duktig på nervrelaterade problem. Jag måste få ett långsiktigt tänk för att få bukt med min enda riktiga skada. Bara genom det telefonsamtal jag och David hade där jag berättade om traumat jag var med om, om smärtorna och hur det beter sig så kände jag att han tog en ny approach. Kosta vad det kosta vill- jag är på väg att bli mitt bästa jag och att ständigt röra sig med smärta, om än ofarlig, sliter på både ork och koncentration.

Jag ska lämna cykeln till Anneli som ska ha den till Ironman Kalmar. Jag ska köpa nya terrängskor, hämta ut Perpeteum och en ny vätskeryggsäck. Hämta ut ett paket från Enervit, springa – för mina ben fick inte nog igår och är helt spattiga idag- och sen köra cirkelstyrka med granntjejerna.

Mitt bästa jag förresten. Det är lång väg dit. Det är ett fysiskt tänk förstås, med prestationer inom löpning och långa triathlon men det är också en känsla kopplat till det. Det är ett mål om att hitta rätt i livet så att jag gör det som jag gör bäst för att vara det här livet tillgodo. Man får navigera sig fram till detta. Ibland leder kursen en lite fel och man får sätta kompassen igen. Vägen dit är inte alltid rak. Det är ofta under sommaren som jag ställer in kompassen och så kör jag på i den riktningen ett år. Den har under flera unga år pekat helt åt helskotta men tittar jag tillbaka så var det bra små omvägar det där ändå. Mitt CV spretar- jag har en civilekonomsexamen men även många poäng inom biologi, miljöteknik, litteratur. Jag är utbildad PT, massör, hälsocoach. Jag har jobbat med företagsfriskvård, instruerat högt uppsatta chefer i ”the city” i London i boxercise och roddat stafettlag för London Triathlon. Varit med och arrangerat ”indoor rowing competitions” och vickat som PT på det exklusiva chefsgymmet på Morgan Stanley i samma stad. Jag jobbar som revisor och har varit ekonomichef men kan även byta om och rodda med events av alla de slag. Varit med
och anordnat världens första Tjejmarathon.

Jag har tränat gymnastik i 7 år, har grönt bälte i ju-jutsu, orange i den tuffa disciplinen Goschin-do och som jag saknar att träna. Jag har spelat fotboll och handboll. Ridit i flera år. Tränat boxning. Till det yoga, löpning och nu lite sim och cykel så smått.

Jag har gjort en massa saker men saknar känslan av att slutföra. Eller saknar jag den?

Nu tittar jag på kartan igen. Jag tycker jag varit inne i ett riktigt snårigt parti och det har varit massa att reda ut på det privata planet de senaste två åren men nu tycker jag det känns som det lugnat ner sig och det är stora lättsprungna fält framför mig där jag kan välja lite hur jag vill. Massa stigar som alla leder framåt.

Ser fram emot att få vistas i det landskap jag valde som mitt hemma när jag kom hem till Sverige- Jämtland. Sitta i huset och titta ut på Ottfjället när Tokfisen somnat och känna in vart det bär hän. Gå ned till Ottsjön och se harren vaka och känna fjällens mäktighet. Springa i dem. 3 veckor kvar av en så otroligt välbehövd 7 veckor lång semester.

Häng med!

Årets överjävligaste träningspass är avverkat. Herrajomala idag fick jag ta till nästan all mental styrka jag har för att komma iväg till den där ensamma backen ute i Tjottahejti.
Jag är rätt seg i kroppen efter verandajobbet. Det ösregnade. Lillan, Hjälten, syster och hennas kille skulle fika ute i Lunedet efter vi besökt djurhagen där och jag skulle alltså stompa upp och ned i det här nedlagda liftspåret 10 gånger. Härligt, hur tänkte jag nu? Varför?
Jag fattar om någon som tränar professionellt måste följa ett hårt schema och de har också någon som följer deras träning, sponsorer, coacher osv.
Jag har bara en ide om att jag ska nå mitt mål. Men det är en liten chans att uppleva gudomlighet och den driften är stark nog att styra mig ut i den här backen.
En längtan efter att få vara del av något större än fiskbullar, asfalt, busstider och lönesamtal. Allt Winnerbäck sjunger om i Söndermarken, typ.
När jag besegrar Jante och bekvämligheten så når jag lite gudomlighet.
Regnet vräkte ned. Spåret var en rännil av vatten. Himlen en grå vägg och min rygg var som en sur knotig fjällbjörk efter alla underliga positioner jag intagit i oljefärgens tjänst.
10 x 600 meter backe = 900 stigmeter kändes ouppnåeligt. Jag försökte hitta mitt sätt att tänka som tagit mig genom tuffa pass förut men hamnade i det asketiska att bara ta en i taget. Vara här och nu. Inget annat gick. Väldigt avancerad mindfulness så skulle egentligen sälja det dyrt och ta med busslaster med stressade storstadsbor till backen och låta dem möta sitt inre barn och VO2 Max på samma gång. Halleluja.

Efter 4 vändor stod det en vattenflaska längst ned. Det var gudomligt och hade en förklaring i min ängel till Hjälte. Så lång är backen att han inte ens såg mig.
Efter 5 vändor i ultrarapid slutade det regna. På sjätte vändan bröt solen fram genom två mörka moln som glömt kroka i varann och skapade ett gudomligt ljus. Efter 8 vändor, 600 stigmeter på 4,6 km backe sa min rygg och mina lår nej. Nog med att jaga gudomlighet.
Att jag gav upp då är för att jag är mänsklig .
Våra goda sidor, de som imponerar och inspirerar andra. De som för oss framåt, de är det gudomliga i oss. När vi ger tappt, när vi gör fel, då är vi mänskliga.
Eller som Snoop Dogg säger i Starsky & Hutch:
To err is human. To forgive, is divine.. Jag både förlåter och hyllar min kropp idag.

Backjävel.

Den här sommaren hade jag sett fram emot soliga mornar med kaffekopp ute på verandatrappen men det har inte blivit så många.
Inte så många morgonjoggar hellre även om jag tycker det är ett av de bästa sätten att starta dagen. Ska jag köra ett hårt pass på kvällen skulle jag gärna börja dagen med ”en 5a” för det sätter igång kroppen.
Jag hade tre äggvitor kvar sen mina kikärtsbiffar så fräste dem och tog en stor kopp kaffe först. Det var en sån där galet vacker morgon som vi har här. Benen var väldigt pigga och jag tänkte att jag tar min 6 km sväng och försöker ligga lite ”upp” i tempo utan att vara nära tröskel. 1 km uppvärmning, 4 med lite fart och 1 km nedjogg. Det är iallafall stor skillnad mot för några månader sen. Ca 30 sek snabbare tröskel, joggfart och mellanfart. Min maxfart har nog inte ökat så mycket. I ett annat liv kanske.

Stannade och fotade men det är svårt att göra skönheten rättvisa.

Resten av dagen har jag målat. Målat. Och målat. Och nu är det klart. Och det är så jäkla fint och jag är brun, vit med fantastiskt snygga axlar efter allt jobb. Nu är jag trött och det är riktigt gott med blåbärspaj.
Jag har haft tid att fundera, känna, lyssna på flera P1 dokumentär, ”Tendens”, och ”Kluvet Land” medan penseln rört sig meditativt längs spjälorna. Resultatet av det är att jag fortfarande drömmer om att bli djuphavsdykare, klurar på ett nytt projekt och ständigt förvånad över klyftorna i samhället och hur elaka, snåla och giriga människor det finns. Klurar på vad jag kan göra mer?
Ibland funderar jag på att tatuera in ”What’s your contribution?” på underarmen för att sporra och påminna mig om att vi är här för att berika vår värld och göra vad vi kan för att hjälpa de som har det sämre.