Race Report ASICS Stockholm Marathon


Jag vaknade ganska tidigt på lördagsmorgonen, lördagen med stort M. Jag väckte mina föräldrar och min lillebror som var på besök då jag skulle träffa de andra i Team ASICS go run it klockan 10 på stadion. Det kändes väldigt konstigt att gå in på den då nästan tomma stadion, nästan lite förbjudet. Så nära att gå först i mål kommer jag nog aldrig att vara tänkte jag för mig själv när jag gick in för att leta efter de andra i teamet. Spänningen och förväntningarna låg i luften och det gick nästan att ta på stämningen. Vi fick några sista råd från Coach L-G, jag var ganska nervös för hur det skulle gå i loppet. Hur var min form? Loppet i Taipei två veckor tidigare hade inte direkt stärkt självförtroendet. Hur skulle kroppen reagera på femminuters tempo under sådan lång tid? Skulle jag få kramp? Tankarna snurrade i mitt huvud. Jag tänkte att jag gör ett försök – det är nu eller aldrig, Jag tänkte inte missa mitt mål med någon minut bara för att jag inte vågade satsa. Träningen som L-G hade lagt upp hade verkligen gett resultat, frågan var bara hur bra resultat den hade gett.

Jag sa hejdå till de andra i Teamet, önskade de lycka till och gick och mötte upp min sambo som också skulle springa. Vi lämnade in väskorna och sedan följde det obligatoriska toalettbesöket innan det var dags att ge sig av mot startområdet. Jag skulle för första gången springa i starten som gick klockan 12. Jag kollade in vart farthållarna med tiden 3:30 befann sig, sökte upp satelliten på Garmin klockan och förberedde mig för mitt livs utmaning.

3, 2, 1 och så var vi iväg, eller iväg och iväg med tanke på att jag var i sista startgruppen i första starten så tog det ett litet tag innan loppet kom igång. Min plan var att testa att hålla lite under femminuters tempo under den första milen och se hur det kändes. De första fem kilometrarna gick inte riktigt så lätt som jag hade önskat. Till råga på allt missade jag både min familj och de från teamet som hejade. I höjd med slottet, vid ungefär fem kilometer, hade inte heller den onda känslan i bröstet som jag hade haft sedan starten släppt. Jag intygade mig själv att känslan i bröstet nog bara var ett täcken på alla spänningar som släppte och om den inte hade släppt när jag var uppe vid Stadion igen skulle jag nog bryta, dealade jag med mig själv. Efter Västerbron hade alla spänningar släppt och allt kändes som vanligt. Jag pendlade mellan 4:40 tempo till 4:55 tempo och det gick faktiskt bra. Kilometerna tickade på och jag väntade lite på att känslan av trötthet skulle komma, jag borde ju bli trött i detta tempo, men eftersom att andningen kändes lugn och benen kändes lätta intalade jag mig själv att jag visst kunde springa avslappnat i under femminuters tempo. När jag passerade halvmarathon bågen ute på Gärdet låg jag två minuter före mitt tidsschema. Löpningen flöt på och jag tänkte inte bromsa in utan det fick som sagt bära eller brista. Backarna ute på Djurgården gick som en dans och jag har aldrig tidigare känt mig så stark i mitten av ett marathonlopp tidigare. Det kändes lite för bra för att vara sant men jag litade på min träning och lyssnade på kroppen och fortsatte i samma tempo. Tillbaka på strandvägen fick jag ännu mera energi från min familj samt L-G och Frida som hejade. Nu är det bara en mil kvar, det är bara att hänga i tänkte jag. Benen kändes bra och det började gå upp för mig att jag kanske skulle klara mitt mål. Över Västerbron andra gången, även denna gång gick det som en dans även om jag nu hade hunnit bli riktigt kall och blöt. Jag tog vara på nedförsbacken från Västerbron och bara lät benen gå utan ansträngning. Väl tillbaka utanför stadshuset är min favoritkontroll som jag alltid ser fram emot, kaffe och cola-dryck. Jag passerade 37 kilometer och i huvudet malde en mening som L-G hade sagt tidigare på stadion ”När det är fem, sex kilometer kvar är alla trötta”. Visst började benen bli trötta men det var inget mot tidigare år även om jag sprang snabbare detta år. Jag gjorde ett litet skutt upp på en trottoarkant vid ungefär kilometer 39 och genast högg det till strax under rumpan. Jag höll andan, skulle jag få kramp? Jag fortsatte springa framåt och som tur var fick jag ingen kramp och jag lovade mig själv att inte göra några fler häftiga och oväntade rörelser fram till mål. I samma veva som detta hände stod även min pappa och hejade på mig, jag sprang tydligen nästan rakt på honom men jag hade fullt fokus på att inte få kramp och varken såg eller hörde några hejarop.

När jag ser stadion torna upp sig framför mig känner jag en enorm lycka i kroppen, jag inser att jag med stor sannolikhet kommer att klara mitt mål. Jag tittar på klockan och inser att jag har tagit in ytterligare ungefär en minut och fyrtio sekunder till i jämförelse till min måltid. Jag springer in på Stadion, den röda mattan känns härligt studsig och mjuk under fötterna efter 42 kilometer på asfalt. Jag låter den glada stämningen på Stadion sjunka in och jag tittar upp mot klockan, 3:29:08 jag kommer att klara min måltid även på bruttotiden. Med ett leende på läpparna och en skön känsla i kroppen från att ha klarat av mitt tidsmål går jag över mållinjen. Klockan stannade på 3:26:42 PB med 28 minuter!

Jag hade klarat mitt mål!

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera

Långpass på Söder


Helgens långpass på 30 kilometer gick runt de tre öarna Kungsholmen, Långholmen och Södermalm. 30 kilometer är ganska långt och ett perfekt tillfälle att passa på att se sig om i sitt närområde genom att springa en annan runda än den man brukar springa. För mig är det viktigt att få komma ut och uppleva nya rundor och platser. Oftast ser jag ingen mening med att springa samma runda två gånger på raken under ett pass bara för att samla kilometer, som att exempelvis springa Kungsholmen runt två gånger. Det finns så många fina platser att se och varje löprunda har sin charm.

En stor drivkraft i min löpning är att ständigt upptäcka nya platser, som ASICS kampanjen säger It’s a big world – go run it.

Backintervaller i skidbacke


I veckan var det dags för 10×60 sekunders backintervaller i ett tempo något snabbare än milfart. Som den ingenjör jag är räknade jag ut lite snabbt att jag skulle behöva en backe som var runt 230 meter lång. Man tager vad man haver tänkte jag och gav mig iväg till den längsta backen i närheten som jag känner till, en gammal skidhoppsbacke.

Efter att ha släpat mig upp till backen via en skogsstig var jag på plats och redo för dagens pass och väl på plats såg jag att backen kanske lite väl brant men ändå tillräckligt lång, vilket var det viktigaste.  Backintervaller är något som jag tycker ju väldigt mycket om men jag måste medge att backen var väldigt jobbig och jag fick kämpa hårt för att behålla löptekniken. Backintervaller ger så mycket, både styrka och löpteknik – det är helt klar värt allt slit!

Det var absolut inte sista gången jag sprang upp och ned för den backen, jag tror att vi ska bli bästa vänner.

Årets första dopp


I helgen var jag hemma på Västkusten, det är verkligen härligt att bara umgås med familjen en helg när man bor långt hemifrån. Jag ser alltid fram emot att få komma ut och njuta av naturen och omgivningen när jag är hemma, det är något speciellt med att springa längs med kustlinjen och det glittrande havet. Som tur är har jag en morbror som är lika löptokig som jag, vilket innebar sällskap på veckans långpass. Vi har vart ganska jämna tidsmässigt de gånger som vi har sprungit Stockholm Marathon, det är alltid diskussioner om vilken tid man sikar på och taktik inför loppet. Tur att jag har någon i släkten som jag kan tävla lite med!

Vi gav oss iväg tidigt på söndagsmorgonen och sprang söder ut längs landsvägarna från Varberg, förbi gårdar och hus i strålande solsken. Det är helt fantastiskt att kunna springa och få uppleva världen på det viset, fötterna tar dig till platser där du inte har vart förut och antagligen aldrig heller skulle ha fått tillfälle att besöka om det inte hade vart för löpningen. Det blev en löprunda på 140 minuter i behagligt 5:33 min/km tempo. När löprundan började närma sig slutet så kom vi på den fantastiska idén att avsluta löprundan med ett dopp i havet, årets första dopp. De andra besökarna på stranden måste nog trott att vi var lite smått galna.


Vilken frihetskänsla – kallt men underbart och bra för återhämtningen har jag hört!

Yasso 800’s – Intervaller när dom är som värst


Under förra veckan sprang jag det hittills klart jobbigaste passet under hela vår träningsperiod, Yasso800’s. Det är ett pass som innebär att man springer tio stycken 800 meters intervaller med 400 meters joggvila mellan intervallerna. Det sägs ju att snabba 800 meters intervaller kan vara en av de jobbigaste distanserna som finns och under detta passet skulle man springa distansen tio gånger. Det är lite konstigt att jag kan tycka att det är jobbigare att gå ut och springa tio stycken 800 meters intervaller snabbt än att springa tre mil i kuperad terräng. Jag var även lite nervös och spänd inför passet eftersom att Yasso 800’s också är ett test för att förutspå den tid som du skulle kunna springa ett marathon på, genom att räkna ut den genomsnittliga tiden i minuter och sekunder för de tio intervallerna. Då jag aldrig har kört ett sådant pass tidigare var jag osäker på exakt hur hårt jag skulle pressa mig för att orka med alla tio intervaller.

Efter 3 kilometers uppvärmning till Kristinebergs IP var det dags för testet. Den första intervallen var ganska jobbig och de nio återstående intervallerna kändes då nästan omöjliga, men intervallerna gick bara bättre och bättre ju fler jag gjorde. Efter att jag hade klarat av de fem första intervallerna och började jag känna hopp om att detta pass skulle nog mot allt förmodan gå att genomföra. Passet gav en massa energi efteråt när jag hade klarat av alla intervaller men under passet var det stundtals väldigt jobbigt. Genomsnittstiden på mina intervaller blev 3 minuter och 12 sekunder vilket enligt testet skulle motsvara ett marathon på 3 timmar och 12 minuter. Det skulle innebära en förbättring av mitt PB med 32 minuter! Det ska bli så spännande och se vilken tid jag kan göra på Stockholm Marathon. Efter det passet kan jag inte annat än att vara lite stolt över mig själv!

Motivation


Vad som ger någon motivation kan vara väldigt olika saker från person till person. Enlig Nationalencyklopedin definieras motivation på följande sätt:

”motivation (av motiv), psykologisk term för de faktorer hos individen som väcker, formar och riktar beteendet mot olika mål.”

Min bästa tipps för att hitta motivationen att komma ut på den där planerade rundan när man inte alls kanske har lust till det eller om man tycker att man inte har tid hittar ni i listan nedan:

  1. Det blir inte roligare än vad man gör det, inställningen är allt. Ser du fram emot att få gå ut och springa och du visualiserar att det kommer att bli en härlig löprunda med vänner eller ett tillfälle att få lite egentid kommer löprundan att kännas kul.
  2. Ta på dig kläder och skor som du känner dig riktigt fin och snabb i. Huvudsaken är att du tar på dig något som du känner att du trivs i och samtidigt är bekvämt att springa i.
  3. Anmäl dig till ett lopp. När man har ett lopp att springa måste man komma ut och springa för att förbereda sig för det loppet. Jag brukar ibland tänka att om jag inte ger mig ut nu och har det lite jobbigt idag så kommer det att bli väldigt jobbigt under loppet.
  4. Boka in löpning med en vän eller med några kollegor och gör det till en kul grej och en del av veckan.
  5. Gör det till ett äventyr och se skogen eller staden som din lekplats. Spring en helt annan väg och se vad du hittar. Jag brukar ibland springa lite vilse med flit bara för att utforska nya områden.
  6. Spring till eller ifrån jobbet. Det är ganska härligt att kunna springa förbi alla bilköer på morgonen eller springa hem i en magisk skymning om kvällen.
  7. Tänk tillbaka på första gången du var ute och sprang och hur långt du har kommit sedan dess. Det är viktigt att komma ihåg att träning ger resultat.