Race report – Sätila Trail



I lördags var det dags för Sätila Trail 45 kilometer, det första ”riktiga” loppet som jag har sprungit nära Kinna där jag är uppväxt. Dagen startade med en solig och krispig morgon, löparväskan var packad med all obligatorisk utrustning och jag var lite nervös.

Efter att ha tittat på målgångstiderna förra året som var 4:03 för den segrande damen så viste jag att jag hade en liten chans att springa på den tiden och där med kanske också vinna. När starten gick sprang jag iväg i snabb takt och min plan var att hitta till det tempo som jag sprang Ursvik Ultra på i början av året där jag sprang 45 kilometer på 4:20. Banan i Sätila bestod av två varv, det första på 25 kilometer och det andra på 20 kilometer.

Första delen av banan gick längs med stranden på nord-östa delen om sjön Lygnern och sedan ut på stigar i skogen där det var riktigt blött, lerigt och halt. Den första och längsta stigningen under loppet kom efter ungefär fem kilometers löpning, ett parti som gick på grusväg. Efter att vi hade kommit upp på höjden följde en blandning av stig, grusväg och asfalt. Stigarna var rejält blöta efter allt regnande i veckan, det var tungt och det kändes stundtals som att springa i en myr med vatten upp till knäna. Det var bara att springa och försöka hålla sig på fötter. Även om mina Hoka Speedgoat blev lite tunga när de blev blöta så hade jag troligtvis så bra fäste som man kan ha på det underlaget. De funkade utmärkt på grusväg där man kan få ont i fötterna av alla stenar om man har för tunna skor och jag hade bra fäste på det hala underlaget i skogen så jag är nöjd med valet av skor. Jag höll min tidsplan och kände mig trygg i min löpning. Som mantra tänkt jag på att ”jag springer mitt lopp utefter min plan och låter mig inte dras med i onödan i ett för högt tempo”. Efter första varvet kom vi tillbaka till Lygnevi Loge och gav oss ut på varv två. Jag kände att jag var ganska trött i benen efter allt klafsande i vatten och lera och jag hoppades innerligt att varv två inte skulle vara lika lerigt. Jag påminde mig själv om att vara tacksam för alla lätta kilometrar på grusvägarna även om jag tycker att det är roligare att springa på stigarna. Skogen i Sätila är verkligen fin och smaragdgrön på vissa ställen. Efter 33 kilometer sprang jag ifrån den grupp som jag hade haft sällskap med sedan 21 kilometer in i loppet. Jag höll min tänkta fart och gruppen var ibland före och ibland efter mig men efter 33 kilometer så började deras ben bli riktigt trötta och jag fortsatte på min plan och kämpade på lite stressad av att jag visste att jag var första dam men att jag inte hade någon aning om vart närmsta dam befann sig.

Det är skönt att ha erfarenhet av att springa långa lopp då jag kände att jag kunde hantera kroppen och huvudet när jag blev trött och fortsätta att springa på med vetskap om att det snart känns bättre igen. En fot framför den andra och så fortsatte jag till det var ungefär sex kilometer kvar till mål, då kom nämligen Ramhultsfallt, ett vattenfall som man skulle ta sig över. Det var väldigt fint men också ganska stökig terräng. Benen darrade lite osäkert när jag smidigt försökte hoppa mellan stenarna i vattenfallet. De resterande kilometrarna var lite mer tekniska men också väldigt fina. När jag såg Lygnevi Loge och insåg att jag snart skulle gå i mål så kände jag mig lättad. Lättad över att jag hade klarat att springa på och hålla ledningen hela loppet samt att jag äntligen skulle få sluta springa och gå i mål. Lera i all ära men det blir ganska jobbigt i längden.

Jag vill tillbaka och springa de längre loppen, jag ska fundera på 120 kilometer tills nästa år. I år med all lera var 45 kilometer riktigt tufft och alla som tog sig runt oavsett distans är riktiga kämpar. Jag fick frågan efter målgång hur jag hade tagit mig an den tuffa banan. Jag har nog inget riktigt bra svar annat än att jag aldrig slutade springa. Sätila Trail är ett välarrangerat och familjärt lopp, det finns en distans för alla men man skall inte underskatta underlaget.

Januarinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Snabb &stark 2019
  • Allt om löpband
  • Smart klädd i vinter
  • Logga som eliten
  • Öva upp balansen
  • Mat för resultat
  • 7 snabba kom igång tips

Långpass på Söder



Helgens långpass på 30 kilometer gick runt de tre öarna Kungsholmen, Långholmen och Södermalm. 30 kilometer är ganska långt och ett perfekt tillfälle att passa på att se sig om i sitt närområde genom att springa en annan runda än den man brukar springa. För mig är det viktigt att få komma ut och uppleva nya rundor och platser. Oftast ser jag ingen mening med att springa samma runda två gånger på raken under ett pass bara för att samla kilometer, som att exempelvis springa Kungsholmen runt två gånger. Det finns så många fina platser att se och varje löprunda har sin charm.

En stor drivkraft i min löpning är att ständigt upptäcka nya platser, som ASICS kampanjen säger It’s a big world – go run it.

Backintervaller i skidbacke



I veckan var det dags för 10×60 sekunders backintervaller i ett tempo något snabbare än milfart. Som den ingenjör jag är räknade jag ut lite snabbt att jag skulle behöva en backe som var runt 230 meter lång. Man tager vad man haver tänkte jag och gav mig iväg till den längsta backen i närheten som jag känner till, en gammal skidhoppsbacke.

Efter att ha släpat mig upp till backen via en skogsstig var jag på plats och redo för dagens pass och väl på plats såg jag att backen kanske lite väl brant men ändå tillräckligt lång, vilket var det viktigaste.  Backintervaller är något som jag tycker ju väldigt mycket om men jag måste medge att backen var väldigt jobbig och jag fick kämpa hårt för att behålla löptekniken. Backintervaller ger så mycket, både styrka och löpteknik – det är helt klar värt allt slit!

Det var absolut inte sista gången jag sprang upp och ned för den backen, jag tror att vi ska bli bästa vänner.

Årets första dopp



I helgen var jag hemma på Västkusten, det är verkligen härligt att bara umgås med familjen en helg när man bor långt hemifrån. Jag ser alltid fram emot att få komma ut och njuta av naturen och omgivningen när jag är hemma, det är något speciellt med att springa längs med kustlinjen och det glittrande havet. Som tur är har jag en morbror som är lika löptokig som jag, vilket innebar sällskap på veckans långpass. Vi har vart ganska jämna tidsmässigt de gånger som vi har sprungit Stockholm Marathon, det är alltid diskussioner om vilken tid man sikar på och taktik inför loppet. Tur att jag har någon i släkten som jag kan tävla lite med!

Vi gav oss iväg tidigt på söndagsmorgonen och sprang söder ut längs landsvägarna från Varberg, förbi gårdar och hus i strålande solsken. Det är helt fantastiskt att kunna springa och få uppleva världen på det viset, fötterna tar dig till platser där du inte har vart förut och antagligen aldrig heller skulle ha fått tillfälle att besöka om det inte hade vart för löpningen. Det blev en löprunda på 140 minuter i behagligt 5:33 min/km tempo. När löprundan började närma sig slutet så kom vi på den fantastiska idén att avsluta löprundan med ett dopp i havet, årets första dopp. De andra besökarna på stranden måste nog trott att vi var lite smått galna.

Vilken frihetskänsla – kallt men underbart och bra för återhämtningen har jag hört!

Yasso 800’s – Intervaller när dom är som värst



Under förra veckan sprang jag det hittills klart jobbigaste passet under hela vår träningsperiod, Yasso800’s. Det är ett pass som innebär att man springer tio stycken 800 meters intervaller med 400 meters joggvila mellan intervallerna. Det sägs ju att snabba 800 meters intervaller kan vara en av de jobbigaste distanserna som finns och under detta passet skulle man springa distansen tio gånger. Det är lite konstigt att jag kan tycka att det är jobbigare att gå ut och springa tio stycken 800 meters intervaller snabbt än att springa tre mil i kuperad terräng. Jag var även lite nervös och spänd inför passet eftersom att Yasso 800’s också är ett test för att förutspå den tid som du skulle kunna springa ett marathon på, genom att räkna ut den genomsnittliga tiden i minuter och sekunder för de tio intervallerna. Då jag aldrig har kört ett sådant pass tidigare var jag osäker på exakt hur hårt jag skulle pressa mig för att orka med alla tio intervaller.

Efter 3 kilometers uppvärmning till Kristinebergs IP var det dags för testet. Den första intervallen var ganska jobbig och de nio återstående intervallerna kändes då nästan omöjliga, men intervallerna gick bara bättre och bättre ju fler jag gjorde. Efter att jag hade klarat av de fem första intervallerna och började jag känna hopp om att detta pass skulle nog mot allt förmodan gå att genomföra. Passet gav en massa energi efteråt när jag hade klarat av alla intervaller men under passet var det stundtals väldigt jobbigt. Genomsnittstiden på mina intervaller blev 3 minuter och 12 sekunder vilket enligt testet skulle motsvara ett marathon på 3 timmar och 12 minuter. Det skulle innebära en förbättring av mitt PB med 32 minuter! Det ska bli så spännande och se vilken tid jag kan göra på Stockholm Marathon. Efter det passet kan jag inte annat än att vara lite stolt över mig själv!

Motivation



Vad som ger någon motivation kan vara väldigt olika saker från person till person. Enlig Nationalencyklopedin definieras motivation på följande sätt:

”motivation (av motiv), psykologisk term för de faktorer hos individen som väcker, formar och riktar beteendet mot olika mål.”

Min bästa tipps för att hitta motivationen att komma ut på den där planerade rundan när man inte alls kanske har lust till det eller om man tycker att man inte har tid hittar ni i listan nedan:

  1. Det blir inte roligare än vad man gör det, inställningen är allt. Ser du fram emot att få gå ut och springa och du visualiserar att det kommer att bli en härlig löprunda med vänner eller ett tillfälle att få lite egentid kommer löprundan att kännas kul.
  2. Ta på dig kläder och skor som du känner dig riktigt fin och snabb i. Huvudsaken är att du tar på dig något som du känner att du trivs i och samtidigt är bekvämt att springa i.
  3. Anmäl dig till ett lopp. När man har ett lopp att springa måste man komma ut och springa för att förbereda sig för det loppet. Jag brukar ibland tänka att om jag inte ger mig ut nu och har det lite jobbigt idag så kommer det att bli väldigt jobbigt under loppet.
  4. Boka in löpning med en vän eller med några kollegor och gör det till en kul grej och en del av veckan.
  5. Gör det till ett äventyr och se skogen eller staden som din lekplats. Spring en helt annan väg och se vad du hittar. Jag brukar ibland springa lite vilse med flit bara för att utforska nya områden.
  6. Spring till eller ifrån jobbet. Det är ganska härligt att kunna springa förbi alla bilköer på morgonen eller springa hem i en magisk skymning om kvällen.
  7. Tänk tillbaka på första gången du var ute och sprang och hur långt du har kommit sedan dess. Det är viktigt att komma ihåg att träning ger resultat.